Varför bör man se allvarligt på förpliktelser?
BLAND de förpliktelser, som många människor i vår tid underlåter att se allvarligt på, är den att betala skatter. Underlåtenhet att fullgöra sina skatteförpliktelser kallas ”skatteskolk”. En före detta skatteuppbördsman säger att ”skatteskolk håller på att bli socialt accepterat. Många människor ser det som ett brott på skämt.”
Det är tydligt att det är många människor i vår tid som försöker bevisa att Benjamin Franklin hade fel då han sade: ”I den här världen är ingenting säkert utom döden och skatterna.” Bland de mer framträdande exemplen på detta var en före detta vice ordförande i ett av USA:s främsta stålproducerande företag. Under tjugotre år hade han inte lämnat in en enda självdeklaration; det var en försummelse som kostade honom 70.000 dollar i kvarskatt, vite och böter. Ännu mera beryktad blev ingen mindre än en före detta direktör för Förenta staternas skatteverk, alltså nationens främste skatteuppbördsman. Han underlät att deklarera 160.000 dollar av sin inkomst, och på grund av detta dömdes han till 15.000 dollar i böter och fem års fängelse.
Det förekommer sådan slapphet i fråga om att ikläda sig sina förpliktelser på varje område som gäller mänskliga relationer — skatterna är bara ett av dem. I en populär amerikansk tidskrift för hem och trädgård klagades det således över att ingen i vår tid bryr sig om någonting och att ingen ser allvarligt på sina förpliktelser: ”Vi tänker på vår egen bekvämlighet och profit. ... Tjänster av olika slag utförs allt sämre. Det är svårt att hitta en reparatör som gör ett riktigt arbete första gången. ... På dyrbara nya produkter ramlar handtag och knappar av alldeles som på billiga leksaker. Servitörer uppträder som om de skulle visa gästen en stor ynnest genom att servera honom. Expediter står och skvallrar medan kunden väntar. På läkarmottagningarna bestäms tider ... som om patientens tid inte var värd någonting. ... Flygbolag sänder tusentals resväskor till fel plats.”
Andra exempel som kan nämnas är att äktenskapskontrahenter underlåter att se allvarligt på sina förpliktelser. Ännu vanligare är att människor i allmänhet i hög grad försummar sina förpliktelser mot Skaparen, Jehova Gud. — Job 35:10, 11.
Det finns åtskilliga orsaker till att så många underlåter att se allvarligt på sina förpliktelser. När det gäller Gud, är det tydligt att underlåtenheten beror på att man saknar tro. Det är så många som har inställningen att Gud är död, att Gud inte ser det eller bryr sig om det eller att Gud inte kommer att göra någonting åt saken. — Hes. 8:12; 2 Tess. 3:2.
När det gäller andra förpliktelser, är det många som kommer med bortförklaringar. Således är det många som bortförklarar sin underlåtenhet att betala skatter genom att säga att lagarna angående inkomstskatt ofta gynnar de rika eller att skattepengar betalas ut till rika jordbrukare för att de inte skall odla vissa grödor. När det är svårt för en familjefar att få det att gå ihop, kan han mena att skattefusk är det mindre onda av två onda ting. En äkta man som flirtar med någon kvinna kan bortförklara att han sviker förpliktelserna mot sin hustru genom att säga att hon är lat eller inte uppskattar honom.
Varför bör vi se allvarligt på våra förpliktelser mot Gud och mot vår medmänniska? Först av allt på grund av att Gud existerar. Hela universum är bevis för hans existens. Han ser allt: ”Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göra räkenskap.” Och det är som hans ord förklarar: ”Somliga människors synder ligga i öppen dag och komma i förväg fram till dom; andras åter komma först efteråt fram.” — Hebr. 4:13; 1 Tim. 5:24.
Vi bör se allvarligt på våra förpliktelser därför att det är rätt, riktigt och hederligt att göra det. Vi kan inte komma ifrån det som den gyllene regeln framhåller, nämligen att vi bör behandla andra alldeles som vi vill att de skall behandla oss. För att ha rent samvete och för att ha självaktning måste vi allvarligt bemöda oss om att leva i enlighet med vad vi vet är rätt. Vi känner oss tillfreds och starka när vi har övervunnit frestelsen att bedra myndigheterna eller vår äktenskapspartner eller vår nästa. Den som lever i enlighet med sina förpliktelser är lika modig som ett lejon, men den som underlåter att göra det liknar den smygande hyenan. — Ords. 28:1.
Vidare finns alltid risken för upptäckt. Detta kan betyda att man får böta och till och med lida fängelsestraff, för att inte tala om den skam som avslöjandet för med sig. Fruktan för sådana följder bör tjäna som ett avskräckande medel.
Föräldrar har ett särskilt ansvar i fråga om detta: dels att hos sina barn inskärpa att man behöver se allvarligt på förpliktelser och dels att själva leva i enlighet med detta. Redan före skolåldern kan barn läras att ta på sig ansvaret att i viss mån sörja för sina personliga behov och att göra det till en vana att vara ordningsamma, till exempel i fråga om att lägga undan sina leksaker.
När de blir äldre, kan de läras att göra saker och ting för andra: Hjälpa sina yngre bröder och systrar, hjälpa mamma med hennes hushållsarbete eller hjälpa pappa med de göromål han har i hemmet. De bör läras att vara pålitliga och att fullfölja det som de har lovat eller samtyckt till att göra. De bör också läras att ta på sig förpliktelsen att vara ansvariga för sina gärningar. De bör läras att acceptera följderna av sina egna tillkortakommanden och att inte försöka hitta på ursäkter eller skylla på andra. All sådan tuktan kommer att hjälpa dem att se allvarligt på sina förpliktelser när de en gång står på egna ben.
Utan tvivel bör åt Gud överlämnade kristna förkunnare vara mera intresserade än alla andra av att se allvarligt på sina förpliktelser. Eftersom de har tagit på sig förpliktelsen att göra Guds vilja, är de i särskild grad ansvariga inför honom. De har förpliktelsen att ge kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör. (Mark. 12:17) Att ge kejsaren vad kejsaren tillhör inbegriper att betala skatter. Att ge Gud vad Gud tillhör inbegriper att se allvarligt på uppdraget att vittna om Guds namn och rike. (Jes. 43:10—12; Matt. 24:14) Det inbegriper också att se allvarligt på förpliktelsen att leva ett rättrådigt, rent, kristet liv. Därtill inbegriper det att se allvarligt på förpliktelsen att komma tillsammans med medkristna för att ge och få uppmuntran. — Gal. 5:22, 23; Hebr. 10:24, 25.
Varför skall man se allvarligt på förpliktelser? Kort sagt därför att Gud kräver det. Man skall göra det därför att det är rätt och förståndigt att göra det och därför att det ger den största belöningen.