Vilken är den kristna inställningen till dans?

MÅNGA är de nya danser som uppstått på senare år till följd av popmusikens era. De brukar vara på modet en kort tid och ersätts snart av andra. Somliga föredrar de snabba danserna, medan andra tycker bättre om den långsamma sorten, där mannen och kvinnan dansar tillsammans och håller om varandra. Bland ungdomarna i somliga länder har så kallade ”no touch”-danser blivit populära. De dansande berör inte varandra men gör en hel mängd olika rörelser. Med tanke på att det finns en sådan förbryllande mängd danser i våra dagar kan den kristne undra: Vilken är den rätta inställningen till dans, i ljuset av vad bibeln säger?

I det forntida Israel dansade man mestadels i grupper, och det var särskilt kvinnorna som dansade. När männen tog del i dansen, tycks de ha dansat i grupper som var åtskilda från kvinnorna. Det finns inga direkta omnämnanden om att medlemmar av de båda könen blandade sig med varandra i dansen.

I Guds ord finner vi inte något direkt fördömande av dansen såsom sådan. Vid de tillfällen då Gud gav uttryck åt sitt ogillande av dem som dansat, såsom han gjorde när israeliterna hade dansat omkring guldkalven, var det den med dansen förbundna avgudadyrkan som var något orätt, även om dansen också tydde på otillbörlig lössläppthet. Denna avgudadyrkan och dans drog vanära över Jehova. — 2 Mos. 32:1—35.

Bland de forntida hedniska nationerna var det vanligt med fruktbarhetsdanser. Detta var danser som var avsedda att uppegga de sexuella lustarna hos både deltagare och iakttagare. Kananéerna dansade ringdanser kring sina avgudar och heliga pålar, varigenom de gav ära åt fruktbarhetskrafterna. Dyrkan av Baal var förbunden med vilda, otyglade danser.

Om vi förflyttar oss framåt i tiden, finner vi att de kristna grekiska skrifterna omnämner dans utan någon antydan om ogillande. Jesus Kristus framställde i själva verket en liknelse, där dans omnämndes som en del av en glädjefylld tilldragelse. När den förlorade sonen kom tillbaka hem, gladde sig hans far över detta och ställde till med en fest. Vid festen förekom det också dans. (Luk. 15:25) Det är uppenbart att Guds Son inte fördömde dansen i sig själv; för i så fall skulle han inte ha nämnt dans i förbindelse med ett värdigt högtidsfirande.

Men hur bör den kristne betrakta den nutida dansen i all dess mångfald? I sitt skrivna ord har Gud låtit nedteckna principer som bör leda en kristen på alla hans vägar. I ljuset av dessa principer bör han noga begrunda motiven och syftena bakom de olika danserna, de dansandes kroppsrörelser och de tankar dessa rörelser väcker hos deltagarna och iakttagarna.

”No touch”-danser

I nästan ingen av de modedanser som dansas av ungdomar i våra dagar berör de dansande varandra. Twisten betraktas av många som begynnelsen till detta slags dans. En journalist för tidskriften Look skrev för någon tid sedan:

”De danser som är karakteristiska för vår nya tidsålder av nöjesliv är allesammans varianter av twisten. ... De dansande berör inte varandra och talar inte med varandra. ... Var och en framställer den charad som dansens namn kräver. ... Det ser ut som om deras kroppar skriker.

’Det är ett slags fruktbarhetsrit, som är avsedd att bekämpa den moderna livsföringens sterilitet’, säger en ung medicine studerande, som ombetts att redogöra för sin generations dansstil. Men detta är fruktbarhetsmagi utan kroppskontakt. ... En sjuksköterskeelev ... säger: ’Det är sexigt på något sätt ... med alla dessa kroppar som vrider sig men aldrig berör varandra.’”

Även om modedanserna varierar avsevärt, innehåller somliga av dem rörelser som liknar fruktbarhetsdansernas, och effekten kan vara densamma. Om någon modern dans är en efterbildning av de erotiska gesterna i någon hednisk dans, bör den kristne med hjälp av bibelns principer förstå att den är otillbörlig, eftersom Guds ord varnar för ”skamligt uppförande” och ”ting som inte är passande”. (Ef. 5:4, NW) Kristna kvinnor får i Guds ord rådet att klä sig blygsamt och att ha ett kyskt uppförande, något som också gäller för män. (1 Petr. 3:1, 2; Tit. 2:4, 5; 1 Tim. 2:9) Men många av de ”no touch”-danser som nu är på modet kan knappast sägas vara blygsamma eller kyska.

Det är viktigt att komma ihåg att det inte är nödvändigt med fysisk kontakt för att väcka någons passioner. Enbart beskådandet av de dansandes rörelser kan väcka passionerade känslor till liv. Särskilt män påverkas kraftigt i erotiskt avseende av vad de ser. Det är orsaken till att nästan all pornografi säljs åt män. En ung flicka kanske därför inte inser att dans utan beröring kan göra en ung man oerhört upphetsad, men ändå förhåller det sig så.

En flicka kan i själva verket mena att en snabb modedans, där uppmärksamheten koncentreras till den del av kroppen där fortplantningsorganen är belägna, är något oskyldigt. Men hon blottställer sig verkligen för svårigheter. Hon kanske tror att ingenting händer, men pojkens passioner kan bli uppeggade, och han kan vilja ha sexuellt umgänge med flickan.

En flicka bör därför tänka efter vilket slags dragning hon utövar på en pojke. Känner han sig dragen till henne enbart på grund av den sexuella eggelse han får av henne? Men han kan få samma välbehag av många andra kvinnor, som klär sig i åtsittande kläder, vickar på höfterna och gör olika erotiskt betonade rörelser. En flicka måste därför fråga sig själv: Vill jag attrahera en man enbart på den grundvalen? Eller vill jag ha en man som tycker om mig för vad jag är, för min konversation, för det jag anser är av vikt och betydelse i livet? Är jag intresserad av en man som finner glädje i att göra något för mig, eller bara av en som tycker om mig för vad han kan få ut av mig?

Vissa kristna kan finna nöje i dansen; men om någon dans inbegriper oanständigt uppförande eller väcker sexuella känslor till liv (genom ett betonande av erotiska rörelser med bröst och höfter), då gör de väl i att undvika den i stället för att ge efter för känslan att de borde följa med hopen. (Rom. 12:2) Några kanske skrattar åt dig, eftersom du inte följer med hopen, men det som betyder något är att du har ett gott och rent samvete inför Gud. — 1 Petr. 4:3, 4.

Musikens verkan

En annan sak att begrunda är verkan av vissa slags popmusik. Beträffande popmusik hette det i tidskriften High Fidelity:

”Det är inte att undra på att föräldrar studsar för popmusiken — sex är en hörnsten i popmystiken. ... ’Låt oss tillbringa natten tillsammans’, manar the Stones, och deras manager förklarar cyniskt: ’Popmusik handlar om sex, och man måste kasta det i ansiktet på dem.’ Detta ger upphov åt den oroande frågan: Hur mycket av allt detta är avsett att underblåsa ungdomarnas spirande fysiska begär?”

De som dansar till sådan musik kanske säger att de inte lyssnar till orden i sångerna; de ”dansar bara”. Men om orden är oblyga eller omoraliska eller på gränsen till detta, tränger dessa tankar ändå in i de ungas sinnen. De dansande kan i själva verket ofta upprepa de strofer de säger att de inte lyssnar på. Men det är inte bara orden i sådan popmusik som ibland överskrider anständighetens gränser; det är den verkan musiken har.

En forskare inom Förenta staternas presidents pornografikommission gjorde nyligen en undersökning av vad som väcker unga flickors sexuella känslor. Vid sin undersökning fann denna expert, Mrs. Patricia Schiller, att unga flickor ofta blir sexuellt upphetsade av pop- och rock’n’roll-musik, särskilt när de är tillsammans med pojkar. Hon sade: ”Eftersom musiken spelar på flickornas känslor och uppväcker kärlek och tillgivenhet, tjänar den ofta hos den unga kvinnan som en tillskyndan till kärlek och därigenom en stimulans till sexuell upphetsning. ... Musiken får denna känsla att komma upp till ytan.” — Denver Post, 23 juli 1971.

Unga kristna bör därför vara försiktiga med vilket slags musik de dansar till. Eftersom kvinnor mer än män påverkas av vad de hör, är detta ett särskilt viktigt råd för dem. Popmusik som väcker passionerade känslor till liv eller eggar till vild tygellöshet är något som de gör väl i att undvika, om de önskar Guds godkännande.

Andra danser

Vad är då att säga om konventionella, långsammare danser, där de dansande håller om varandra? Här lägger man ofta större vikt vid behagfulla rörelser. Gifta personer uppskattar ofta detta slags dans. En man och hustru, som tillsammans ägnar sig åt ”sällskapsdans”, kan under årens lopp finna det mycket avkopplande och angenämt att göra bruk av sina färdigheter när det gäller sådan dans, medan de hela tiden kan glädja sig åt samvaron med varandra.

”Syftet med sällskapsdansen ... är att ge två personer av motsatt kön en chans att för en stund befinna sig närmare inpå varandra än våra sällskapsseder annars skulle tillåta. ... Synkoperad dansmusik har inte inverkat gynnsamt på något längre bevarande av jungfrudomen.”

Men är inte detta ganska överdrivet? kanske någon undrar. Det är intressant att lägga märke till att New York Times Magazine för 18 juni 1972 sade om den långsamma dans, som förekommer på läroverkens danstillställningar och som inbegriper kroppskontakt, att pojkarna betraktar den som ”en legitim ursäkt att lägga armarna om en flicka och hålla henne tätt intill sig”. Är det de behagfulla dansstegen och andra konstnärliga rörelser som gör att dansen skänker sådant välbehag? Artikeln framhöll vidare: ”Långsamma danser är 5-minuters omfamningar, ryggnidningar och klappar i ändan.”

Att sinnlig njutning ofta är inbegripen i många danser framgår av att en ung man, som innan han gifter sig är så ivrig att få dansa, ofta finner att hans intresse för dans minskar sedan han gift sig. Hans hustru kanske nu måste övertala honom att gå upp på dansgolvet och ta del i de behagfulla danser som hon uppskattar så mycket.

En ung man kan tycka om att dansa, men han kanske ändå inte helt förstår varför. Det beror på att naturliga krafter i hans kropp börjat göra sig gällande, och den unge mannen vet att de skänker honom en känsla av angenäm njutning. Men han har aldrig upplevt dess kulmen, eftersom han inte är gift. Därför kan en ung man handla så utan några dåliga avsikter. Men om han verkligen förstår dessa ting och försöker leva efter gudaktiga principer, kommer han att söka handla som bibeln anbefaller: ”Låt därför er kropps lemmar, som är på jorden, bli såsom döda, vad beträffar otukt, orenhet, sexuell åtrå.” — Kol. 3:5, NW.

Om du tar del i sällskapsdans, tänk dig då in i möjligheten att danspartnern kan bli stimulerad på otillbörligt sätt, även om du själv anser att du inte dansar så tätt intill din partner att du själv skulle kunna få något sensuellt välbehag genom dansandet. Somliga gifta personer har beslutat att inskränka sig till att dansa med sin egen äktenskapspartner, varigenom de undviker alla svårigheter.

Var och en bör därför rannsaka sina egna motiv när det gäller dans. Somliga kan verkligen finna glädje i dansen som sådan och kan vara fria från orätta motiv. Inte all sällskapsdans behöver innebära att man håller partnern så nära inpå sig att kropparna kommer tätt intill varandra. Många danser kan utföras antingen på ett anständigt eller på ett oanständigt sätt, beroende på de personer som tar del i dem.

Undvik att bli orsak till anstöt

Även om en kristen kan mena att han kan dansa en viss dans med ett gott och rent samvete inför Gud, därför att hans motiv inte är orätt, är det något mer han bör tänka på. Han bör tänka på vilken verkan dansen har på åskådarna. Kommer åskådarna sannolikt att mena att den kristne hänger sig åt ett oanständigt uppförande? Den som ser på dansen vet vad som kan röra sig i hans eget sinne, när han ser en sensuell dans, och han förmodar att samma slags tankar rör sig i sinnet hos dem som dansar. Även om man kan säga: ”Mitt sinne och mitt samvete är rent”, så är detta inte tillräckligt, ty Skriften säger eftertryckligt: ”Avhåll er från att bli orsak till anstöt.” — 1 Kor. 10:32, NW.

Ingen kristen vill genom sitt uppförande vända människor bort från Guds sanning; den kristne undviker till och med sådant som inte i sig självt är orätt. Omständigheterna kan göra att det är orätt att handla eller uppträda på ett visst sätt. Det som går för sig på ett håll kan dra smälek över dig på annat håll. Om folk anser en viss dans vara ett tecken på tygellöshet, betraktar de alla som dansar den såsom tygellösa. Fördenskull gör alla kristna väl i att hörsamma Paulus’ råd: ”På intet sätt ger vi någon orsak till anstöt, på det att vårt ämbete inte må klandras.” — 2 Kor. 6:3, NW.

En mogen kristen kommer också att inta samma ståndpunkt som den Heliga skrift, när det gäller varje ny dans som kan uppstå. Befrämjar den här dansen ett heligt uppförande? Guds ord säger: ”Må ni ... bli heliga i allt ert uppförande.” Bibeln talar öppet ut emot ”begär efter sinnlig njutning”. Den uppmanar de kristna att visa blygsamhet. Och de förmanas att tänka på och ägna sig åt ”vadhelst som är kyskt”. — 1 Petr. 1:15; Jak. 4:1; Ef. 5:4; Fil. 4:8; NW; 1 Tim. 2:9.

När det gäller den kristna inställningen till dans kan följaktligen en ung människa eller en äldre kristen fråga sig själv: Fyller den dans jag tänker på Skriftens krav? Allteftersom denna onda tingens ordnings moralnormer fortsätter att bryta samman, är det inte förvånande att man i våra dagar finner ett stort antal danser som inte är passande för Guds heliga folk. Av den orsaken bör alla kristna, oavsett om de är unga eller till åren komna, lägga följande råd från aposteln Paulus på minnet: ”Vare sig ni äter eller dricker eller gör någonting annat, gör allting till Guds ära.” — 1 Kor. 10:31, NW.