Tror du det verkligen?
OFTA kan man säga: ”Jag tror det”, då man bara instämmer i uppfattningen att någonting är sant. Ett sådant instämmande betyder inte att man kommer att handla i överensstämmelse med det. Man kan likna vissa kristna under första århundradet v.t., till vilka lärjungen Jakob skrev: ”Du tror, att det finns bara en enda Gud. Det är gott och väl. Också de onda andarna tror det — och skälver av skräck! Kan du inte inse, du inbilska människa, att tro utan gärningar är värdelös?” — Jak. 2:19, 20, Hd.
De änglar som gjorde sig till demoner genom att följa en upprorisk kurs visste att Gud existerade. De måste tro på honom. Men denna tro förmådde dem inte att handla i överensstämmelse med Guds vilja.
Tro som är av värde i Jehova Guds ögon är alltså inte bara en fråga om att erkänna någonting såsom sant. En person som handlar i överensstämmelse med sin tro visar att den är äkta.
Sann tro driver till handling
Om du är ett av Jehovas överlämnade vittnen, då tror du att den generation av människor som nu lever befinner sig i sina ”yttersta dagar”. Du tror att det är angeläget att hjälpa andra att bli godkända tjänare åt Jehova Gud och komma i den ställningen att de kan överleva den kommande ”vedermödan” över världen, vilken skall avsluta de ”yttersta dagarna”. Du tror också att det är Guds vilja att ”människor av alla slag skall bli frälsta och komma till exakt kunskap om sanningen”. (1 Tim. 2:4, NW) Blir du stimulerad till verksamhet av det som du tror om de ”yttersta dagarna”, den kommande ”vedermödan”, och Guds uppsåt för människan? Visar hela ditt levnadssätt att du verkligen tror att vi lever i de ”yttersta dagarna” och att människors liv är i fara?
Den som är verkligt hängiven Jehova Gud och har djup kärlek till sina medmänniskor handlar i överensstämmelse med sin tro. Han bemödar sig kraftigt i fråga om att kungöra Rikets budskap för andra. Det är därför som Jehovas vittnen är mycket flitiga i sin verksamhet. Inte ens i länder där de måste utföra sitt arbete under stora svårigheter på grund av motstånd från myndigheternas sida upphör de med att predika ”dessa goda nyheter om riket”. (Matt. 24:14, NW) Ja, förra året var det sammanlagda antalet timmar som Jehovas vittnen i elva av dessa länder ägnade åt det offentliga predikandet av Guds ord mycket större än under samma period året dessförinnan. Så var det också i andra länder, bland dem Italien, Japan, Korea, Mexico, Nederländerna, Nigeria, Spanien och Zambia.
Detta betyder inte att alla som är förbundna med Jehovas vittnen lever sitt liv i helt och fullt erkännande av att detta verkligen är de ”yttersta dagarna” — nej, inte ens i de just nämnda länderna. Hela skaran av Jehovas vittnen uträttar mycket, men utan tvivel finns det några bland dem som skulle kunna göra mycket bättre ifrån sig. Är det så med dig? I ett antal länder, bland dem Australien, Storbritannien, Västtyskland, Filippinerna och Förenta staterna, visar den sammanräknade rapporten att de förra året använde färre timmar i predikandet av Riket och arbetet att göra lärjungar än under året dessförinnan. Ändå kan det inte sägas att skaran av Jehovas vittnen i dessa länder inte arbetade hårt. De millioner timmar som de verkligen använde i arbetet visar helt visst nitälskan i fråga om att använda möjligheterna att hjälpa andra att vinna exakt kunskap om Guds ord. Var du själv nitisk i ditt arbete? Det kan vara gagneligt att granska sig själv.
Omständigheterna är naturligtvis olika i olika länder och för olika personer. Men vi måste alla oavbrutet vara på vår vakt, så att vi inte förlorar vår dyrbara gemenskap med Gud ur sikte och upphör att handla i överensstämmelse med vad vi vet är sant. Ingen mindre än Jesus Kristus gjorde sina efterföljare uppmärksamma på risken att bli fångad i en snara innan Guds dom blir verkställd. Han sade: ”Ge akt på er själva, så att edra hjärtan aldrig blir nedtyngda av omåttligt ätande och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen plötsligt — i ett ögonblick — är över er som en snara. Ty den skall bryta in över alla dem som bor på hela jordens yta. Håll er därför vakna och bed hela tiden, så att det skall lyckas för er att undfly allt detta, som är bestämt att inträffa, och att bestå inför Människosonen.” (Luk. 21:34—36, NW) Det krävs ansträngning för att motstå de påtryckningar som skulle försänka en i djup andlig sömn.
Omåttlighet leder till andlig sömnighet
Omåttlighet med mat och dryck såväl som med annat som ger glädje måste undvikas. Sådana omåttligheter försvagar den mentala och andliga iakttagelseförmågan och överbelastar hjärtat med skuldkänslor. Det gör också att hjärtats goda drivkrafter trängs ut av köttsliga begär. Människor som låter köttsliga begär få herravälde kan inte hoppas bestå inför Herren Jesus Kristus såsom godkända tjänare åt Jehova Gud, när de ”yttersta dagarna” når sin höjdpunkt i den fullständiga tillintetgörelsen av denna tingens ordning. — 2 Petr. 3:11—14.
Det kan hända att man inte är hemfallen åt frosseri och dryckenskap, men man kan ändå följa ett handlingssätt som inskränker den andliga vaksamheten. Man kan låta rekreation och förströelse inta en alltför framträdande plats i sitt liv och därigenom försvaga sin önskan att hjälpa andra att komma till exakt kunskap om Guds sanning. Det är livsviktigt för var och en som är överlämnad åt Gud och tjänar honom att undersöka sin inställning och sitt levnadssätt.
Fråga dig själv: Är det viktigaste i mitt liv mitt förhållande till Gud? Var är mitt hjärta?
Om du gör det du vet är rätt, har du skäl att vara lycklig över din tjänst för Gud. Detta är i överensstämmelse med vad Guds ord säger: ”Den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.” — Jak. 1:25.
Onödiga bekymmer för de dagliga behoven är farliga
Somliga överlämnade tjänare åt Jehova Gud känner emellertid inte sådan lycka, även om de inte är hemfallna åt omåttlighet med mat eller dryck eller i att söka nöjen. Vad är deras problem? Deras hjärtan har blivit ”nedtyngda av ... livets bekymmer”, dvs. de har kommit att göra sig alltför mycket bekymmer för hur de skall skaffa sig sitt levebröd. (Matt. 6:25—34) Deras bekymmer i fråga om att skaffa mat, kläder och husrum har tagit ifrån deras hjärtan den lugna vissheten att Jehova Gud kommer att sörja för allt det som hans tjänare behöver. När detta händer, blir hjärtats motiv koncentrerade på materialistiska ting. Önskan att dela med sig åt andra av Jehova Guds underbara löften minskar. Planeringen av en tryggad framtid för en själv och ens familj blir det viktigaste i livet. Detta kan leda till att man ger sig in på tidskrävande affärsföretag, mycket extra förvärvsarbete eller omfattande byggnadsverksamhet.
Vad bör du göra, om ditt hjärta skulle börja inrikta dig åt detta håll? Begrunda under bön vår belägenhet på tidens ström. Fråga dig själv: Är det förståndigt att ägna sig åt livets angelägenheter på ett sådant sätt att man ignorerar att den nuvarande ordningen snart skall nå sitt slut? Är det rätt att jag tar tid som jag kunde använda till att hjälpa andra i andligt avseende och använda den för att förvärva ägodelar som jag i verkligheten inte behöver?
Kom ihåg att Jehova inte har lovat att bevara vackra hem och andra ägodelar, när denna onda ordning tillintetgörs. Han har lovat att bevara liv. Forna tiders verkställanden av Jehovas domar bevisar detta. Hem och ägodelar som Noa och hans familj kan ha haft men inte kunde ta in i arken förstördes. Före Jerusalems fall år 607 f.v.t. fick profeten Jeremias sekreterare Baruk höra följande: ”Så säger HERREN [Jehova]: Se, vad jag har byggt upp, det måste jag riva ned, och vad jag har planterat, det måste jag rycka upp; och detta gäller hela jorden. Och du begär stora ting för dig! Begär icke något sådant; ty se, jag skall låta olycka komma över allt kött, säger HERREN, men dig skall jag låta vinna ditt liv [din själ, NW; Åk] såsom ett byte, till vilken ort du än må gå.” (Jer. 45:4, 5) På liknande sätt var det med de kristna som drog bort från Jerusalem innan staden förstördes år 70 v.t.: De kom undan med livet och med de få materiella ägodelar de kunde bära. Allting annat måste de lämna bakom sig.
Ja, låt oss vara tillfredsställda och glädjas över det som Gud ger oss såsom vårt ”byte” — våra själar — till att bevaras genom den kommande tillintetgörelsen.
Skulle det inte därför vara oförståndigt och farligt att sträva efter materiella intressen och försumma andliga ting? ”Kom ihåg Lots hustru.” (Luk. 17:32, Hd) Det kan mycket väl ha varit hennes dragning till materiella ting i Sodom som förmådde henne att vara olydig mot ängelns anvisning, så att hon såg sig tillbaka och följaktligen förlorade livet.
Detta betyder inte att allt byggande och förvärvande av materiella ägodelar är orätt i dessa ”yttersta dagar”. Inte heller betyder det att Guds tjänare skall söka komma i ett tillstånd av verklig fattigdom. Förståndigt bruk av materiella tillgångar kan i verkligheten göra en fri att ägna mer tid åt främjandet av andliga intressen, och detta är lovvärt. — Luk. 16:9.
Genom att vi sätter den sanna tillbedjan först i livet kommer vi inte att bli överraskade vid tillintetgörelsen av denna tingens ordning. Vi kan då ha tillfredsställelsen att veta att vi bidrog till att hjälpa många människor att vinna liv. Detta är helt visst en utmärkt belöning för att vi varit flitiga i att visa vår tro genom positiv handling. Om du tror detta, låt då hela ditt levnadssätt visa att du tror att vi lever i de ”yttersta dagarna” för den nuvarande tingens ordning.
[Ruta på sidan 258]
”YTTERSTA DAGARNA” — INOM EN GENERATION
1914 ONDA ORDNINGENS SLUT
Tilltagande laglöshet.
Folk mot folk.
Jordbävningar.
Hungersnöd.
Ångest över folken,
som står rådlösa.
Svåra tider.
Olydnad mot föräldrar.
Trolöshet.
Omåttlighet.