Att drivas av ett gudaktigt samvete
FÖR någon tid sedan fick ett av Jehovas vittnen i Palm Springs i Kalifornien besök av sin bror och dennes fästmö. När kvällen kom, förstod vittnet att hans bror, som inte var något vittne, ämnade stanna kvar över natten och dela rum med sin fästmö. Hur skulle du ha handlat, om du varit i vittnets ställe?
Det var en kinkig situation. Men vittnet talade om för sin bror att han inte fick tillbringa natten där i hans hem tillsammans med en kvinna som han inte var gift med. Brodern blev mycket överraskad, ja, riktigt förnärmad och menade att vittnet var ytterligt trångsynt. När allt kom omkring, var ju både han och hans fästmö gamla nog att ha barnbarn, och de skulle gifta sig om några dagar.
Varför intog vittnet en sådan ståndpunkt, fastän han visste att det skulle leda till spända förhållanden och obehag? Det var en samvetssak för honom.
Vad är samvetet?
Har du någon gång sagt: ”Innerst inne visste jag att det inte var rätt”? Eller: ”Jag kan inte göra det som du ber mig om, eftersom något inom mig säger att det inte är rätt”?
Det var ditt samvete som talade. Samvetet är den inre insikt om eller känsla för rätt och orätt som vi har. Gud skapade de första människorna med denna förmåga som utgör samvetet, och vi har alla ärvt den från dem. Det är förståndigt att aldrig med berått mod handla tvärtemot vad ett rätt fostrat samvete bjuder. Varför det?
Därför att det kan leda till att vår känsla för moral, dvs. vårt samvete, kan ta skada eller till och med fördärvas. Samvetet kan bli svett ”såsom med ett brännjärn”. (1 Tim. 4:2, NW) När detta inträffar, upphör vår inre känsla för rätt och orätt att fungera på tillbörligt sätt. Då kan den inte längre leda oss i rätt riktning. Men vi kan undvika att detta sker.
Ett känsligt samvete beträffande Guds morallagar
Jehova Gud har gjort det möjligt för oss att befästa eller stärka vårt samvete genom att han har gett oss bibelns rättfärdiga lagar och principer, och vi har goda skäl att vara tacksamma för detta. Vi kan studera dessa lagar och principer, och vårt samvete kan sedan tillämpa dem på de olika omständigheter som uppstår. På det sättet kommer vi alltid att drivas av vårt samvete till att göra det som behagar Gud.
När en person studerar bibeln, får han veta att Guds lag förbjuder otukt och äktenskapsbrott. (Hebr. 13:4; 1 Kor. 6:9, 10) Det vittne som vi nämnde tidigare hade ett känsligt samvete beträffande den lagen. Hans samvete tillät honom inte att på något sätt bli delaktig i en otuktig handling — att i själva verket överse med otukt genom att tillåta det i sitt eget hem. Det är så de människor känner det som verkligen har kommit att älska Guds lag.
För några år sedan började en kvinna i Honduras i Centralamerika studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Hon ägde ett mindre hotell, och hon berättade att så småningom började hennes samvete plåga henne. Varför? Därför att män ofta tog in på hennes hotell tillsammans med prostituerade kvinnor. Som följd av att denna kvinna nyligen hade lärt sig älska Guds lag kände hon sig illa till mods över att hon lät sitt hotell brukas i omoraliska syften.
Hon började därför vägra nattlogi åt dem som begärde det i syfte att utöva omoraliskhet. I vart och ett av rummen satte hon upp små skyltar, på vilka det stod: ”Min herre, var vänlig samarbeta med detta familjehotell. För inte hit oanständiga kvinnor. Tack!” De som förut tagit in på hennes hotell kom inte längre. Men den ekonomiska förlusten var bara tillfällig; snart hade hon respektabla familjer som gäster.
Vad skulle du göra, om du arbetade på en plats som ofta användes för omoraliska syften? Det är sant att otukt och äktenskapsbrott blir allt vanligare i världen, och Skriften visar att det är omöjligt att fullständigt sluta upp med att umgås med otuktiga människor. (1 Kor. 5:9, 10) Men hur blir det om omoraliskheten på ens arbetsplats blir verkligt iögonenfallande, ja, om det till och med utövas grov omoraliskhet, och man känner att ens samvete och andlighet är i farozonen?
I sådana fall har Jehovas vittnen varit tvungna att byta anställning. I april 1972 började tre kvinnor arbeta som uppasserskor på ett nyöppnat motell i Oakford i Pennsylvanien. Med tiden lade de märke till att samma män regelbundet tog in på motellet men förde med sig olika kvinnor. ”Våra samveten började oroa oss”, berättar ett av vittnena. Så de lämnade alla sin anställning.
Vilken inställning har du personligen till Guds morallagar? Hur känsligt är ditt samvete i detta avseende?
Villighet att lida ekonomisk förlust
Skulle du vara villig att lida materiell förlust för att bevara ett rent samvete? En ung skådespelerska, som också var TV-aktris, var villig att göra det.
Hon avstod slutligen från sin karriär, sedan hon blivit ett av Jehovas vittnen. I de roller hon skulle spela krävdes det ofta att hon skulle omfamna och kyssa män som hon inte var gift med. ”Jag kunde inte fortsätta med att göra detta”, sade hon. ”Hur skulle jag kunna undervisa andra om de höga principerna i Guds ord och så framträda på duken i ömma scener tillsammans med någon annan än min make?”
En kvinna som utarbetade annonstexter vid en annonsbyrå i New York vägrade att arbeta med cigarrettannonser. Så introducerades miniatyrcigarrerna, och hon blev ombedd att skriva en annonstext som skulle stimulera kvinnor att röka dem. Men hon vägrade att göra också detta. ”Mitt samvete förbjuder mig att ha någon del i att göra reklam för varor som är skadliga för hälsan”, förklarar hon, ”även om denna min vägran kan leda till att jag förlorar mitt arbete.”
För en kvinnlig expedit i ett stort varuhus i New York var situationen något annorlunda. Hon vägrade att bära en blus som var prydd med olika julsymboler. Avdelningschefen sade att om hon inte bar den, skulle han se till att hon blev avskedad. Expediten gick till kontoret och förklarade varför hon för sitt samvetes skull inte kunde bära blusen och på så sätt ha del i att skapa stämning kring en högtid som var besmittad med hedendom. På direktionen var man förstående, och hon blev inte avskedad.
Hur viktigt anser du det vara att göra det som behagar Gud? Drivs du av ett gudaktigt samvete?
Ärlig i allting
De sanna kristna har samma inställning som aposteln Paulus hade. Han sade: ”Vi förtröstar på att vi har ett ärligt samvete, eftersom vi önskar bete oss ärligt i allting.” (Hebr. 13:18, NW) Driver ditt samvete dig till att bete dig ärligt?
För några år sedan blev chefen för reklamteckningen vid en stor annonsbyrå i New York ett av Jehovas vittnen. Tidigare hade han infört ”luftposter” på sitt utgiftskonto, i det att han hade tagit med summor som inte var direkta affärsutgifter. ”Det är mycket vanligt, ja, nästan något som det förväntas att man skall göra”, säger han. ”Men sedan jag hade lärt känna bibelns principer, kunde jag för mitt samvetes skull inte fortsätta med detta. Det har faktiskt inneburit en frivillig nedskärning av inkomsten”, förklarar han. Hur skulle du ställa dig till en sådan sak?
Ibland övas det stora påtryckningar för att få människor att handla oärligt. Tidigt förra året började ett tjugosjuårigt kvinnligt vittne arbeta på ett försäkringskontor. Vid slutet av den första anställningsmånaden bad man henne underteckna ett papper med uppgift om hur mycket hon hade förtjänat under månaden. Men summan var 25 procent högre än vad hon verkligen hade fått! Hon blev mycket förbryllad.
Hon fick emellertid snart veta att hennes arbetsgivare fick ersättning för sekreterarutgifter. Uppgift om högre lön skulle således betyda mera pengar i arbetsgivarens ficka. Vad skulle hon göra? Att underteckna papperet skulle vara oärligt; då skulle hon våldföra sig på sitt genom bibeln övade samvete. Om hon å andra sidan inte skrev under, skulle hon förlora sitt arbete, som hon så väl behövde för att försörja sig i den kristna förkunnartjänsten. Vad skulle du ha gjort?
Den unga kvinnan tog mod till sig, gick fram till sin arbetsgivare och sade: ”Jag kan inte underteckna det här papperet.”
”Varför inte?” frågade han i bestämd ton.
”Det är inte ärligt. Jag har inte förtjänat så mycket pengar”, svarade hon.
”Men det är ju vanlig praxis inom affärslivet. Varenda en gör så”, försäkrade han.
”Det är möjligt, men jag kan inte skriva under”, svarade hon.
Mannen blev ursinnig och läxade upp henne på grund av hennes ståndpunktstagande. Men sedan lutade han sig tillbaka i stolen och satt så en lång stund, tydligen i djupa tankar. Slutligen sade han: ”Ni har rätt. Ni har rätt. Vi skall korrigera det hela.”
Det är också mycket vanligt att bilförsäljare vrider tillbaka vägmätarna på begagnade bilar, så att de visar färre körda mil än vad som verkligen är fallet. När ett av Jehovas vittnen i Albany i Georgia fick i uppdrag av sin arbetsgivare att göra det, kunde han inte handla så på grund av samvetsskäl. Han förlorade sitt arbete, men bevarade ett gott samvete. Betyder det lika mycket för dig att kunna bevara ett gott samvete?
Oärlighet är också mycket vanligt inom bilreparationsbranschen. Ett av Jehovas vittnen, som nyligen fått anställning som servicechef vid en bilverkstad i Ogden i Utah, fick ta itu med sådana oärliga metoder. Han berättar: ”Bilreparatören arbetade med en växellåda, och för att skaffa sig extra förtjänst på arbetet satte han upp mera arbetstid. Jag frågade honom om det, men han sade att ingen skulle lägga märke till skillnaden och att firman skulle tjäna på det. Jag sade att jag inte kunde överse med sådana oärliga metoder.
Reparatören blev mycket förtretad och gick till ägaren och berättade vad som hade hänt. Jag blev kallad till kontoret, och i reparatörens närvaro blev jag utfrågad om vad saken gällde. Jag talade om för ägaren att jag inte på något sätt ville befatta mig med sådana oärliga metoder och framhöll att om en man kunde stjäla för firmans räkning, kunde han också stjäla från den. Ägaren log och sade: ’Vi uppskattar er ärlighet och edra höga principer. Det var därför vi anställde er.’”
Vilket slags samvete har du? Drivs du av ett samvete som är känsligt för vad Guds ord lär? Om det är så, kommer du inte att plågas av skuldkänslor, utan få erfara verklig förnöjsamhet och sinnesfrid. Du kommer alltid att ledas till att göra det som behagar Gud. Slutligen kommer du att bli välsignad av Gud med ändlöst liv i hans rättfärdiga, nya tingens ordning.