Var på vakt mot ovänliga tankar
HAR du någon gång hört sådana uttalanden som: ”Tro inte ett ord av det!” eller ”Vem tror hon att hon är?” eller ”Det där var inte så märkvärdigt. Jag kunde ha gjort det bättre själv”? Utan tvivel har vi allesammans hört sådant sägas, men hur mycket bättre skulle det inte ha varit om sådant hade blivit osagt! Eller ännu bättre: Om man inte ens hade haft sådana ovänliga tankar!
Vad är det som förmår somliga att hysa ovänliga tankar om andra? Det kan vara att någon annan får överdriven uppmärksamhet eller högt beröm. Det kan också vara så att någon röjer iver att vinna uppmärksamhet och beröm. Därför kan det finnas en anstrykning av avund i ens reaktion på situationen.
Bibeln innehåller många utmärkta förmaningar till skydd för oss mot sådana kärlekslösa karaktärsdrag. Den råder oss att lägga band på tungan, men den visar också att vi behöver hålla våra tankar i styr. Även om ovänliga tankar inte kommer till uttryck i ord, kan de ändå göra skada. Sådana tankar har en tendens att bryta ner förhållandet till andra. De kan också vara till skada för den som tänker dem. Det är så därför att det som påverkar sinnet också påverkar kroppen.
Bland de ovänliga tankar som vi behöver vara på vår vakt mot är de som visar otillbörlig misstänksamhet. Varför det? Tänk på ett exempel. I bibeln berättas det om de obefogade misstankar som hystes av furstarna i ett folk som kallades ammoniter. Detta folk angrep ofta israeliterna, men de hade själva aldrig blivit angripna av israeliterna, eftersom Israel hade fått uttryckliga anvisningar från Jehova Gud att inte angripa dem. (5 Mos. 2:19) Men när kung David i Jerusalem skickade sändebud för att uttrycka sitt deltagande med dem på grund av att deras kung hade dött, anklagade dessa furstar sändebuden för att vara spejare och förödmjukade dem grovt. Deras misstankar förmådde dem till och med att muta en annan nation att förena sig med dem i krig mot Israel. Till slut fick de betala för sina obefogade misstankar genom att de blev besegrade och kom att lyda under Israel. Vi kan lära av deras erfarenhet. — 1 Krön. 19:1—20:3.
När vi har att göra med vänner, släktingar och kamrater och i synnerhet medkristna, är det bäst att vi hyser förtroende för andra. Även om det uppstår problem bör vi hellre fria än fälla. Det är bättre att tillfälligtvis bli besviken än att vara överdrivet misstänksam, som om var och en vore beredd att utnyttja en. Många äkta män och hustrur gör sig själva olyckliga på grund av att de är överdrivet misstänksamma mot varandra. Hur mycket lyckligare skulle inte deras äktenskap vara, om de lade sig vinn om att tänka vänligt om varandra!
I synnerhet när det gäller vår syn på andra människors motiv bör vi vara på vår vakt mot att hysa ovänliga tankar. Glöm inte att det var djävulen själv som först beskyllde andra för att ha själviska motiv, och han gjorde det utan berättigande. Han började sitt onda handlingssätt genom att tänka ovänliga tankar om Gud, och det fick till följd att han baktalade Skaparen. (1 Mos. 3:1—5) Längre fram ifrågasatte han alla Guds tjänares motiv. Till vad har detta lett? Han gör allt han kan för att bevisa att hans misstankar är riktiga. Och lägg märke till att detta är ytterligare ett skäl till att man inte skall vara överdrivet misstänksam; det finns alltid en risk att man försöker bevisa att ens misstankar är riktiga, och på så sätt gör man sig själv till motståndare till andra. — Upp. 12:10.
Ovänliga tankar uppkommer också av att man är alltför kritisk och väntar för mycket av andra. Det är bra att vi inser att det som kan förefalla litet och betydelselöst för oss kan innebära en stor seger eller prestation för någon annan. I somliga hem råder det en ”generationsklyfta”. Beror inte detta till stor del på att föräldrarna är alltför kritiska mot sina barn och att barnen är alltför kritiska mot sina föräldrar? De skulle kunna dra lärdom av det turkiska ordspråket: ”Den som söker en vän som inte har något fel, han blir utan.”
I synnerhet behöver människor som är ute och reser vara på sin vakt mot ovänliga och överdrivet kritiska tankar, när de besöker främmande länder. Ovanliga vyer och sedvänjor kan mycket väl göra att man på ett ogynnsamt sätt jämför det man ser med förhållandena i ens eget land. Skulle det inte vara bättre att man hyste medkänsla och tänkte sig i de andras ställe? När man gör så, kommer man att kunna ha överseende och inse i vilken omfattning människor är offer för omständigheterna. När man betraktar saken på rätt sätt, kan man uppriktigt beundra dem för vad de är i stånd att uträtta under rådande förhållanden.
Lär dig att finna glädje i vad andra gör genom att lägga märke till deras goda sidor i stället för att vara överdrivet medveten om deras brister. Var inte lik den dåraktige person som lade märke till att en talare upprepade ett visst uttryck och sedan räknade hur många gånger talaren använde det. Tänk hur mycket större gagn han skulle ha haft av talet, om han hade koncentrerat sig på de argument som framfördes och uppskattat talarens uppriktighet!
För ditt eget bästa och för att du skall få goda relationer till andra människor bör du alltså vara på din vakt mot ovänliga tankar. Rätta dig efter det inspirerade rådet: ”Slutligen, bröder, vadhelst som är ... värt att älska, vadhelst som blir väl omtalat, vad dygd som finns och vadhelst lovvärt som finns — fortsätt med att tänka över dessa ting.” — Fil. 4:8, NW.