Offentlig förklaring och resolution
1. Vilka som var församlade till internationell sammankomst avgav en förklaring och resolution, och i vems namn gjorde de detta?
VI, en skara förespråkare för den bästa möjliga regeringen för hela den mänskliga familjen, som är samlade här lördagen den ‐‐‐‐‐‐ (datum, månad) år 197‐‐ till Jehovas kristna vittnens internationella sammankomst ”Guds seger”, som hålls i ‐‐‐‐‐‐‐‐ (stad) i ‐‐‐‐‐‐‐‐ (land), avger följande offentliga förklaring och beslutar i dens namn som är den enda källan till all rättfärdig styrelse, universums suveräne Herre:
2. Vad har studium av den Heliga skrift visat beträffande början av mänsklighetens nuvarande nöd och vånda, och vad är att säga om huruvida den universelle Suveränen skulle vara död för mänsklighetens angelägenheter?
2 Som medmänniskor berörs vi djupt i våra hjärtan av den fortgående och ökande nöden och våndan, som hemsöker hela mänskligheten alltsedan första världskriget bröt ut år 1914. Vi som lever i den generation som visste om och kände verkningarna av denna första världssammandrabbning och överlevde den, har sökt en förklaring till mänsklighetens svårigheter i det inspirerade, skrivna ord som kommer från källan till all fullkomlig styrelse, dvs. bibeln eller den Heliga skrift. Från dess blad har vi i ljuset av nutida händelser fått lära att den världsvida nöd och ångest, som nationerna plågas av, inte började år 1914 bara av en slump, utan intelligent uppsåt, utan att inträffa vid en förutsagd, bestämd tid. I stället började denna mänsklighetens nöd och vånda utan like vid den bestämda tid som tillkännagetts av den störste av alla tidkontrollanter, universums Suverän, Skaparen av solen, månen och stjärnorna, som alla håller sina tider. Han är inte död i förhållande till människornas angelägenheter, utan hela människosläktets intressen berör honom i högsta grad. Han är fullt levande i förhållande till mänsklighetens behov.
3. Vad markerade år 1914 med avseende på tiden? Är Gud ansvarig för människans nöd och vånda sedan dess, eller vem är det?
3 Världshistorikerna talar om 1914 som det år som markerade slutet på en epok. Han som tid efter annan har ingripit i människans historia, nämligen människans Skapare, markerade just det året som det år då ”nationernas fastställda tider”, de så kallade hedningarnas tider, skulle utlöpa. Slutet på dessa hedningarnas tider hade länge förväntats, ty år 33 v.t., för mer än nitton hundra år sedan, talade Guds egen Son, Jesus Kristus, om dessa hedningarnas tider och profeterade om deras fullbordan. (Luk. 21:24, NW) Han profeterade om vad hans himmelske Fader, Jehova Gud, skulle göra vid slutet av dessa hedningarnas tider. Vad människor och nationer på jorden gjorde vid denna viktiga tidpunkt var de själva ansvariga för. Han tvingade dem inte att handla så som de då gjorde, och han är alltså fritagen från allt ansvar för mänsklighetens nöd och vånda som fortsätter i denna dag.
4. På vilken stad började hedningarnas tider, och på vilken ”stad” får de sin uppfyllelse? Varför är det så?
4 Under de senaste århundradena, sedan bibeln kunnat tryckas och spridas över hela världen i översättning på många språk, har bibelforskare skapat föreställningar om vad Gud, den Högste, skulle göra vid slutet av hedningarnas tider. Deras uppmärksamhet har riktats mot Jerusalem i Mellersta Östern, som i århundraden stått under turkiskt välde, sedan övergick till att lyda under brittiskt välde och nu befinner sig under israeliskt välde. I det dessa bibelforskare har mätt hedningarnas tider enligt sitt sätt att räkna tiden, har de hyst felaktiga förhoppningar om vad som skulle äga rum vid slutet av hedningarnas tider. De inser inte att Guds intresse har överflyttats från det jordiska Jerusalem i Jesu Kristi och hans apostlars dagar till det ”himmelska Jerusalem”, vilket är den stad som bibeln nu kallar den ”levande Gudens stad”. (Hebr. 12:22) De 2.520 år, som hedningarnas tider skulle omfatta, började år 607 f.v.t. i och med att det jordiska Jerusalem förstördes genom Babylons härar. Dessa hedningarnas tider fick följaktligen inte sin fullständiga uppfyllelse på det jordiska Jerusalem på Jesu tid. De fick sin fullständiga uppfyllelse på det ”himmelska Jerusalem”, som är ett oförstörbart regeringssäte.
5. Vilken kunglig rätt har blivit förtrampad sedan Jerusalem och Juda ödelades år 607 f.v.t., och varför upprättade inte Jesus, när han var på jorden, ett rike i Jerusalem?
5 Vid slutet av hedningarnas tider bör man förvänta motsatsen till vad som ägde rum då de började år 607 f.v.t. Förstöringen av Jerusalem och Judeen den gången är inte av vital betydelse. Nej, det var att Guds messianska rike, som hade upprättats i Jerusalem under Davids från Betlehem kungliga familj, blev störtat. Från och med detta störtande har kung Davids kungliga familjs rätt att styra jorden blivit förtrampad av på varandra följande hedniska världsvälden, nämligen det babyloniska, det medo-persiska, det grekiska, det romerska och det anglo-amerikanska. Under hela denna tidrymd, hedningarnas tider, har Jehova Gud inte ingripit i mänsklighetens angelägenheter genom att återupprätta det messianska riket i ett återuppbyggt Jerusalem på jorden. Detta förklarar varför hans Son, Jesus Kristus, inte störtade det romerska världsväldet och upprättade ett jordiskt rike under Davids kungliga familj i det jordiska Jerusalem. I stället förutsade han att hedningarnas tider skulle fortlöpa, till dess Guds tid kom då de skulle upphöra. I stället för att sätta sig på Davids tron i Jerusalem dog Jesus oskyldig såsom Davids kunglige arvtagare, på tredje dagen blev han upprest från döden, som han lidit såsom martyr, och därefter for han upp till himmelen för att ta säte på högra sidan av sin himmelske Faders tron. — Apg. 2:32—36.
6. Var och när inträffade återupprättandet av det messianska riket, och var det detta som utlöste första världskriget?
6 Där fortsatte Guds Son, Jesus Messias, att vänta till dess hedningarnas tider var till ända. (Hebr. 10:12, 13) Jehova Gud höll sig likaledes tillbaka ända till dess. Men år 1914, eller 2.520 år från Jerusalems och Juda lands förstöring genom babylonierna, skred universums högste styresman till verket såsom han hade bestämt. Han återupprättade Davids messianska rike, denna gång i Davids himmelske arvinges, Jesu Kristi, händer. Hedningarnas nationer på jorden kunde inte hindra detta. De kunde inte längre förtrampa kung Davids familjs rätt till rikets makt. ”Nationernas [hedningarnas] fastställda tider” hade gått till ända. Alltsedan dess regerar Davids förblivande arvinge, Jesus Messias, i det ”himmelska Jerusalem”. (Upp. 12:1—11) Det var inte det messianska rikets födelse i himmelen som utlöste första världskriget på jorden. Redan innan hedningarnas tider hade gått till ända år 1914 hade hedningarnas nationer gripit till vapen — två månader i förväg. De började sitt eget globala krig om världsherraväldet. De erkände inte att hedningarnas tider hade utlöpt.
7. Under vems övermänskliga inflytande handlade de hedniska nationerna då och har de handlat sedan dess?
7 Under vems inflytande handlade hedningarnas nationer då och har de handlat sedan dess? Sannerligen inte under Jehova Guds övermänskliga inflytande, och inte heller stod Gud på någondera sidan under första världskriget, ty de kämpade alla för världsherravälde utövat av människor, inte för världsherravälde genom det ”himmelska Jerusalem” och dess nye konung, Jesus Messias. Följaktligen handlade hedningarnas nationer under inflytande av den som är fiende till Jehova Gud och till hans Messias Jesus. Vem är den övermänsklige, främste fienden till Jehova Gud? Det är den som Jesus Kristus kallade ”denna världens härskare” och som den kristne aposteln Paulus kallade ”denna tingens ordnings gud”. Han är Satan, djävulen. — Joh. 12:31; 14:30; 2 Kor. 4:4; NW; Upp. 12:7—13.
8. Vilka är de huvudagerande som är inbegripna i denna tvist angående världsherraväldet, och vilken fråga kan vi inte undgå att ta ställning till med avseende på denna tvist?
8 Eftersom hedningarnas nationer inte utövar sin politiska verksamhet på Guds sida genom att överlämna sin jordiska suveränitet åt Guds rike i det himmelska Jerusalem, kan hedningarnas nationer endast befinna sig på den andra sidan, Guds främste motståndares, Satans, djävulens, sida. Tvisten om världsherraväldet alltsedan 1914 berör mer än enbart mänsklighetens nationer. Den inbegriper förnämligast Jehova Gud, den Högste, och Satan, djävulen. Frågan är: Vem skall vinna av dessa båda huvudmotståndare? Vem skall vinna seger? Det kan inte råda någon ovisshet om utgången. Bibeln, Guds ofelbara ord, förklarar tillitsfullt att Herren Gud, den Allsmäktige, Jehova, skall vinna segern. (Upp. 16:16; 19:11—20:3) Den fråga som ingen av oss nu kan undgå att ta ställning till är: Med vem önskar jag vara, den förlorande eller den som segrar?
9. Av vilket skäl kommer människor att fortsätta att erfara ”vånda över nationerna” och misslyckas med att finna vägen ut ur den?
9 Ingenting kan vara tydligare än att ingen som befinner sig på Guds fiendes och motståndares sida kan få hans gudomliga välsignelse. Detta förklarar varför mänskligheten sedan 1914 har genomlevat en ”våldets tidsålder” och inte har erfarit annat än ”vånda över nationerna” (NW) alldeles som Jesus Kristus förutsade. (Luk. 21:25, 26) Så länge människor underlåter att ställa sig på Jehova Guds och hans Messias’ sida i denna universella tvist, kommer de aldrig att finna vägen ut ur sin förvirring och ”ängslan för det som skall övergå världen”.
10. Varför befinner sig hela mänskligheten nu i stor fara, och endast vilka kan hoppas att få åtnjuta välsignelser efter Guds seger?
10 Alldeles som ”stor vedermöda” väntade den nation som vägrade att erkänna Guds Son, Jesus, såsom Messias år 33 v.t., väntar en ”stor vedermöda” utan like i människans historia den redan hårt nedtyngda mänskligheten. Jesus Kristus gav, då han var på jorden för nitton hundra år sedan, en varning om den och förutsade de världshändelser som skulle föregå den. (Matt. 24:3—22; Upp. 6:1—7:14) Hela människovärlden befinner sig nu i fara. Den behöver få varningen ytterligare framhållen för sig utan uppehåll. Endast de som ger akt på hans inspirerade varning kan hoppas på att få överleva den nu överhängande ”stora vedermödan”. Endast de som nu ställer sig på den gudomlige Segrarens sida kan hoppas att få åtnjuta de välsignelser som skall följa på denna Guds seger.
11. Vad beslöt Jehovas kristna vittnen att fortsätta att låta ljuda? För vilka?
11 VI BESLUTAR DÄRFÖR att vi, som Jehovas kristna vittnen, skall fortsätta att sätta vår förtröstan till Guds seger. Vi skall fortsätta att utan uppehåll låta varningen från Guds skrivna ord ljuda för alla som älskar en rättfärdig regering men som blivit vilseledda av Guds främste fiende, Satan, djävulen, och som fördenskull har satt sin förtröstan till människogjorda styrelsesystem, vilket i hög grad ökat deras sorg och nöd. Vi skall fortsätta att förkunna Guds messianska tusenårsrike som det alltillräckliga botemedlet för den hemsökta mänskligheten.
12. a) Vilka metoder för undervisning och vilka medel till att sprida de goda nyheterna beslöt de att göra bruk av? b) Vilka välsignelser och glädjeämnen i Guds messianska rike beslöt de att fortsätta att förtälja om för mänskligheten?
12 Enligt det apostoliska mönstret skall vi offentligen förkunna från hus till hus och privat undervisa i intresserade människors hem genom bibelstudier vecka efter vecka. Vi skall använda det tryckta ordet såväl som det muntligen talade, ja, alla av Gud godkända medel för att sprida de goda nyheterna vida omkring. Vi skall troget fortsätta att förtälja för mänskligheten, som nu befinner sig i så stor fara, om de välsignelser och glädjeämnen som Guds messianska rike skall medföra — om en oförstörbar, rättfärdig regering, om återställelse av mänskligheten till fullkomlig hälsa vad deras fysiska kroppar angår, om uppståndelse för alla de återlösta döda, vilket får till resultat återförening med älskade vänner och släktingar, om varaktig fred och att mänsklighetens alla behov kommer att tillfredsställas i ett paradis, som återupprättats på en renad jord, om frihet från fruktan, otrygghet och vanstyre under Satan, djävulen, och hans jordiska redskap, om broderskärlek hela den mänskliga familjen emellan och om den enda sanna religionen, den sanna gudsdyrkan, som består av tillbedjan av Gud, vår Skapare, genom Jesus Kristus, hans Son. Ja, vi skall fortsätta att förtälja om den seger som den allsmäktige Guden skall vinna över mänsklighetens fruktade fiende, döden, och hur han skall välsigna alla sina lydiga, lojala undersåtar med evigt liv i ett välsignat släktskapsförhållande till honom som deras himmelske Fader.
13. Vilken befallning beslöt de, med tanke på tiden, att utföra intill änden, och vilken hjälp skulle de förlita sig på för att fullgöra detta beslut?
13 När vi nu klarare än någonsin tidigare inser att Guds tusenåriga rike har kommit nära och att tiden blir kortare och kortare för den nödställda mänskligheten att dra fördel av de goda nyheterna om frälsning, skall vi ådagalägga både lojal kärlek till Gud och kärlek till våra medmänniskor. I fråga om detta handlingssätt skall vi lyda Gud mer än människor och skall inte låta våra händer sjunka, när det gäller att utföra hans befallning genom Kristus att predika ”dessa goda nyheter om riket ... på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”, innan slutet kommer för denna domfällda tingens ordning. (Matt. 24:14; Mark. 13:10; NW) Vi förlitar oss på Gud, att han skall hjälpa oss att fullgöra detta beslut. Och må han finna oss trogna intill slutet och räkna oss värdiga att dela de glädjeämnen och välsignelser som blir följden av denna Guds seger!
14. Vad gjordes vid de internationella sammankomsterna ”Guds seger” med den har nämnda förklaringen och resolutionen? Vilken publikation offentliggjordes omedelbart därefter, och på vilka språk kom den ut?
14 Den återgivna förklaringen och resolutionen förelades Jehovas kristna vittnens sammankomst ”Guds seger” efter framförandet av det på programmet upptagna tal som sammanfattade stoffet i de två föregående artiklarna i Vakttornet, nämligen ”Att förvärva rikedomar åt jordens nye konung” och ”Skonade från att bli dräpta tillsammans med konungens fiender”. Sedan sammankomsten ivrigt och helhjärtat antagit denna förklaring och resolution offentliggjordes en ny publikation, på engelska, den 416-sidiga inbundna bok som heter ”Guds tusenåriga rike har kommit nära”. I tysktalande länder offentliggjordes den också på tyska språket. Denna nya bibelstudiehjälp, som tills vidare är tillgänglig endast på engelska och tyska, visar sig vara ett kraftfullt, stimulerande hjälpmedel för dem som var närvarande vid sammankomsten ”Guds seger”, när det gäller att troget fullgöra den förklaring och resolution som de alla endräktigt antog.
15. Hur många sådana sammankomster hölls inom ett halvårs tid? I hur många länder hade de hållits, vad var det sammanlagda antalet närvarande, och vilka sammankomster skulle komma?
15 Inom sex månader hade det hållits 43 sammankomster under temat ”Guds seger” i 20 länder, och sammanlagda antalet närvarande uppgick till 1.447.235. Ytterligare sammankomster skulle följa, till dess att sådana sammankomster hade hållits på östra och västra halvklotet och på norra och södra halvklotet, enligt Jehovas goda behag och till lovprisning av honom i hans kommande gudomliga seger.