Inblick i nyheterna

Religionen och kriget mot råttorna

● Indiens väldiga befolkning utgör en nästan ständig uppfordran för livsmedelsproduktionen. Regeringens växtskyddsrådgivare dr S. N. Benarjee riktade nyligen uppmärksamheten på ett säreget förhållande i förbindelse med nationens krig mot hungersnöden: konkurrensen mellan människor och råttor. Denne biolog sade: ”Båda åstundar vi samma föda. ... Det råder en oerhörd konkurrens mellan råttorna och oss själva för att få överleva.” Indiska vetenskapsmän beräknar att det finns 2,4 milliarder råttor i landet eller omkring 5 råttor per människa, och man menar att råttorna konsumerar omkring 2,4 millioner ton spannmål per år.

Andra länder står visserligen inför liknande problem, men här råder ett ovanligt förhållande. Hängivna hinduer hyser en viss vördnad för råttor, liksom för ormar och apor. I Rajasthan finns ett tempel som helgats åt dyrkan av råttor, och i det moderna Calcutta finns en råttpark, där djuren myllrar mitt på ljusa dagen. Nu måste regeringen finna på ett sätt att föra krig mot råttorna utan att kränka de religiösa åskådningarna.

Helbrägdagörelse genom tro?

● Vad uträttar egentligen de nutida helbrägdagörarna? För att få reda på det var dr William A. Nolen med vid ett helbrägdagörelsemöte, som hölls av en berömd ”kristen” helbrägdagörerska i en stor hörsal i Minneapolis. Han berättar om sina intryck i tidskriften ”McCall’s” (september 1974). Efter musik och bön sade helbrägdagörerskan Kathryn Kuhlman:

”Nu skall vi samla in offret — de pengar vi behöver, så att vi kan komma till er och hjälpa de sjuka och behövande överallt. Jag vill att tjugo av er där ute skall skriva ut checkar på ett hundra dollar. ... Femtio av er checkar på femtio dollar ... hundra av er checkar på tjugofem dollar. Vi behöver de här pengarna.” Sedan gick man runt med kollekthåvar.

Vad åstadkom man vid detta möte? Ett typiskt exempel var den unga poliopatienten som tog av sin benskena och stod på ”ett friskt ben och ett kort, förtvinat ben”. Helbrägdagörerskan fick den unga kvinnan att säga att hon blivit ”botad”. Läkaren säger: ”Det var en mycket upprörande scen för mig. Flickans ben var precis lika förtvinat som det hade varit för tio minuter sedan. ... Jag kunde föreställa mig hur hon skulle känna det, när ögonblickets hysteri hade släppt och hon åter måste sätta på den skena hon hade burit i 13 år.”

En annan person, en äldre kvinna som led av cancer, tog bort sin ryggskena och sprang över scenen. När dr Nolen besökte henne två månader senare, fann han henne bunden vid sjuksängen. Hon berättade att hon vaknat morgonen efter det att hon blivit ”botad” och hade ”fruktansvärt ont i ryggen”. Vid läkarundersökningen visade det sig att en kota i hennes cancerangripna rygg hade tryckts ihop. Inom fyra månader efter det att hon blivit ”mirakulöst botad” var hon död.

I New York ”Times” (30 augusti 1974) ger Arthur Pincus ett annat exempel. Denne idrottsskribent säger om en ung basketbollstjärna, som fått påtryckningar från olika universitet och åtminstone ett proffslag att spela för dem: ”Vad skall en tonåring tänka när Oral Roberts, evangelistisk helbrägdagörare och president för universitetet i Tulsa (i Oklahoma) som bär hans namn, sökte upp Moses’ mor? Och när Roberts fick reda på att hon led av magsår, sade han åt henne att han skulle bota hennes magsår, om den unge [Moses] Malone spelade basketboll för Oral Roberts’ universitet.”

Ställ allt detta i kontrast till den äkta återställelse till sund hälsa och det botande av olika sjukdomar som omtalas i bibeln i Matteus 8:2, 3; 12:9—13; Lukas 18:40—43; och allt detta helt utan kostnad, utan att ta upp någon kollekt, utan några dolda motiv. — Matt. 10:8.