Inblick i nyheterna

Ett barn blir begravt i Grekland

● Ett barn som föddes för inte så länge sedan på barnbördshuset i Nikea i Grekland dog kort efter födelsen. När föräldrarna sökte begrava barnet, ville den tjänsteman som hade hand om ärendet inte ge begravningstillstånd. Av vilket skäl? Föräldrarna var Jehovas vittnen och hade gift sig som sådana år 1954. Men under diktatorn Papadopoulos’ styre hade inrikesdepartementet bestämt att alla vigslar som förrättats av Jehovas vittnen var ogiltiga — en åtgärd som hade den grekisk-ortodoxa kyrkans stöd. Därför sade tjänstemannen att föräldrarna först måste låta registrera barnet som ”utomäktenskapligt” för att få begravningstillstånd. Fadern vägrade — han sade att hans äktenskap var vederbörligen inregistrerat, att han hade två andra barn som blivit registrerade i vederbörlig ordning och att han för sitt samvetes skull inte kunde låta en fläck komma på familjenamnet. Under fyra dagar förvarades det döda barnets kropp i barnbördshusets kylrum, medan allmänhetens protester mot vägran att ge denna tillåtelse tilltog över hela Grekland.

Bland tidningarna i Aten kallade ”To Vima” situationen ”medeltiden i all sin gemenhet”. ”Athinaiki” sade att situationen var en ”monstrositet, som inte skulle kunna funderas ut ens av det mest brottsliga sinne”. Och ”Kathimerini” sade att ”den diktatoriska regeringens dystra och inhumana [påbud] borde upphävas omedelbart och att man inte skulle tillåta sådana barbariska handlingar längre”.

Efter fyra dagar förordnade så allmänne åklagaren om att begravningstillstånd skulle beviljas, till lättnad för föräldrarna och många frihetsälskande människor i Grekland.

Önskas: Fasthet från föräldrarnas sida

● I vår tid är det allmänt att föräldrar är efterlåtna. Men nu har det kommit en del ovanliga upplysningar från forskningar som bedrivits av dr John Coleman, som är universitetslektor i undervisningspsykologi vid London Hospital Medical College i England. Tester och intervjuer med 800 unga människor mellan 11 och 17 års ålder visade att de hade en grundläggande önskan att föräldrarna skulle visa fasthet och stadga. Det visade sig att de flesta tonåringar ”bakom den fasad, som utgörs av upproriskhet, tårfyllda uppträden och gräl, har ett hemligt hopp om att föräldrarna inte skall ge efter”. — London ”Daily Mail”.

I situationer där söner eller döttrar sätter sin vilja upp emot föräldrarnas uppmanar dr Coleman föräldrarna att stå på sig. Han säger: ”De måste göra det på förståndigt sätt; jag förespråkar inte sträng aga, men det är ödesdigert att ge sig och säga: Jag klarar inte av det här barnet, det får göra som det vill.”

För nitton hundra år sedan gav aposteln Paulus inspirerade råd till kristna föräldrar, och i dessa råd krävs det kärleksfullt tålamod i förening med fasthet. Detta recept ger, när det är grundat på biblisk kunskap och sann omsorg om barnets framtid, fortfarande de bästa resultat som det är möjligt att uppnå i vår tid. — Ef. 6:1—4; Kol. 3:20, 21.

Navigationsmysterium

● Människor har länge varit förbryllade över hur hemvändande duvor färdas över obekant mark och kommer fram till det exakt rätta målet. Det skulle inte vara tillräckligt att med hjälp av solen bestämma kompassriktningen. Duvorna skulle först behöva veta exakt var de befann sig i förhållande till hemmet.

Hur komplicerad saken är framgår av decembernumret 1974 av ”Scientific American”. Där visas det att duvorna måste ha något ”exakt tidssinne, en inbyggd klocka, och den klockan måste på något sätt vara kopplad till solens ställning på himlen, om det skall bli möjligt att med hjälp av solen exakt fastställa en riktning”. Men mysteriet upphör inte i och med detta. Duvor kan nämligen flyga hem även när solen skyms av en mulen himmel. Forskarna drar slutsatsen att ”de använder solkompassen, när den är tillgänglig, men att de kan ersätta den med upplysningar från andra källor, när de inte har tillgång till den”. Vilka andra källor? Vissa experiment pekar på fåglarnas känslighet för jordens magnetfält och till och med för små förändringar i lufttrycket. Men hur lyder egentligen den fullständiga förklaringen efter många års forskning? Det heter i artikeln: ”Den fullständiga redogörelsen för hur fåglarna navigerar är fortfarande ett mysterium.”

Men det är ännu mera oförklarligt att människor kan ge en slumpartad utveckling äran för sådana häpnadsväckande navigationsförmågor. Dessa förmågor vittnar i sanning om en allvis Skapares existens.