Är du villig att lida vedermöda?
DET är i sanning underbart att lära känna Guds majestät och upphöjdhet, hans kärlek, hans barmhärtighet och hans beundransvärda sätt att handla med sitt folk. Det är också en hjärtevärmande glädje att lära känna Guds folk.
Men i denna värld är kristendomen inget lätt levnadssätt. Sedan du insett detta kan du, om du slagit in på en kurs av tjänst för Jehova Gud, finna det gagneligt att rannsaka dig själv genom att ställa vissa frågor, till exempel: Vilken är min inställning, när jag ställs inför obehagliga upplevelser? Förblir jag ståndaktig under svårigheter? Är jag fast besluten att bevara min trohet mot Gud, om svår förföljelse skulle bryta ut? Hur känner jag det vid tanken på att ställas inför motstånd, ekonomiska svårigheter, sjukdom, fängelsestraff eller andra prövningar?
Vi måste vara ärliga och uppriktiga mot oss själva: Det finns ingen som åstundar att få lida vedermöda. Lidande är något motbjudande för alla. Det är normalt att känna en viss fruktan. Och de kristna söker sannerligen inte efter svårigheter och önskar inte att de skall bli förföljda eller dödade.
Men förföljelse och andra vedermödor skall ändå komma. Jesus Kristus förutsade detta. Men han förutsade också att Gud, jämte dessa vedermödor, skulle ge sina tjänare ett så mycket större överflöd av goda ting att svårigheterna skulle te sig obetydliga i jämförelse därmed. Han sade till sina lärjungar:
”Var och en som har övergivit hus eller bröder eller systrar eller fader eller moder eller barn eller jordagods för mitt namns skull, han skall få mångfaldigt igen och skall få evigt liv till arvedel.” — Matt. 19:29.
Aposteln Paulus, som personligen fick utstå mycken vedermöda, instämde i detta, då han skrev till sina medkristna:
”Ty vår bedrövelse, som varar ett ögonblick och väger föga, bereder åt oss i översvinnligen rikt mått en härlighet, som väger översvinnligen tungt och varar i evighet — åt oss som icke hava till ögonmärke de ting, som synas, utan dem som icke synas; ty de ting, som synas, de vara allenast en tid, men de som icke synas, de vara i evighet.” — 2 Kor. 4:17, 18.
Det kan vara så att du har många materiella ägodelar. Betraktar du dessa som tillgångar endast i den mån de kan hjälpa dig att tjäna Gud bättre? Skulle du vara villig att avstå från dem utan saknad, om det gällde din ostrafflighet? Aposteln Paulus skrev också:
”Det är för hans [Jesu Kristi] skull, som jag har gått förlustig alltsammans och nu räknar det såsom avskräde, på det att jag må vinna Kristus.” — Fil. 3:8; Luk. 14:26.
Sanna kristna i Tyskland under Hitlers regim och mera nyligen i Malawi har visat prov på denna rätta inställning genom att offra allt för att bevara sin lojalitet mot Gud.
Hur man uppodlar förmågan
Lydnad mot Gud är nyckeln till att uppodla förmågan att härda ut. Hur snar är du att lyda buden och befallningarna i Guds ord? När du utför Guds vilja finns det hinder, som du övervinner praktiskt taget varje dag. Men lyder du ändå villigt? Detta kan vara till stor hjälp för dig, när du ställs inför situationer som kräver mer än det vanliga uthärdandet. Jesu halvbror Jakob gav rådet:
”Betrakta det enbart som en glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika prövningar, då ni ju vet att denna er tros beprövade beskaffenhet verkar uthärdande. Men låt uthärdandet göra sitt verk fullständigt, för att ni må vara fullständiga och sunda i alla avseenden och inte brista i något.” — Jak. 1:2—4, NW.
Om du alltså har börjat vandra i lydnad för Gud, kommer du utan tvivel att vilja undvika att ge efter för några prövningar nu, hur små de än kan vara. Frestelser på grund av köttets begärelser kan utsätta de kristna för stora påtryckningar, både inifrån dem själva och från denna världens dåliga ”atmosfär” och umgänge. Sexuell omoraliskhet, omåttligt drickande och bruk av olika droger, däribland tobak, tillhör dessa frestelser. Förföljelse kan också medföra starka påtryckningar till att synda genom att kompromissa och bryta ostraffligheten mot Gud. Aposteln Petrus gav uttryck åt den inställning och beslutsamhet den kristne bör äga, då han skrev:
”Då nu Kristus har lidit till köttet, så väpnen ock I eder med samma sinne; ty den som har lidit till köttet har icke längre något att skaffa med synd. Och leven sedan under den tid, som återstår eder här i köttet, icke mer efter människors onda begärelser, utan efter Guds vilja.” — 1 Petr. 4:1, 2.
Om du alltså har godtagit det kristna levnadssättet, som du vet inbegriper att lida för sanningens skull, och kanske redan i någon utsträckning har lidit för rättfärdighetens skull, så är det nu inte tid att vända tillbaka. — Luk. 9:62.
Pröva dig själv
För att undersöka om du verkligen håller på att uppodla förmågan att härda ut bör du granska det som du gör för närvarande. Bevarar du din trohet nu? Studerar du regelbundet Guds ord nu? Tillägnar du dig inte bara ordets ”mjölk”, de grundläggande lärorna, utan också ”exakt kunskap och full urskillning”, så att du kan skaffa dig ”visshet i fråga om de ting som är viktigast”? — Fil. 1:9, 10, NW; Ef. 5:16.
Ger du för närvarande ut dig själv för att hjälpa andra? Eller drar du dig för att göra dig omak? (Gal. 6:10) Den som är villig att utstå svårigheter för andras skull i den sanna kristendomens intresse uppodlar verkligen förmågan att härda ut. — Jak. 1:27.
En annan oumbärlig faktor framhävs av följande fråga: Inser du att din framgång i att uthärda prövningar inte beror på något gott hos dig själv, utan på den kraft som Gud förlänar? (1 Petr. 4:11) Vänder du dig förtröstansfullt till Gud för att få vishet och förmåga, och inser du att allt du har kommer från honom? — Fil. 4:13; Jak. 1:5.
Ting man bör undvika
När vi visat lydnad mot Gud och uthärdat prövningar, bör vi inte slappna av och mena att vi har nått vårt mål. Vi bör inte heller utveckla en skrytsam anda och mena att när vi har uthärdat någon prövning, så är vi ”hjältar”, som är berättigade till särskild hänsyn och aktning, eller att vi har kommit längre på vägen mot målet än våra bröder. Det är ”den som är ståndaktig intill änden” som skall bli frälst. (Matt. 24:13) För att undvika en orätt inställning bör du påminna dig att några av dem, som under flera år uthärdat lidande i nazistiska koncentrationsläger, längre fram föll offer för materialism eller omoraliskhet. Det finns bara en giltig orsak till att berömma sig, och det är för att man lärt känna Jehova. — Jer. 9:23, 24.
Somliga oroar sig över någon speciell kroppslig misshandel som de kan komma att utsättas för. Det är oförståndigt. Vi vet inte vilka vedermödor vi individuellt kan komma att ställas inför. Alla kommer inte att utsättas för samma slags prövningar. Det viktiga är att man förtröstar på Jehova. ”Gud är trofast; han skall icke tillstädja, att I bliven frestade över eder förmåga, utan när han låter frestelsen komma, skall han ock bereda en utväg därur, så att I kunnen härda ut i den.” — 1 Kor. 10:13.
Jehova vill att hans folk skall vara lyckligt. Han finner ingen glädje i att se sitt folk lida. Men han gör till och med dem som uthärdar vedermöda lyckliga, därför att de nu har tillfälle att skaffa sig ett evigt anseende för att ha bevarat sin ostrafflighet gentemot den universelle suveränen, Jehova Gud. — Matt. 5:11, 12.