Till vad kommer du att sätta din förtröstan?

LEDANDE män inom politiken och affärsvärlden varnar för att ett världsomfattande tillstånd av nöd håller på att utvecklas. Det kan hända att du har frågat: ”Vad är lösningen på sådana överhängande världsproblem som upplagringen av krigsmateriel, fattigdomen, livsmedelsbristen, inflationen och arbetslösheten? Kan vi förtrösta på att de ledande männen i världen skall komma med en lösning?”

Sådana frågor börjar nu oroa människor som aldrig förr. I Vision, en mycket spridd europeisk affärstidskrift, framhölls det nyligen att ”det värsta med den nuvarande situationen är att ingen kan se någon väg ut ur den”. ”Det är någonting annat som gnager på oss”, instämmer ekonomihistorikern Robert Heilbroner. ”Det är misstanken att ingen bär ansvaret, att ingen är rustad att ta itu med de problem som vältrar sig över oss.”

Är det så du känner det — att problemen har blivit alltför invecklade, alltför stora för att människor skall kunna lösa dem? Å andra sidan kan det hända att du menar att sådan pessimism är obefogad. ”Lysande statsmän kommer att visa sig vara situationen vuxna och lösa problemen”, kan du säga. ”Har de inte gjort det i det förflutna?”

Historiens vittnesbörd

Detta är vad somliga människor tror. Eftersom den mänskliga familjen fortfarande är till, drar de slutsatsen att gångna civilisationer måste ha löst sina stora problem. Men har de gjort det? Förenta staternas utrikesminister, Henry Kissinger, som varit professor vid Harvarduniversitetet, har framhållit:

”Som historiker måste man vara medveten om att varje civilisation som någonsin funnits slutligen har kollapsat. Historien är en berättelse om ansträngningar som misslyckats, om förhoppningar som inte infriats, om önskningar som uppfyllts men sedan visat sig bli någonting annat än det man förväntade. Som historiker måste man alltså leva med en känsla av att tragedin är oundviklig.”

Ja, med det förflutnas erfarenheter som grund måste man dra slutsatsen att statsmännen inte kommer att vara i stånd att lösa vår tids hotande problem. Enligt Kissinger pekar bevisen i själva verket på att en tragedi är oundviklig. Likväl tillade han: ”Som statsman måste man handla på den grundvalen att problemen måste lösas.”

Men är inte denna grundval i verkligheten bara önsketänkande? Är det rimligt att mena att vår tids vetenskapsmän kommer att kunna lösa världsproblem som är mycket mera invecklade än de som gångna tiders ledare var ur stånd att lösa? Vad menar genomsnittsmänniskan i denna tid om utsikterna? I tidskriften Vision sades det:

”Mannen på gatan menar nu att de som har makten är ur stånd att komma med effektiva lösningar på de problem som direkt möter honom: Inflation, arbetslöshet, energibrist, våld osv.” — Januari 1975, sid. 21.

Är det så du också känner det? Till vad kommer du att sätta din förtröstan?

När du tänker på dessa bevis, instämmer du då inte i att bibeln ger ett gott råd, när den säger: ”Sätt inte din förtröstan till ädlingar, ej heller till jordemänniskans son”? (Ps. 146:3, NW) Det bör helt visst vara klart och tydligt att vi behöver vägledning som är överlägsen allt vad människor i sig själva är i stånd att ge. Men var kan man finna sådan vägledning?

En pålitlig källa att förtrösta på

Tänk på detta: Är det inte förståndigt att vända sig till Skaparen, till honom som har danat människorna och från början satt dem här på jorden? Är inte han den som är bäst rustad att lösa världsproblemen till vårt bästa? Förtröstan på honom är inte bortkastad. Bibeln säger: ”Lycklig är den ... vars hopp står till Jehova, hans Gud, som har gjort himmel och jord, havet och allt som är i dem, honom som bevarar sannfärdighet till obestämd tid.” — Ps. 146:5, 6, NW.

Du kan ändå fråga: Om Gud är verkligt intresserad av oss, varför har han då inte befriat människorna från lidandet? I sitt ord, bibeln, visar Gud vad som är orsaken.

Bibeln visar att när det första människoparet gjorde uppror mot Gud väcktes viktiga stridsfrågor, och till dem hör frågan om människorna oberoende av Gud kunde sköta sina egna angelägenheter så att de fick varaktigt gagn. Gud har anslagit tillräcklig tid för att avgöra denna fråga — omkring 6.000 år. Och har inte svaret blivit klart och tydligt? Är det inte nu uppenbart att människor är ur stånd att på rätt sätt styra sig själva oberoende av Gud?

Människorna behöver sannerligen gudomlig vägledning! Och bibeln beskriver de välsignelser som vi kan få genom att godta Guds vägledning. Redan nu kan vi äga den sinnesfrid som kommer av att man förstår Guds uppsåt, och inom kort skall vi få uppleva hur hans löften i fråga om Riket blir uppfyllda. Ja, bibeln förutsäger att under hans rike skall fred komma i stället för rivalitet och krig; överflöd skall komma i stället för fattigdom och hunger; trygghet skall komma i stället för brott och våld. Orsakerna till sorg, plåga och död skall då utplånas helt och hållet. — Ps. 37:10, 11; 72:7, 16; Upp. 21:1—5.

Vi har i verkligheten inget giltigt skäl att betvivla dessa löften från Gud, eftersom vi har konkreta bevis för hans pålitlighet. Josua, en medlem av Israels nation, vilken Gud handlade med, påminde folket: ”Ni vet väl av hela ert hjärta och av hela er själ att inte ett enda ord av alla de goda ord som Jehova, er Gud, har talat till er har uteblivit. De har alla gått i fullbordan för er.” — Jos. 23:14, NW.

Vi har helt visst alla skäl att sätta vår förtröstan till en sådan pålitlig Gud. Gör du det?

Bevis på din förtröstan

Att du blott och bart säger att du förtröstar på Gud är inte bevis för att du verkligen gör det. Under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen påstod judarna och deras präster att de förtröstade på Gud, men när de hade möjlighet att visa sin förtröstan på hans förordnade konung, Jesus Kristus, sade prästerna: ”Vi hava ingen annan konung än kejsaren.” (Joh. 19:13—15) Detta visade sig ödesdigert, eftersom det ledde till att mer än en million av dessa människor och deras präster dog i samband med Jerusalems förstöring år 70 v.t. Men de kristna, som hade satt sin förtröstan till Gud och hade lytt Guds uppmaning att fly från Jerusalem, överlevde. — Luk. 21:20, 21.

Vad gör du i denna tid för att bevisa att du satt din förtröstan till Gud? Att du helt enkelt läser hans ord bibeln — även om detta är utmärkt — bevisar inte att du gör det. Du läser utan tvivel också tidningar och annan litteratur, men detta visar ju inte i sig självt att du förtröstar på vad som står där, eller hur? Men när vi i vårt liv tillämpar det vi läser, då visar vi att vi tror på och förtröstar på denna källa.

Bevisar det du gör att du förtröstar på Gud? Bringar du ditt liv till överensstämmelse med råden i Guds ord, bibeln? Om du gör det, då kommer du inte att förtrösta på att mänskliga ledare skall lösa världsproblemen. Då kommer du i stället att sätta din förtröstan till Jehova Gud och hans säkra löften om att utplåna den nuvarande orättfärdiga tingens ordning och upprätta goda förhållanden över hela jorden förmedelst sitt rikes regering.

Jehovas vittnen kommer gärna att hjälpa dig att skaffa de bibliska upplysningar som behövs för att utveckla en välgrundad förtröstan på Guds löften. Ta kontakt med dem på din hemort. Du kan också skriva till denna tidskrifts utgivare, så kommer någon att få anvisning att besöka dig utan att det kostar dig någonting.