Har du slutat upp med att samla skatter på jorden?
”Sluta upp med att samla skatter åt er på jorden, där mal och rost förtär och där tjuvar bryter sig in och stjäl.” — Matt. 6:19, NW.
1. a) Vilket mål har människor i affärslivet i denna tid? b) Varför ligger det ingen tillfredsställelse i att uppfylla ”skapade begär”?
I VÄRLDEN finns det i denna tid ett överflöd av materiella tillhörigheter och ägodelar. Det finns ingen ände eller gräns på mångfalden av materiella ting som man kan köpa för pengar. Inom affärsvärlden i denna tid inser man detta, och därför har man som sitt mål att göra sig själv stora vinster snarare än att tillfredsställa människors grundläggande behov. Följaktligen satsar affärsmän stora penningsummor på att annonsera, annonsera, annonsera. Vilket mål har man i sikte? Det är att hos dig skapa ett begär, begäret efter deras produkter, så att de skall kunna utnyttja dig. Sedan du väl har kommit in på den väg som består i att inte endast tillfredsställa dina verkliga behov, utan också försöka att tillfredsställa dessa skapade begär, finner du att du är på en ändlös stig som kommer att kräva den största delen av din tid, din kraft, din uppmärksamhet och ditt intresse utan att ändå till slut ge dig den tillfredsställelse du vill ha. Hur sanna är inte den vise Salomos ord: ”Den som endast älskar silver kommer aldrig att bli mätt på silver, inte heller blir den som älskar rikedom mätt på inkomster. Också detta är fåfänglighet”! — Pred. 5:9, NW.
2, 3. a) Vilket utmärkt råd gav Jesus i fråga om jordiska skatter? b) Hur kan både ”kvarlevan” och de ”andra fåren” ha gagn av detta råd?
2 I sin bergspredikan visade den större Salomo, Jesus Kristus, att de som sökte Guds messianska rikes välsignelser skulle sysselsätta sig med en skatt som är mycket viktigare. Därför är hans råd till lärjungarna mycket passande för denna tid: ”Sluta upp med att samla skatter åt er på jorden, där mal och rost förtär och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla i stället skatter åt er i himmelen, där varken mal eller rost förtär och där tjuvar inte bryter sig in och stjäl.” — Matt. 6:19, 20, NW.
3 Vilket utomordentligt råd är inte detta för kvarlevan av Herren Jesu Kristi smorda lärjungar, vilka har utsikten till ett ”ovanskligt arv” i de andliga himlarna! (1 Petr. 1:4; Ef. 1:18) Ja, till slut, vid slutet av sin jordiska bana, måste de lämna ALLA sina materiella ägodelar bakom sig. De kan inte föra dessa med sig till himmelen. Det förhåller sig på samma sätt med avseende på den ”stora skaran” av ”andra får”, som har utsikten att överleva den ”stora vedermödan”, som ligger alldeles framför oss, och leva för evigt på en paradisisk jord. (Upp. 7:9—14; Matt. 24:21, 22; Ps. 37:29) Jehova Gud har inte lovat dessa ”andra får” att han skall bevara alla deras materiella ägodelar här på jorden genom denna ”stora vedermöda”, så att de kan använda dem efteråt.
Historiska exempel
4. Hur visar Petrus Jehovas förmåga att befria, och vad lär vi av exemplet med Noa?
4 Vi har helt visst inte skäl att tvivla på Jehovas förmåga att bevara och befria. Denna kraft och förmåga har visats vid många tillfällen och på många sätt i forna tider. Aposteln Petrus påminner oss om detta och försäkrar oss att ”Jehova [vet] att befria människor med gudaktig hängivenhet ur prövningen”. (2 Petr. 2:9, NW) I detta sammanhang ger han oss några framträdande precedensfall, till exempel att Jehova ”inte avhöll sig från att straffa en forntida värld, men bevarade Noa, en rättfärdighetens predikare, i trygghet tillsammans med sju andra, när han sände en flod av vatten över en värld av ogudaktiga människor”. (2 Petr. 2:5, NW) Tydligt och exakt bevarar Guds ord denna skildring åt oss, en skildring som går tillbaka mer än fyra tusen år i tiden, till den tid då Jehova förde denne trogne patriark, Noa, och hans familj genom den världsomfattande syndafloden i en ark, som Noa fått privilegiet att bygga enligt av Gud givna anvisningar. (1 Mos. 6:14—16) Vi måste emellertid lägga märke till att det inte sägs någonting om att Gud bevarade det hem, den fasta bostad, som Noa och hans familj hade på jorden. Det var utan tvivel så att dessa jordiska, materiella ägodelar sveptes bort, när ”alla det stora djupets källor [bröto] fram, och himmelens fönster öppnade sig, och ett regn kom över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter”. — 1 Mos. 7:11, 12.
5. Hur framhålls detta ytterligare genom Lots befrielse?
5 Petrus syftar därnäst på den tid då Abrahams brorson Lot levde. När Gud lät de onda och omoraliska städerna Sodom och Gomorra få ett slut i eld, ”befriade [han] den rättfärdige Lot, som var djupt bedrövad över att de lagtrotsande människorna hängav sig åt tygellöshet — ty genom vad denne rättfärdige man såg och hörde, medan han bodde ibland dem dag efter dag, plågade han sin rättfärdiga själ på grund av deras laglösa gärningar”. (2 Petr. 2:7, 8, NW) Också här lägger vi märke till att det inte sägs någonting om att Lot och hans hustru och två döttrar förde med sig sina materiella ägodelar när de flydde. De kunde inte göra det. Ängelns anvisning till dem var: ”Fly för ditt livs skull.” Men Lots hustru hade utan tvivel kvar en ”längtan” efter de materiella ting de hade lämnat bakom sig. Hon var olydig mot ängelns anvisning på så sätt att hon såg sig tillbaka, och det ledde till att hon blev en saltstod. — 1 Mos. 19:17, 23—26.
6. Vilka anvisningar med avseende på Jerusalem fick de judar som blivit kristna?
6 Det var på liknande sätt under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen sedan de romerska legionerna under härföraren Cestius Gallus’ ledarskap tillfälligt hade belägrat den heliga staden Jerusalem — de judar som blivit kristna måste lyda Herren Jesu Kristi råd. De måste överge sina egendomar och ägodelar i Jerusalem och Judeen och ”fly” till bergen utanför provinsen Judeen och lämna praktiskt taget allting bakom sig. De som vid den tiden befann sig utanför denna provins skulle inte bege sig till den och göra anspråk på någonting som de kan ha haft där av materiellt slag. — Luk. 21:20—24.
7, 8. Vilka två män fick Jehovas särskilda välsignelse år 607 f.v.t.? På vilket sätt?
7 Ännu längre tillbaka i historien finner vi en liknande situation. Guds ord visar att det år 607 f.v.t. fanns två män som Jehova särskilt nämnde och som skulle få hans särskilda välsignelse vid den tid då den heliga staden Jerusalem skulle förstöras av de babyloniska härarna. En av dessa män var en etiopier vid namn Ebed-Melek. Det var han som inför kung Sidkia i Jerusalem lade sig ut för profeten Jeremia för att kungen skulle rädda Jeremia, som stod i fara att dö i en brunn. (Jer. 38:6—13) Jehova talade om den belöning Ebed-Melek skulle få på grund av sin omtanke om Jehovas tjänare och sade till honom: ”Jag skall förvisso låta dig komma undan, och du skall icke falla för svärd, utan vinna ditt liv [din själ, NW] såsom ett byte, därför att du har förtröstat på mig, säger HERREN [Jehova].” — Jer. 39:18.
8 Den andre man som blev omnämnd av Jehova var Baruk, profeten Jeremias trogne sekreterare. Han hade det underbara privilegiet att på Jeremias diktamen skriva två skriftrullar, som tillkännagav det profetiska budskapet med straffdomen över Jerusalem. Medan Baruk skrev den första rullen, som längre fram brändes stycke för stycke av Jojakim, klagade Baruk över trötthet. Jehova förmanade honom: ”Du begär stora ting för dig! Begär icke något sådant.” Men på grund av sin trohet fick han löfte om att bli bevarad och vara trygg, inte bara under den fruktansvärda belägringen av Jerusalem, utan också längre fram, när de upproriska som hade kommit undan tvingade honom och Jeremia att bege sig ned till Egypten tillsammans med dem. (Jer. 36:4—32; 43:4—7) Men lägg märke till vad det skulle innebära att de blev bevarade på detta sätt: ”Ty se, jag skall låta olycka komma över allt kött, säger HERREN, men dig skall jag låta vinna ditt liv [din själ, NW; Åk] såsom ett byte, till vilken ort du än må gå.” (Jer. 45:1—5) Baruk såväl som Ebed-Melek lovades alltså inget mera än sin ”själ”, sitt blotta liv, under tiden för Jerusalems belägring och förstöring.
Frågor vi bör ställa oss själva
9. Vilka frågor bör vi allvarligt begrunda med tanke på den tid vi lever i?
9 När vi begrundar dessa goda exempel och inser att ”slutet på allt har kommit nära” (1 Petr. 4:7, NW), att vi lever i en mycket allvarligare tid med en långt större förstöring omedelbart förestående, förmås vi att allvarligt fråga oss själva: Är det förståndigt att vi använder mycken tid och ansträngning till specialiserad utbildning för något ”lärt” yrke i denna världsliga tingens ordning för att vi skall kunna öka vår inkomst? Är det förnuftigt av oss att vilja skaffa oss fler jordiska ägodelar än vi verkligen behöver, så att vi kan förbättra vårt framtida liv här på jorden och leva mera bekvämt och lyxigt under den korta tid som återstår före den ”stora vedermödan”? Har vi svårt att förstå att det är någonting som är mycket viktigare och värdefullare som vi nu bör vara intresserade av? Saknar vi tro på att vår Gud, som så storslaget sörjer för oss, kommer att ta hand om oss under kommande dagar, om vi sätter honom först i vårt liv? Detta är frågor som var och en av oss måste begrunda för egen del. Vårt liv beror på det!
10. Varför bör vi vara intresserade av Jesu ord i Lukas 17:26—30?
10 Vi lever i en generation då det verkligen finns mycket som kan uppta vår tid, vårt intresse och vår uppmärksamhet, och därför behöver vi hålla Jesu profetiska ord tydligt i tankarna! Han sade: ”Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar: människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag, då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans. Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde, men på den dag, då Lot gick ut från Sodom, regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans, alldeles på samma sätt skall det ske den dag, då Människosonen uppenbaras.” (Luk. 17:26—30) Var finner du att du själv är, nu när du har denna förhandskunskap? Är du fördjupad i det dagliga livets angelägenheter? Är det där din skatt finns? Är det där ditt hjärta är? (2 Petr. 3:17; Matt. 6:21) Hur tillbörligt är det då inte att Jesus Kristus har gett alla sina lärjungar, också oss i denna tid, som lever i slutet för denna tingens ordning, rådet att samla skatter i himmelen! Vilken välsignelse kommer det inte att vara för oss, om vi gör detta!
11, 12. a) Vad betyder det att samla rikedomar i himmelen? b) Hur är det möjligt?
11 Men du kan fråga: Vad betyder detta — att samla skatter i himmelen? Hur kan man göra det? Det betyder detta: Att vi strävar att uppnå och vidmakthålla en god ställning inför vår Skapare, Jehova Gud. Det betyder att följa ett handlingssätt i livet som innebär att man är ”rik inför Gud”. (Luk. 12:21) En persons meritlista av ”goda gärningar” är lik rikedomar deponerade hos Skaparen i himmelen, och det är någonting som försäkrar denne person om evigt gagn som inte ens döden kan ta ifrån honom. (Hebr. 10:24; Jak. 3:13; Joh. 11:25) Denna ställning vidmakthåller vi genom att fortsätta att vara orubbliga i tro och lojalitet mot vår Gud, Jehova, och genom att göra Guds vilja. — Rom. 11:20; 2 Kor. 1:24.
12 Jesus framhöll ständigt dessa himmelska skatter och gav oss en mönsterbild. (1 Petr. 2:21; Hebr. 10:5—10) Sedan han gett sina lärjungar råd om jordiska skatter, uppmanade han dem: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skall alla dessa andra ting även ges er.” (Matt. 6:33, NW) För att vi skall kunna samla förråd av dessa himmelska skatter är det av största vikt att vi nu lever vårt liv med tanke på att vinna en meritlista av godkännande hos vår Fader i himmelen, Jehova Gud, och handlar i överensstämmelse därmed. — Ps. 5:13; Ords. 12:2; Joh. 6:27; NW.
13, 14. Vem var Sackeus, och vilken dramatisk förändring ägde rum i hans liv?
13 Under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen har vi ett exempel på en man som gjorde detta, en man som övergav sina skatter här på jorden för att kunna ägna sig åt det messianska rikets intressen. Vem var det? Det var en mycket rik man vid namn Sackeus, som bodde i Jeriko och var förman för publikanerna. Än i dag är området kring Jeriko, som ligger strax väster om Jordanfloden, mycket bördigt och produktivt. I forna tider gav det utan tvivel avsevärda belopp i skatt. I likhet med många publikaner på den tiden använde Sackeus tvivelaktiga metoder i sin ställning för att skaffa sig en del av sin stora rikedom. — Luk. 19:2, 8.
14 Jesus kom till Jeriko på våren år 33 v.t., strax innan han begav sig till Jerusalem där han skulle dö. Sackeus ville se Jesus, men han var liten till växten och kunde inte se över det övriga folket. Därför sprang han i förväg och fick en fördelaktig utsiktspunkt genom att klättra upp i ett träd. Det är tydligt att detta drog till sig Jesu uppmärksamhet, och han kallade ned Sackeus och sade till honom att han ville gästa honom medan han var i Jeriko. Detta upprörde stadens invånare, som beklagade sig: ”Han har gått in för att gästa hos en syndare.” (Luk. 19:3—7) Samvaron med Jesus hade emellertid en dramatisk verkan på Sackeus. Genom att han lyssnade till Jesus fick han uppenbarligen uppskattning av den verkliga skatten, eftersom han utropade: ”Herre, hälften av mina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen.” Ja, han uttryckte sin önskan att dela ut av sin rikedom och att bli en trogen efterföljare till Herren Jesus Kristus. Vilken underbar glädje måste inte Sackeus ha känt, då Jesus sade till honom: ”I dag har frälsning vederfarits detta hus, eftersom också han är en Abrahams son”! — Luk. 19:8, 9.
Nutida exempel
15. Vilket nutida exempel på en som satte himmelska skatter först i livet kan vi peka på?
15 Därför är det med glädje vi lägger märke till nutida exempel på personer som har funnit för gott att fästa sin uppmärksamhet vid de ting som tillhör Riket och att avstå från att samla ytterligare rikedom här på jorden. Ett sådant exempel är en broder vars levnadsberättelse återgavs i Vakttornet (den engelska moderupplagan) för 15 maj 1968 — en mycket framgångsrik affärsman. Hans naturliga förmågor gjorde det möjligt för honom att bli synnerligen framgångsrik i fråga om att köpa, sälja och förvalta fast egendom. Vid ett tillfälle framlade några av hans affärsvänner, som var väl förtrogna med hans skarpsinne i affärer, ett till synes frestande erbjudande för honom. Vad gick det ut på? Det var en affär som skulle göra det möjligt för honom att förtjäna 1.000.000 dollar på ett enda år! Vad gjorde han? Han avvisade det! Varför det? Därför att han under den perioden skulle behöva ägna all sin tid åt intensivt affärsarbete. Han sade: ”Det är inte möjligt för mig att avstå från mina underbara privilegier i fråga om att tjäna Jehova här ens ett enda år, nej, inte för ALLA pengar i världen. Att tjäna mina bröder här i Washington är dyrbarare för mig, eftersom jag vet att det är här jag har Jehovas välsignelse. Jag skulle utan tvivel kunna förtjäna en million dollar, men hur skulle jag vara andligen och till och med fysiskt vid slutet av ett år av ett sådant liv?” Skulle du fatta ett liknande beslut, om ett sådant erbjudande frestande lades fram för dig?
16. Vilket annat exempel kan vi uppskatta i denna tid? Varför det?
16 Begrunda också ett annat exempel som ligger litet längre tillbaka i tiden. Det gäller en man som var i tjugoårsåldern på 1870-talet och bodde i Allegheny County i Pennsylvanien i USA. Han var i affärslivet tillsammans med sin far — de drev en affärskedja som sålde herrkläder. Han var vid den tiden på väg att bli millionär. Detta var innan John D. Rockefeller började i oljebranschen för att så småningom bli mångmillionär. Men vad gjorde den här unge mannen i Allegheny? Han insåg att han måste ge företräde åt bibelstudium och att han behövde få reda på vad bibeln hade att lära och vilket budskap den hade för den tiden. År 1879 insåg han behovet av att utge en ny religiös tidskrift: Zion’s Watch Tower and Herald of Christ’s Presence (nu The Watchtower, på svenska Vakttornet). Längre fram blev han den förste presidenten för Watch Tower Bible and Tract Society. Han hette Charles T. Russell, och han satsade hela sin förmögenhet i predikandet av de goda nyheterna om Riket. Ja, vilka utomordentliga föredömen har vi inte, i forntiden och i nutiden, när det gäller att sätta Rikets intressen främst i livet! Fattar du sådana förståndiga beslut som gäller att samla skatter i himmelen?
17, 18. a) Hur är det möjligt att vi kan bli plundrade i andligt avseende innan vi blir medvetna om det? b) Vilket handlingssätt som Jesus följde hjälper oss att inse det sanna värdet i denna världens rikedomar?
17 Hur skulle det vara, ifall någon erbjöd dig 10.000 kronor, om du gav upp din tro på Jehova och ditt privilegium att tjäna honom? Skulle du godta det? Hur skulle du göra, ifall du erbjöds 100.000 eller 1.000.000 kronor? ”Å, det är otänkbart”, säger du. ”Inga pengar i världen skulle få mig att göra det!” Detta är det enda rätta beslutet att fatta, inte sant? Men hur många är det inte ändå som vill ha ”litet extra” eller vill skaffa någonting de intensivt önskar och som därför har tagit på sig större ansvar, kanske ett extraarbete eller helt enkelt arbetat ”några få” kvällar i veckan eller under veckosluten! Detta hindrar naturligtvis att de är närvarande vid församlingens regelbundna möten och får gagn av det goda umgänget där. Det hindrar också deras predikoverksamhet, och det påverkar Guds andes inflytande i deras liv. Innan de inser det har de blivit plundrade i andligt avseende — de har förlorat sin kärlek till och uppskattning av Jehova och hans organisation. De är materiellt rikare, ja, men så mycket fattigare andligen. Vilket pris att betala för ”litet extra” eller någon ytterligare ägodel, och så har de dessutom varit tvungna att arbeta hårt för det!
18 När djävulen tog Jesus upp på ett högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sade att alltsammans skulle vara hans, om han bara föll ned och utförde ”en handling av tillbedjan inför” honom, sade Jesus: ”Gå bort, Satan! Ty det är skrivet: ’Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.’” (Matt. 4:8—10, NW) Må vi på samma sätt uppskatta den himmelska skattens värde och fatta beslut som ger oss ett tillgodohavande hos Gud och betyder att vi får hans godkännande.
Den himmelska skattens värde
19. På vilket sätt är det vist och förståndigt att rätta sig efter Jesu råd med avseende på materiella ägodelar?
19 Låt oss alltid uppskatta visheten i Jesu ord om materiella ägodelar. Han sade att de förtärs av rost, och de är ständigt i fara att förloras, stjälas eller förstöras. Ju mera man har, desto mera har man att bekymra sig över. Hur ofta är inte detta en onödig börda! Att man ägnar alltför mycken uppmärksamhet åt dessa materiella ägodelar kan också göra att man förlorar ”det verkliga livet”. (1 Tim. 6:19) Vi har ett exempel på detta från första århundradet.
20—22. a) Vilket råd gav Jesus åt en rik ung överhetsperson, och vad visade den unge mannen att han satte först i livet? b) Vad hände förmodligen med den här unge överhetspersonen, om han levde fram till år 70 v.t.?
20 Omkring år 33 v.t. var Jesus på väg genom provinsen Pereen på östra sidan av Jordan. En man, en rik ung överhetsperson, kom springande till Jesus och frågade: ”Mästare, vad gott skall jag göra för att få evigt liv?” (Matt. 19:16) Jesus talade om för honom vad han skulle göra och gav honom rådet att inte låta sina materiella ägodelar på jorden hindra honom att vinna den eviga skatten i himmelen. Jesus sade: ”Gå bort och sälj, vad du äger, och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.” (Matt. 19:21) Han stod under lagen och var därför förpliktad att hjälpa behövande israeliter. (3 Mos. 25:35; 5 Mos. 15:7—11; Jes. 58:6, 7; Hes. 18:5, 7—9) Men satte han värde på detta råd från Jesus? Nej! (Matt. 19:22) Vad hände sedan med den här unge mannen? Fortsatte han att ha framgång och få större rikedom? Om han levde trettiosju år till, fram till år 70 v.t., skulle han få uppleva en del drastiska förändringar.
21 Som redan nämnts bodde han i den provins till vilken flertalet av de judar som blivit kristna flydde år 66 v.t. för att slippa undan med livet vid förstöringen av Jerusalem, som vara nära förestående. De romerska soldaterna kände sig inte tvingade att invadera provinsen Pereen för att slå ned ett judiskt uppror där. Men hur förhöll det sig med den här rike unge överhetspersonen, som bodde i den provinsen med alla sina jordiska ägodelar? Han var mycket samvetsgrann när det gällde att hålla Mose lag. (Matt. 19:20) Om den här mannen, som samvetsgrant höll lagen, levde vidare till år 70 v.t., skulle han sannolikt gå över Jordan till västra sidan och bege sig till provinsen Judeen och till Jerusalem för att fira den årliga påskhögtiden inför Gud. — 5 Mos. 16:1, 2.
22 Genom att han då var i staden skulle han bli fångad som i en fälla av de romerska legionerna, som omringade den heliga platsen. Han skulle alltså antingen förgås vid Jerusalems förstöring eller överleva och tas till fånga av de romerska soldaterna för att bli förd bort till slaveri någonstans i det romerska väldet. I alla händelser skulle han behöva lämna allting bakom sig här på denna jord, men inte för Jesu Kristi skull, inte som en av hans efterföljare. Hur dåraktig var inte den här unge mannen! Var och en av oss behöver verkligen ett tillgodohavande, en god ställning, hos Gud uppe i himmelen! Och vårt tillgodohavande eller vår ställning hos honom är någonting synnerligen värdefullt och kommer att bestå för evigt.
23. På vilket sätt kan vi urskilja visheten i Ordspråksboken 23:4, 5?
23 Regeringarna här på jorden kan inte garantera att våra materiella ägodelar inte kommer att förlora sitt värde i tidens lopp — genom ekonomisk depression, inflation, devalvering eller ett katastrofalt sammanbrott i fondbörsen. Guds ord försäkrar oss i Ordspråksboken 23:4, 5: ”Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap. Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg såsom örnen mot himmelen.”
24. Vad belyser dårskapen i att förtrösta på jordiska skatter?
24 Hur sant finner vi inte detta vara, när vi tänker på de ekonomiska förhållandena inom denna generations tid! ”I slutet av år 1923 krävdes det i Tyskland 1.200.400.000.000 ’pappersmark’ för att köpa något som man bara två år tidigare kunde få för endast 35 mark, och i Ungern behövdes det 1,4 kvintillion pengö för att år 1946 köpa lika mycket som man kunde köpa för en enda pengö år 1938. (En kvintillion motsvarar 1.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.)” (Se boken Money and Economic Activity [Pengar och ekonomisk verksamhet] av Houghton Mifflin.) I Uruguay steg levnadskostnaderna under ett år nyligen med omkring 500 procent. I Chile var siffran 375 procent. Men om vi samlar skatter i himmelen, så kommer de sannerligen inte att undergå sådana förändringar i värde, bli nedvärderade och till sist bli helt värdelösa. — Luk. 12:33.
25, 26. a) Vilket handlingssätt bör vi följa, med tanke på tiden? b) Vilken framtid har de som samlar ”skatter ... i himmelen”?
25 Det är alltså tillbörligt att vi i denna tid följer Herren Jesu Kristi råd och inte fördjupar oss i det spel som går ut på att förvärva ytterligare rikedomar åt oss själva, utan i stället fördjupar oss i det mest brådskande och angelägna arbete som finns: predikandet av de goda nyheterna om Guds rike och arbetet att göra lärjungar av människor av alla nationerna. (Matt. 28:19, 20; Apg. 1:8) Låt oss komma ihåg att inga materiella rikedomar kommer att kunna föra oss igenom den kommande ”stora vedermödan”. Det är precis som det står skrivet i Ordspråksboken 11:4: ”Gods hjälper intet på vredens dag, men rättfärdighet räddar från döden.”
26 Låt oss fatta beslutet att blicka upp till himmelen och sätta Guds rike och omsorgen om det först i livet. Om vi gör detta, försäkrar vi oss om tallösa välsignelser, välsignelser som inte kan beskrivas, både materiella och andliga, åt oss nu och dessutom efter Harmageddon evigt liv i Guds nya tingens ordning. Detta är någonting som inte kan köpas för alla pengar i världen. Är detta vad du önskar? Vet då att evigt liv, frid och lycka i Guds rättfärdiga nya ordning under Kristi rike är belöningen för alla som i denna tid slutar upp att samla rikedomar på jorden. — Jes. 9:7; 1 Tim. 6:17—19.