Jesaja — en bok som överflödar av goda nyheter!
DET har mycket lämpligt sagts att den som skrev Jesajas bok var en ”evangelieprofet”. ”Evangelie-” har med glädjebudskap, goda nyheter, att göra, och Jesajas bok överflödar sannerligen av goda nyheter. Goda nyheter om vad? Goda nyheter först och främst om Guds folks återställelse till sitt hemland, som de förvissades om på grund av sin Guds, Jehovas, storhet och godhet. Boken innehåller också många goda nyheter om Messias’ ankomst och rike.
Detta storslagna budskap, som Jehova Gud hade till sitt folk, ingav tröst och hopp, det framkallade fröjd och glädje. Vi finner också att Jesaja mycket ofta använder uttryck sådana som dessa: ”Jubla”, ”Höjen glädjerop, ... bristen ut i jubel”, ”Gläd er, ropa ... av fröjd”. Ja, vi finner fler hänvisningar till jubel, fröjd och glädje i Jesaja än i någon annan bibelbok med undantag av Psaltaren. — Jes. 35:6; 42:11; 44:23; 52:9, NW.
Vem skulle Jehova Gud välja till att ge sitt folk detta upphöjda, jubelframkallande budskap? En som i högsta grad var kvalificerad att framställa detta budskap på det bästa tänkbara språk, nämligen Jesaja. Det var han som villigt erbjöd sig, då han i en syn fick se Jehova i sitt heliga tempel och hörde honom fråga: ”Vem skall jag sända, och vem vill vara vår budbärare?” Jesaja, som insåg vilket storslaget privilegium detta var, ropade: ”Här är jag, sänd mig.” (Jes. 6:8) Och Jehova använde honom sannerligen. Tack vare att Jehovas heliga ande väckte Jesajas naturliga förmågor till liv är boken ett litterärt mästerverk, vilket alla språkforskare har erkänt. Boken är till största delen poetisk, ja, vissa översättare återger hela 90 procent av den i poetisk form.
När skrev Jesaja sin bok? Han profeterade under 700-talet, åtminstone så tidigt som 777 f.v.t. och fram till 732 f.v.t., om inte ändå senare. (Jes. 6:1; 36:1) Alltså profeterade han under åtminstone drygt fyrtiofem år, under flera av Juda kungars regering, Ussias, Jotams, Ahas’ och Hiskias. (1:1) Några av hans profetior gick omedelbart i uppfyllelse, t. ex. den som handlade om Sanheribs nederlag; uppfyllelsen av andra dröjde i två hundra år, tills judarna återvände till sitt hemland. Andra uppfylldes nästan åtta hundra år senare vid Kristi ankomst, och åter andra har inte uppfyllts förrän mer än 2.600 år senare, i vår tid. Jesaja är den profet som oftast citeras i de kristna grekiska skrifterna.
Varför de goda nyheterna är så säkra och vissa
Vad grundar Jesaja sina goda nyheter på? Varför kan vi hysa sådan tillit till dem? På grund av den suveränitet, storhet, godhet och skaparförmåga som präglar de goda nyheternas upphovsman, Jehova Gud! (Jes. 40:26; 42:8; 45:18) Såsom ”Herren, HERREN Sebaot” eller ”den suveräne Herren, härskarornas Jehova” (NW), kan han använda ett mäktigt världsvälde på samma sätt som en vedhuggare använder en yxa. (3:15; 10:15) Han är den store krukmakaren, och vi är bara leret i hans hand. Att vi inser detta bör få oss att villigt underordna oss honom. — Jes. 29:16; 64:8.
Jehova är så stor att folken bara är som ett grand, som fint damm, på vågskålen och som en droppe, som sakta faller av från ett redan tömt ämbar. Från Jehovas högt upphöjda ställning över jordens rund ter sig de ynkliga människorna som gräshoppor. (Kapitel 40) Eftersom Jehova är en sådan Gud, kan vi hämta tröst av de försäkringar han ger: Vad han än har sagt, det skall han låta ske; hans ord skall ha säker framgång. Detta försäkrar han oss om och om igen. — Jes. 14:24, 27; 46:10, 11; 55:10, 11.
När Jehova nu har dessa egenskaper, kan han förutsäga framtiden, vilket inga falska gudar kan göra. De har inga vittnen, men det har Jehova: ”Ni är mina vittnen ... på det att ni må känna och ha tro på mig. ... Jag — jag är Jehova, och förutom mig finns ingen frälsare. ... Alltså är ni mina vittnen ... och jag är Gud.” — Jes. 43:9—12, NW.
Goda nyheter om Messias
Jehova Gud är de goda nyheternas upphovsman, och de kommer till oss genom hans Son, Messias. (1 Kor. 8:6) Därför har Jesaja, som sig bör, mycket att säga om Messias. Han talade långt i förväg om många detaljer i Jesu liv. (Jes. 7:14; 9:1, 2; 11:1; 42:1—4; Matt. 1:1, 6, 16—23; 4:14—16; 12:14—21) Han förutsade att Johannes döparen skulle bereda vägen för Messias (Jes. 40:3; Joh. 1:23), att Jesus skulle bli smord med Guds heliga ande för att förkunna ett tröstens budskap (Jes. 61:1, 2; Luk. 4:17, 18) och att Jesus skulle bli förkastad såsom en stötesten för judarna, och en klippa till fall, och ändå skulle bli en ”hörnsten” för det andliga Israel. — Jes. 8:14, 15; 28:16; 1 Petr. 2:6—8.
Jesaja talade också i förväg om Jesu framtida uppgift som furste och hövding för folken och sade att hans namn skulle vara: ”Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste” och att ”herradömet [skulle] varda stort och friden utan ände”. (Jes. 55:4; 9:6, 7) Kapitel 53 är särskilt gripande. I de kristna grekiska skrifterna finner vi uppfyllelsen av varje vers i detta kapitel vara beskriven, och fastän det till största delen handlar om Jesu lidande, slutar det i tillitsfull ton: ”Han [skall] ... bliva mättad”, därför att Gud skall ”tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte”. (53:11, 12) Ja, de goda nyheterna skall triumfera tack vare Guds Sons, Messias’, tjänster och funktioner.
Hänförande profetior om återställelse
I Jesaja finner vi många hänförande profetior om återställelse. Dessa fick, i det stora hela, en första uppfyllelse då judarna återvände till sitt hemland efter sjuttio år i babylonisk fångenskap. Några av dessa profetior fick en andra uppfyllelse på Kristi tid. (Jes. 40:3; Matt. 3:1—3) Och alla får de sin egentliga, huvudsakliga, uppfyllelse nu i våra dagar.a
Jesaja säger om Guds eget folk: ”De måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdssaxar. Nation skall inte lyfta svärd mot nation, ej heller skall de mer lära sig att kriga.” (Jes. 2:2—4, NW) I Jehovas andliga paradis i dag måste personer som tidigare till sin läggning har varit som en varg, en panter, ett lejon eller en björn bli fogliga och läraktiga. Så här säger Jesaja om dem: ”Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, ty landet skall vara fullt av HERRENS [Jehovas] kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet.” (11:6—9) Jehova skall göra ett överdådigt gästabud för alla folk. ”Han skall för alltid göra döden om intet”, och ”ingen av invånarna skall säga: ’Jag är svag [eller: sjuk, Åkeson].’” (25:6—8; 33:24) Vilka goda nyheter!
Vidare säger Jesaja: ”Hedmarken skall fröjdas och blomstra såsom en lilja. ... Då skola de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Då skall den lame hoppa såsom en hjort.” (Jes. 35:1—10) Jehova har för avsikt att skapa ”nya himlar och en ny jord”, folk skall bygga hus och själva få bo i dem, de skall plantera vingårdar och själva äta deras frukt. (65:17—25) Vad Jehova gjorde för det forntida Israel och vad han gör för det andliga Israel i dag till uppfyllelse av dessa profetior, detta kan vi vara övertygade om att han skall göra i bokstavligt avseende jorden runt till uppfyllelse av det uppdrag som han ursprungligen gav människan i 1 Moseboken 1:28.
Förmaning och tröst
Jesajas bok innehåller en hel del uppmuntrande förmaningar och råd till oss i denna tid. Dessa förmaningar förbinds alltid med goda nyheter — förutsatt att råden följs. Redan i första kapitlet säger Jehova således till sitt folk att han inte finner behag i deras formalistiska gudsdyrkan och förmanar dem: ”Lären att göra, vad gott är, faren efter det rätt är, ... utfören änkans sak.” Följer de detta råd, kan deras synder, om de ”än äro blodröda, ... bliva snövita”. (Jes. 1:17, 18) Bara ett exempel till: ”Sök Jehova, ni människor, medan han står att finna. ... Må den som är ond överge sin väg och den skadegörande mannen sina tankar; och må han vända tillbaka till Jehova, som skall vara barmhärtig mot honom, och till vår Gud, ty han skall förlåta på ett storslaget sätt.” Vilken trösterik försäkran detta är — ”förlåta på ett storslaget sätt”! — 55:6, 7, NW.
Särskilt trösterika är de principer som Jehova uppställer genom sin profet Jesaja, vilket vi kan se av följande typiska exempel: ”Jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan.” (Jes. 57:15; jämför 66:2.) Medan Jesus befann sig på jorden, citerade och tillämpade han den princip som vi finner i Jesaja 54:13: ”Dina barn skola alla bliva HERRENS [Jehovas] lärjungar, och stor frid skola dina barn då hava.” De som lät sig undervisas av Jesus hade verkligen denna frid. (Joh. 6:45; 14:27; 16:33) Och ned genom århundradena har Guds folk kunnat hämta tröst från den profetiska försäkran som ges i Jesaja 54:17: ”Intet vapen, som smides mot dig, [skall] hava någon lycka; var tunga, som upphäver sig för att gå till rätta med dig, skall du få domfälld.”
Jesajas bok är sannerligen en ”evangelieprofetia”, den förmedlar glädjebudskap, goda nyheter. Den innehåller goda nyheter om Jehova Gud och hans uppsåt och en försäkran om att alla hans uppsåt skall fullbordas. Den innehåller också goda nyheter om Messias och om vad han skall utföra, såväl som goda nyheter om Guds folks återställelse i forna dagar och i nutiden. Och när vi inser att så många av dessa profetior har uppfyllts, kan vi hysa den tillförsikten att också de övriga skall uppfyllas.
Dessutom hjälper Jesajas bok alla Jehovas tjänare att känna större uppskattning av sitt förhållande till Jehova, eftersom den framhäver hans storhet och människans litenhet. Den varnar oss också för att låta oss nöja med formalistisk gudsdyrkan och uppmanar oss i stället att vara angelägna om att utöva rättfärdighet, att vara rena bärare av Jehovas ”kärl” och att vid alla tider och tillfällen blicka upp till honom som vår ”store lärare” (NW). (Jes. 30:20; 52:11; 54:13) Och det kan vara lämpligt att framhålla att eftersom Jehovas tjänare har ett sådant enastående budskap att meddela folk, bör de, i likhet med Jesaja, vara angelägna om att förkunna det på bästa tänkbara sätt. — 50:4.
[Fotnoter]