Sann tillbedjan — ett framgångsrikt levnadssätt

”Tänk på den [denna lagbok] både dag och natt, så att du i alla stycken håller det som är skrivet i den och gör därefter; ty då skola dina vägar vara lyckosamma, och då skall du hava framgång.” — Jos. 1:8.

1. a) Vad slags tillbedjan är de flesta religioner koncentrerade kring? b) Ställ detta i kontrast till sann tillbedjan.

DE FLESTA religioner betonar de ceremoniella eller ”sakramentala” sidorna av tillbedjan, medan de ägnar föga mer än en läpparnas tjänst åt att tillbedjan bör påverka ens levnadssätt. Således är deras religiösa program koncentrerade till periodiska, ceremoniellt utformade ”gudstjänster”, som kombineras med en vädjan om pengar till att betala den kostsamma utstyrsel som följer med detta slag av tillbedjan. Sann tillbedjan utgör en kontrast till detta — där framhävs inte rituella ceremonier. Den inbegriper visserligen att man regelbundet kommer tillsammans med andra tillbedjare, men den omfattar också alla andra sidor av ens liv. Den är ett mönster för livet, ett levnadssätt. Det är därför som bibeln talar om den sanna kristendomen som ”Vägen” och ”sanningens väg”. — Apg. 9:2; 19:9; NW; 2 Petr. 2:2.

2. a) Hur visade Jesus att tillbedjan består av mera än ceremonier? b) Vad betyder det att tillbedja ”med ande”?

² Jesus lät också förstå att sann tillbedjan är ett levnadssätt, då han sade till en samaritisk kvinna: ”De sanna tillbedjarna skall tillbedja Fadern med ande och sanning. ... De som tillber honom måste tillbedja med ande och sanning.” (Joh. 4:23, 24, NW) Jesus gav samma betoning åt tillbedjan ”med ande” som åt tillbedjan med ”sanning”, och han visade därmed en annan betydelsefull dimension i tillbedjan. Vad betyder det att ”tillbedja med ande”? Under sitt samtal med den samaritiska kvinnan ställde Jesus sådan tillbedjan i kontrast till det slag av tillbedjan som använder synliga ting som hjälpmedel, sådana som ett berg eller en stad. (Joh. 4 Vers 21) I stället för att förtrösta på sådana ting, som kräver att man kan se dem eller ta på dem, utövar en sann tillbedjare tro, och oberoende av platsen eller vad han har omkring sig bevarar han en vördnadsfull ”ande” eller tillber på ett andligt sätt eller i en anda av tillbedjan. På så sätt tillber han med ande — hans hjärtas ingivelse förmår honom att tjäna Gud i överensstämmelse med den sanning som alltid finns i hans sinne och som vägleder allt vad han gör. — 2 Kor. 5:7.

3. Hur ville Jehova bli tillbedd från begynnelsen?

³ Detta stämmer överens med vad som från begynnelsen var Guds uppsåt i fråga om hur tillbedjan skulle vara. Han föreskrev inte en särskild ceremoni eller ritual varigenom de första fullkomliga människorna kunde nalkas honom i tillbedjan. De skulle tjäna eller tillbedja sin Skapare i främsta rummet genom att troget göra hans vilja. Gud uppenbarade denna ”vilja” för dem, så att de kunde leva i samklang med de existerande realiteterna, eller sanningen, i fråga om livet. (1 Mos. 1:28, 29; 2:16, 17, 19—25; Matt. 19:4, 5) Med tiden skulle Gud utan tvivel ha meddelat dem ytterligare sanningar, som var nödvändiga för den tillbörliga utvidgningen av deras jordiska hem, deras familj och deras verksamhetsområde. Deras trogna lydnad för dessa anvisningar skulle ha tillfredsställt de viktigaste kraven på sann tillbedjan. Om det första människoparet hade valt denna kurs, skulle dessa sanningar ha varit ett levnadssätt för dem och deras avkomlingar. Deras levnadssätt skulle ha varit framgångsrikt; det skulle inte ha kunnat misslyckas, eftersom det var i samklang med sanningen, de verkliga förhållandena, däribland det faktum som utgörs av Jehovas suveräna ställning och hans livgivande makt.

Synden medför tillägg till tillbedjan

4. Varför blev vissa ceremonier nödvändiga för tillbedjan?

⁴ Men i och med att synden och olydnaden kom till antog sann tillbedjan ovillkorligen vissa nya drag för att tillgodose de nya verkligheter som mänskligheten ställdes inför. Dessa nya drag i tillbedjan, av vilka somliga var ceremoniella, tjänade ett tillfälligt men nödvändigt syfte som illustrationer. En barriär hade nu kommit att finnas mellan det ofullkomliga fallna människosläktet och den fullkomlige Skaparen. Medvetenhet om detta nya förhållande måste inpräglas i Adams avkomlingar, och Guds sätt att foga ihop klyftan måste klargöras. Därför infördes med tiden slaktoffer, ett prästerskap och en helgedom, som skulle illustrera dessa ”sanningar”, det verkliga förhållandet, som nu rådde mellan människan och hennes Skapare.

5. a) Hur förklarar bibeln syftet med ceremonierna under lagförbundet? b) När och hur upphörde de?

⁵ Alla dessa föranstaltningar var emellertid bara ”en skugga av de goda ting som skall komma, men inte tingens själva gestalt”, skriver aposteln Paulus. (Hebr. 10:1, NW) Ritualen och offren i sig själva var alltså inte hela sanningen. Men de utgjorde en grundval när det gällde att förstå och godta sanningen, när ”den fastställda tiden” var inne att klargöra den genom Kristus Jesus. ”Just detta tält [helgedomen] är en bild som gäller den fastställda tid som nu är här, och enligt den frambärs både offergåvor och slaktoffer. Men dessa kan inte göra den som utför helig tjänst fullkomlig vad hans samvete beträffar. ... Det var lagenliga krav angående köttet, och de var pålagda intill den fastställda tiden att skapa ordning i tingen.” (Hebr. 9:9, 10, NW) När syftet med dessa ”lagenliga krav” var uppnått i och med Jesu ankomst, upphörde således den ceremoniellt utformade tillbedjan att ha någon förtjänst inför Gud. Den måste ge vika för verkligheterna — ”dessa ting är nämligen en skugga av de ting som skall komma, men verkligheten tillhör den Smorde”. (Kol. 2:16, 17, NW) Jesus själv blev då ”vägen och sanningen”. — Joh. 14:6; 1:17.

Det krävs alltid oföränderliga sanningar

6. Vad har alltid varit en nödvändig del av sann tillbedjan?

⁶ Fastän dessa ”lagenliga krav” på israeliterna blev nödvändiga till en tid, har den huvudsakliga betoningen i tillbedjan av Jehova alltid gällt att man skall leva i enlighet med de sanningar som aldrig förändras. Tro, rättfärdighet, rättvisa, frihet från blodskuld, sannfärdighet och lydnad för Guds uttryckta vilja har alltid varit de viktigaste rekommendationerna för tillträde till Gud. Det har alltid varit så att det inte är den som helt enkelt frambär gåvor till Gud, utan den som ”har oskyldiga händer och rent hjärta”, som kunnat gå upp på Jehovas berg. (Ps. 24:3—6; 15:1—4; Ords. 3:32) Dessa grundläggande principer för sanningen är ett levnadssätt som har förblivit oförändrat från begynnelsen. Mika frågar: ”Varmed skall jag träda fram inför HERREN [Jehova] och varmed böja mig ned inför Gud i höjden? Skall jag träda fram inför honom med brännoffer, med årsgamla kalvar? ... Nej, vad gott är har han kungjort för dig, o människa. Ty vad annat begär väl HERREN av dig, än att du gör, vad rätt är, och vinnlägger dig om kärlek och vandrar i ödmjukhet inför din Gud?” — Mik. 6:6—8; Hos. 6:6; 1 Sam. 15:22.

7. a) Vad är det Jehova i verkligheten önskar av oss? b) Varför är det naturligt att känna sig dragen till Jehovas sätt?

⁷ Jehova är inte godtycklig eller oresonlig i det han kräver av oss. Han begär av sina skapelser bara vad de bör göra gentemot honom och sina medmänniskor. Att vi vandrar inför vår Gud på sanningens väg stämmer överens med den lag som skrevs i vårt hjärta av Jehova, då han skapade våra första föräldrar. (Rom. 2:14, 15) Sanningens väg är helt naturligt tilldragande för detta samvete eller denna inre känsla för rätt och orätt. Sanningen låter och känns alltså rätt för alla spår av nedärvt samvete som finns kvar hos människor. Således kunde Paulus säga: ”Vi har frånsagt oss de ting man gör i smyg och bör skämmas för [osanningar, lögner]. ... Genom att göra sanningen uppenbar anbefaller [vi] oss själva hos varje människas samvete inför Gud.” — 2 Kor. 4:2, NW; 5:11; 6:4—10.

Ett framgångsrikt levnadssätt

8. Vad skiljer sanning från spekulation? Belys svaret.

⁸ De som väljer att vandra i sanningen som ett levnadssätt belönas med en värdefull förmån. Sanningen har framgång i praktiken. När vetenskapsmän upptäcker vad de menar vara en vetenskaplig princip, måste den först bestå det prov som praktiken sätter den på för att bli erkänd som mera än blott och bart teori. Den måste få framgång i praktiska avseenden: i konstruktion av utrustning, i botande av sjukdom osv. Men i angelägenheter som gäller livet har de intellektuella, filosoferna och de religiösa ledarna, som gör mycket för att forma människors tänkesätt och uppförande i denna tid, själva misslyckats i denna provsättning. Det de säger och skriver låter ofta bra. Det kan vara uttryckt på ett övertygande språk och understödjas av många välformulerade argument. Men de flesta av deras teorier om livet misslyckas i sanningsprovet. Hur så? Sådana teorier fungerar inte! De olyckliga resultat som deras filosofiska uppfattningar fått i praktiken finns runt omkring oss.

9. Vad bevisar att sann tillbedjan får ett framgångsrikt levnadssätt till resultat?

⁹ I kontrast härtill bevisar bibelns skildring av det tillitsfulla och målmedvetna liv som Guds tjänare i forna tider levde, liksom också deras liv som tillämpar sanningen i vår tid, att den sanna tillbedjan är det enda verkligt framgångsrika levnadssättet. Lydnad för Guds bud har alltid avskilt sanna tillbedjare från deras samtida. Enligt vad vi kom fram till i föregående artikel framstod det forntida Israel som överlägset på sin tid, så länge det troget höll fast vid ”kunskapens och sanningens formulering” i den lag som gavs genom Mose. (Rom. 2:20, NW; Jos. 1:8; Neh. 9:13, NW) Det första århundradets kristendom gjorde också ett djupt intryck på deras levnadssätt som godtog den. Den kände historikern John Lord framhåller i sin bok The Old Roman World (Den forntida romerska världen):

”Kristendomens sanna triumf framgick av att den gjorde goda människor av dem som bekände sig till dess läror. ... Vi har vittnesbörd om deras ostraffliga liv, deras oantastliga moral, deras goda uppförande som medborgare och deras kristliga dygder.”

”Sanningens väg” innebar framgång för dem, och den får framgång i vår tid bland dem som verkligen tillämpar den. — 2 Petr. 2:2.

Hur sanningen får framgång

10, 11. a) Vilken syn har många präster på bibelns moralnormer som ett levnadssätt? b) Visa varför deras syn inte fungerar.

¹⁰ De flesta nutida filosofer och religiösa ledare försöker urvattna bibelns sanna normer, i det de förespråkar en ”ny moral”. Guds lag framhåller att otukt och äktenskapsbrott är ont och orätt under alla förhållanden. (1 Kor. 6:18; 1 Tess. 4:3; 2 Mos. 20:14) Men typiskt för prästernas tänkesätt är det som den katolske kaplanen vid St. Mary’s Chapel vid University of Michigan i USA skrev i sina råd till studenterna. När denne präst ger råd åt ett förlovat par, som hade uppskjutit äktenskapet av ett antal olika ”skäl” och som ”då och då hade sexuellt umgänge”, säger han: ”Vi skulle kunna säga att de är otuktiga och på det sättet lättvindigt avfärda dem. ... Det kan hända att de i strikt laglig bemärkelse har överträtt lagens bokstav, men har de begått våld på de värden som lagen värnar om? Är de äktenskapsbrytare? Sannerligen inte! ... Vem bland oss har inte, för att tysta den skrikande ensamheten inom våra hjärtan, hängett sig åt någon form av tillfredsställelse som inte varit helt och hållet rätt?” Det är utan tvivel många som tar emot ledning av denne präst och av andra präster i likhet med honom, som hänger sig åt former av tillfredsställelse som inte är ”helt och hållet” rätta. Men är deras levnadssätt framgångsrikt?

¹¹ Sanningens väg, som finns uttryckt i Guds lagar, kan man inte driva gäck med! De som följer den ledning som ges av ett tänkesätt som formats av människor inbärgar en skörd av skilsmässor och upplösta hem, omfattande veneriska sjukdomar och den väldiga mängd andra problem som följer med att man underlåter att vara trogen mot ett ärbart äktenskap. (Gal. 6:7, 8; Hebr. 13:4) En läkare belyser en sida av denna angelägenhet, när han i Medical World News påpekar att frigörelse från striktare inställningar till det sexuella ”inte nödvändigtvis leder till frihet, och om det skulle leda till frihet, så sker det bara på bekostnad av andra friheter”, till exempel friheten från sjukdom. ”Moral är ofta en fråga om hälsa”, försäkrade han.

12, 13. Visa varför sanningen som ett levnadssätt har framgång, när den tillämpas på a) bruket av tobak, b) blodtransfusioner.

¹² Tillämpningen av bibelns principer när det gäller att hålla våra kroppar rena och obefläckade belyser också hur sanningen verkar på ett praktiskt sätt. Sanna tillbedjare undviker de skadliga verkningarna av den orenhet som tobaken åstadkommer på organismen hos den som brukar detta medel. (2 Kor. 7:1; Rom. 12:1) Deras önskan att tjäna Gud av all sin själ och av all sin kraft avhåller dem från att offra år av sitt liv och sin kraft åt det slavliknande beroendet av tobak. (Mark. 12:29, 30; Rom. 6:19) Robert DuPont, som är chef för Nationalinstitutet för narkotikamissbruk i USA, brännmärkte för inte så länge sedan tobaken som ”den troligtvis mest dödsbringande drogen i vårt samhälle. ... Människor som röker cigarretter har samma problem som heroinmissbrukare” på grund av sitt beroende, som är svårt att bemästra. Den stora risken för lung-, mun- och strupcancer såväl som för sjukdomar i hjärtats kransartärer är välkänd. Nyligen företagna undersökningar har otvetydigt bundit rökningen till magsår och slaganfall. Det är betecknande att barn till rökande mödrar är kortare och väger mindre och dessutom är långsammare i sin mentala utveckling. Risken att de skall ha medfödda hjärtfel är starkt ökad liksom också risken att de skall dö vid tiden för födelsen. Är inte ”sanningens väg” långt framgångsrikare?

¹³ Ökande kunskap om farorna i förbindelse med blodtransfusioner och fördelarna med kirurgi utan blod hävdar och rättfärdigar bibelns befallningar att man skall ”avhålla sig från ... blod”. (Apg. 15:20, 28, 29) Framgången med sådan kirurgi hyllas av två kirurger från St. Barnabas Hospital i New York, vilka framhåller fördelarna:

”Det är dessutom skönt att inte behöva oroa sig för sådana komplikationer i samband med transfusion av helblod som allergiska eller hemolytiska reaktioner, upphörande njurfunktion och hepatit.” — New York State Journal of Medicine.

Ja, sanningens väg har verkligen framgång i praktiken!

14, 15. Ställ framgångarna för den sanna tillbedjan och den falska tillbedjan med avseende på militära konflikter i kontrast till varandra.

¹⁴ En annan sanning som har bestått praktikens provsättning är den som Jesus framställde: ”Alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd.” Denna sanning stämmer väl med den närbesläktade slutsatsen: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Matt. 26:52; Joh. 13:35, NW) Men i New Catholic Encyclopedia (1967 års upplaga) sägs det att det finns ett annat sätt — det påstås att det inte finns ”någon ... [väsentlig] motsägelse mellan ett rättvist krig och Kristi bud att vi skall älska våra fiender. Ett rättvist krig är ett uttryck för hat till den onda gärningen, inte till den som begår denna gärning. ... Katolikerna har utan tvivel frihet att själva bilda sig en uppfattning om huruvida de villkor som krävs för att utgöra ett berättigande med sannolikhet kommer att uppfyllas.” Vad leder denna vägledning till i praktiken?

¹⁵ Nästan som en man bildade sig katoliker och protestanter på båda sidor under de två världskrigen sina egna (motsatta) uppfattningar, i strid med sanningens väg. Vad blev resultatet? Det fungerade inte. De slaktade medkatoliker och medprotestanter i millioner och bevisade utom varje tvivel att de inte var Kristi kärleksfulla lärjungar och inte var i sanningen. Men historikern J. S. Conway säger i The Nazi Persecution of the Churches (Nazisternas förföljelse av kyrkorna):

”I kontrast till de större kyrkosamfundens eftergifter bevarade Jehovas vittnen sin dogmatiska opposition ända till fanatism [död]. Sådant motstånd var mycket sällsynt. ... I det de grundade sin sak på bibelns bud, vägrade de att gripa till vapen. ... Ingen annan sekt visade någon beslutsamhet som kunde jämföras med denna inför Gestapoterrorismens fulla styrka.” — Sid. 196, 198, 199.

Endast vilka kunde säga att de hade följt sanningens väg efter dessa två mest avskyvärda krig i historien?

16, 17. a) Hur visas bibelns sanning i fråga om styrelse eller regering? b) Varför är den regering som utövas av Guds rike framgångsrik? Belys svaret.

¹⁶ Bibelns principer beträffande den stora stridsfråga som mänskligheten i vår tid står inför — världsregeringen — bevisar sig också vara sanningen. ”Den ena människan har makt över den andra, henne till olycka” och ”Det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg” är sanningar som framställts för länge sedan. (Pred. 8:9; Jer. 10:23) Det mänskliga livets verkligheter kräver en styrelse eller regering som står över allt vad människor kan frambringa. Tusentals år av mänsklig historia har bevisat detta utom varje tvivel. Nu förhåller det sig alldeles som det klagande framhölls i en nyhetsanalys i New York Times: ”Det är tydligt att ledarna överallt i världen har förlorat sin auktoritet och trovärdighet. ... Regeringar av alla slag, i alla slags länder, har råkat i svårigheter, därför att de inte förmår framkalla förtroende för sin förmåga att lösa de problem som bekymrar folket allra mest.” — 15 maj 1974, sid. 2.

¹⁷ Likväl finns det i vår tid en regering som får framgång där alla andra misslyckas. Varför det? Därför att den inte är en människogjord regering bland alla andra. Den är Guds rikes regering, som nu sörjer för en administration för sanningens väg på jorden. Två millioner lojala undersåtar i mer än 200 länder stöder frivilligt och entusiastiskt dess inställning och tillvägagångssätt — fysiskt, mentalt och materiellt. Dess konstitution och lagsamling (bibeln) fullgörs genom lokala, stadslika församlingar långt effektivare än vad som kan sägas om jordiska regeringars lagar. Den kristna församlingen verkar således som ”en pelare och ett stöd för sanningen”, i det den ger hjälp i fråga om lydnad eller avlägsnar vem det vara må som inte är villig att stanna kvar på sanningens väg. (1 Tim. 3:15, NW; 1 Kor. 5:6—13) Undersåtarna till denna regering, som utövas av Riket, får en enastående utbildning i sanningen genom läroböcker som utgör mer än hälften av de tio mest sålda böckerna i världen.a Denna regering, som utövas av Riket, är framgångsrik, och den blir alltmera framgångsrik för varje dag, på grund av att den är grundad på sanningen.

Nyckeln till framgång

18. Nämn några företräden hos sanningen som levnadssätt.

¹⁸ De som väljer att göra sanningen till sitt levnadssätt möter händelser och omständigheter realistiskt. Att dessa kristna förstår sanningen om mänsklighetens tillstånd hjälper dem att visa kärlek till andra såsom människor i behov av hjälp. Deras familjer återspeglar också gagnet av att man följer bibelns sannfärdiga råd om ledarskap i familjen och fostran av barnen. (1 Petr. 2:12; Ef. 5:33; 6:1—4) Deras kunskap om sanningen och framtiden, som de fått från bibelns profetior, befriar dem från att känna missräkning över den nuvarande tiden och ger dem en förtröstansfull och glädjerik framtidssyn utan fruktan. — Ords. 3:25, 26.

19, 20. a) Vad lägger andra märke till i fråga om den sanne kristnes levnadssätt? b) Varför handlar de som berömmer Jehovas vittnen, men ändå utdömer deras trosuppfattningar, så orimligt? c) Vad bör vara vår bön?

¹⁹ Andra lägger ofta märke till den framgång detta levnadssätt har. En iakttagelse om dessa kristna som var införd i en tidning i Washington under en sammankomst för Jehovas vittnen framhöll källan till framgången:

”Deras höga aktning för ett tillbörligt uppträdande är en stärkande medicin för en stad. ... De säger att de inte är här för att be om någonting, utan för att ’helt enkelt visa att det bara är bibeln och bibliska principer som erbjuder det enda praktiska medlet för att bota mänsklighetens onda’.”

Där finns nyckeln till framgång! Guds ord, bibeln, är ”praktisk”. Den får framgång i praktiken.

²⁰ I tidningen Democrat and Chronicle, som ges ut i Rochester i USA, framhölls det att ”vittnena ger det intrycket att de lever sin religion varje dag”, och före detta uttalande kunde man läsa: ”Hur mycket människor av andra trosuppfattningar än opponerar sig mot somliga av vittnenas bibeltolkningar, håller de intensivt och uppriktigt fast vid sina uppfattningar.” Är det inte orimligt att just de som berömmer Jehovas vittnen för deras uppförande ofta samtidigt utdömer deras ”tolkningar”? Vad är det som gör Jehovas vittnens uppförande annorlunda? De har inte fötts sådana, eller hur? Nej! Det är just på grund av dessa ”tolkningar” som Jehovas vittnen är vad de är. Deras trosuppfattningar är sanningen från bibeln och är ett levnadssätt för dem. Det är därför som de är i stånd att få framgång där andra misslyckas. Jehovas vittnen har således alla skäl att bedja med full förtröstan, alldeles som psalmisten: ”Undervisa mig, o Jehova, om din väg. Jag skall vandra i din sanning.” Om den som vandrar på detta sätt säger psalmisten: ”Då undervisar han [Jehova] honom om den väg han bör välja. Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.” — Ps. 86:11, NW; 25:5, 12, 13.

[Fotnoter]