Genom en mörk tunnel in i det förflutna

LJUSET du har med dig lyser bara upp en kort sträcka framför dig och framhäver på så sätt hur mörkt det är i tunneln framför. På sidorna och över huvudet har du skrovliga stenväggar. Det strömmande vattnet når upp till knäna, så du måste röra dig försiktigt. Låter det skrämmande — eller fascinerande?

Du skulle ha all orsak att vara fascinerad av en tur genom den här mörka tunneln i Jerusalem under det som i forna dagar var Davids stad. Varför det? Jo, när du vadar genom den här strömmen, vadar du genom ett stycke historia som på ett märkligt sätt bekräftar bibelns skildring.

Den långa tunneln genom berget kallas vanligen Hiskias tunnel eller Siloatunneln. (2 Kon. 20:20) Du märker nog att gummiskor och shorts eller baddräkt är en lämplig klädsel för en tur genom tunneln. Med ficklampan i handen kan du på mindre än en timme få bekräftelse på en skildring som blev nedtecknad i bibeln för nära tre tusen år sedan. Men innan du beger dig av, antingen i verkligheten i det strömmande vattnet eller i tankarna, när du läser den här artikeln, så låt oss först helt kort undersöka orsaken till att den här imponerande tunneln kom till.

När Hiskia blev kung i Juda land år 745 f.v.t., förtryckte det mäktiga Assyrien folket i Israel och Juda. År 740 f.v.t. hade de assyriska horderna intagit och ödelagt det norra riket Israel och började sedan tränga in i Juda. Den ena efter den andra av de befästa städerna föll för de brutala assyrierna. (2 Kon. 18:9—11, 13) Sedan kom turen till Jerusalem. Hur skulle staden kunna klara sig emot de till synes oövervinnliga styrkorna från det andra världsväldet i bibelns historia?

Kung Sanherib i Assyrien sände en hög ämbetsman, som bar titeln Rab-Sake, för att skrämma judarna. Rab-Sake ropade på hebreiska till folket på murarna och försökte bryta ner judarnas mod och deras motståndsvilja. Med tanke på den hetta som präglar klimatet i Mellersta Östern kan du föreställa dig de skrämmande antydningarna i hans hot att judarna skulle ”dö genom hunger och törst”. (2 Krön. 32:11) Men skulle de verkligen behöva välja mellan att ”kapitulera eller dö av törst”?

Nej, kung Hiskia hade tidigare låtit sina män ”täppa för vattnet i de källor som lågo utom staden”. (2 Krön. 32:2—4) De belägrande assyrierna hade alltså själva mycket svårt att finna tillräckligt med vatten. Var skulle då judarna kunna få tag i vatten, eftersom Hiskia och folket var inspärrade ”som en fågel i en bur”, enligt vad Sanherib skrytsamt påstod? Jo, judarna visste att det fanns gott om vatten i Gihonkällans grotta på stadens östra sluttning. Man ”täppte till” den källan eller gömde den, så att assyrierna inte skulle få vetskap om den. Men Gihon låg dock utanför Jerusalems murar. Så hur skulle källan kunna hålla judarna vid liv?

Bibeln ger oss svaret. Den säger att Hiskia ”täppte till Gihonsvattnets övre källa och ledde vattnet nedåt, väster om Davids stad”. (2 Krön. 32:30; 2 Kon. 20:20) Hur bar han sig åt för att göra det? Med hjälp av en vattentunnel, som höggs ut i fasta berget. Den tunneln finns fortfarande kvar. Experterna betraktar den som ”en av forntidens stora bedrifter på ingenjörskonstens område”. Och om du besöker tunneln, kan du få vada genom den.

Det tycks som om Gihonkällan (som numera ibland kallas Mariakällan) på Kidrondalens nedre sluttning var belägen i en grotta. De forntida jebuséerna, som tidigare bodde i staden, högg därför bakom källan bort en del av berget och borrade ett schakt ner till den från en plats innanför den närbelägna muren. På så sätt kunde de hämta upp vatten genom att sänka ner ämbar i vattenledningen. Davids män kan mycket väl ha smugit sig in i staden genom detta schakt. (2 Sam. 5:8) Men på Hiskias tid var stadens befolkning mycket större. Han lät därför sina män hugga ut en lång tunnel, som skulle leda rikligt med vatten till en damm (Siloa) på stadens västra sida innanför murarna. (Se den lilla kartan.)

Vilket väldigt företag var inte detta! Ett arbetslag högg sig fram från söder, från Siloadammen. Ett annat lag kom norrifrån, från Gihon. Tänk vilket arbete det måste ha varit att — med handverktyg, inte med tryckluftsborrar eller nutida sprängämnen — i fasta berget hugga en tunnel som i genomsnitt är 1,8 meter hög och omkring 0,6 meter bred. Men ännu mer häpnadsväckande är dess längd, 533 meter. Tänk dig — att hugga sig fram genom fasta berget mer än en halv kilometer!

I den trånga gången kunde bara en man i taget hugga vid tunnelns ände. Även om man arbetade dygnet runt, tog det sannolikt sex till åtta månader innan arbetslagen möttes. Vi kan visserligen inte tala direkt med någon av dessa flitiga arbetare för att höra vad de tyckte om arbetet, men närapå. Hur så?

Jo, år 1880 ramlade en pojke i vattnet, medan han lekte i närheten av tunnelns mynning i Siloadammen. Då han reste på sig, upptäckte han en inskrift i väggen. Den var uthuggen på gammalhebreiska och är ett ovärderligt exempel på hur den hebreiska skriften såg ut vid den tiden. Profeten Jesaja kan själv ha använt samma slags skrift. Det utrymme som huggits ut för inskriften fylldes aldrig helt och hållet, men de sex raderna löd delvis:

”Och detta är genomborrningens historia: Ännu medan arbetarna lyfte hackorna från var sitt håll och det ännu återstod tre alnar att bryta sig igenom, hörde man hur männen ropade till varandra, att ett hål uppstått i klippan till höger och till vänster. Och den dag genombrottet ägde rum, slog tunnelarbetarna emot varandra, hacka mot hacka. Så strömmade vattnet från källan ner i dammen, väl tolv hundra alnar, och klippan var hundra alnar hög över tunnelarbetarnas huvuden.”

Tänk dig att du själv var en av dessa arbetare, som högg sig fram djupt inne i den långa, mörka tunneln. Hur kunde du veta åt vilket håll du skulle hugga? Åt höger? Åt vänster? Högre? Lägre? Men efter några hundra meter möttes trots allt arbetslagen — vilken enastående bedrift!

Följ nu i tankarna med på en tur genom tunneln och håll ett öga på kartan. Du går nedför trappan till Gihon (punkt 1) och finner själva källan (punkt 2). Sedan går du genom en del av den kanal som jebuséerna högg ut (punkt 3). Om du noga undersöker väggarna här, finner du att övre delen av väggarna och taket vittnar om större hantverksskicklighet. Hiskias män tycks ytterligare ha bearbetat en del av tunneln här och utfört ett bättre arbete än de tidigare jebuséerna.

Snart gör tunneln en skarp krök åt vänster (punkt 4), och nu börjar Hiskias tunnel. Man kan vada fram ganska lätt. Du behöver inte längre krypa i en trång gång med bara tio centimeter luft ovanför vattenytan, som arkeologerna på 1800-talet fick göra, när de först utforskade tunneln. Det djupa lagret av gyttja, som de måste krypa i, har nu avlägsnats. Man kan därför vada upprätt, även om man måste böja sig ner på en del ställen. Och vada måste du, eftersom det porlande vattnet ibland räcker dig till knäna, ibland till midjan, ja rentav upp på bröstet. Det varierar nämligen i djup vid olika tider på dygnet och vid olika årstider.

Medan du går lägger du märke till att du inte följer en rät linje. Ingen i våra dagar vet exakt varför tunneln har fått form av ett S, i stället för att dras fram den kortare, raka vägen. När vi följt övre delen av S:et, kommer vi till punkt 5. Varför ändrar tunneln plötsligt riktning här? Det tycks ha varit här, då tunneländarna var omkring 30 meter från varandra, som arbetarna norrifrån först hörde ljudet av det södra arbetslagets hackor. Och de som kom söderifrån hörde det svaga ljudet av slag, när de befann sig vid punkt 12. Det kan man se på tunneln. Båda arbetslagen började nu göra en rad svängar och korrigeringar. Tänk dig hur spänningen måste ha ökat, när männen fick klart för sig att de närmade sig varandra. Ibland kan falska ekon ha fått dem att vika av i en viss riktning. Men sedan kan någon hebreisk ingenjör ha upptäckt misstaget och korrigerat arbetarnas ansträngningar. Det arbetslag som gick åt nordost mot Gihon tycks ha haft det svårast. De började nämligen tre gånger hugga åt ett visst håll, men blev sedan tvungna att ändra riktning (punkterna 11, 10, 9).

Måla ut för din inre syn hur arbetaren vid tunnelns ände hugger sig fram i det svaga ljuset. När han hör slagen från den andra tunneln, blir han spänd och upphetsad och glömmer nu fullständigt röken och den skämda luften. Bakom honom kanske ingenjören hukar sig med en fackla, och då och då säger han: ”Mera åt vänster” eller: ”I den där riktningen, mot ljudet.”

Arbetarna kommer närmare och närmare varandra. Att väggarna här är sämre uthuggna vittnar om arbetarnas upphetsning och otålighet. De håller inte längre samma höga kvalitet på sitt arbete som tidigare.

När du kommer till punkt 6, står du ungefär där det norra arbetslaget befann sig, då man hörde ”hur männen ropade till varandra”, som Siloainskriften berättar. Ivriga rop måste ha utväxlats, och så angrep man bergväggen med förnyad kraft. De båda tunneländarna var nu bara tre alnar från varandra, omkring en och en halv meter. Se hur väggarna går något i sicksack, där männen frenetiskt arbetat sig fram mot varandra. Till och med tunnelns botten vittnar om den stigande spänningen. Mellan punkterna 6 och 8 höjer sig nämligen bottnen, eftersom arbetarna inte längre har huggit så djupt.

Rösterna blir högre och högre. Och till slut, vid punkt 7, bryter spetsen av en hacka igenom väggen. Man ser ljus och ett ansikte! Ja, hur märkligt det än kan tyckas med tanke på de enkla verktyg man hade tillgång till på den tiden, möttes de båda tunnlarna och bildade en enda livsuppehållande förbindelse djupt under Davids stad. Genom att ge akt på att huggmönstrets riktning plötsligt vänder kan man avgöra exakt var de båda arbetslagen möttes. Och inskriften, som huggits in omkring 6 meter från tunnelns mynning i Siloadammen, utgör ett minne av bragden (punkt 13). Den ursprungliga steninskriften förvaras nu i ett museum i Istanbul. Men man kan se en gipsavgjutning av den i Israelmuseet i Jerusalem.

För att det kyliga vattnet skulle kunna rinna från Gihon till Siloadammen måste tunnelbyggarna göra en del justeringar av bottnen i Siloaänden. Man kan se detta på att tunneln där är högre än på andra ställen. Men när allt var färdigt kunde vattnet rinna obehindrat med en nivåskillnad av omkring två meter, utslagen på tunnelns hela längd. Boken The City of David (Davids stad) kallar den ”perfekt doserade lutningen från Gihonkällan till Siloadammen” för ”ännu ett av den forntida teknologins underverk”.

När du fullbordar din tur och kommer ut i Siloadammen, där kvinnorna tvättar kläder i vatten som i våra dagar inte är särskilt tilltalande, kan du begrunda tunnelns historia, som du just fått ett levande intryck av. Bibelns omnämnande av Hiskias tunnel blev nedtecknat för tusentals år sedan, men du kan nu vittna om den bibliska skildringens historiska exakthet. Denna tunnel, som turister i Jerusalem kan vada genom, vittnar om Hiskias och andra judars förutseende och flitiga arbete, då Jerusalem hotades av assyrierna.

Men även om tunneln höggs ut för att ge riklig tillgång på vatten, så att man kunde uthärda mycket lång belägring av fiender, satte inte kung Hiskia sin förtröstan i första hand till sådana försvarsåtgärder. Hiskia förlitade sig ytterst på att Jehova skulle beskydda och uppehålla sina tillbedjare. Styrkt av profeten Jesaja uppmanade kung Hiskia folket: ”Varen frimodiga och oförfärade, frukten icke och varen icke förskräckta för konungen i Assyrien och för hela den hop han har med sig; ty med oss är en som är större än den som är med honom. Med honom är en arm av kött, men med oss är HERREN [Jehova], vår Gud, och han skall hjälpa oss och föra våra krig.” — 2 Krön. 32:7, 8.

Och det gjorde han i sanning. Under det att judarna inne i staden blev försörjda med vatten, som rann från Gihon genom tunneln, slog assyrierna läger på något avstånd från murarna. Då skedde det att Jehovas ängel på en enda natt förgjorde 185.000 assyrier, ”alla de tappra stridsmännen och furstarna och hövitsmännen i den assyriske konungens läger”. (2 Krön. 32:21; 2 Kon. 19:35) När man vadar genom Hiskias tunnel, bör man alltså inte bara tänka på ett märkligt ingenjörsarbetes historia, utan det bör också med kraft inskärpa i sinnet och styrka hjärtats övertygelse att Jehova hyser aktivt intresse för att hjälpa och stödja dem som är honom hängivna.

[Karta på sidan 257]

(För formaterad text, se publikationen)

Här byggdes templet längre fram

DAVIDS STAD

Tyropoiondalen

Gihon

Kidrondalen

Siloa

Mur

[Karta på sidan 257]

(För formaterad text, se publikationen)

HISKIAS TUNNEL

Gihon 1 2 3 4

5 6 7 8 9 10 11 12

Siloa 13