Vem är den trogne och omdömesgille slaven?

Bara tre dagar före sin död framställde Jesus Kristus för sina apostlar en profetia om sådant som skulle äga rum efter hans död och uppståndelse och ända fram till avslutningen på den här världens onda tingens ordning. Jesu ord visade att under hela denna långa tidsperiod skulle det finnas en ”trogen och omdömesgill slav”, som skulle ge Guds husfolk ”deras mat i rätt tid”. — Matt. 24:45.

Hur kan vi identifiera den här ”slaven”? Vi behöver se tillbaka på Guds ord till sin forntida nation, Israel, till vilken Gud sade: ”I ären mina vittnen, ... min tjänare, den som jag har utvalt.” (Jes. 43:10) Israel som nation betecknades alltså här som Guds ”tjänare” eller slav.

Aposteln Paulus framhöll emellertid att på hans tid utgjorde Israel efter köttet inte längre Guds ”tjänare”. Varför inte? Därför att nationen hade förkastat Kristus — bara en kvarleva av judar utövade tro på honom. Paulus skrev: ”Ty den är inte jude, som är det utvärtes, inte heller är omskärelse det som sker utvärtes på köttet; utan den är jude, som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse genom ande och inte genom en skriven lagsamling.” — Rom. 2:28, 29.

Den tjänare eller ”slav” som Jesus förutsade måste således vara medlemmarna av det andliga Israel på jorden — inte en enskild person, utan en skara. De måste därför vara av anden pånyttfödda medarvingar med Jesus Kristus, vilka som kungar skall ha del med Kristus i hans himmelska rike under en tusenårig regering. (Upp. 5:9, 10; 20:4—6) Deras plikt medan de varit på jorden har varit att dela ut andlig föda till medlemmarna av Guds husfolk och alldeles särskilt se till att de är andligen rustade att möta de stridsfrågor som gång efter annan möter dem.