1 och 2 Timoteus — utmärkta råd till tillsyningsmän

DE BÅDA inspirerade breven till Timoteus (liksom brevet till Titus) är särskilt betydelsefulla för män i kristna församlingar i dag. Hur kommer det sig? Det beror på att vi människor i dag, i likhet med människor vid den tid då dessa brev skrevs, står inför mycket vanskliga tider — tider då gudlöshet och avfällighet är ett hot mot den rena tillbedjan av Jehova Gud.

För övrigt hade aposteln Paulus, i 1 Timoteus 3:1, skrivit att om någon skulle trakta efter tjänsten som tillsyningsman, var det ett utmärkt arbete han önskade sig. Under någon tid, fram till september 1972, fanns det emellertid i varje kristen församling en församlingstjänare som utövade allmän tillsyn, och efter vad man kunde se var det den bäst kvalificerade som innehade den tjänsten; några församlingstjänare innehade faktiskt denna tjänst många år i följd. Hur stora möjligheter hade egentligen då andra män i en sådan församling att komma åt detta arbete? Visst fanns det också en biträdande församlingstjänare och andra förordnade tjänare.

Men när man insåg att det kunde finnas så många tillsyningsmän eller äldste som det fanns behov av i en församling, enligt vad som sägs i Filipperna 1:1, blev tjänsten som tillsyningsman tillgänglig för alla bröder som visade sig vara kvalificerade. Alla överlämnade män inbjöds att trakta efter denna tjänst. Man fick alltså en vidgad syn på det som Paulus skrev till Timoteus, och brevinnehållet blev mera omsorgsfullt granskat med tanke på vår tid.

Vem var Timoteus då? Bibeln berättar att han hade en icke troende grekisk far men en troende judisk mor och mormor. Från sin späda barndom hade han blivit undervisad i Guds ord av dessa kvinnor. Timoteus var en helt ung man då Paulus erbjöd honom att följa med på hans missionsresor. Och för att de skulle undvika problem vid sitt predikande för judarna omskars Timoteus, halvgreken. Det stannade inte vid att Timoteus följde Paulus på dessa resor, utan gång på gång fick han också vara Paulus’ sändebud. Vi läser också om att Timoteus var tillsammans med Paulus vid den tid, då Paulus skrev sina brev till tessalonikerna, korintierna (andra brevet), kolosserna och Filemon. Liksom Paulus blev Timoteus fängslad för sin kristna verksamhets skull, vilket framgår av Hebréerna 13:23, där det omtalas att han blivit frigiven ur fängelset.

Timoteus var relativt ung då han reste ut tillsammans med Paulus. Men när Paulus gav honom rådet att han inte skulle låta någon se ner på hans ungdom, måste Timoteus redan ha varit i 30-årsåldern. (1 Tim. 4:12) Det är ganska troligt att Timoteus i någon mån var försagd och tveksam, när det gällde att hävda den myndighet han hade. Paulus’ anvisningar till den korintiska församlingen tycks antyda detta: ”Se då till att han [Timoteus] kan bli fri från fruktan ibland er, för han utför Jehovas verk, precis som jag. Låt därför ingen se ner på honom. Ledsaga honom en bit på vägen i frid.” (1 Kor. 16:10, 11) Det verkar som om hans kroppskonstitution inte var särskilt stark — vilket delvis kan förklara hans försagdhet — för han hade magbesvär och ”täta sjukdomsanfall”, och därför rådde Paulus honom att dricka vin i stället för vatten. Dricksvattnet på den tiden kan mycket väl ha varit mindre rent. (1 Tim. 5:23) Men att Timoteus var en lojal, hängiven vän och medarbetare behöver inte ifrågasättas. Paulus skrev om honom: ”Jag har nämligen ingen som är så stämd som han, ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om det som rör er.” — Fil. 2:19, 20.

TILLSYNINGSMÄN OCH BITRÄDANDE TJÄNARE

När aposteln Paulus skrev till Timoteus dryftade han en tillsyningsmans tjänst. Låt oss se på några av de kvalifikationer en man måste ha, om han skall kunna vara tillsyningsman. Först och främst måste han vara klanderfri, ha bara en hustru, vara nykter, öva självbehärskning, vara gästfri och kvalificerad att undervisa i församlingen. Han får inte vara en vindrinkare av stora mått eller en stridslysten våldsman, utan måste ha en fridsam och mild läggning. Han får inte vara penningkär, materialistisk, och han måste kunna sköta sin egen familj väl. En nyomvänd man skulle inte vara kvalificerad, för han skulle troligen bli uppblåst av högmod. Dessutom skall en tillsyningsman vara respekterad av människor utanför församlingen. — 1 Tim. 3:1—7.

De som är kvalificerade att vara tillsyningsmännen till hjälp, de biträdande tjänarna, skall först prövas i fråga om sin lämplighet. Ingen anklagelse skall heller kunna riktas mot dem, de skall vara allvarliga, inte tvetungade, inte alltför begivna på vin, inte lystna efter ohederlig vinning, utan de skall bevara Guds ords sanning med ett gott samvete. Också de skall vara män som bara har en enda hustru och sköter om sin familj väl. — 1 Tim. 3:8—10, 12, 13.

UPPBYGGANDE FOSTRAN OCH TUKTAN I FÖRSAMLINGEN

Förutom den utförliga redogörelsen för de mäns kvalifikationer, som tjänar i församlingarna, dryftar Paulus i brevet till Timoteus dessa mäns plikter och även frågor som har med den uppbyggande fostran och tuktan i församlingen att göra. Som tillsyningsman, såväl som särskild representant för Paulus, skulle Timoteus se till att det var sanningen från Guds ord som lärdes ut och inte några osanna historier och andra ting som inte bygger upp. Han skulle också uppmuntra till bön för personer i hög ställning, så att de kristna skulle kunna föra ett lugnt och stilla och gudaktigt liv. Det är Guds vilja att alla slags människor skall bli frälsta, och därför har Gud sörjt för en medlare mellan Gud och människor, Jesus Kristus. — 1 Tim. 1:3—7, 18—20; 2:1—6.

Vad kvinnorna i församlingen beträffar, så ger Paulus förmaningar om att de bör klä sig blygsamt, visa att de är sunda i sinnet och smycka sig med ett gott lynne och förträffliga gärningar. Kvinnor tillåts inte undervisa männen eller öva myndighet över dem, utan de skall vara undergivna; skapades inte Adam först kanske? Kvinnor bör också vara allvarliga, inte baktalerskor, måttliga i sina vanor och trogna i allt. Änkor som är i behov av underhåll bör bistås av församlingen, förutsatt att de genom åren har varit exemplariska kristna och inte har släktingar som kan sörja för dem. Och den man, som vägrar att sörja för sin familj, är värre än en som är utan tro. — 1 Tim. 2:9—15; 3:11; 5:3—16.

Timoteus skall också visa särskild hänsyn för de äldre männen. De äldste som presiderar på utmärkt sätt skall av församlingens medlemmar anses värda dubbel heder, därför att de rätt uppskattar att de äldste arbetar strängt med tal och undervisning. Timoteus skall inte skarpt kritisera äldre män utan vädja uppmuntrande till dem som till fäder. Och anklagelser mot de äldste skall inte tas upp annat än efter bevis av två eller flera vittnen. De som bedriver synd skall tillrättavisas inför allas ögon. — 1 Tim. 5:1, 17—20.

Det tycks som om en hel del slavar blev kristna, och därför ger Paulus också anvisningar åt Timoteus med avseende på dessa. De skall visa sina herrar tillbörlig respekt, så att Guds namn inte blir smädat. Om slavar har kristna herrar, bör de inte söka utnyttja detta. De bör om möjligt utföra bättre tjänst åt dem. — 1 Tim. 6:1, 2.

Tillsyningsmän skall också vara vakna för materialismens snara. Därför betonar Paulus värdet av gudaktig hängivenhet jämte förmåga att reda sig med vad man har. Vi har ju inte fört något med oss till världen, och vi kan inte föra med något ut ur den. Om vi har mat och kläder, bör vi alla vara nöjda. De som är beslutna att bli rika råkar ut för allt slags oro och bekymmer, eftersom kärleken till pengar är en rot till skadliga ting av alla slag. De rika bör påminnas om att inte skryta över sin rikedom utan söka vara rika på förträffliga gärningar, vara frikostiga, redo att dela med sig åt de behövande. — 1 Tim. 6:6—19.

I allt detta skall Timoteus göra sitt yttersta för att vara en arbetare som är godkänd av Gud, en som rätt handskas med Guds ord. Detta ord är synnerligen värdefullt ”till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet”, eftersom det gör en Guds tjänare ”fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk”. — 2 Tim. 2:15; 3:16, 17.

I både Första och Andra Timoteus inspirerades Paulus till att ge profetisk varning om framtida, allt sämre och sämre förhållanden. Paulus talar, i 1 Timoteus 4:1—3, om att några i senare tidsperioder skall avfalla från tron, i det de förbjuder att man gifter sig och i det de lär ut demoners läror. I 2 Timoteus 3:1—5 förutsäger han att de farliga yttersta dagarna, där vi nu befinner oss, skall komma, en tid då människor skall vara egenkära, penningkära, stolta, vildsinta, utan naturlig tillgivenhet, älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud, skenheliga. Därpå, i 2 Timoteus 4:3, 4, varnar Paulus för den tid då människor inte skall fördra den sunda läran utan skall samla åt sig lärare som smickrar dem i stället för att lära dem sanningen.

GE STÄNDIGT AKT PÅ DIG SJÄLV

Paulus ger inte bara råd åt Timoteus om de mäns kvalifikationer, som skulle vara äldste i den kristna församlingen, och om hur dessa bör sköta sina plikter, utan med inspirerad vishet bekymrar han sig också om sin väns personliga uppförande. Flera gånger liknar Paulus den kristne vid en soldat. ”Du ... må fortsätta att föra det rätta kriget, i det att du har tro och ett gott samvete.” ”Öva dig ... med gudaktig hängivenhet som ditt mål.” ”Kämpa trons goda kamp.” ”Gud har inte gett oss en ande som präglas av feghet, utan en som präglas av kraft och av kärlek och av sundhet i sinnet.” ”Som en rätt Kristi Jesu soldat skall du ta din del i att lida ont.” Och om sig själv säger Paulus att han ”kämpat den goda kampen”, trons kamp. — 1 Tim. 1:18, 19; 4:7; 6:12; 2 Tim. 1:7; 2:3; 4:7.

Gång på gång manade Paulus också Timoteus att lägga i dagen sådana av Guds andes frukter som kärlek, tro, rättfärdighet, gudaktig hängivenhet, uthållighet, ett milt och gott lynne. (1 Tim. 4:12; 6:11, 12) Dessutom gav Paulus honom anvisningar om hans plikter som tillsyningsman: ”Fortsätt med att ge dessa befallningar och att lära ut dem.” ”Fortsätt ... att ivrigt ägna dig åt offentlig föreläsning, åt förmaning, åt undervisning.” Och att Paulus inser vad som är inbegripet, när det gäller för en tillsyningsman att fullgöra sina plikter, vittnar dessa hans ord om: ”En Herrens slav bör inte strida, utan bör vara mild och vänlig mot alla, kvalificerad att undervisa, i det han behärskar sig under onda förhållanden och med mildhet visar dem till rätta som inte är gynnsamt stämda; då Gud kanske kan ge dem sinnesändring.” — 1 Tim. 4:11—16; 2 Tim. 2:23—25.

Ja, Paulus’ två inspirerade brev till Timoteus är sannerligen fyllda av utmärkt vägledning för tillsyningsmän! Men inte bara för tillsyningsmän; dessa brev innehåller också värdefulla förmaningar för alla i den kristna församlingen utan hänsyn till deras kön eller ställning i livet!