Den prövade äktheten hos tron frambringar uthållighet
”Den prövade äktheten hos er tro frambringar uthållighet.” — Jak. 1:3.
1. Vad är tro enligt definitionen i bibeln?
VAD är tro? Den fullständigaste definitionen eller beskrivningen finner vi i det elfte kapitlet i bibelboken Hebréerna. Vi läser: ”Tro är den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser.” — Hebr. 11:1.
2, 3. a) Vad är den exakta meningen i uttrycket ”den säkra förväntan” i definitionen av tro? b) Hur är tron ”det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser”?
2 ”Den säkra förväntan” är översatt från ett grekiskt ord som betyder ”underlag”. (Kingdom Interlinear [Rikets mellanradiga översättning]) Det betyder grund, bas, stöd, grundval, tillförsikt och även verklighet, substans, till åtskillnad från det som är overkligt eller inbillat.
3 Jesus sade till en samaritisk kvinna: ”Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbedja med ande och sanning”, inte enligt fabler eller inbillade idéer. (Joh. 4:24) Den som skrev Hebréerbrevet sade också vidare att tron är ”det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser”. Tron förmår således en människa att handla som om de ting som inte syns vore verkliga, precis som om hon såg dem. Orsaken är att tingen är positivt verkliga, och den som har äkta tro vet det, även om dessa ting för tillfället inte kan ses. Det som kan kallas ”tro” men som inte är grundat på verklighet är inte verkligen tro, utan lättrogenhet. — Jämför Hebréerna 11:27.
4. Anför en illustration, hämtad från vardagliga angelägenheter, som visar vad tro är.
4 Du har till exempel tro på att vissa städer, sådana som Moskva och Peking, finns till, även om du förmodligen aldrig har varit där. Du har kanske inte ens sett en bild av dessa städer. Men du har hört och läst nyhetsmeddelanden och har sett var dessa städer ligger på kartan. På grund av fastheten hos din tro, som inte är grundad på antaganden eller inbillning, skulle du inte tveka att gå ombord på ett flygplan för att flyga till någon av dessa städer, om du fann det nödvändigt att göra resan. Du skulle vara säker på att ditt hopp om att få se staden skulle bli förverkligat, när planet landade. Och om du har en älskad och betrodd vän som aldrig har bedragit dig, tror du vad han säger dig och kommer att gå så långt att du handlar i överensstämmelse med det som verklighet, såvida inte det han säger bestämt motsäger kända fakta såväl som vad han är som person, vilket du känner väl till. Du har ett överflöd av tidigare exempel på hans trofasthet att grunda tron på.
5. När bibelskribenten säger att tron är ”det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser”, vad visar han då i fråga om tro?
5 För att ännu tydligare visa vad tro är använder aposteln det grekiska ordet för ”tillrättavisning”, som av olika översättare återges med ”det tydliga beviset”, ”övertygelse”, ”överbevisning” och liknande uttryck. (Hebr. 11:1; 2 Tim. 3:16; Kingdom Interlinear, 1917, Åkeson) När vi tillrättavisar någon, undersöker vi en sak grundligt, betraktar den från varje synvinkel. Vi använder tillämpliga fakta och starka argument, som bevisar den sak som frågan gäller, så att den som lyssnar blir övertygad av det kraftfulla vittnesbördet och inte hyser tvivel. Tron måste således vara grundad på bevis som är övertygande. Enbart en känslomässigt grundad uppfattning är inte tro. Tron måste ha fakta, tidigare erfarenhet eller ovedersägliga vittnesbörd, som man kan hysa tillförsikt till. Då kommer de ting som man tror på eller de ting som man hoppas på inte att leda till besvikelse. — Jämför Romarna 9:33; 10:11.
TRON KRÄVER SUNDA BEVIS
6, 7. Vilka är två, ja, tre ”vittnen”, som befäster tron på att Gud finns till?
6 För att utöva tro på någonting som vi inte ser måste vi ha bevis från pålitliga källor. När det gäller att Gud, Skaparen, finns till, har vi de bevis som finns i skapelsen — alltför underbara för att obetydliga människor helt och fullt skall förstå dem. Vi betraktar livet på jorden med dess skapelser som är beroende av varandra och nödvändiga för varandra. Sedan har vi bibeln, som talar om för oss att Gud har skapat detta och förklarar hans uppsåt med att göra det. Vi har också vittnesbördet från de skapade tingen själva, och vi har Guds ord, som inte talats genom en enda människa, utan genom många människor med ostrafflighet och trofasthet. — Rom. 1:19, 20; Apg. 4:24.
7 Vi har också förmåga till logiskt tänkande, och detta säger oss att en Skapare uppenbarligen måste stå över den fullständiga fattningsförmågan hos dem som han skapar. När vi ser på den oerhörda utsträckningen av det fysiska universum som vi lever i, kan vi förstå bara en ytterst liten del av det. Måste inte dess Skapare stå långt över det och till och med vara osynlig för oss? Detta faktum bekräftar Gud genom profeten Jesaja: ”Vem är det, som mäter upp havens vatten i sin hand och märker ut himmelens vidd med sina utspända fingrar? Vem mäter upp stoftet på jorden med ett tredingsmått? Vem väger bergen på en våg och höjderna på en viktskål?” ”Vid vem viljen I då likna Gud, och vad finnes honom likt att ställa vid hans sida?” — Jes. 40:12, 18.
8. Hur gav Gud omtänksamt Abraham två starka skäl eller bevis för tron på en uppståndelse?
8 När Abrahams tro sattes på prov i förbindelse med att han skulle frambära sin son Isak som offer, hade han av åtminstone två skäl tro på att Gud skulle uppväcka Isak. Han hade Guds ord på att det var genom Isak som en stor nation skulle komma, och detta var naturligtvis tillräckligt. Men han visste också att han hade fått Isak genom ett underverk, i det Abrahams och Saras fortplantningsförmåga hade blivit förnyad för detta syfte. Detta ingripande från Gud var ett lika stort underverk som en uppståndelse. Av dessa skäl, och på grund av Guds lojalitet mot honom och kärlek till honom, räknade Abraham med att Gud skulle uppväcka hans älskade Isak. — Rom. 4:17—21; Hebr. 11:17—19.
GUDS ANDE NÖDVÄNDIG FÖR SANN TRO
9, 10. a) Även om det finns bevis för tron, hur förefaller dessa bevis vara för en som inte har tro? b) Vad slags tro vill Gud att hans folk skall ha? c) Hur belyser Psalm 27:1—3 detta slag av tro? d) Hur visar Jesu ord i Matteus 13:11—15 varför tron ”inte [är] allas egendom”, enligt orden i 2 Tessalonikerna 3:2?
9 Ett grunddrag i tron på de ting som gäller Gud — vad han lovar, fakta i uppfyllelse av hans profetior osv. — är att för den människa som inte har kunskap om Gud kan fakta på ytan tyckas strida mot eller motsäga den sanne kristnes tro. Detta beror på att Gud vill att hans folk skall ha tro på honom, alldeles som en son har tro på en god far, och bevisa sin tro, även om de ting som Gud har utlovat tycks vara avlägsna eller rentav omöjliga från strängt mänsklig synpunkt sett. Han vill inte ha som tillbedjare sådana som måste se allting bokstavligt för att tro. Lägg märke till att Jesus ofta framställde liknelser som han längre fram förklarade för dem som hade tillräckligt intresse — tillräcklig tro på honom — för att fråga. Men de som inte hade uppriktiga, sökande hjärtan — inte var djupt troende — gick sin väg utan att förstå och utan tro. Jesus sade till sina lärjungar:
10 ”Er är det förunnat att förstå himmelrikets heliga hemligheter, men dessa är det inte förunnat. Ty var och en som har, åt honom skall det ges mera, och han skall bringas att flöda över; men var och en som inte har, från honom skall tas också det han har. Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de ser utan att verkligen se och hör utan att verkligen höra eller fatta innebörden av det; och på dem uppfylls Jesajas profetia, som lyder: ’Med hörseln skall ni höra men alls inte fatta innebörden av det; och seende skall ni se men alls inget märka. Detta folks hjärta har nämligen blivit oemottagligt, och med öronen har de hört utan att ge gensvar.’” (Matt. 13:11—15) Likväl hade judarna runt omkring sig ett överflöd av bevis för att Messias verkligen hade kommit.
11, 12. Anför ett exempel på ”det tydliga beviset på verkligheter” som är fördolt för världen i allmänhet.
11 I denna tid är bibelläsaren omgiven av tilldragelser som anger att det messianska riket är nära. Men för dem som hoppas på denna världen förefaller det som om saker och ting kommer att fortsätta att vara som de nu är till obestämd tid. Situationen var likartad när Jesus var på jorden, fastän slutet på den judiska tingens ordning låg bara några år fram i tiden. Jesus sade till dem:
12 ”När ni ser ett moln stiga upp i västliga trakter, säger ni genast: ’Ett oväder är på väg’, och det blir oväder. Och när ni ser att det blåser sunnanvind, säger ni: ’Det kommer en värmebölja’, och så blir det. Skrymtare, ni vet hur man utforskar jordens och himlens utseende, men hur kommer det sig att ni inte vet hur man utforskar denna särskilda tid?” — Luk. 12:54—56.
13. Hur uppenbarar 1 Korintierna 2:12—14 varför den själiska människan inte kan se ting som är klara och tydliga för den kristne?
13 Någon kan säga: Om tron är grundad på så starka bevis, hur kommer det sig då att andra människor inte kan se tingen på samma sätt som den kristne gör? Aposteln förklarar detta: ”Nu har vi inte fått världens ande, utan den ande som är från Gud, för att vi skall veta vad Gud har gett oss i sin ynnest. ... Men en själisk [köttsligt sinnad] människa tar inte emot det som kommer från Guds ande, ty det är dårskap för henne; och hon kan inte fatta det, eftersom det skall bedömas på ett andligt sätt.” — 1 Kor. 2:12—14.
14. Anför en illustration som visar orsakerna till att de som inte har tro vantolkar fakta.
14 Det är till exempel en vanlig religiös trosuppfattning att när någon dör, särskilt om det är ett barn, så betyder det att ”Gud har hämtat hem honom”. Vi får höra hur man klagar: ”Varför måste Gud ta ifrån mig mitt barn (eller min man)?” Eftersom Gud är allsmäktig, kan det ytligt sett förefalla vara så att allt som händer sker under hans överinseende. Men dessa människor förstår inte att det inte var Gud som förde in döden i Adams familj, utan att det var Adam själv som gjorde det, då han medvetet gjorde uppror mot Gud och förlorade livet för sina avkomlingars del. (Rom. 5:12) De inser inte att Satan, djävulen, då ifrågasatte Guds suveränitet och sade att ingen skulle bevara ostraffligheten mot Gud, när han sattes på prov. (Job 2:4, 5) De förstår inte att Gud har tillåtit ondska och sorg för en begränsad tid på grund av denna stridsfråga. De vet inte att de döda vilar i graven och väntar på uppståndelsen genom Jesus Kristus — en barmhärtig föranstaltning från Guds sida. (Joh. 11:11—14, 24) Men det viktigaste är att de inte känner Guds personlighet — inte vet att han aldrig skulle handla så grymt och själviskt att han skulle ta ifrån en hustru eller föräldrar någon som behövdes. — 2 Mos. 34:6, 7.
VARFÖR DET KRÄVS STARK, UTHÅLLIG TRO
15. Hur är förlust av tron eller svaghet i tron ”den synd som lätt snärjer in oss”?
15 På grund av att en kristens ostrafflighet och handlingssätt grundas på tro och på grund av att varje avvikelse från den rätta kursen representerar ett mått av svaghet i hans tro, fortsätter aposteln med sitt dryftande av ämnet tro, i det han anför exempel och sedan säger: ”Alltså, eftersom vi har en så stor sky av vittnen som omger oss, så låt oss, också vi, lägga av varje tyngande börda och den synd som lätt snärjer in oss, och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss.” (Hebr. 12:1) Den kristnes tro måste därför verkligen vara äkta.
16, 17. Anför två illustrationer som belyser varför äkta tro och ostrafflighet krävs av dem som hoppas få leva på den ”nya jorden”.
16 Varför är det nödvändigt att den kristnes tro är av så hög äkthet att den kommer att motstå varje angrepp från vilket som helst håll? Låt oss som en illustration tänka på hur det förhåller sig med den ”stora skaran”, som kommer att överleva den ”stora vedermödan”, då den nuvarande tingens ordning i världen tillintetgörs. (Upp. 7:9—14) När de träder in på en renad jord, kommer de att bli ”grundvalen” i ett samhälle som utgör en ”ny jord”. Eftersom de är en grundval, måste de vara starka. De måste representera den universelle suveränen, Jehova, utan att vackla. De kommer att leva när orden i Uppenbarelseboken 20:11—15 uppfylls, och därför kommer de att ha ansvaret att undervisa de uppväckta om den rätta vägen, bibringa dem insikt om Jehova och hans Son, Jesus Kristus. Dessa uppväckta människor, som har en mycket skiftande bakgrund i sitt tidigare liv och i sin historia, kommer utan tvivel att inbegripa somliga som kommer att bjuda motstånd mot sanningen, och den ”stora skarans” tro kommer att behöva vara fast grundad. De kommer inte att styras bort från en trogen kurs genom påtryckningar eller personliga känslor.
17 Därpå, vid slutet av Kristi tusenåriga regering, kommer den slutliga provsättningen, som utgörs av att Satan släpps lös, att pröva tron hos alla på jorden. Denna provsättning kommer att pröva vars och ens fortsatta ostrafflighet och tro gentemot Gud, ja, också det allra minsta övervägande av tanken på trolöshet som man kan ha. Detta är nödvändigt av det skälet att de som består denna provsättning kommer att få evigt liv. På grund av att de visar obrytbar tro kommer Jehova och hela hans universum att veta att de aldrig kommer att försvagas eller vända sig bort från sanningen. — 1 Kor. 15:24—28.
18. Hur visar Petrus och Jakob att det inte bör vara förvånande för den kristne om hans tro blir prövad på olika sätt, till och med strängt?
18 Eftersom vi inser att vår tro bör vara i stånd att uthärda varje angrepp, bör vi inte bli förvånade över det som kan ske i fråga om provsättning — också sådant som går tvärtemot vad vi någonsin har förväntat skulle ske. Aposteln Petrus underrättar de kristna om detta med orden: ”Ni älskade, var inte förbryllade över den eld som brinner ibland er och som drabbar er till en prövning, som om något märkvärdigt händer med er.” (1 Petr. 4:12) Jesu halvbror Jakob instämmer: ”Håll det för idel glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika prövningar, då ni ju vet att den prövade äktheten hos er tro frambringar uthållighet.” — Jak. 1:2, 3.
19. Hur kan en kristen pröva sin egen tro?
19 Tron kan alltså variera i fråga om äkthet. Var och en av oss kan bedöma sin egen tro. Aposteln Paulus ger rådet: ”Fortsätt att pröva er själva, om ni är i tron, fortsätt att genom prövning visa vad ni själva är.” (2 Kor. 13:5) Den kristne kan tänka på de provsättningar och problem som han har ställts inför och hur han har tagit itu med dem. Han kan begrunda hur han tar itu med sina nuvarande problem och ansvarsuppgifter. Gör han framsteg i fråga om att frambringa andens frukter? Gör han vad han kan för att hjälpa andra? Är det som han gör mot sina bröder alltid till deras bästa? Avger han offentlig bekännelse om sin tro?
GUD BELÖNAR UTHÅLLIGHET MED GODKÄNNANDE
20. Vad leder det till för den kristne att han framgångsrikt genomgår provsättningar?
20 Jakob säger att denna prövade, provsatta, bevisade äkthet hos tron frambringar uthållighet. Aposteln Petrus talar om de provsättningar som de kristna genomgår, och han framhåller orsaken: ”För att den prövade äktheten hos er tro, som är av mycket större värde än guld som förgår trots att det prövas genom eld, må befinnas vara orsak till pris och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse.” (1 Petr. 1:7) Ju mera vi framgångsrikt genomgår provsättningar av vår tro, desto starkare är vi — vi kan vara uthålliga. Vi får också Jehovas godkännande och gör honom och hans Son lyckliga, eftersom vi står fram som vittnen för Jehova i stridsfrågan om ostraffligheten. — Rom. 5:3, 4.
21. Av vilket värde är en uthållig tro?
21 Att ha en stark och uthållig tro är i själva verket bättre än att vara en stor segrare — aposteln Johannes säger ju: ”Detta är den seger som har segrat över världen: vår tro.” (1 Joh. 5:4) Det är en fråga om ostrafflighet, inte om makt. Genom att man uthärdar med tro följer man det mönster som angavs av honom som hade den största tron och som segrade över världen: Jesus Kristus. — Joh. 16:33.
22. Hur visar 1 Petrus 1:7 hur varaktig den prövade tron är och likaså dess ägare?
22 Ja, varje materiellt ting, till och med guld, kan förgås genom att nötas ut eller upplösas av vissa kemikalier. Men tro, som blir prövad och provsatt och befunnen vara av stark och fullödig äkthet, är ”oförgänglig”. Den kan inte tillintetgöras, eftersom den är grundad på den evige Guden, den Allsmäktige. Aposteln säger att det är omöjligt att behaga Gud utan tro. (Hebr. 11:6) En som är utan tro kan inte ha tilltro till sanningen. Han förbiser den största sanningen i universum — Jehova Guds rättmätiga suveränitet. Han kan inte behaga Gud, därför att det han gör inte är i samklang med hela universum. En man eller kvinna som har prövad tro kommer att äga uthållighet för evigt, eftersom Gud, som lever för evigt, älskar och bevarar sådana människors liv. — Ps. 145:18—20; Upp. 7:15—17.
[Bild på sidan 31]
Jehova tog inte Abrahams tro för given, utan satte honom på prov i förbindelse med att han fick frambära sin son Isak som ett offer