Judas varnar för onda människor som smyger sig in
”HATA det som är ont.” (NW) ”Avsky det onda.” Varför ger oss Guds ord dessa allvarliga uppmaningar? Därför att även om det som är ont eller uselt ofta ställer välbehag eller jordiska belöningar i utsikt, kan sådant få oss att vända oss ifrån att följa Jehovas rättfärdiga normer. — Ps. 97:10; Rom. 12:9.
Genom hela bibelns berättelse finner vi att Guds trogna talesmän har gett uttryck åt starkt hat till det som är uselt eller ont. Ett utmärkt exempel på detta finner vi i den korta bibelboken Judas’ brev.
Vem var Judas? Han kallar sig för Jakobs bror; och denne Jakob kunde inte vara någon annan än den välkände Jakob (som är omtalad i Apostlagärningarnas senare del), Jesu halvbror. Det är sant att Judas inte talar om sig såsom Jesu halvbror, vilket inte heller Jakob gör, och utan tvivel av samma skäl, blygsamhet. Judas kan också ha ansett det opassande att framhålla sin släktskap med halvbrodern Jesus, eftersom Jesus nu var en ande i himmelen.
Judas’ brev är riktat till kristna som är kallade av Gud och som har kärleksfull samhörighet med honom. Det troligaste är att Judas skrev sitt brev i Jerusalem före dess förstöring år 70 v.t., eftersom han inte hänvisar till den händelsen såsom något som redan inträffat. Och eftersom han tydligen citerar ur Petrus’ andra brev, förefaller det som om hans brev måste ha skrivits omkring år 65.
Judas är mycket uppbragt till följd av att vissa onda människor har smugit sig in i den kristna församlingen, ”ogudaktiga människor, som vänder vår Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet och [på så sätt] visar sig falska mot ... Jesus Kristus”. (Jud. v. 4) Därpå hänvisar han till varnande exempel: israeliterna som blev tillintetgjorda i öknen till följd av sin brist på tro; änglarna som framträdde i människogestalt för att sammanbo med kvinnor, vilket medfört att Gud ”förvarat [dem] med eviga bojor under tätt mörker för den stora dagens dom”; och Sodoms och Gomorras invånare som likaså utövade skändlig omoraliskhet och blev tillintetgjorda.
De här människorna som har smugit sig in i den kristna församlingen är inte bara mycket omoraliska, utan de är också stolta och upproriska. Det sägs om dem att de föraktar herradöme och skymfar dem som är härliga i den kristna församlingen. Inte ens ärkeängeln Mikael vågade använda skymfliga ord, då han disputerade med djävulen om Mose kropp, utan sade: ”Måtte Jehova gå till rätta med dig.” — Jud. v. 9.
I fortsättningen liknar Judas dessa människor vid Kain, som tog livet av sin rättfärdige bror, vid Bileam som i sin girighet sökte självisk vinning och vid Kora som gjorde uppror mot Mose i öknen, men bara för att förtäras av eld.
Med växande förtrytelse beskriver Judas dem såsom blindskär; såsom löftesrika moln utan en droppe vatten; såsom träd som är uppryckta med rötterna, därför att de inte bär någon frukt. De är lika vilda havsvågor, som skummar av upprörd smuts; de är också lika irrande stjärnor, som ingen sjöman skulle våga bestämma sin kurs efter. Vidare brännmärker han dessa missnöjda, i det han kallar dem sådana som knotar och klagar och vandrar efter sina själviska begär, under det att de talar svulstiga ord och beundrar personligheter för sin egen fördels skull. De är djuriska och har ingen andlighet. Det råder inget tvivel om att Judas hatar det som är ont, och han gör alla kristna en nyttig tjänst genom att uppmana dem till vaksamhet inför sådana onda människor. — Jud. v. 11—13, 16.
Sedan Judas grundligt har avslöjat dessa onda människor och varnat för dem, råder han trogna kristna att bevara sig i Guds kärlek. Hur då? Genom att bygga upp sig i tro, genom bön och med hjälp av Guds heliga ande. Därtill råder han de kristna att hjälpa dem som tvivlar, för att de så att säga skall ryckas ur elden, och att likaså hjälpa dem vars uppförande har varit orent, men detta skall de göra med fruktan, så att de inte själva blir påverkade i orätt riktning. — Jud. v. 17—23.
Judas talar om flera händelser som inte är omnämnda i de hebreiska skrifterna, t. ex. Mikaels tvist med djävulen om Mose kropp och Enoks profetia. Uppgifter om dessa ting kan han ha fått genom direkt inspiration, eller också kan han ha haft tillgång till pålitliga källor vid sidan av bibeln, till stoff som innehållit Enoks profetia. Paulus’ hänvisning till vissa personer som stod emot Mose, personer som inte är omnämnda i 2 Moseboken, och till ett uttalande av Jesus, som inte finns med i något av evangelierna, kan sägas utgöra paralleller till detta förhållande beträffande Judas’ brev. — Apg. 20:35; 2 Tim. 3:8.
Det kan framhållas att Judas’ allvarliga klander aldrig har varit aktuellare än nu, då uselhet och ondska överflödar och mångas kärlek har kallnat. Inte så få människor har dristat sig att vända Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet eller har dukat under för en upprorsande, just därför att de inte helt och fullt insett tidens allvar. Men dessa fakta bör inskärpa hos alla åt Gud överlämnade kristna hur viktigt det är att de gör sitt yttersta för att bevara sig i Guds kärlek och för att vara på sin vakt mot onda människor som försöker smyga sig in i den kristna församlingen.