Hemligheten med ett lyckligt familjeliv

”Jag [böjer] mina knän för Fadern, som varje familj i himmel och på jord har att tacka för sitt namn.” — Ef. 3:14, 15.

1—3. Vad menar somliga om normerna för ett lyckligt familjeliv, och vilka frågor väcker detta?

VEM som är vid sina sinnens fulla bruk vill inte att hans familjeliv skall vara lyckligt? Om det inte är lyckligt för närvarande, skulle de flesta vara villiga att använda alla medel som de menar kunde hjälpa dem att lyckas finna verklig endräkt och lycka i familjen.

² I sökandet efter hemligheten med ett lyckligt familjeliv har somliga den uppfattningen att den nuvarande teknologiska världen för med sig problem som ingen annan tidsålder har mött. Därför menar de att det behövs en helt annan moralnorm. De tror också att världen i alla avseenden är mera upplyst än tidigare generationer var. — Ords. 30:13.

³ Är detta sant? Teknologin har framhävt några av de uråldriga problemen, det är riktigt, men har den mänskliga naturen ändrats? Är det så att människor i mindre grad önskar bli vänligt behandlade och är mindre mottagliga för kärlek? Det sätt på vilket vi har använt vårt vetenskapliga och industriella framåtskridande — har det löst våra problem eller har det i stället gjort oss mindre humana i vårt sätt att ta itu med sociala relationer?

4. Varför är det oförståndigt att mena att vi kan överge alla tidigare normer för familjelivet?

⁴ När vi värderar dessa angelägenheter ärligt, måste vi erkänna att vår tids generation inte är intelligentare eller bättre än tidigare generationer. Den intelligens vi äger har vi i själva verket ärvt från dem. Det är alltså inte ofarligt eller förståndigt att kasta överbord alla de grundläggande normer som följts av praktiskt taget varje nation på jorden under tusentals år — till exempel engifte, ledarskap inom familjen och familjeenhetens betydelse — särskilt med tanke på att dessa ting har visat sig gagneliga. I själva verket är det avvikelse från dessa principer som till största delen har orsakat de olyckliga familjeförhållandena.

VARIFRÅN RÄTTA NORMER KOMMER

5, 6. a) Hur visar Romarna 2:14, 15 ursprunget till normerna för äktenskapet liksom andra normer som de flesta nationer har följt? b) Hur visar bibeln, t. ex. i 5 Moseboken 6:7 och 31:12, att familjemedlemmarna bör vara tillsammans så mycket som möjligt? c) Hur bör familjeöverhuvudet betrakta de övriga familjemedlemmarnas åsikter?

⁵ Men viktigare är frågan: Varifrån kommer dessa normer för familjelivet? Är de produkten av människans logiska tänkande, eller har de kommit fram genom erfarenheter i form av försök och misstag? Ingetdera. De har kommit från Skaparen av män och kvinnor, från honom som upprättade familjen som den grundläggande enheten i det mänskliga samhället. Också om de nationer som inte erkänner den sanne Guden säger bibeln: ”Närhelst folk av nationerna, som inte har [Mose] lag, av naturen gör vad som hör till lagen, är dessa, fastän de inte har lag, sig själva en lag. Just de lägger i dagen att lagens innehåll är skrivet i deras hjärtan, under det att deras samvete vittnar med dem och de, mellan sina egna tankar, blir anklagade eller också urskuldade.” — Rom. 2:14, 15.

⁶ Lagarna i många av nationerna — de lagar som medverkar till att hålla familjerna samman — är alltså ett resultat av de moralnormer och naturliga känslor som vid skapelsen införlivades med människans personlighet. Följaktligen finner vi inom alla nationer några familjer som gläder sig åt ett avsevärt mått av lycka. Medlemmarna i dessa familjer har sann naturlig tillgivenhet. Vanligen har de ett gott kommunicerande och gemensamma intressen som svetsar samman familjen. De arbetar tillsammans, leker tillsammans och har aktning för varandra. Familjeöverhuvudet fattar det slutliga avgörandet i viktiga angelägenheter, men var och en får ett aktningsfullt hörande öra för sina tankar eller uppfattningar. Man har en känsla av att man har frihet att tänka, tala och handla, en frihet som begränsas bara av intresset för familjens och individens bästa.

7. Hur visar Psalm 127:1 vad som är den viktigaste faktorn för lycka i familjelivet?

⁷ Men när det gäller den största försäkran om förblivande lycka, som kommer att rida ut de ekonomiska med- och motgångarna, frestelserna från den så kallade ”moderna moralen” och besvikelserna i denna världen, är en god samhörighet med Gud det viktigaste. Om man uppnår denna samhörighet och vidmakthåller den, kommer alla andra inslag i familjelivet att ”komma på rätt plats”, och även om angelägenheterna inte alltid utfaller precis som man kunde önska sig, kan man ta itu med dem och behandla dem på det mest framgångsrika sätt som kan tänkas. — Ps. 127:1.

8, 9. Visa med hjälp av Romarna 7:19, 20 varför det är nödvändigt att arbeta hårt för att tillämpa bibelns principer.

⁸ Vilka är några av de faktorer som är inbegripna, när det gäller att vidmakthålla en god samhörighet med Gud och, som en följd av detta, en god samhörighet bland familjemedlemmarna?

⁹ Först måste det råda kärlek och tillgivenhet tillsammans med att man uppriktigt ådagalägger dessa egenskaper. Människorna, som ursprungligen danades ”till att vara ... [Gud] lika”, äger fortfarande dessa goda egenskaper i ett visst mått, även om synden har fördunklat dem i stor utsträckning. (1 Mos. 1:26, 27) Därför är det nödvändigt att man ständigt strävar efter att tillämpa de bibliska principer som reglerar familjen. Låt oss begrunda några få av dessa principer.

10. Vilka skydd för äktenskapet finner vi i 1 Moseboken 2:24, Matteus 19:6 och Hebréerna 13:4?

¹⁰ I begynnelsen sade Gud: ”En man [skall] övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.” (1 Mos. 2:24) Jesus Kristus tillfogade: ”Därför: vad Gud har fogat samman, det må ingen människa skilja åt.” (Matt. 19:6) Denna kunskap är ett skydd, som avhåller den gifte från att med längtan se på andra av det motsatta könet och avhåller från handlingar som skulle kunna leda till befläckelse av äktenskapet. Han (eller hon) vet att äktenskaplig otrohet kan göra slut på familjens lycka och skada eller bryta ens samhörighet med Gud. I vilket fall som helst är den oundvikliga verkan att bestående ärr bränns in i varje familjemedlems hjärta och liv.

TILLBÖRLIG SYN PÅ LEDARSKAPET I FAMILJEN FRÄMJAR LYCKAN

11. På vilket sätt är den äkta mannen familjens huvud?

¹¹ Sedan vi har godtagit denna syn på den enhet som ett gift par skall äga, förstår vi därnäst av bibeln att äktenskapet visserligen är ett kompanjonskap men att det måste råda ordning. Gud har dragit försorg om detta genom att göra den äkta mannen till familjens huvud. Den äkta mannen skulle kunna sägas vara ”äldre partner”, och som sådan är han tillgänglig för att rådfrågas, och han har ansvaret för de slutliga avgörandena i angelägenheter som påverkar familjens välfärd. Den kristne aposteln Paulus skrev: ”En man är sin hustrus huvud, liksom den Smorde är församlingens huvud. ... På detta sätt bör männen älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan han när och vårdar det ömt.” — Ef. 5:23—29.

12. Varför använder inte den gode äkta mannen, i enlighet med Efesierna 5:29, sin myndighet tyranniskt, och hur kommer han därför att behandla medlemmarna av sin familj?

¹² En god äkta man, som sätter värde på det av Gud förordnade ansvar som han bär, kommer att försöka skapa respekt, inte enbart på grund av att han är huvud — och helt visst inte till följd av något antagande att han är ”chef” — utan på grund av att hans hustru är ett med honom och han inte vill skada henne eller bringa sig själv (och sin Skapare) i vanrykte genom tyranniskt bruk av myndigheten. I stället kommer han att uppmuntra sin hustru och andra medlemmar av familjen att vara obundna i sitt utbyte av förslag, tankar och känslor. Han kommer att hålla förbindelselinjerna öppna genom att villigt och omtänksamt vara tillgänglig i fråga om varje ämne eller problem. Han kommer också att respektera deras känslor, opartiskt överväga deras uppfattningar och medge dem vissa befogenheter inom deras verksamhetsområde i familjeanordningen.

13, 14. Kommentera beskrivningen av en ”duglig hustru” i Ordspråksboken 31 och redogör för de befogenheter och plikter som hon kan få.

¹³ Det är till exempel i de flesta fall hustrun som ser till huset. Bibeln säger om en ”duglig hustru”: ”Hon gör honom [sin man], vad ljuvt är och icke vad lett är.” ”Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.” ”Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste [hans medäldste].” ”Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov.” — Ords. 31:10, 12, 13, 23, 28; v. 10 enl. Åkeson.

¹⁴ Av detta förstår vi att hustrun bör ges frihet att sköta huset. Genom att hon bevisar sig vara en god arbeterska, duktig och skicklig i att handha sådana ting, är hon vanligen den som planerar hur hemmet skall prydas liksom hon planerar inköp av mat och kanske också möbler och annat som främjar familjens lycka. Mannen ingriper bara om hennes planer eller utlägg skulle visa sig oförståndiga eller sätta familjens ekonomi eller välfärd i fara.

15. Vad bör den äkta mannen erkänna i fråga om en god hustru, och vad blir resultatet för honom, enligt vad som framhålls i Ordspråksboken 31:23, 28 och 1 Korintierna 11:7?

¹⁵ Den äkta man som känner uppskattning glömmer aldrig att ge sin hustru uppmuntran och att beredvilligt erkänna hennes hårda arbete och hennes insatser för familjen. Hans vänner har aktning för honom på grund av hennes goda egenskaper, som återspeglar hans goda ledarskap och kärleksfulla uppmärksamhet mot henne. (1 Kor. 11:7) Både mannen och barnen talar väl om henne vid varje tillfälle. Det händer aldrig att den gode äkta mannen eller den goda hustrun ”kör över” den andra parten genom att tala nedsättande om honom eller henne inför andra. De ryggar tillbaka från tanken att dra sådan offentlig vanära och förödmjukelse över familjen.

HUSTRUNS UPPGIFT ÄR NÖDVÄNDIG FÖR FAMILJENS LYCKA

16, 17. a) Innebär det skriftenliga underordnande som en hustru visar slaveri för hennes del, eller vad innebär det? b) Hur kommer den goda hustrun att handla i en situation där hennes man är av annan mening beträffande en familjeangelägenhet?

¹⁶ Hustrun kan ha en stor andel i att göra familjen lycklig. För det första inser hon sanningen i bibelns råd: ”Hustrurna må underordna sig sina män såsom Herren.” ”Ja, såsom församlingen underordnar sig den Smorde, så må hustrur också underordna sig sina män i allting.” ”Hustrun [bör] ha djup respekt för sin man.” (Ef. 5:22, 24, 33) Detta underordnande innebär inte slaveri, utan det ger i själva verket kvinnan befrielse från de tunga ansvarsuppgifter som hennes man, som är huvudet, måste visa sig vuxen inför både Gud och människor.

¹⁷ Den goda hustrun förstår att hon, i en situation där hon kan tycka att hon har rätt, likväl bör rätta sig efter sin mans beslut, om han ser saken på annat sätt. Hon bör inte skrymtaktigt säga att hon rättar sig efter det, medan hon använder förslagna medel för att försöka råda över situationen. Men i en situation, där det kan bli fråga om en kränkning av det kristna samvetet, kommer den kristne naturligtvis att lyda Gud först. — Apg. 5:29.

18, 19. a) Kommentera den verkan en trätgirig hustru har, enligt beskrivningen i Ordspråksboken 27:16. b) När den ena av parterna i ett äktenskap blir irriterad över vad som kan betraktas som envishet eller önskan att ställa till besvär från den andres sida, vad bör man då tänka på?

¹⁸ Den goda hustrun förstår också att hennes man visserligen av Skriften är ålagd att inte vara ”förbittrad” på sin hustru, men att hon måste vara aktsam, så att hon inte ger honom anledning att känna det så mot henne. (Kol. 3:19) Den äkta man som har ett rätt sinnelag vill inte strida med henne över några tvistefrågor och inte heller använda maktmedel i sitt utövande av ledarskapet. Resultatet av att en hustru är uppstudsig, benägen att hysa förbittring eller grälsjuk beskrivs i Ordspråksboken 27:16: ”Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.” Den äkta mannen är missräknad, han kan inte hålla henne tillbaka, och hennes uppstudsighet blir allmänt känd — till vanära för familjen.

¹⁹ På grund av den mänskliga ofullkomligheten är det naturligtvis oundvikligt att irriterande situationer uppstår. Men människor vill i själva verket vara lyckliga, och det är sällan de försöker ställa till besvär. I stället för att gripa till vedergällningsåtgärder kommer därför båda makarna, genom att utöva självbehärskning, att tala ord som främjar kärlek och lycka.

BARN — EN KÄLLA TILL LYCKA

20—22. a) När bör verklig fostran av ett barn börja? Varför det? b) Varför är också ett litet barn i stånd att intensivt känna brist på kärlek eller ett bevis på orättvisa, och vilken omsorg måste man därför visa ända från barnets födelse?

²⁰ Barn gör mycket för att skänka endräkt och lycka i hemmet, om de blir älskade, visas erkänsla och fostras riktigt. När bör sådan fostran börja?

²¹ För det första bör föräldrarna inte underskatta det nyfödda barnets intelligens. Han (eller hon) är inte en ”andra klassens” människa. Kom ihåg att barnet föds med de gudaktiga egenskaperna kärlek och rättvisa. Det är en mycket intelligent varelse. Det är bara det att det saknar upplysningar och erfarenhet för att bli mentalt fullvuxet. Till skillnad från djuren, som huvudsakligen handlar efter instinkt, måste människobarnet lära sig nästan allting. Därför tar det hungrigt till sig allt det ser och hör. Fostran börjar alltså vid födelsen, eftersom allting som sägs eller görs i barnets närvaro bör vara uppbyggande. Kärlek bör slösas på barnet. Samtidigt bör vad det vara må som är orätt rättas till på ett vänligt och omtänksamt sätt. — 2 Tim. 3:15; 1:5.

²² Kom ihåg att barnet är du i en mindre upplaga. Ett barn vill inte att man skall tala ”barnspråk” med det, lika litet som du vill det. Livet är en allvarlig angelägenhet, och ett barn vill lära sig att göra som de vuxna. Eftersom det är utan svek, uppfattar det snabbt och intensivt orättvisa, skrymtaktighet eller brist på kärlek. Detta är orsaken till att egenskaperna rättvisa, kärlek och barmhärtighet och de övriga av andens frukter inte får ignoreras, när man har med barnet att göra. De måste också uppodlas i barnet från begynnelsen. — Ords. 22:6.

23, 24. a) Varför är ett bryskt avfärdande av ett barns frågor eller brist på intresse för vad det gör ett slag som verkar krossande? b) Om föräldern inte genast kan visa intresse, vad bör han (eller hon) då göra?

²³ Längre fram kan barnet komma till dig med vidöppna ögon för att ställa en fråga eller entusiastiskt visa dig någonting som det har upptäckt. Om du föser undan det med orden: ”Stör mig inte nu”, känner det sig krossat. Du, som barnet har litat så mycket på, har svikit det. Barnet kanske inte säger någonting, men det har uppstått ett bestående ärr, och en barriär börjar byggas upp.

²⁴ Men hur förhåller det sig, om du verkligen är alltför upptagen just i den stunden? Förklara då vänligt, precis som du skulle göra för en vuxen, varför du inte kan ta dig tid nu, men förklara också att du skall undersöka saken längre fram. Och se då till att du gör det så snart som möjligt. Barnet kan, när det behandlas kärleksfullt, fostras till att inse att det finns passande tider för vissa ting.

25, 26. Är det fördelaktigt att resonera med ett barn, även om det visar en orätt önskan eller inställning?

²⁵ Alltifrån den späda barndomen vill barn ha skäl. För en tid sedan förekom i ett populärt televisionsprogram i Förenta staterna en intervju med en grupp gymnasieungdomar och föräldrar. Författaren till en bok om förhållandet mellan föräldrar och barn var närvarande. Vid återgivandet av en verklighetstrogen situation, i vilken en förälder resonerade med en tonåring och förklarade varför han måste säga nej till tonåringens begäran, sade författaren till föräldern: ”Jag håller inte med dig. Jag skulle bara säga: ’Nej, du kan inte få det.’” I det ögonblicket reste sig hela gruppen ungdomar nästan som en man för att ge till känna en annan mening. De sade: ”Vi vill ha skäl, inte bara befallningar.” Att man resonerar med ungdomar hjälper till att hålla förbindelsekanalerna öppna.

²⁶ Ifall en förälder finner det svårt att resonera med sina barn, kan han inte följa någon bättre disposition än Ordspråksboken, särskilt de sju första kapitlen, som återger råd från en gudfruktig far till hans son.

SAMMANFATTNING

27. a) Efter vilka linjer bör en äkta man forma sitt ledarskap? b) Varför skulle det vara en god komplimang för en kvinna att bli kallad en dotter till Sara, enligt vad Petrus säger i 1 Petrus 3:6?

²⁷ Eftersom det är Gud som har utformat familjeanordningen och eftersom människan danades till Guds avbild, erkänner den gode äkta mannen de gudalika egenskaper, önskningar och känslor som medlemmarna av hans familj har. Han utövar ledarskapet efter den förebild som Gud och Kristus ger. Han visar att han erkänner Guds ledarskap över sig själv och ger familjen ledning i fråga om att framför allt ha respekt för detta ledarskap. (1 Kor. 11:3) Hustrur som erkänner denna princip följer det mönster som angavs av Sara, Rebecka och andra trogna kvinnor, som tjänade Gud. En hustru skulle inte kunna få en bättre komplimang än att kallas en sann Saras dotter. — 1 Petr. 3:5, 6.

28, 29. Varför är tuktan behövlig och gagnelig? (Hebr. 12:9—11)

²⁸ Kärlek och omtanke kommer att råda i den familj som är lycklig, men tuktan kommer inte att försummas, eftersom alla behöver fostran, alldeles särskilt därför att vi är ofullkomliga syndare. (Hebr. 12:9—11) ”Jehovas tuktan och allvarliga förmaning” är grunden till barnuppfostran. (Ef. 6:4) Detta inbegriper resonerande i kontrast till godtycke. Det inbegriper också föredöme — föräldern ingjuter kärlek till Gud genom att visa familjen att han älskar Gud av hela sitt hjärta.

²⁹ Om var och en i familjen behandlar de andra som Gud behandlar honom, kommer familjelivet helt visst att bli lyckligt.

[Bild på sidan 80]

Föräldrar bör utnyttja varje tillfälle att förvissa sig om att deras barn känner till sanningen om Guds händers verk