Människans hopp om fred — är det FN?
PÅ Förenta nationernas område i New York står en staty av en man som smider ett svärd till en plogbill. Denna skulptur, som är en gåva från Sovjetunionen, avser att illustrera att Förenta nationernas mål är världsfred.
Under de år denna internationella organisation existerat har den beskrivits som ”mänsklighetens sista och bästa hopp” och det ”enda alternativet till internationella konflikter”. I en gemensam kommuniké undertecknad den 7 december 1973 av kardinal Maurice Roy och dr Philip Potter, kyrkornas världsråds generalsekreterare, hette det bland annat: ”Kyrkornas världsråd och romersk-katolska kyrkan har ofta förklarat att Förenta nationerna är det främsta timliga hoppet om världsfred.”
Men på senare tid har många uttryckt stor besvikelse över Förenta nationerna. En medlem av Förenta staternas representanthus sade till exempel att det inte kunnat ”erbjuda vare sig något löfte eller något hopp om världsfred”.
Vad kan vi då förvänta av Förenta nationerna? Är den skulptur som symboliserar tanken: ”Låt oss smida svärden till plogbillar” verkligen passande för den organisationen?
Den tanke som skulpturen förmedlar är inte alls något nytt. Den uttrycktes för många hundra år sedan i en bok vars spridning blivit allvarligt inskränkt i Sovjet. Den boken är den Heliga skrift, där vi läser i Jesaja 2:4: ”Han [Jehova Gud] skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.”
Lägg märke till att detta, att man skall ”smida sina svärd till plogbillar”, inte skall åstadkommas genom människors ansträngningar. Vi kan inte ens hoppas på att de så kallade kristna nationerna skall åstadkomma detta, eftersom de ännu i denna dag inte har gjort om sina krigsvapen till fredliga redskap. Men det förhållandet att Förenta nationerna och var och en av kristenhetens nationer hittills har misslyckats att uppnå verklig fred betyder inte att Jesajas profetia omöjligen kan uppfyllas. Inte människan, utan den Gud vars själva existens många nationer förnekar, skall åstadkomma förblivande fred på sitt eget sätt.
DE FÖRSTA KRISTNAS HANDLINGSSÄTT
Det finns klara och tydliga bevis för att fred är möjlig, när människor erkänner den sanne Guden och vill göra hans vilja. Alltsedan år 36 v.t. har icke-judar kommit att ingå i den kristna församlingen. Tillsammans med de till kristendomen omvända judarna gjorde de uppriktiga ansträngningar att lägga bort fördomar som de tidigare haft. De blev ett enda folk under ledarskap av den uppståndne Jesus Kristus och underordnade sig lojalt Guds vilja. Som ett internationellt broderskap blandade de sig inte i nationernas konflikter.
Även senare, på 100- och 200-talet v.t., fanns det till bekännelsen kristna som insåg att Jesaja 2:4 hade gått i uppfyllelse på dem. Efter att ha citerat orden i Jesaja 2:3, 4 skrev Justinus Martyren: ”Vi, som tidigare brukat mörda varandra, avhåller oss nu inte endast från att föra krig mot våra fiender, utan är också villiga att dö för vår bekännelse av Kristus, på det att vi inte må ljuga eller bedra dem som rannsakar oss.” Origenes förklarade likaså: ”Vi lyfter inte längre ’svärd mot någon nation’ och lär oss heller inte mer ’att strida’, eftersom vi blivit fridens barn för Jesu skull, hans som är vår ledare, i stället för dem som våra fäder följde.”
ETT NUTIDA EXEMPEL
Också i våra dagar finns det ett internationellt broderskap av kristna som inför världen har visat att det är möjligt att bevara freden. Den 1 augusti 1958 tillkännagav denna grupp av kristna, Jehovas vittnen, offentligt vid ett internationellt konvent i New York att de skulle vidmakthålla friden och endräkten inom sina egna led. Den resolution som antogs av de 194.418 personer som var närvarande vid sammankomsten där löd delvis: ”Vi har bildligt talat smitt våra svärd till plogbillar och våra spjut till vingårdsknivar, och fastän vi är av så många olika nationaliteter, kommer vi inte att lyfta svärd mot varandra, ty vi är kristna bröder och medlemmar av en och samma Guds familj, och inte heller vill vi mera lära oss att kriga mot varandra, utan vi skall vandra på Guds vägar i frid, endräkt och broderskärlek.”
Det finns nu mer än två och en halv gånger så många vittnen som det fanns år 1958, och de fortsätter att hålla fast vid detta beslut. Det är helt enkelt häpnadsväckande, när vi tänker på att deras antal är större än befolkningen i var och en av åtminstone fyrtio självständiga nationer som nu finns. De flesta av dessa är medlemmar av FN, men ingen av dem har kunnat smida sina svärd till plogbillar. Detta visar eftertryckligt att fred inte kan uppnås, om man inte underordnar sig Guds bud och befallningar.
HUR VÄRLDSOMFATTANDE FRED SKALL ÅSTADKOMMAS
Nationernas gärningar visar att de inte vill godta Guds myndighet. Av den orsaken kommer Förenta nationerna aldrig att kunna införa varaktig fred. Den organisationen består av många nationer, som öppet förklarar sig vara emot Gud, och av andra, som endast enligt munnens bekännelse förtröstar på den Högste. Orden i Jesaja 57:21 gäller därför dem: ”De ogudaktiga hava ingen frid, säger min Gud.”
I sinom tid kommer de som vägrar att underkasta sig Guds myndighet att bli dömda och anses ha förverkat sina möjligheter att fortsätta att leva på jorden. Den Högste skall inte fortsätta att tolerera människor och nationer som hotar freden och säkerheten. Han skall, som hans ord säger, ”fördärva dem som fördärva jorden”. (Upp. 11:18, 1917) Detta stora ingripande från Gud skall öppna vägen för en era av världsomfattande fred och total avrustning.
Skulle du vilja uppleva den tiden? Sträva i så fall efter att leva som de första kristna gjorde och lär dig inte mera att strida. Godta den fredens väg som beskrivs i Guds ord, bibeln. På så sätt kan du visa att du vill underordna dig Guds myndighet och verkligen önskar få se fred införas över hela jorden.