Är du villig att lyssna?
VAR ”snar till att höra, sen till att tala, sen till vrede” är goda råd, som skulle bespara många människor sorg och grämelse, om de bara följde dem. — Jak. 1:19.
Denna förmaning att höra eller lyssna kom från en man som visste vad det innebar både att lyssna och att inte lyssna. Han var en av Jesu Kristi halvbröder. Under sin barndom växte han utan tvivel upp tillsammans med Jesus och kände till hans goda egenskaper, hans kärlek, hans ödmjukhet och förståelse. Man skulle kunna tro att Jakob och hans bror Judas (som skrev Judas’ brev i bibeln) skulle ha varit bland de första som blev Jesu efterföljare och apostlar. Men så förhöll det sig inte.
Aposteln Johannes har tecknat ner för oss vad som hände omkring sex månader före Jesu död. Han skrev:
”Därför sade hans [Jesu] bröder till honom: ’Färdas vidare härifrån och gå bort till Judeen, så att också dina lärjungar får se de gärningar som du gör; för ingen gör något i hemlighet, under det att han själv söker bli offentligt känd. Om du gör dessa ting, gör dig då uppenbar för världen.’ Hans bröder utövade i själva verket inte tro på honom.” — Joh. 7:3—5.
Det tycks inte ha varit förrän efter Jesu död och uppståndelse som dessa hans halvbröder tänkte tillbaka på det de hade hört men inte lyssnat på och nu kom till slutsatsen att han faktiskt var Messias. Men att de inte lyssnade under hans livstid kostade dem möjligheten och glädjen att få tjäna tillsammans med Jesus och bli undervisade direkt av honom under de tre och ett halvt år då han predikade de goda nyheterna. Det var endast tack vare Jehovas och Jesu egen oförtjänta omtanke som de till slut fick sina ögon öppnade och blev godtagna som Kristi efterföljare och gjorda till hans andliga bröder.
Hur lyssnar du, i synnerhet när Gud talar till dig genom sitt ord? Eller när någon av hans representanter, en tillsyningsman eller en annan trogen broder, talar? Tar du upplysningarna till hjärtat, fattar innebörden i dem och tillämpar dem på dig själv? Ordspråket lyder: ”Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.” (Ords. 19:20) Och kung David, som blev strängt tuktad, skrev: ”Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det.” — Ps. 141:5.
TILLSYNINGSMÄN BÖR LYSSNA
Du kanske innehar ställningen som tillsyningsman. Hur lyssnar du till andra? Det kan hända att du är tillsyningsman i den kristna församlingen eller kanske föreståndare eller förman för ett arbetsprojekt. När någon som står under din tillsyn kommer till dig med ett förslag, ett problem eller en begäran, är du då ”alltför upptagen” för att lyssna? Eller avfärdar du personen i fråga, som om det han har att säga inte vore värt din uppmärksamhet? Du kanske till och med skrattar åt hans begäran och förringar den. Eller kanske har du för vana att genast avslå hans begäran med ett bryskt ”Nej”, i stället för att vara öppen för samtal.
Om du handlar så, är du i själva verket inte kvalificerad att vara tillsyningsman. Du är inte tillgänglig. Du handlar på ett egensinnigt sätt, tvärtemot det krav som uppställs för tillsyningsmän i Titus 1:7: ”En tillsyningsman måste nämligen såsom Guds förvaltare vara fri från anklagelse, inte egensinnig.”
Det krävs också av en tillsyningsman att han ”stadigt håller sig till det trovärdiga ordet vad hans undervisning beträffar”. (Tit. 1:9) Men om den person som nalkas dig har fel i sitt förslag, sitt problem eller sin begäran, så har du sannerligen inte undervisat honom, om du avfärdat honom utan att lyssna eller resonera för och emot i den aktuella frågan. Du kan i själva verket ha gjort honom ännu mer övertygad om att han har rätt. Det är troligt att han blir mycket nedslagen och inte gärna vill vända sig till dig längre fram i andra frågor. Han kan rentav tala med sina arbetskamrater om hur hänsynslöst du behandlade honom, så att också de hädanefter drar sig för att vända sig till dig.
Den som har ansvaret att öva tillsyn bör inse att ”där de rådvisa äro många, där går det väl”. (Ords. 11:14) Detta kan ofta förhindra att man begår ett allvarligt misstag. Jehova Gud, Skaparen, är den ende som inte behöver någon rådgivare. (Jes. 40:13, 14; Rom. 11:33—36) Som tillsyningsman kan du få stor hjälp av att dryfta saker och ting med någon annan. Du kan få nya idéer. Du kan därigenom också hålla dig à jour med vad som pågår och vad dina medarbetare tycker. Genom att lyssna till ett problem eller en begäran och grundligt blicka in i det från alla sidor kanske du kan undvika mycket större problem längre fram.
Mose var den av Gud förordnade ledaren för omkring tre millioner människor. Men ändå ansåg han det inte vara under hans värdighet att lyssna till sin svärfar Jetro. På förslag av Jetro förordnade Mose vissa män till hövdingar för att han själv inte skulle behöva bära hela bördan att fatta alla beslut och döma i alla tvister. — 2 Mos. 18:13—26.
Till och med Jehova Gud lyssnade till Abrahams enträgna begäran. Här var det inte fråga om att Abraham gav råd eller talade om något som Jehova inte visste. Jehova lyssnade till Abrahams vädjan för alla rättfärdiga människor som skulle kunna finnas i Sodom. Det var naturligtvis helt i överensstämmelse med Jehovas barmhärtiga personlighet att inga rättfärdiga skulle dödas tillsammans med de ogudaktiga. Men vi bör lägga märke till att Jehova här, liksom i många andra fall, bevisade sin tjänare heder och ära som en vän och medarbetare genom att lyssna tålmodigt och uppfylla Abrahams begäran, trots att fakta senare visade att det inte ens fanns tio rättfärdiga i Sodom. — 1 Mos. 18:20—33; 15:5; jämför Josua 10:12—14.
Även om du som äkta man är hemmets överhuvud, bör du lyssna till din hustru som till en ”yngre partner”. Du bör respektfullt ta hänsyn till vad hon säger. För att ett äktenskap skall vara lyckligt bör de äkta makarna tala fritt och öppet med varandra. Man bör också lyssna på barnens frågor och problem med samma uppmärksamhet som man ägnar de vuxnas. Detta bygger upp förtroendet och knyter familjen tätt samman. — 1 Petr. 3:7; Ef. 6:4.
VÄG ANDRAS ORD MED URSKILLNING
Det är också viktigt att visa urskillning, när man lyssnar och handlar på grundval av någon annans råd eller vädjan. Adam var familjens överhuvud, men han underlät att utöva tillbörligt ledarskap. Han borde först och främst ha visat obrytbar lojalitet gentemot Gud, som han hade att tacka för allting. Men som Jehova senare sade till Adam: ”Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och åt av det träd, om vilket jag hade bjudit dig och sagt: ’Du skall icke äta därav’, ... i ditt anletes svett skall du [därför] äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen.” — 1 Mos. 3:17—19.
Det är mycket viktigt att vara noga med vem man lyssnar till för att få vägledning. I den kristna församlingen är det bra att söka upp dem som är erfarna och som har en gedigen bakgrund av tjänst för Jehova Gud. Bibelns befallning är: ”Påminn er dem som har ledningen bland er, som har talat Guds ord till er, och efterlikna deras tro, under det ni noga ger akt på vad deras handlingssätt leder till.” — Hebr. 13:7.
Att lyssna till fel personer kan vålla ens död och kan till och med leda till nederlag för en hel nation. Kung Joas i Juda handlade väl, så länge han lyssnade till den förståndige och trogne översteprästen Jojada, men efter Jojadas död vände sig Joas, i stället för att fortsätta att följa hans goda råd, till Juda furstar, som var avgudadyrkare. Att Joas lyssnade till deras dåliga råd, som var i strid med Guds ord, gjorde att han blev skyldig till mord, drog ett skymfligt nederlag över Juda nation och ledde slutligen till att Joas själv blev sjuk och lönnmördad. — 2 Krön. 24:17—25.
Tidigare hade Salomos son Rehabeam, som var kung över Israels tolv stammar, förlorat herraväldet över tio av stammarna därför att han, i stället för att lyssna till de äldre män som varit förståndiga rådgivare åt hans far Salomo, lyssnade till unga män, som han hade vuxit upp med. De rådde kungen att vägra att uppfylla folkets vädjan och i stället bli ännu hårdare och ännu mer förtryckande och otillgänglig. Genom att följa detta råd vållade Rehabeam en delning av denna nation som aldrig helades, och detta var en av orsakerna till att de tio stammarna förföll till avgudadyrkan. — 1 Kon. 12:1—20.
Du löper allvarlig risk att följa en orätt kurs, när du lyssnar endast till dem som står dig nära på grund av familje- eller vänskapsband eller till dem som undviker att tillrättavisa dig på grund av någon fördel de tror sig kunna vinna av dig. Vilka dessa än må vara, så finns det — om du är en kristen — ingen ursäkt att avvika från vishetens källa, Jehova. — Ords. 2:6—9.
Om någon, vare sig med list eller öppet, försöker förmå dig att avvika från Jehovas ord eller från den kristna församlingen, som är ”en pelare och ett stöd för sanningen”, bör du omedelbart avvisa denne. (1 Tim. 3:15) Aposteln Paulus uttryckte regeln: ”Även om vi eller en ängel från himmelen förkunnade för er såsom goda nyheter något utöver vad vi har förkunnat för er såsom goda nyheter, så må han vara förbannad.” (Gal. 1:8) Innan Israel gick in i det utlovade landet sade Mose till det församlade folket: ”Om din broder, din moders son, eller din son eller din dotter eller hustrun i din famn eller din vän, som är för dig såsom ditt eget liv, om någon av dessa i hemlighet vill förleda dig, i det han säger: ’Låt oss gå åstad och tjäna andra gudar’, ... så skall du icke göra honom till viljes eller höra på honom. Du skall icke visa honom någon skonsamhet eller hava misskund och undseende med honom, ... därför att han sökte förföra dig till att övergiva HERREN [Jehova], din Gud.” — 5 Mos. 13:6—10.
Men när det gäller dem som kommer till dig i uppriktighet, vare sig för att fråga dig något eller för att tillrättavisa dig, bör du aldrig underlåta att ådagalägga Jehovas goda egenskaper barmhärtighet och hänsyn. Du bör också vara ödmjuk, med en helhjärtad åstundan att framför allt behaga Jehova. (Joh. 8:29) När du gör det, kommer du i sanning att följa aposteln Paulus’ råd: ”Ta ledningen i att bevisa varandra heder.” — Rom. 12:10.