Har det verkligen någon betydelse vilka som är dina vänner?
LÄGG en guldtacka intill en silvertacka. Pressa ihop dem och låt dem förbli i detta läge i flera månader. Skilj därefter tackorna från varandra. Vad kommer du att få se? Jo, en del guld kommer att finnas i silvertackan och en del silver i guldtackan! Vad har hänt?
Den intima kontakten har utövat sin verkan. ”Partiklar av guld och silver har vandrat över gränsen”, säger Selig Hecht i publikationen Explaining the Atom.
Detta belyser en biblisk princip. En persons umgängeskrets har inverkan på honom eller henne. Precis som man fann en del silver i guldtackan och en del guld i silvertackan, sedan de varit i kontakt med varandra under en viss tid, så har dina vänner en viss inverkan på dig.
Den kristne aposteln Paulus förklarade: ”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Kor. 15:33) Paulus talade här om uppståndelsehoppet. Som det starkaste beviset för att Gud kan uppresa de döda till liv igen anförde aposteln Jesu Kristi uppståndelse. (1 Kor. 15:12—32) Men det fanns somliga som förnekade denna lära. Därför framhöll aposteln att ”dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor” och gav sedan uppmaningen: ”Vakna upp till nykterhet på ett rättskaffens sätt och bedriv inte synd, för några är utan kunskap om Gud. Jag talar nu för att väcka skamkänsla hos er.” (1 Kor. 15:34) De människor som Paulus skrev sitt av Gud inspirerade brev till behövde vakna upp ur de orätta lärornas dvala, eftersom dessa läror vilseledde somliga av dem och vållade andlig sjukdom och död. Och varför skedde detta? Därför att somliga umgicks med sådana som förespråkade falska läror.
Det har därför verkligen stor betydelse vilka som är dina vänner. En person kan påverkas på ett sätt, som allvarligt skadar hans andlighet, av dem han väljer att ha som vänner. Men denna skadliga påverkan gäller inte bara andligheten.
Den vise mannen Salomo sade: ”Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarsticken man.” Varför inte det? ”På det att du icke må lära dig hans vägar och bereda en snara för ditt liv.” (Ords. 22:24, 25) Den som umgås med en person som är snarstucken och lätt får vredesutbrott kan bli precis som han. Detta visar sig vara en snara, eftersom det leder till gräl, synd och många olika ogynnsamma konsekvenser.
En persons vänner kan alltså påverka honom på mer än ett sätt. Inte nog med att de kan påverka hans andlighet ogynnsamt; de kan också förmå honom att lägga i dagen i hög grad icke önskvärda personlighetsdrag. Båda dessa ting kan fördärva en kristens liv.
Om man umgås med sådana som förespråkar falska läror och godtar deras uppfattningar, kan det å ena sidan leda till att man förlorar sitt gynnade förhållande till Gud och kan medföra att man blir utesluten ur den kristna församlingen som en avfälling. Å andra sidan kommer den som ger efter för dåligt inflytande och efterliknar en människa, som lätt får vredesutbrott, med stor sannolikhet att dra bedrövelse och svårigheter över sig. Han kan fördärva sitt förhållande till Jehova Gud och den kristna församlingen. I varje fall kommer han att förlora andra människors aktning och respekt. Det heter nämligen i Skriften: ”En barmhärtig man gör väl mot sig själv, men den grymme misshandlar sitt eget kött.” — Ords. 11:17.
Dessutom kan man ledas in på en kurs som leder till dårskap eller katastrof, till följd av att man umgås med oförståndiga människor. Salomo sade: ”Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.” — Ords. 13:20.
Det hebreiska ordet för ”dårar” avser inte här blott och bart människor som saknar kunskap. Det innebär i stället att dessa ”dårar” är oemottagliga för moralisk sanning. De är ogudaktiga människor. Därför heter det i Ordspråksboken 13:19: ”Att fly det onda är en styggelse för dårar.” En gudaktig person vill naturligtvis inte att sådana ”dårars” ogudaktiga handlingssätt skall ”gnidas av” på honom.
Den kristne är förståndig, om han följer rådet: ”Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis.” (Ords. 13:20) Dessa ”visa” identifieras inte här. Men på andra ställen i bibeln heter det: ”HERRENS [Jehovas] fruktan är vishetens begynnelse.” (Ps. 111:10) De som tillber den sanne Guden, de som på tillbörligt sätt ”fruktar Jehova”, är alltså de visa, som man gör väl i att umgås med.
Vilken kontrast är det inte mellan att umgås med de ogudaktiga och att ha gemenskap med dem som utövar den sanna gudsdyrkan! Den som lär ut falska läror kan leda andra till andligt fördärv, men att umgås med gudaktiga människor och studera bibeln tillsammans med dem är andligen stärkande. — Ords. 11:9.
Umgänge med en ”snarsticken” människa kan skada ens personlighet, men vänskap med personer som fruktar Jehova får goda verkningar. På vad sätt? På så sätt att man blir stimulerad att odla Guds andes frukter, dessa verkligt kristna egenskaper: Kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet och självbehärskning. — Gal. 5:22, 23.
Precis som en människas vänner och kamrater har en djupgående inverkan på henne, har också ett intimt personligt förhållande till Jehova Gud såsom hans överlämnade tjänare mycket djupgående inflytande på en, och alltid till ens bästa. Att man i ödmjukhet ”vandrar med Gud” på detta sätt leder också till lycka. (Mik. 6:8) Den inspirerade psalmisten förklarade: ”Säll [eller lycklig] är envar som fruktar HERREN och vandrar på hans vägar.” — Ps. 128:1.
Det finns sannerligen ingen risk att man skall utveckla icke önskvärda personlighetsdrag till följd av att man vandrar med Gud, eftersom ”HERREN är rättfärdig, han älskar rättfärdigheten”. (Ps. 11:7) Genom sitt ord och sin heliga ande förlänar Gud vishet åt dem som åstundar den, och de blir verkligt visa. Följderna av detta är också mycket angenäma. ”Ty”, säger den vise mannen, ”åt den människa som täckes honom [Jehova Gud] giver han vishet och insikt och glädje.” — Pred. 2:26.
Ja, det har verkligen stor betydelse vilka som är dina vänner. De påverkar dig, precis som guld och silver i nära kontakt påverkar varandra. Hur vist och förståndigt är det då inte att undvika dåligt umgänge och i stället söka gemenskap med gudaktiga människor! Särskilt önskvärt är ett intimt, vänskapligt förhållande till Jehova, som ger ”vishet och insikt och glädje”.