Fortsätt att vara tålmodig
”Jag vill skåda efter Jehová och vänta på min frälsnings Gud; min Gud skall höra mig.” — Mik. 7:7, Åkeson.
1. Vilket utmärkt gagn har blivit resultatet av Jehovas utövande av tålamod?
TÅLAMOD ger verkligen rik utdelning. Guds utövande av tålamod har öppnat för människorna den storslagna möjligheten till evigt liv som hans godkända tjänare. (Joh. 17:3; 2 Petr. 3:9; 1 Tim. 2:3, 4) Det har gett människor tid att lära känna hans krav och börja rätta sig efter dem. Många har gjort det. Som ett resultat av detta gläder sig dessa människor redan nu åt ett meningsfullt liv, och de undviker också de missräkningar och svårigheter som kommer över människor som inte bryr sig om Guds rättfärdiga normer.
2. Hur får vi gagn nu, om vi övar tålamod när vi har med andra att göra?
2 Också på det individuella planet är det givande att öva tålamod. Den som är tålmodig tillåter sig inte att kvickt bli upprörd, och följaktligen är det mindre troligt att han handlar överilat. På så sätt bevarar han ett gott samvete och undviker onödiga tvister och strider. Han har också nytta av det för hälsans del. Ett bibliskt ordspråk säger: ”Ett saktmodigt [lugnt, NW] hjärta är kroppens liv.” (Ords. 14:30) Lugn och tålamod, som man visar också i prövosamma omständigheter, befordrar hela kroppens välbefinnande. Ett ihållande tillstånd med upprördhet och irritation liknar å andra sidan en sjukdom som kan försvaga människokroppen. Med tanke på det gagn vi har av att visa tålamod, bör vi sannerligen vilja visa denna utmärkta egenskap.
3. Varför bör vi betrakta det som en förpliktelse att vara tålmodiga mot andra?
3 Det finns ytterligare ett gott skäl till att vara tålmodig. Vi bör betrakta det som en förpliktelse. Varför det? Lägg märke till den princip som Jesus Kristus angav: ”Allt vad I viljen, att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem.” (Matt. 7:12, 1917) Vill vi inte att människor skall vara tålmodiga mot oss? Vi uppskattar det när andra lyssnar tålmodigt till oss i viktiga angelägenheter. Det är en glädje att umgås med dem som tålmodigt förklarar saker och ting som vi inte förstår. Det är mycket lättare för oss att ha att göra med människor som är villiga att överse med våra mindre tillkortakommanden och som är tålmodiga mot oss trots våra upprepade fel. Är då inte detta också områden på vilka vi borde vilja öva tålamod?
4. Vad bör vara vårt främsta skäl för att vilja vara tålmodiga?
4 För oss kristna bör det starkaste skälet till att vi vill vara tålmodiga vara vår önskan att behaga Jehova Gud. Eftersom han är tålmodig, krävs det av oss att vi efterliknar honom i detta avseende. Bibeln uppmanar oss: ”Bli ... Guds efterliknare, som älskade barn.” (Ef. 5:1) Men vad kommer att hjälpa oss att återspegla Guds tålamod i högre grad?
ERKÄNN HUR ALLVARLIGT DET ÄR ATT VISA OTÅLIGHET
5. Med vilket icke önskvärt karaktärsdrag förbinds otålighet i Predikaren 7:9, och hur kan detta ta sig uttryck?
5 Vi bör undvika att ta lätt på otillbörlig otålighet. Bibeln säger: ”Bättre är en som är tålmodig än en som är högmodig i anden. Förhasta dig inte i din ande till att känna dig förnärmad, ty benägenhet för att bli förnärmad är vad som bor i dårarnas bröst.” (Pred. 7:9, 10, NW) Lägg märke till att den tålmodige här ställs i kontrast till den som är högmodig, stolt. Den stolte kan resonera: ”Varför skulle jag behöva ha fördrag med irritationsmoment och obehag, som orsakas av andras dårskap och själviskhet? Vem tror de att jag är?” Den som är högmodig är också snar att ta allting personligt och att bryta ut mot var och en som korrigerar honom. Han ger näring åt harm och förbittring, håller sådant tätt till sig, som om det fanns i hans eget ”bröst”.
6. Varför kan det sägas att den som är övermodig och otålig också är dåraktig?
6 En sådan person är verkligen dåraktig. Att han är så snar att bli förnärmad leder till obetänksamma ord eller handlingar, som blir till skada för honom själv och andra. Han är också obalanserad i sin syn på sig själv. Detta framgår tydligt av aposteln Paulus’ råd i Romarna 12:3: ”Jag [säger] ... till var och en där ibland er att inte tänka högre om sig själv än man bör tänka, utan att tänka med sunt förstånd.” Den som låter övermod och otålighet få herravälde över sig kan dessutom sätta sin ställning hos Jehova Gud i fara. Varför det? ”Eftersom Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” — 1 Petr. 5:5.
7. Bör vi mena att all otålighet härrör från stolthet? Varför eller varför inte?
7 Det är naturligtvis inte så att alla former av otålighet har sitt upphov i stolthet. En familj kan till exempel vara bjuden på middag hemma hos vänner vid en bestämd tid. Fadern och modern kan vara redo att ge sig av i lämplig tid för att komma fram utan att behöva skynda sig. Men deras dotter kan — på grund av att hon inte är särskilt entusiastisk över att gå dit eller av något annat skäl — ha dröjt med att göra de nödvändiga förberedelserna för att ge sig av. Föräldrarna kan därför uppmana henne att göra sig redo snabbare, så att de inte kommer för sent. Den otålighet de kan återspegla i sitt tonläge kan inte tillskrivas stolthet. I stället kan de vara bekymrade över sin dotters underlåtenhet att visa hänsyn, och de kan också vara oroade över den störande verkan det kan ha på värdfolket, om de kommer för sent. Detta belyser också vikten av att vi undviker situationer som skulle kunna ge andra välgrundade skäl att bli otåliga på oss. Också här är principen tillämplig: ”Såsom I viljen, att människorna skola göra mot eder, så skolen I ock göra mot dem.” — Luk. 6:31, 1917.
8. Vad lär vi av 1 Samuelsboken 13:3—14 om faran med otålighet?
8 Medan det alltså ibland kan finnas berättigad orsak att bli otålig, behöver vi erkänna hur allvarligt det är att visa otålighet som härrör från stolthet eller som kan förmå oss att handla obetänksamt. Faran med att vi låter otåligheten få övertaget över oss blir väl belyst i fallet med kung Saul. Sedan Sauls son Jonatan slagit den filisteiska besättningen i Geba, församlade filistéerna — för att utkräva vedergällning — en stor styrka och slog läger i Mikmas. Under denna tid befann sig Saul i Gilgal i Jordandalen, där han väntade på profeten Samuel. När profeten inte anlände vid den tid då han var väntad, blev Saul otålig. Han fruktade att filistéerna skulle komma emot honom innan han kunde försäkra sig om Jehovas hjälp genom att frambära ett brännoffer. Med tanke på att hans män övergav honom var han också bekymrad över varje ytterligare dröjsmål, vilket skulle kunna leda till att han förlorade hela hären. Saul gav efter för otålighet och började förmätet frambära offret, varigenom han satte sig över Jehovas befallning genom Samuel att vänta. Kort därefter anlände Samuel. (1 Sam. 13:3—12) Denna enda överilade handling fick allvarliga konsekvenser. Samuel sade till Saul: ”Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit Jehovas, din Guds, bud, varom han gav dig befallning, ty om du hade gjort det, skulle Jehova ha befäst ditt kungadöme över Israel till obestämd tid. Och nu skall ditt kungadöme inte bestå.” (1 Sam. 13:13, 14, NW) Ja, tänk på det! Sauls otålighet, som ledde till en syndig handling, var ett av de viktigaste skälen till att Jehova avlägsnade kungadömet från hans släktlinje. Vi bör alltså aldrig underskatta de svårigheter som otillbörlig otålighet kan dra över oss.
LÄR AV JEHOVAS EXEMPEL
9. a) Hur visar Jesu liknelse om de två slavarna och deras skulder ett samband mellan förlåtelse och tålamod? b) Vad kan vi inte förvänta att Jehova skall göra för oss, om vi blir otåliga och obarmhärtiga mot våra bröder?
9 Att vi är tålmodiga inbegriper ofta att vi är villiga att förlåta andras försyndelser mot oss. I detta hänseende kan vi få stor hjälp till att vara tålmodiga mot medmänniskor genom att vi begrundar Jehovas exempel i fråga om förlåtelse. En liknelse som Jesus Kristus framställde understryker tanken i detta mycket eftertryckligt. Aposteln Petrus hade väckt frågan: ”Hur många gånger skall min broder synda mot mig och jag förlåta honom? Ända till sju gånger?” Jesus svarade: ”Jag säger dig: Inte ända till sju gånger, utan ända till sjuttiosju gånger.” Sedan framställde han liknelsen om två slavar. En av dem var skyldig kungen 60.000.000 denarer. När tiden kom för att göra upp räkenskaperna, vädjade den här slaven: ”Ha tålamod med mig, så skall jag betala igen alltsammans till dig.” Gripen av medlidande avskrev kungen hela skulden. Men den här slaven gick sedan fram till en medslav och krävde att han skulle återbetala en skuld på 100 denarer. Den slaven vädjade: ”Ha tålamod med mig, så skall jag betala igen till dig.” Men den slav, vars långt större skuld hade blivit avskriven, var inte villig att vara tålmodig. Han lät sätta sin medslav i fängelse. När kungen fick höra om detta, ändrade han sig och lät sätta den otålige och obarmhärtige slaven i fängelse. Jesus gjorde en tillämpning av liknelsen och sade: ”På liknande sätt skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter var och en sin broder.” — Matt. 18:21—35.
10. Hur bör vi betrakta våra bröders tillkortakommanden i ljuset av att Gud har förlåtit våra synder?
10 I jämförelse med den stora syndaskuld som Jehova Gud har förlåtit oss på grundval av sin Sons offer är vilken som helst överträdelse som en kristen broder kan begå mot oss sannerligen liten. Så om han är ångerfull, vilken rätt har då vi att bli otåliga på honom eller önska att han skall lida för vad han kan ha gjort mot oss?
11. a) Vad var Jehova villig att göra för att åstadkomma en grundval för att förlåta människornas synder? (Rom. 5:6—8) b) Hur bör Guds exempel med att ge ett försoningsoffer påverka oss? (1 Joh. 4:11)
11 Vi bör aldrig förlora ur sikte att den grundval, på vilken Jehova Gud ger förlåtelse, har han själv åstadkommit till stor kostnad för sig. Han älskade sin Son djupt. Jesus Kristus själv sade: ”Fadern är fäst vid Sonen.” (Joh. 5:20) Ändå var den Högste villig att ge honom för människovärldens skull som ett ”försoningsoffer” för våra synder. (Joh. 3:16; 1 Joh. 2:2) Ingen människa har någonsin offrat så mycket för att ge en grundval till att återupprätta goda förhållanden med någon som har syndat mot henne. Vilket överlägset exempel har inte Jehova gett till att uppmuntra oss till att vara tålmodiga mot dem som kan synda mot oss!
RÄTT INSTÄLLNING TILL ANDRA
12. a) Vad kan vi lära oss om våra bröder av Romarna 12:4—8 och 1 Korintierna 12:14—26, och hur kan detta hjälpa oss att vara tålmodiga mot dem? b) Hur kan rådet i Filipperna 2:3 hjälpa oss att vara tålmodiga?
12 Något som också är till nytta för att uppodla tålamod är en rätt inställning till andra. Vi behöver ta i betraktande att människor och omständigheter ändras och varierar. Somliga kan till exempel vara saktfärdiga när det gäller att begripa saker och ting, medan andra kan fatta detaljerade instruktioner mycket snabbt. Detta gör likväl inte att de som är långsamma eller mera metodiska är underlägsna! De kan mycket väl utmärka sig inom andra områden i livet — omtänksamhet, vänlighet och frikostighet. Vi gör alltså väl i att se på hela människan. Aposteln Paulus’ råd till filipperna är mycket passande: Håll före ”att de andra är er överlägsna”. (Fil. 2:3) Det är verkligen sant att ingen ofullkomlig människa har alla önskvärda egenskaper. Om någon är ödmjuk, inser han lätt att andra utmärker sig inom områden där han är svag och att han också kan pröva deras tålamod ibland.
13. Vad bevisar att Jesus var tålmodig, när han hade med sina apostlar att göra?
13 Jesus Kristus visade sannerligen exakt vad det betyder att ha den rätta inställningen till andra. Han hade tålmodigt fördrag med sina apostlar — med deras småsinta rivalitet och deras senfärdighet i att förstå. Han förlorade aldrig humöret i sitt handlingssätt med dem. I stället visade han genom liknelser och exempel vad han ville att de skulle lära sig. (Mark. 9:33—37; Joh. 13:5—17) Vi har inget skriftligt vittnesbörd om att Jesus Kristus någonsin gav sina följeslagare en uppsträckning. Hur gott skulle det inte vara om vi efterliknade hans fullkomliga exempel!
VILLIGHET ATT VÄNTA
14. Varför kan somliga bröder bli otåliga, när det gäller ansvar i församlingen?
14 Men det är inte bara andras tillkortakommanden eller deras begränsningar som kan sätta vårt tålamod på prov. Ofta är det en fråga om att vara villig att vänta på att det som är önskvärt skall ske. Frågan är: Kommer vi att vara otåliga som ett barn som vill ha allting genast, eller kommer vi att vara villiga att vänta tålmodigt till den tillbörliga tiden? Det kan hända att du är en broder i den kristna församlingen. Om du inte är biträdande tjänare, finner du det då svårt att vänta till dess du verkligen har blivit prövad i fråga om lämplighet? (1 Tim. 3:10) Om du har varit biträdande tjänare ett år eller så, tycker du då att det är dags att man tänker på att föreslå dig som äldste? Eller är du villig att vänta och använda din tid väl för att få djupare och bättre insikt i Guds ord och visa dig vara samarbetssinnad, pålitlig, hänsynsfull och helt och fullt hängiven Jehovas tjänst?
15. a) Varför krävs det också besinningsfull självgranskning, om man vill bli betrodd med ansvar? (Jak. 3:1, 2) b) Vad kan en broder som önskar ta del i herdeomvårdnaden om hjorden fråga sig själv?
15 Det är naturligtvis berömvärt när bröder ”traktar efter” större ansvar. Aposteln Paulus skrev: ”Detta påstående är trovärdigt. Om någon traktar efter en tjänst som tillsyningsman, är det ett utmärkt arbete han önskar sig.” (1 Tim. 3:1) Men med ansvar kommer också större räkenskapsplikt. Jesus Kristus fastställde regeln: ”Den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall man fordra dess mera.” (Luk. 12:48, 1917) Om du åstundar större ansvar, bör du följaktligen först undersöka om ditt liv som kristen skulle kunna utsättas för en mera noggrann prövning från andra församlingsmedlemmars sida, utan att det väcktes frågor beträffande det slags exempel du ger. Du skulle också kunna fråga dig själv: Vill jag verkligen tjäna mina bröder? Har jag den gudaktiga vishet och insikt som behövs för att döma i angelägenheter som inbegriper människors liv? Skulle jag kunna ge sunda skriftenliga råd, som skulle hjälpa andra med deras personliga problem och familjeproblem? Betraktar andra mig verkligen som en ”äldste” på grund av min erfarenhet av kristet liv? En sådan besinningsfull självgranskning kan lugna varje benägenhet till otålighet. Det kan inskärpa hos dig vikten av att vänta tålmodigt, till dess du verkligen kan tjäna dina bröder väl.
16. Hur kan aposteln Paulus’ ord i 1 Timoteus 5:22, 24, 25 hjälpa en broder att vänta ödmjukt och tålmodigt till dess andra kan se att han är kvalificerad för större ansvarsuppgifter?
16 Det kan också hjälpa dig att begrunda det tungt vägande ansvar som vilar på äldste som föreslår bröder att tjäna som tillsyningsmän. Aposteln Paulus rådde Timoteus: ”Lägg aldrig för hastigt händerna på någon; ha inte heller del i andras synder; bevara dig själv kysk.” (1 Tim. 5:22) Om Timoteus underlät att förvissa sig om att den som förordnades verkligen motsvarade de skriftenliga kraven, skulle han bära ett visst ansvar för de orätta handlingar som den okvalificerade mannen eventuellt kunde begå. Det förhåller sig på samma sätt i vår tid. Varför då inte vänta ödmjukt och tålmodigt till dess andra kan se dina förträffliga gärningar? Kom ihåg att alldeles som orätta handlingar till sist kommer i ljuset, så kommer förträffliga gärningar inte heller att förbli dolda. Aposteln Paulus framhöll detta för Timoteus, då han skrev: ”Somliga människors synder är allmänt kända och för direkt till dom, men vad andra beträffar blir också deras synder kända längre fram. På samma sätt är också de förträffliga gärningarna allmänt kända, och de som det förhåller sig annorlunda med kan inte hållas dolda.” — 1 Tim. 5:24, 25.
17. Vilken inställning som profeten Mika hade bör vi söka uppodla, och på vilka områden i livet bör vi vilja vara tålmodiga?
17 På alla områden i livet bör vi verkligen vilja rätta oss efter den bibliska uppmuntran: ”Vänta på Jehova från nu och till obestämd tid.” (Ps. 131:3, NW) Låt oss inte bli otåliga på grund av att Jehovas stora dag för att verkställa dom ännu inte har kommit. I stället bör vi vilja ge uttryck åt det slag av förtröstan som Mika visade sig ha: ”Jag vill skåda efter HERREN, jag vill hoppas på [visa en väntande inställning i förhållande till, NW] min frälsnings Gud; min Gud skall höra mig.” (Mik. 7:7) Dessutom kan vi fortsätta att visa tålamod mot alla, förlåta dem deras mindre överträdelser mot oss och ta hänsyn till deras begränsningar och omständigheter. Ja, må vi aldrig låta otålighet, i förening med stolthet, sätta vårt förhållande till vår tålmodige Gud, Jehova, på spel.
[Bild på sidan 280]
Jesus gav det fullkomliga exemplet i fråga om att vara tålmodig, i det han hade fördrag med sina apostlars fel och till och med genom liknelser och exempel visade vad han ville att de skulle lära sig