Rättvisa för alla — Hur? När?
VEM vill förneka att ”rättvisa för alla” är en bra princip? Men om vi är realistiska, vet vi att det ännu inte är på det viset.
Under århundradenas lopp har uppriktiga män och kvinnor kämpat för att minska orättvisan och öka rättvisan. Reformrörelser har ändrat politiska strukturer. Rättegångsförfaranden och rättsskipningssystem har reviderats och omorganiserats. Men ändå finns orättvisan kvar!
Detta har fått många att dra slutsatsen att det aldrig kommer att bli ”rättvisa för alla”; somliga blir rentav cyniska eller bryr sig om orättvisan endast när den drabbar dem själva. Men det finns faktiskt skäl att vara optimistisk. Något kan och kommer att göras för att åstadkomma rättvisa för alla. Men hur och när? Vi kan lättare förstå svaren, om vi begrundar några av orättvisans orsaker och något av det som lägger hinder i vägen för rättvisan. Vi kommer också att lägga märke till hur komplicerat det är att uppnå full rättvisa.
BÖRJA I TOPPEN
Juristen Marvin E. Frankel påpekade:
”Vi kan inte ignorera den utsträckning i vilken de ledandes uppförande i samhället avgör folkets inställning till lag och ordning. Vi lever i en tid då våra högsta myndighetspersoners opartiskhet och ostrafflighet — domare inte undantagna, men inte huvudsakligen domare — har dragits i allvarligt tvivelsmål.”
Det är tydligt att korruption bland de styrande och bland lagens målsmän är något som på många håll i världen lägger stora hinder i vägen för uppnåendet av full rättvisa. Hur skall rättvisa för alla någonsin kunna uppnås, så länge de som är bemyndigade att upprätthålla rättvisan tar emot mutor eller favoriserar inflytelserika personer? För länge sedan gjordes följande riktiga iakttagelse i bibeln: ”När den ogudaktige kommer till välde, suckar folket. Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder [är ute efter mutor, NW], han fördärvar det.” — Ords. 29:2, 4.
Så om rättvisa för alla skall bli en verklighet, måste ledarna vara hederliga och rättvisa.
EN ENDA LAG FÖR ALLA
Ett annat hinder för rättvisan i våra dagar är att den grad av rättvisa man kan få kan vara beroende av vem man är eller hur mycket man har.
På en del håll kan ”rättvisan” vara beroende av ens möjlighet att anlita dyra advokater.
En amerikansk advokat, som ledde en grupp av 175 jurister, vilka hade till uppgift att försvara en enda person, gjorde följande avslöjande uttalande:
”Det första man måste inse är att rättvisans kvalitet här i landet står i direkt samband med ens plånbok. ... Det är fattigt folk som får sitta i fängelse, eftersom fattigt folk inte kan få rättvisa i det här rättssystemet. Den första veckan jag tjänstgjorde som jurist begav jag mig till domstolen för att övervara en rättegång, och jag såg då fyra fattiga personer få hårda domar för hasardspel. Sedan gick jag till advokatföreningens möte, och där satt de allihopa med hasardspel.”
När någon blir fälld för ett brott tycks alltså straffet på vissa håll i världen delvis vara beroende av hans ekonomiska eller samhälleliga ställning. I vissa fall av ”manschettbedrägeri” som gäller milliontals dollar får den skyldige ett relativt lindrigt straff, eftersom man menar att han har straffats genom prestigeförlusten. Men i en tidnings ledarartikel hette det:
”Vilken som helst mera framträdande svarande kan alltså hävda att det offentliga avslöjandet och vanäran är vedergällning nog. Enligt detta resonemang är det endast de minst gynnade medlemmarna av samhället som skulle kunna få de högsta straffen, eftersom de inte kan åberopa någon statusförlust. ’Rättvisa för alla’ är lättare att tala om än att genomföra.”
Om rättvisa för alla någonsin skall uppnås, måste det alltså finnas endast en lag för alla människor, oavsett deras ställning eller förmögenhet. Bibeln riktade uppmärksamhet på denna viktiga princip, när det hette i den hebreiska lagen: ”En och samma lag skall gälla för eder, den skall gälla lika väl för främlingen som för infödingen; ty jag är HERREN [Jehova], eder Gud.” — 3 Mos. 24:22; 19:34; 4 Mos. 9:14; 15:16.
OPARTISKA DOMAR
Även om lagen är tydlig och klar och är tillämplig på alla, kan det ändå vara svårt att fälla rättvisa domar.
I New York Post för 5 maj 1976 hette det:
”Justitieminister Levi kritiserade nationens rättsskipningssystem och kallade det saktfärdigt, osäkert och orättvist. Han sade att det ’har ett lotteris kännetecken’. ... I ett visst federalt domstolsdistrikt får 71 procent av alla som döms skyldiga sitta i fängelse, men i ett annat distrikt får endast 16 procent sitta i fängelse, om de blir dömda för liknande brott, framhöll han.”
Frågan är alltså vad man skall göra åt denna orättvisa. Du kanske har hört förslaget att det borde finnas ett fastställt obligatoriskt straff för varje brott. Var och en som stjäl en bil får till exempel böta en viss summa eller sitta i fängelse en viss tid; den som gör sig skyldig till mordbrand måste avtjäna ett fastställt antal år i fängelse osv. Ett sådant rättssystem kan visserligen låta enkelt och opartiskt, men skulle det verkligen vara rättvist? Bör till exempel en förstagångsförbrytare som är uppriktigt ångerfull få samma straff som en förhärdad brottsling?
Vid en konferens för kriminologer och domare i Berlin beskrev dr Richard Sturm vid Västtysklands justitiedepartement ett försök att ta itu med saken. Det inbegrep ”social prognos”. Det innebär att man analyserar den skyldiges levnadsförhållanden och levnadshistoria och sedan dömer honom i enlighet därmed. Men dr W. Buikhuisen från Nederländerna undrade om detta inte skulle innebära att man ”straffade somliga förbrytare två gånger”. Han menade att om de ”redan hade fått lida på grund av olyckliga omständigheter, skulle man kunna anse det osannolikt att de skulle bättra sig och följaktligen ge dem längre straff”.
Problemets komplicerade beskaffenhet understryker att om det skall bli rättvisa för alla, behövs det förståndiga och opartiska domare. Bibelns lagsystem, som gavs åt israeliterna, betonade detta. Där stadgade Gud: ”Du skall icke i någon sak vränga rätten för den fattige som du har hos dig. Du skall hålla dig fjärran ifrån orätt sak. ... Du skall icke taga mutor, ty mutor förblinda de seende.” (2 Mos. 23:6—8) Gud sade vidare: ”I skolen icke göra orätt i domen; du skall icke hava anseende till den ringes person, ej heller vara partisk för den mäktige; du skall döma din nästa rätt.” — 3 Mos. 19:15; 5 Mos. 1:15—17.
Vad skulle hjälpa dessa hebreiska domare att inte bli orättvisa? Vördnadsfull fruktan för Gud. Det sades till dem: ”I dömen icke människodom, utan HERRENS dom, och han är närvarande, så ofta I dömen. Låten alltså nu fruktan för HERREN vara över eder. Given akt på vad I gören; ty hos HERREN, vår Gud, finnes ingen orätt, och han har icke anseende till personen, ej heller tager han mutor.” — 2 Krön. 19:6, 7.
NYA GREPP FÖR ATT UPPNÅ RÄTTVISA?
Under årens lopp har man företagit många förändringar i rättssystemen i olika länder. Dessa förändringar gjordes ofta i enlighet med någon ny teori beträffande rättsskipning.
Under de senaste hundra åren har man till exempel ägnat stor uppmärksamhet åt försöken att rehabilitera brottslingar och strävat att åstadkomma social anpassning hos dem i stället för att i första hand straffa dem. Detta synsätt har också haft en tendens att uppmuntra till mildare domar.
Även om detta tillvägagångssätt låter mycket bra, bör man fråga sig vad det har lett till. Alan Dershowitz, professor i juridik och samordnare av en kommission för brottmålsdomar, sade:
”Rehabiliteringen har helt enkelt inte fungerat. En nyligen gjord översikt av mer än 200 undersökningar beträffande rehabilitering ledde till den nedslående slutsatsen att vi har ’mycket ringa skäl’ att tro att recidiv [upprepade återfall till brottslighet] kan fås att uppträda i mindre utsträckning genom någon enda av de metoder för rehabilitering som för närvarande används.”
Alltför ofta har ett liberalt, ”humant” tillvägagångssätt lett till att man släppt ut sådana individer i samhället som är vanemässiga förbrytare. I publikationen Thinking About Crime (Tankar om brottslighet) drog James Q. Wilson, professor i statskunskap vid Harvarduniversitetet, slutsatsen: ”Det finns onda människor. Ingenting annat fungerar än att skilja dem från oskyldiga människor. ... Vi har slösat våra ansträngningar på de onda, drivit gäck med de oskyldiga och uppmuntrat till kallblodig beräkning. Rättvisan blir lidande, och det blir vi allesammans.” Hur sant är inte detta! Många har nu förlorat allt hopp om att vi någonsin skall få uppleva rättvisa för alla.
Av dem som fortfarande arbetar på att förbättra rättssystemet är det många som ändrar sitt tillvägagångssätt. Somliga hävdar nu att ”Straff är ett avskräckande medel mot brott”, som en rubrik löd. Professor Isaac Ehrlich vid University of Chicago fullbordade nyligen en undersökning som visar att ”folk i grund och botten blir avskräckta av straffets visshet och svårighetsgrad”. Och man kanske kan hoppas att denna metod skall ge allmänheten åtminstone någon orsak att tro att ett visst mått av rättvisa kan uppnås i ”rättssalarna”.
En annan metod som röner allt större uppmärksamhet är gottgörelse eller kompensation. Toronto Star (22 juli 1976) meddelade:
”En lagöverträdare bör direkt betala offret för den skada eller förlust han vållat honom, förklarade Kommissionen för reform av lagarna, enligt gårdagens protokoll. ... ’Gottgörelse och kompensation har utvalts för tidig behandling, eftersom detta utgör ett medel att rikta större uppmärksamhet på offret för brottet och betona förbrytarens och statens ansvar att i största möjliga utsträckning gottgöra den skada som vållats.’”
Denna kanadensiska tidning berättade också om experiment i Edmonton, varvid förbrytare måste ”arbeta av sina böter i stället för att sitta i fängelse”.
Men är detta verkligen en ny metod för rättsskipning? Nej, gottgörelse och kompensation ingick i Guds lag till det forntida Israel. En man som stal en tjur måste till exempel ge dubbel kompensation eller ännu mer, beroende på omständigheterna. Om han inte kunde göra det, måste han tjäna som lejd arbetare, tills han hade betalat av det som offret hade rätt till. (2 Mos. 22:1—9) Kompensation krävdes också för förtal, personskador och skador på egendom. (2 Mos. 21:35, 36; 5 Mos. 22:13—19) Man förstår att denna rättvisa anordning skyddade offret och gav honom kompensation, gav lagöverträdaren en riktig läxa och innebar att samhället inte betungades med kostnader för att upprätthålla fängelser.
Men även om någon i vår tid inser hur förståndigt Guds tillvägagångssätt att skipa rättvisa i Israel var, kan han dra slutsatsen att detta är något som hör det förgångna till. Han kanske menar att ingen kan ge alla rättvisa i vår komplicerade tid.
EN UTLOVAD FÖRÄNDRING — RÄTTVISA!
Vår tids problem när det gäller rättvisan är komplicerade och oroande, men det finns skäl att hysa hopp. Har du lagt märke till att mycket av det som hindrar rättvisan skulle kunna övervinnas, om man bara följde Guds råd i bibeln? Samme Gud som gav dessa råd lovar att rättvisa för alla skall komma, och det snart.
Denna välsignelse är inte beroende av att vi ändrar de rådande regerings- och rättsskipningssystemen så att de stämmer överens med det forntida Israels lag. Det är utan tvivel så att vi kan bidra till större rättvisa genom att personligen vara rättvisa och opartiska. Detta är tillbörligt, eftersom Skaparen begär av oss ”att du gör, vad rätt är, och vinnlägger dig om kärlek och vandrar i ödmjukhet inför din Gud”. (Mik. 6:8) Men den verkliga orsaken till att det snart skall råda full rättvisa över hela jorden är att Gud själv skall ingripa.
I föregående artikel behandlade vi Jesu liknelse i Lukas’ artonde kapitel, som framhöll hur viktigt det är att man är uthållig i bön till Gud, som ”ofelbart [skall] laga att rätt skipas åt hans utvalda, som ropar till honom dag och natt”. Men dessa böner gäller inte bara rättvisa. Jesus uppmanade sina efterföljare att bedja om det fullständiga slutet för hela den onda tingens ordning, vilket han talade om i föregående kapitel. (Luk. 17:20—30) Denna drastiska förändring till det bättre skall genomföras av Guds himmelska rikes regering, som skall förinta människornas korrumperade regeringar, vilka under långa tider präglats av orättvisa. Och detaljerna i Jesu profetia tillsammans med historiska fakta i vår tid bevisar att vi som lever nu tillhör den generation, som skall få uppleva denna förändring till ett herravälde som utövas från himmelen. (Dan. 2:44; Matt. 24:3—14) Men varför skulle vi tro att detta kommer att betyda rättvisa för alla?
För det första därför att rättvisa skall vara rådande från toppen och ända ner. Vi är förvissade om att överhuvudet för den himmelska regeringen skall befästa och stödja den ”med rätt och rättfärdighet”. (Jes. 9:6, 7) Och hur blir det med de övriga som skall utöva myndighet? Jesaja 32:1 visar att de skall ”härska med rättvisa”. Precis som i det forntida Israel skall det under Guds rikes styrelse bara finnas en enda lag eller ett enda rättsskipningssystem, som skall gälla för alla.
Kommer orättvis behandling fortfarande att vara mycket vanlig, som det förhåller sig i våra dagar? I Jesaja 26:9 finner vi orsaken till att svaret är nej: ”När dina [Jehovas] domar drabba jorden, lära sig jordkretsens inbyggare rättfärdighet.”
”Bra”, kanske någon tänker, ”men hur blir det med dem som vägrar?” Det är ju som professor Wilson sade — ”det finns onda människor”. Gud, som är ”hela jordens domare”, lovar att se till att endast de som är villiga att lära och utöva rättvisa och rättfärdighet skall få förbli vid liv. — 1 Mos. 18:25; Jes. 26:10; Ps. 37:9—11.
Två läkare, som studerade ”brottslingens personlighet”, sade nyligen:
”Vad som behövs för att sätta stopp för brottsligheten ... är inte så mycket bättre bostäder eller konventionell terapi, utan i stället att förbrytaren ’omvänder sig’ till en helt ny livsstil och bibringas mycket höga moralnormer. ... De drog slutsatsen att rehabilitering kräver ... ’att brottslingens personlighet helt och hållet bryts ner ...’”
Detta är exakt vad före detta ogärningsmän kommer att bli tvungna att underkasta sig för att kvalificera sig för liv i Guds nya ordning — ta på sig ”den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. (Ef. 4:24) Och det kommer utan tvivel att ingå i utbildningsprogrammet under Guds rikes styre, så att alla som vill kan följa hans rättfärdiga levnadsnormer. (Jes. 2:3, 4) Det kommer alltså att bli rättvisa för alla!