Inblick i nyheterna
Ekonomisk katastrof nalkas
● I ”Macaskill Letter”, tryckt i Johannesburgtidningen ”Barron’s” för 6 december 1976, hette det: ”Staterna, städerna, affärsföretagen och de enskilda individerna i världen är bankrutt. Det pågår nu en kapplöpning med tiden innan hela systemet kollapsar. Det finns ingen väg ut ur denna avskyvärda röra. Det är oundvikligt att en ekonomisk katastrof ligger framför oss. Det finns inga åtgärder som kan vidtas för att rädda situationen.”
Precis hur snart den fruktade ”ekonomiska katastrofen” kan inträffa är en öppen fråga. Men bibeln pekar på en tid som nu är nära, då följande ord från Gud genom profeten Hesekiel kommer att uppfyllas: ”Deras silver och guld skall icke kunna rädda dem på HERRENS [Jehovas] vredes dag.” (Hes. 7:19) Gudaktiga människor som äger rikedomar är således visa och förståndiga om de inte sätter sin förtröstan till sina rikedomar och inte heller använder dem till själviska syften. I stället bör de följa Jesu Kristi råd. Han sade: ”Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga rikedomen, så att de, när den tar slut, må ta emot er i de eviga hyddorna.” — Luk. 16:9.
De som äger ”de eviga hyddorna” är Jehova Gud och Jesus Kristus. (Joh. 6:37—40, 44) Människor som använder sina rikedomar på tillbörligt sätt, till exempel till att bistå människor i nöd och till att främja predikandet av de ”goda nyheterna”, kommer att få Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus, till sina vänner. — Gal. 2:10; Fil. 4:15.
Dödsdömd hävdar straffets berättigande
● Ett antal grupper bekämpade ihärdigt den första avrättningen av en brottsling i Amerika på tio år, trots att den dömde själv krävde att bli avrättad. En av grupperna förklarade: ”Tyvärr vill vi inte låta dig göra oss till mördare.” Men den dömde, Gary Gilmore, hävdade att de redan hade blod på händerna. Han skrev till en representant för gruppen att just de personer som är motståndare till dödsstraffet ofta godkänner ”abort, som i själva verket är avrättning; det har ni inget emot”. Han frågade därför: ”Hur är det egentligen beställt med er övertygelse?”
Till och med en man som blivit dömd för mord kunde urskilja den moraliska motsägelsen. Det är verkligen inkonsekvent att gråta över några få skyldiga mördares avrättning, när man samtidigt förespråkar det blodbad på millioner oskyldiga som aborterna utgör! Dessa motståndare till dödsstraffet tycks mena att frågan, huruvida livet förtjänar beskydd, inte bör grundas på om det tjänar rättvisans sak eller inte, utan endast på om detta liv befinner sig inuti eller utanför livmodern.
Handlar inte de, som fördömer det av Gud bemyndigade straffet för mord medan de samtidigt överser med legaliserat mord genom abort, precis som de egenrättfärdiga religiösa ledare, om vilka Jesus sade att de ”silar bort myggan men sväljer ner kamelen”? — Matt. 23:24; 1 Mos. 9:6.
Sri Lankas katoliker och bibeln
● Det kom nyligen ett brev till ”The Ceylon Catholic Messenger”, i vilket skribenten beklagar sig över det arbete Jehovas vittnen utför bland Sri Lankas katoliker. Han framhåller att ett ”stort antal unga flickor och pojkar från katolska hem nu [står] på deras lista över skadliga agenter”. Vad beror detta på? Skribenten säger att vittnena ”är medvetna om att katolikerna inte har tillåtits läsa bibeln på ganska länge. Därför kan de dupera dem utan något större motstånd.”
Han framkastar vidare att ”dessa vittnens närvaro bör behandlas mera som en förklädd välsignelse, för om vi skall kunna hindra att fler katoliker blir vilseförda, så måste prästerna uppmuntra till bibelläsning i varje katolskt hem”.
Men detta resonemang väcker en del rannsakande frågor. Varför har Sri Lankas katoliker inte läst ”bibeln på ganska länge”? Har inte sanna kristna alltid funnit sätt att komma över exemplar av bibeln och läsa Guds ord, också där det är förbjudet? Varför har inte prästerna redan uppmuntrat till ”bibelläsning i varje katolskt hem”? Har de inget annat skäl att göra detta än att motarbeta Jehovas vittnens bibelstudieverksamhet?
Den framgång Jehovas vittnen har bland Sri Lankas katoliker beror i själva verket på att de lär ut de sanningar som finns i bibeln. Det är utan tvivel bra att man uppmuntrar till bibelläsning, ty ju mer folk läser bibeln, desto mer blir de befriade från prästernas oskriftenliga dominans.
Värdet av ett mjukt svar
● ”Plötsligt, oväntat, ställs du ansikte mot ansikte med en person som hotar eller smädar dig på gatan eller rentav i ditt eget hem.” Så börjar en artikel i Cleveland ”Press”. Konfrontationer, som nyligen lett till dödsfall där, hade väckt frågan: Hur skall man bäst behandla sådana riskfyllda situationer?
Många män kan mena att deras manlighet ifrågasätts och att de måste ta till handgripligheter, enligt vad en tillfrågad psykiatriker i Cleveland sade. ”Somliga kan mena att det är beundransvärt att vara djärv”, sade han, ”men vid närmare eftertanke verkar det inte särskilt förnuftigt. I allmänhet skulle jag vara mycket artig mot en person som är mycket fientlig.”
Chefen för Clevelands polisskolas utbildningsprogram förespråkar enligt artikeln att man bör ”undvika en konfrontation — söka en utväg som inte utmanar den upprörde”.
För många hundra år sedan rekommenderades detta förståndiga handlingssätt, när man ställs inför personer som kan vara farliga, långt innan nutida psykiatriker och poliser gjort sina erfarenheter. ”Ett mjukt svar stillar vrede”, säger det bibliska ordspråket (Ords. 15:1), ”men ett hårt ord kommer harm åstad”. — Jämför Ordspråksboken 23:9.
Att undgå våldtäkt
● Efter en analys av trettiosex våldtäktsförsök och trettiosex fullbordade våldtäkter meddelade Frank J. Javorek vid Denver General Hospital vad som var de viktigaste skillnaderna mellan fullbordade våldtäkter och våldtäktsförsök. Enligt ”Science News” var de, ordnade efter betydelse, ”om offret hade skrikit eller ropat på hjälp och om offret hade försökt komma undan genom att springa sin väg. Därnäst viktigast var kvinnans bostadsområde och om hon var vaken och aktpågiven vid tillfället.”
I somliga situationer kan det naturligtvis vara så att skriken inte hörs och det är omöjligt att springa sin väg. Men 86 procent av dem som både skrek och sprang undgick att bli våldtagna.
Det är intressant att lägga märke till att Guds lag till det forntida Israel uttryckligen angav att om en trolovad flicka begick otukt, så skulle både hon och den man hon begick otukt med dödas. Om emellertid flickan ropade på hjälp men inte blev räddad, godtogs detta som ett bevis på att hon var oskyldig. I detta fall dödades bara mannen, under det att flickan blev frikänd. — 5 Mos. 22:23—27.