Vad menade den vise mannen?

Varför man inte bör förundra sig över allt förtryck

Under människans hela historia har många styresmän och högt uppsatta ämbetsmän sökt sitt eget bästa och inte brytt sig om det som kunnat vara till fördel för folket. Ett sådant handlingssätt kan göra livet särskilt svårt för gemene man. Den vise kung Salomo förklarade: ”Om du ser, att den fattige förtryckes och att rätt och rättfärdighet våldföres i landet, så förundra dig icke däröver; ty på den höge vaktar en högre, och andra ännu högre vakta på dem båda.” (Pred. 5:7) Ja, korruption och orättvisor som underordnade ämbetsmän gör sig skyldiga till speglar helt enkelt ofta vad de som innehar en högre ställning tar sig för. När det förhåller sig på det sättet, måste vanligt folk, som befinner sig i bottenläge så att säga, lida under den förkrossande tyngden av det förtryck som all denna korruption sammantagen för med sig.

Sedan Salomo gjort detta uttalande om orättvisor, skrev han: ”Och vid allt detta är det en förmån för ett land att hava en konung, som så styr, att marken bliver brukad.” (Pred. 5:8) I Nya Världens översättning, som är mera ordagrann, heter det: ”Också jordens vinst är bland dem alla; för en åker har kungen själv blivit tjänad.” Tänkvärd är också formuleringen i den likaledes ordagranna Young’s Literal Translation of the Holy Bible, där denna vers lyder: ”Och ett lands överflöd är för alla. En kung för en åker blir tjänad.” Också det sätt som denna vers är återgiven på i den forntida grekiska översättningen Septuaginta förtjänar att nämnas: ”Och vinsten av land är för var och en —, en kung hör till den odlade åkern.” (Charles Thomson) ”Och jordens överflöd är för var och en; kungen är beroende av den brukade åkern.” — Samuel Bagster and Sons Limited.

Vad betyder då denna Pred. 5 vers 8? Detta: Överflödet, avkastningen, vinsten, som landet eller jorden ger, är till för alla dess invånare; de är beroende av vad landet frambringar. Inte ens ett lands kung utgör något undantag. Men marken eller landet behöver bearbetas, odlas, brukas, om åkrarna eller fälten skall bära frukt enligt vad man kan ha behov av eller kan ha förkärlek för. Således finner vi att ”för en åker” (NW; Yg), inte i ersättning för (eller utbyte mot) en åker, utan för en åkers avkastning eller ymniga skörd, ”har kungen själv blivit tjänad” (NW), dvs. genom att låta sin åker odlas, brukas, bearbetas. Han måste skicka ut sina tjänare för att bearbeta eller odla åkern, om den skall ge ymnig skörd. (2 Krön. 26:1, 10) Om inte kungen låter sina tjänare beså och bruka landet, blir det ingen skörd att inhösta för honom och den kungliga familjen. Man kan inte ta för givet att jorden skall ge avkastning, nej, inte ens åt en kung. Med detta överensstämmer Predikaren 5:8 enligt 1917 års svenska översättning mycket väl, liksom också den forntida syriska översättning, som lyder: ”Vidare är jordens rikedomar för alla; kungen själv blir tjänad genom att odla sin egen åker.” — George M. Lamsa.