Andliga högtider — i forntid och nutid
JEHOVA GUD, den Allsmäktige, är vår store skapare. Hans verk vittnar om att han är en vis, rättvis och kärleksfull suverän. Han vet bättre än någon annan vilka behov vi människor egentligen har och vad som gör oss lyckliga. Följaktligen danade han oss inte bara med vissa grundläggande behov, önskningar och begär, utan ordnade också med att vi skulle kunna tillfredsställa dessa. — Ps. 104:24; 145:16—18.
Jorden flödar över av sådant som vår skapare gjort tillgängligt för oss för att tillfredsställa våra fysiska behov av föda, kläder och tak över huvudet. Gud har också kärleksfullt sett till att vi skulle kunna tillfredsställa våra känslomässiga behov av vackra syn- och hörselintryck, tillgivenhet och vänskap och de glädjeämnen och välsignelser som hör samman med att tillhöra en familj.
På precis samma sätt har Jehova Gud gjort föranstaltningar för att tillfredsställa vår intellektuella och andliga törst: våra tankeförmågor, vår kunskapshunger och vårt behov att dyrka Gud. Vi vill veta varför vi finns till, varifrån vi kommit och vad som är vår bestämmelse. Ja, vi vill veta till vem vi står i skuld för livets alla välsignelser och hur vi bäst kan tjäna det syfte vi blivit skapade för och på så sätt visa vår tacksamhet. För att tillfredsställa sådana grundläggande behov har Jehova Gud ända ifrån begynnelsen genom sina utvalda tjänare uppenbarat vad som är hans vilja för oss. I forna tider använde Gud i synnerhet profeten Mose till att kungöra sitt uppsåt och sin vilja för människor.
Ett av de sätt på vilka Jehova Gud kärleksfullt drog försorg om att hans forntida folk skulle lära känna honom bättre och åtnjuta andra andliga välsignelser var genom att instifta sabbater och högtider. Alla dessa högtider vittnar om den kärleksfulla omsorg som Jehova Gud hyste för sitt folks välbefinnande, inte bara andligen, utan också i många andra avseenden.
ÅRLIGA HÖGTIDER I JERUSALEM
När vi ser tillbaka på den tiden, ser vi att de tre stora årliga högtider som firades i Jerusalem, centrum för tillbedjan av Jehova, var särskilt framträdande och betydelsefulla. Dessa högtider är av särskilt intresse för oss på grund av sin profetiska innebörd. ”Tre gånger om året skall allt ditt mankön träda fram inför HERRENS [Jehovas], din Guds, ansikte på den plats som han utväljer.” (5 Mos. 16:16) Vi finner att dessa högtider hade ett antal grundläggande kännetecken. De skulle präglas av stor glädje: ”Du skall glädja dig vid denna din högtid. ... Du skall vara uppfylld av glädje.” (5 Mos. 16:14, 15) Det frambars också många offer. Ett viktigt krav var att ingen fick komma tomhänt; var och en hade med sig en gåva i proportion till de materiella välsignelser Jehova hade gett honom. (5 Mos. 16:16, 17) Och vid en av dessa högtider läste man också vart sjunde år upp Mose lag. — 5 Mos. 31:10—13.
Om vi undersöker hur dessa högtider inföll under kalenderåret, finner vi att den första av dem var det osyrade brödets högtid. (5 Mos. 16:1—8) Den följde omedelbart på det judiska påskfirandet och varade i sju dagar. De osyrade eller ojästa kakorna eller bröden påminde israeliterna om att de hade lämnat slaveriet i Egypten i sådan hast att de inte haft tid att syra degen i sina baktråg. (2 Mos. 12:33, 34) Aposteln Paulus skrev följande om denna högtids profetiska innebörd: ”Vårt påskoffer, Kristus, har blivit slaktat. Låt oss följaktligen hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte heller med uselhetens och ondskans surdeg, utan med uppriktighetens och sanningens osyrade bröd.” — 1 Kor. 5:7, 8.
Därnäst kom veckohögtiden eller pingsten. (5 Mos. 16:9—12) Den firades sju veckor därefter eller på femtionde dagen efter den 16 Nisan. Då frambars förstlingsfrukten av veteskörden. Den varade en enda dag och förebildade förstlingen av människorna, Kristi andliga kropps 144.000 lemmar, som blivit friköpta från människorna. (Jak. 1:18; Upp. 14:4) Det var mycket passande att denna församling av det andliga Israel, som den också kallas, fick sin början på den bokstavliga pingstdagen. — Apg. 2:1; Gal. 6:15, 16; Upp. 7:4—8.
Årets sista högtid var ”lövhyddohögtiden”. (5 Mos. 16:13—15) Den inträffade i sjunde månaden från och med femtonde till och med tjugoförsta dagen med en högtidsförsamling på tjugoandra dagen. Den firades till minne av att israeliterna bodde i lövhyddor under sin fyrtioåriga ökenvandring. Den kallades också bärgningshögtiden, eftersom man då firade det slutliga inbärgandet av all grödan. Ett av dess kännetecken var att man viftade med palmkvistar. Det påminner oss om den syn aposteln Johannes fick av den inbärgade ”stora skaran”, som viftade med palmkvistar och sade: ”Frälsningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Upp. 7:9, 10) I våra dagar församlar Jesus Kristus denna ”stora skara” av sina ”andra får”, så att de till slut kan bli förenade med hans ”lilla hjord” till ”en enda hjord” under den ende ”rätte herden”. — Luk. 12:32; Joh. 10:14, 16.
VÅRA NUTIDA HÖGTIDER
De kristna i våra dagar är inte underställda den lag som krävde sådana stora årliga högtider. Men vi finner ändå att Jehovas folk i modern tid också finner glädje i andliga högtider, och det har de gjort i synnerhet sedan 1880-talet. Typiskt för sådana tidiga konvent var det som hölls den 16—18 juni år 1900 i St. George’s Hall i Philadelphia. Ett tillkännagivande i Zion’s Watch Tower för 1 juni 1900 förklarade att hotellrum fanns att få till ett pris av en dollar per dygn och måltider från femton cent och uppåt och även att de som inte hade råd att själva betala sina måltider skulle få dem kostnadsfritt. I numret för 1 juli rapporterades att omkring 200 bröder och systrar hade församlats den första dagen, att nitton delstater och England var representerade, att trettionio vuxna blev döpta och att omkring 400 personer var med vid det offentliga föredraget.
En framträdande sammankomst var den som hölls i Cedar Point i Ohio år 1919, kort efter det att Sällskapet Vakttornets funktionärer blivit frigivna från sin orättmätiga fängelsevistelse. Deras närvaro vid detta konvent var en stor orsak till glädje, liksom också att den nya tidskriften Den Gyllne Tidsåldern (numera Vakna!) introducerades på engelska. År 1922 hölls ännu ett konvent i Cedar Point. Entusiasmen vid denna sammankomst nådde sin höjdpunkt då broder J. F. Rutherford ropade ut: ”Annonsera! Annonsera! Annonsera Konungen och Riket!” Detta var också det första av sju årliga konvent, som motsvarade trumpetstötarna och utgjutandet av skålarna, som blivit profetiskt förutsagda i Uppenbarelseboken 8:7—11:15; 16:1—17.
Konventet i Columbus i Ohio år 1931 gav Guds folk ännu större orsak att glädja sig. Varför det? Därför att de här fick reda på skälen till att de hädanefter inte bara skulle identifieras som bibelforskarna, utan som Jehovas vittnen. (Jes. 43:10—12) Kritikerna hånade: ”Det namnet kommer de inte att ha så länge.” Men de hade fel! Några år senare församlades många tusen av de ”andra fåren” till sammankomsten i Washington år 1935 och blev hänförda över att få veta att de tillhörde den ”stora skara” som omtalas i Uppenbarelseboken 7:9—17. Tillkännagivandet år 1943 om att den teokratiska skolan skulle börja hållas i församlingarna gjorde det årets sammankomster — som på många platser hölls trots krigsrestriktioner — till mycket glädjefyllda tilldragelser. Och vid det första konventet på Yankee Stadium i New York år 1950 gladde sig Jehovas folk mycket över att få ett antal hjälpmedel i sin dyrkan av Jehova, av vilka det främsta var New World Translation of the Christian Greek Scriptures (Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna). Alla dessa konvent var sannerligen milstolpar i Jehovas vittnens nutida historia, precis som de sammankomster som hållits sedan dess har varit.
Det största enskilda konvent som Jehovas folk hållit i modern tid var den internationella sammankomsten Guds vilja år 1958, som varade i åtta dagar. Den hölls i New York på Yankee Stadium och det närbelägna Polo Grounds. Mer än en kvarts million människor var närvarande under söndagens offentliga föredrag. Vid sammankomsterna år 1961 gladde sig vittnena åt att få New World Translation of the Holy Scriptures i ett enda band. Vid sammankomsterna 1968 tog de begärligt emot sin hittills mest användbara bibelstudiehjälpreda, Sanningen som leder till evigt liv. Vid 1971 års sammankomster antog Jehovas folk den anordning som innebar att det inte längre skulle finnas en församlingstjänare och hans biträden i de olika församlingarna. Hädanefter skulle varje församling ha män som blivit utsedda till äldste eller tillsyningsmän till att ta vård om dess andliga intressen. Många fler överlämnade kristna män kunde nu trakta ”efter en tjänst som tillsyningsman”! (1 Tim. 3:1—7; Tit. 1:5—9) Sammankomsterna år 1976 och 1977 tillkännagav eller införde ytterligare förbättringar i församlingsstrukturen och försåg också Guds folk med fler bibelstudiehjälpredor. Nu ser Jehovas vittnen ivrigt fram emot de många internationella konvent som skall hållas 1978.
BÖRJA FÖRBEREDA DIG FÖR DE INTERNATIONELLA SAMMANKOMSTERNA 1978—1979!
Under åren 1978 och 1979 kommer det att bli många sådana sammankomster världen utöver. Vi kan vara förvissade om att om det är Jehovas vilja att dessa internationella sammankomster skall hållas, så kommer han i samband med dem att ”öppna himmelens fönster” och utgjuta rikliga andliga välsignelser över sitt folk. (Mal. 3:10) Det kommer att kosta tid, krafter och pengar att bege sig till sammankomsterna, men det kommer sannerligen att visa sig vara mödan värt. Ju mer ansträngning, tid och pengar vi ger ut för att vara med vid en eller flera av sammankomsterna, desto mer benägna kommer vi också att vara att ägna spänd uppmärksamhet åt programmet, och desto mer kommer vi att bli belönade för att vi kommit. Börja därför att planera, arbeta och spara för dessa sammankomster. Rika andliga välsignelser väntar dig.
Vid alla sammankomster där landets modersmål inte är engelska kommer vissa sessioner att framföras på engelska till nytta för delegater med engelska som modersmål. Församlingarna kommer så småningom att underrättas om ytterligare detaljer beträffande sammankomsterna.
1978 ÅRS INTERNATIONELLA SAMMANKOMSTER
(Många uppgifter om platser och tider är preliminära och kan komma att ändras.)
FÖRENTA STATERNA
Cincinnati, Ohio; 21—25 juni
Dallas, Texas (endast spanska); 14—18 juni
Detroit, Michigan; 21—25 juni
Houston, Texas; 12—16 juli
Lakeland, Florida (endast spanska); 21—25 juni
Los Angeles, Kalifornien; 28 juni—2 juli; 12—16 juli
Los Angeles, Kalifornien (endast spanska); 2—6 augusti
Milwaukee, Wisconsin; 28 juni—2 juli; 26—30 juli
New Orleans, Louisiana; 14—18 juni; 21—25 juni
New York; 28 juni—2 juli; 12—16 juli
New York (endast spanska); 2—6 augusti
Philadelphia, Pennsylvania; 28 juni—2 juli
Pittsburgh, Pennsylvania; 26—30 juli
Saint Louis, Missouri; 28 juni—2 juli
San Diego, Kalifornien; 14—18 juli
San Francisco, Kalifornien; 12—16 juli
Seattle, Washington; 26—30 juli
Washington, D.C.; 14—18 juni
ALASKA
Anchorage; 5—16 juli (två)
CANADA
Montreal (franska, engelska, italienska, grekiska, portugisiska, spanska); 5—9 juli
Winnipeg; 12—16 juli
Vancouver; 19—23 juli
Edmonton; 23—27 augusti
MELLANAMERIKA
Mexico; Mexico City; 25—29 november
Guatemala; Guatemala City; 6—10 december
CENTRALAMERIKA
Belize; Belize City; 15—19 november
Honduras; San Pedro Sula; 29 november—3 december
Salvador; San Salvador; 27—31 december
Nicaragua; Managua; 30 december—3 januari 1979
Costa Rica; San José; 3—7 januari 1979
Panamá; Panamá City; 6—10 januari 1979
SYDAMERIKA
Colombia; Cali; 10—14 januari 1979
Peru; Lima; 17—21 januari 1979
Venezuela; Caracas; 27—31 december
VÄSTINDIEN
Barbados; Bridgetown (engelska); 2—6 augusti
Guadeloupe; Pointe-à-Pitre (franska); 9—12 augusti
Antigua, Leewardöarna; S:t Johns; 23—27 augusti
Puerto Rico; San Juan (tre spanska); 16 augusti—3 september; (engelska) 24—28 augusti
STORBRITANNIEN OCH IRLAND
Irland; Dublin; 12—16 juli
England; Sheffield (två); 5—9 juli; 12—16 juli.
London (två); 19—23 juli: 26—30 juli
Skottland; Edinburgh; 26—30 juli
SKANDINAVIEN
Danmark; Köpenhamn; 5—9 juli
Finland; Helsingfors; 12—16 juli
Sverige; Stockholm; 19—23 juli
CENTRALA OCH VÄSTRA EUROPA
Nederländerna; Rotterdam; 12—16 juli
Österrike; Wien; 26—30 juli
Belgien; Bryssel; 26—30 juli
Frankrike; Marseilles, Lille, Nantes; 26—30 juli. Paris, Toulouse, Grenoble; 2—6 augusti
Tyskland; München; 26—30 juli. Düsseldorf; 29 juli—2 augusti
SÖDRA EUROPA
Portugal; Lissabon; 2—13 augusti (preliminärt)
Spanien; Barcelona; 2—6 augusti
Italien; Milano; 2—6 augusti. Rom; 9—13 augusti
ASIEN
Japan; Osaka; 2—6 augusti
Korea; Söul (två); 4—8 augusti; 9—13 augusti
Hongkong; 12—16 augusti
Taiwan; Taipeh; inte avgjort
Filippinerna; Manila; 22—26 augusti
HAWAII
Honolulu; två sammankomster; 5—9 juli; 12—16 juli
STILLA HAVET
Papua Nya Guinea; Port Moresby; 31 augusti—3 september
Salomonöarna; Honiara; 7—10 september
Fidjiöarna; Ba; 28 november—3 december
Nya Zeeland; Auckland; 6—10 december
Australien; Perth; 9—13 december. Sydney; 11—15 december
Nya Kaledonien; Nouméa; 6—10 december
Tahiti; Papeete; 13—17 december
AFRIKA
Elfenbenskusten; Abidjan; 13—17 december
Kenya; Nairobi; 27—31 december