Att arbeta tillsammans för familjens endräkt
1. a) Vilket slag av yttranden och attityder vill man undvika i kristna hem? b) Vilket gott råd ges i Kolosserna 4:6?
”JAG SADE JU DET TILL DIG!” ”Du lyssnar aldrig till mig!” ”Var det inte så jag sade att det skulle bli?” Alltför ofta blir sådana uttryck en del av äkta makars och deras barns familjesamtal. Sådana ord sägs med ett tonfall av harm och missnöje, när någonting inte har gått som det skulle och det hela var den andra partens idé. Den vise mannen skrev: ”Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna.” (Ords. 21:19) Detsamma kan sägas om att leva med en trätgirig och besvärlig äkta man. Att vara trätgirig kan sägas innebära att förarga genom att finna fel eller att irritera genom ihållande klander och ovett. Denna form av irritation har helt visst inte någon plats i det kristna hemmet. Båda kontrahenterna i äktenskapet måste vara på sin vakt mot sådant. Goda råd för oss alla står att finna i apostelns ord till församlingen i Kolosse: ”Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör ge svar åt var och en.” (Kol. 4:6) Att man ger svar av detta slag åt sin äktenskapspartner kommer helt visst att vara till välsignelse för båda parter.
2. Hur har aktuella upplysningar i fråga om omtänksamhet vid tidigare tillfällen getts åt denna tidskrifts läsare?
2 För inte så länge sedan inflöt i denna tidskrift en artikel som handlade om omtänksamhet. Bland annat sades följande: ”De som bekänner sig vara kristna vill se till att deras omtänksamhet inte är mindre än den omtänksamhet ... som ibland visas av människor som inte ger sig ut för att vara Guds tjänare. ... Också i vår tid ser vi ibland eller läser om handlingar av ovanlig människokärlek, vilka genom kontrastverkan kan avslöja mindre omtänksamhet och människokärlek hos somliga som bekänner sig vara överlämnade tjänare åt Gud.” Hur sorgligt skulle det inte vara, om vi i vår familjekrets av överlämnade tillbedjare av Jehova skulle underlåta att visa omtänksamhet, när vi hade med varandra att göra!
3. Hur är uttrycket ”samma sätt” tillämpligt på det sätt på vilket äkta män bör behandla sina hustrur?
3 Åt äkta män ger aposteln Petrus följande utmärkta råd om hur de skall visa tillbörlig omsorg om sina hustrur: ”Ni män skall på samma sätt fortsätta att leva tillsammans med dem [era hustrur] enligt kunskap, i det ni visar dem ära som ett svagare kärl, det kvinnliga, då ni ju också är arvingar med dem till livets oförtjänta ynnest, för att era böner inte skall förhindras.” (1 Petr. 3:7) Detta ”samma sätt”, som omnämns av Petrus, finns beskrivet i hans tidigare ord, med början i kapitel två i hans brev, där han ger råd om tillbörligt underordnande och besläktade ämnen. Petrus talade om Herren Jesus Kristus och skrev att han hade efterlämnat åt sina efterföljare en förebild att följa. Om Jesus sade han: ”När han blev förolämpad, började han inte förolämpa tillbaka. När han led, började han inte hota, utan fortsatte att anförtro sig åt den som dömer rättvist.” (1 Petr. 2:23) Detta var verkligen det handlingssätt som kännetecknades av omtänksamhet — ett verkligt föredöme för äkta män att följa på samma sätt.
4. Hur bör hustrur på ”samma sätt” visa omtänksamhet?
4 Petrus hade naturligtvis också en del visa råd för hustrur att följa på ”samma sätt”. Han talade om kvinnor som har ”den stilla och milda anden, som är av stort värde i Guds ögon”. Detta är sannerligen omtänksamhetens väg för hustrur som bekänner sig vara tjänare åt Jehova och Kristus Jesus. — 1 Petr. 3:1—4.
5. Visa hur Petrus’ råd är tillämpligt på alla i fråga om att visa omtänksamhet.
5 Men detta är inte allt. När det kommer till att visa denna omtänksamma ande i familjekretsen, är inte föräldrarna de enda som är ålagda att avhålla sig från att vara trätgiriga och finna fel. Petrus sade vidare: ”Slutligen skall ni alla vara likasinnade, visa medkänsla, ha broderlig tillgivenhet, vara ömt medlidsamma, ödmjuka i sinnet.” Den utmärkta belöning man får genom att man följer detta råd talade Petrus om bara några få verser längre fram, då han sade: ”Ty Jehovas ögon vilar på de rättfärdiga, och hans öron är vända till deras ödmjuka bön.” — 1 Petr. 3:8, 12.
TILLBÖRLIG OMSORG OM BARNEN
6. a) Hur måste både fadern och modern axla ansvar när det gäller att visa omsorg om barnen? b) Vilka bibliska råd har vi beträffande barnuppfostran?
6 Så kommer vi till frågan om att bygga upp barnen i familjekretsen. I den föregående artikeln i detta dryftande läste vi om faderns ansvarsbörda när det gäller att fostra barnen i Herrens tuktan och allvarliga förmaning. (Ef. 6:4) Men det behöver inte sägas att också modern har stort ansvar i fråga om att ha omsorg om denna viktiga del av familjekretsen. (Ords. 6:20; Ef. 6:1, 2) I en värld där brottsligheten är omfattande och där brottsstatistiken för barn och tonåringar målar en grym bild av våld kan man lätt se att den fostran som kristna föräldrar ger sina barn kan vara en fråga om liv eller död. När båda föräldrarna är troende, kan de samarbeta med att tillämpa Guds ords visa läror med avseende på barnuppfostran. — Ords. 13:24; 22:6.
7. Hur bör skiljaktiga uppfattningar i fråga om barnuppfostran behandlas av en far och mor? Varför det?
7 Endräktigt handlande av båda föräldrarna när det gäller att kärleksfullt fostra barnen kan bidra mycket till en lycklig familjeatmosfär. Föräldrar kan tala om skiljaktiga uppfattningar om barnuppfostran när de är ensamma och utom hörhåll för barnen, och att de tillsammans kommer till sunda slutsatser kommer att vara till gagn för barnen. De kan uppmuntras att växa upp med respekt för båda föräldrarnas råd och tuktan och inte söka söndra föräldrarna över stridsfrågor och problem som kommer upp i deras unga liv.
8. a) Vilket faktum måste man vara beredd på, när det gäller fostran av barn? b) Vad måste föräldrar därför sträva efter att göra?
8 Det är riktigt att somliga ungdomar inte ger gensvar från hjärtat till sanningen i Guds ord. Alldeles som det förhöll sig med Kain, Esau och andra är det så att somliga barn vägrar att ge gensvar till sanningen. De låter den inte bli en vägvisare i deras liv, någonting som verkar för en harmonisk familjekrets. Detta medför verkligen stor sorg för den troende fadern och modern. ”Vilket fel gjorde vi?” kan de säga. Det förekommer fall då föräldrar verkligen gjort allt som varit möjligt för att fostra sina barn på rättfärdighetens vägar — tillämpat bibelns råd och tuktan — och barnen ändå blir upproriska och vägrar att vara lydiga Guds barn. Under sådana omständigheter är orden i Ordspråksboken 17:21 och 25 betydelsefulla. Där skrev den vise mannen: ”En dåres fader har ingen glädje. En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.” Hur viktigt är det inte därför att föräldrarna gör allt som står i deras makt för att ge sina barn den goda start i livet som de förtjänar! Detta kan föräldrarna göra genom att följa bibelns råd om hur de skall fostra sina barn. (5 Mos. 6:4—9) Det är en viktig del av samarbetet för familjens endräkt.
9. a) Vad mera behövs än att enbart studera bibeln med barnen? b) På vilka områden kan föräldrar visa intresse för sina barn?
9 Det är förståndigt att vi kommer ihåg att det vid våra barns fostran och övning i Jehovas allvarliga förmaning är mera inbegripet än att helt enkelt studera bibeln med dem. Det är viktigt med praktisk tillämpning av bibelns principer. Om du har barn, bör du som en vis förälder vara ett gott föredöme för dem i flit. Skulle det vara förståndigt av en mor att låta sina barn själva skaffa sig frukost på morgonen, göra sig redo för skolan och bege sig i väg på egen hand, medan hon själv sover? Om det inte är på grund av sjukdom eller något annat giltigt skäl, bör kristna föräldrar, som strävar efter att ha en enad familj, göra ansträngningar för att stiga upp med barnen på morgnarna, göra dem redo för skolan, sörja för att de får en riktig frukost och se till att de är lämpligt klädda. Föräldrarna bör vara intresserade av hur deras barn klarar sig i sina studier i skolan och bör vara intresserade av att barnen alltid uppför sig på ett sätt som anstår tjänare åt Jehova som är väluppfostrade och uppför sig väl. De bör hos sina barn inskärpa respekt för äldre och hög aktning för andras egendom. Allt detta och mycket annat kan vara till hjälp i att fostra barn som inte blir till förargelse och oro för föräldrarnas ande, utan blir till lovprisning för sin Skapare och ger tillfredsställelse åt mor och far.
FÖRHÅLLANDET MELLAN MAN OCH HUSTRU
10, 11. Vad slags uppförande blir allt vanligare bland människor i vår tid, och vilket argument använder somliga?
10 Vidare är det de ständiga problemen som gäller det intima äktenskapliga uppförandet mellan en man och hans hustru. I världen har oerhört mycket skrivits på detta område under de senaste åren, och en del av detta står i direkt strid med Guds ords goda råd. I vår tid är det vanligt att människor lever tillsammans utan att vara gifta. Detta är naturligtvis inte något nytt, men det är i våra dagar som så många tycks mena att det är ”smart” att göra så och att låta det bli allmänt känt, under det att de inte bryr sig om andras känslor eller Guds ords läror angående moralen.
11 Också i förment kristna länder lever så kallade ”religiösa” människor tillsammans utan att vara gifta, och de kan säga att det är föga eller ingen mening med offentliga löften eller en papperslapp som förklarar att man är bunden vid någon annan individ i äktenskap. Och det finns många människor som öppet lever med många kontrahenter, i det de flyttar från den ena till den andra med hänsynslös frigjordhet. Detta har naturligtvis gett upphov åt ökade veneriska sjukdomar, förstörda liv och brottsliga barn. Men många tycks inte göra sig några bekymmer, så länge de får sina själviska begär tillfredsställda.
12. Hur måste ett kristet par betrakta sådana sätt att leva?
12 För ett kristet äkta par är naturligtvis dessa levnadssätt förbjudna på grund av att Gud ogillar dem, och de har det sunda förståndet att veta att det viktigaste i deras liv är att behaga Gud och göra hans vilja. Det ger hans välsignelse. Likväl måste det kristna äkta paret vara noga med att deras äktenskapliga förhållande inte blir fördärvat genom onaturliga sedvänjor — sedvänjor som står i strid med principerna i Guds ord. Båda parterna i äktenskapsanordningen behöver ta hänsyn till äktenskapspartnerns kristna känslor i fråga om det sexuella umgänget.
13. Hur kan en äkta man visa att han älskar sin hustru?
13 Vår skapare danade mannen och kvinnan för att njuta av en förtrolig och varm intimitet i äktenskapet. Av detta skäl danades kvinnan som ett ”komplement” till mannen, dvs. hon tjänar till att göra mannen komplett eller fullständig. Mannen och kvinnan skall vara ”ett kött”. (1 Mos. 2:18, 21—24, NW) För att denna anordning skall fungera tillfredsställande för båda kontrahenterna i deras intima umgänge tillsammans har var och en av dem en uppgift att utföra. Aposteln Paulus skrev till exempel: ”Männen [bör] älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan han när och vårdar det ömt.” (Ef. 5:28, 29) För att en hustru skall vara verkligt lycklig behöver hon känna att hon är önskad, älskad. I mannens och kvinnans intima samliv behöver denna kärlek göras uppenbar, om de båda skall främja familjens endräkt och samförstånd.
14. Vad måste de undvika i sitt förhållande som man och hustru? Varför det?
14 Mannens och hustruns uppförande när de fullgör sina ansvarsuppgifter bör vara grundat på Guds ord. (1 Kor. 7:3—5) Medan mannen och kvinnan skall glädja sig åt varandra och åt närheten i sitt förhållande som äkta man och hustru, skall de undvika onaturliga sedvänjor, sådana som sodomi, oral-genital parning och liknande. Vi säger ”onaturliga”, därför att det är tydligt att mannen och kvinnan inte av sin skapare blev formade för dessa sedvänjor, och hans ord betonar behovet av att undvika de orena sedvänjor som är kännetecknande för världen. — 3 Mos. 18:1—30; Rom. 1:24—27; 1 Tess. 4:3—8.
15. Vad måste man undvika, om man skall kunna ikläda sig den nya personligheten? (Jämför Judas, vers 7.)
15 I denna fördärvade tingens ordning, där de kristna måste leva och uppföra sig inom de gränser som den kristna läran ställer upp, måste vi undvika att lägga oss till med deras tänkesätt och uppfattning, som försvarar ett orätt uppförande. På alla håll förefaller det som om sexualitet av alla slag är en vara som kan köpas och säljas. Många som kommer till kunskap om sanningen har haft erfarenhet av den gamla ordningen och har i gångna tider låtit sitt liv vägledas av dess tankar. Nu har de kommit ut ur den ordningen och in i Guds anordning av tingen. De har gjort om sina sinnen och iklätt sig den nya personligheten, och de vill leva sitt liv i överensstämmelse med Guds ords rättfärdiga normer och principer. — Ef. 4:19—24.
16. a) Mot vad måste en kristen vara på sin vakt, när han tänker på sitt moraliska uppförande? b) Hur har händelser på Noas tid och på Sodoms och Gomorras tid betydelse för detta? c) Visa hur tillämpningen av Romarna 2:12—16 är av värde i detta avseende.
16 Det är absolut nödvändigt att alla vi som har kallats ut ur mörkret in i Guds sannings underbara ljus allvarligt begrundar hur vi tänker och hur vi handlar. Vi överser inte med det som Gud domfäller. Vi bör inte önska vandra så nära ett orätt handlingssätt som möjligt, i det vi menar att vi har vissa rättigheter och avgöranden som vi själva kan stå för, om vi så väljer. Vi bör inte heller urskulda oss genom att säga att det inte finns något skrivet i svart på vitt i bibeln som exakt och in i minsta detalj behandlar ett visst slag av tvivelaktigt uppförande. Det finns inga bevis för att det på Noas tid fanns en skriven lag som domfällde det som änglarna gjorde då de bodde tillsammans med människornas döttrar. Men det var i alla fall orätt, omoraliskt och ont. Gud såg att jorden blev fördärvad och uppfylldes av våld. Han tillintetgjorde denna onda värld och räddade bara åtta rättfärdiga själar. (1 Mos. 6:11, 12; 1 Petr. 3:19, 20) Längre fram tillintetgjorde Gud städerna Sodom och Gomorra på grund av den onda sedvänjan sodomi. Men det finns inte någonting i bibeln som visar att människorna på den tiden hade några skrivna regler i svart på vitt från Gud som uttryckligen förbjöd sådana sedvänjor. (1 Mos. 13:13; 19:24, 25) Gud hade från begynnelsen nedlagt i människan den förmåga som samvetet utgör. Människan vet i huvudsak vad som är rätt och vad som är orätt, vilka sedvänjor som är onda och domfällda av Gud. (Rom. 2:12—16) Människan vet i huvudsak vad som var Guds avsikt, när han gav mannen och kvinnan fortplantningsförmågan och gjorde det möjligt för de båda att genom sexuellt umgänge få avkomlingar. Därför vet människan i huvudsak att sodomi är orätt, att oral-genital parning är orätt, att otukt med djur är orätt, liksom också äktenskapsbrott, otukt, homosexualitet och liknande sedvänjor. Detta är orsaken till att både mannen och hustrun för att främja familjeendräkten måste verka inom gränserna för ett gudaktigt tänkesätt, grundat på Guds ords principer. Detta kan leda till bestående glädje och lycka i familjekretsen.
17. Nämn en annan fallgrop som måste undvikas i äktenskapet.
17 Vi bör också lägga märke till att förtroligheten i äktenskapsbandet inte skall användas som ett vapen mot äktenskapspartnern för någon självisk vinnings skull eller enbart i egna intressen. Aposteln Paulus gav rådet: ”Må mannen ge sin hustru det som tillkommer henne; men må också hustrun göra detsamma mot sin man. Beröva inte varandra detta, utom efter inbördes samtycke.” Var och en av parterna bör tänka på sin äktenskapspartners behov, alldeles som Paulus skrev: ”Var och en må fortsätta att söka den andres fördel i stället för sin egen.” — 1 Kor. 7:3, 5; 10:24.
18. Var får vi sunda råd om äktenskap och om hur äktenskapet skall hållas i ära?
18 Jehovas synliga jordiska organisation har sörjt för många nyttiga upplysningar som gifta personer kan begrunda, vilket kan bli till deras välsignelse. Dessa råd och denna vägledning kommer från ingen mindre än Jehova själv genom hans ord. Då aposteln Paulus skrev att äktenskapet skulle ”hållas i ära bland alla och den äktenskapliga sängen vara obesudlad”, så menade han just detta, och de som är intresserade av ett lyckligt, glädjerikt äktenskapligt liv tillsammans kan få ett sådant äktenskap genom att rätta sig efter detta goda råd från Paulus till de hebreiska kristna. — Hebr. 13:4.
19. Vilka ytterligare problem kommer att dryftas som har betydelse för det som gäller äktenskap, familjeendräkt och friden bland Guds tjänare?
19 Här har vi dryftat en lycklig äktenskapsanordning där både mannen och hustrun är överlämnade och döpta kristna, som arbetar mot samma mål och är intresserade av samma saker. Många tjänare åt Jehova befinner sig emellertid i den ställningen att de är gifta med en icke troende eller kanske skilda från sin partner. Hur går det till att de som befinner sig i en sådan ställning, vilka har barn att fostra och önskar leva ett lyckligt liv, klarar sina många problem? Vilka råd har Guds ord för dessa tjänare åt Jehova? Följande artikel kommer att dryfta dessa punkter.
[Bild på sidan 11]
Båda föräldrarna bör samarbeta i sådant som gäller disciplinerande fostran
[Bild på sidan 12]
Stiger ni upp tillräckligt tidigt för att hjälpa era barn att göra sig redo för skolan?