”Ett utbyte av uppmuntran”

VID Jehovas vittnens huvudkontor i Brooklyn i New York mottog man följande brev:

”Jag skriver till er från Wyndham, Australiens nordvästligast belägna stad. Den ligger invid de oländiga Kimberleybergen. Hoppas att ni bröder är vid god hälsa och fullt upptagna med ert förträffliga arbete, när detta brev når er. Vi har alla stort gagn av att ni fortsätter att arbeta flitigt med att framställa artiklar för Vakttornet och Vakna! Därför beslöt jag mig för att skriva till er och uttrycka ett uppriktigt tack.

Vi är isolerade större delen av året, eftersom närmaste grannförsamling ligger 640 kilometer härifrån, och då vi bara är tio medlemmar i församlingen, så kan ni föreställa er vilken ofantlig uppmuntran och andlig vederkvickelse som tidskrifterna skänker. De många trosstärkande upplevelserna har varit till stor hjälp för oss, och vi kan verkligen tacka dessa bröder, fastän vi aldrig har träffat dem, för deras trogna ställningstagande på Guds sida. Vi kan sannerligen tacka Gud för denna andliga föda i rätt tid. Inte förrän jag flyttade hit för att fortsätta som ’pionjär’ uppskattade jag till fullo hur viktigt regelbundet studium är, men nu har Jehova öppnat mina ögon, så att jag helt och fullt inser sanningen i Jesu ord i Matteus 5:3 och Matteus 4:4.

Ja, bröder, jag kunde kanske berätta lite för er om vårt arbete med att vittna i denna del av världen, så att ni också kan bli uppmuntrade. — Rom. 1:12.

Vår församling betjänar ett område på omkring 310.000 kvadratkilometer. Det finns en stor befolkningsgrupp av urinvånare, och för närvarande leder vi några framgångsrika studier, också ett med en fånge. Det är mycket uppfordrande att med framgång kunna kommunicera med dessa människor, och vi är glada över änglarnas vägledning; annars skulle det vara mycket svårt att utröna var det finns äkta intresse.

En viktig sida av vårt arbete består i att nå de talrika stationerna (rancherna), och detta innebär att vi måste färdas långa sträckor i damm och under svåra förhållanden. Vid en station placerade vi omkring hundra böcker till befolkningen där, och vi hoppas att vi skall finna verkligt intresse när vi gör återbesök. För att nå ett reservat för urinvånare färdades fem av oss drygt 50 kilometer i en liten båt. På vägen tillbaka upptäckte vi några krokodiler, och vi var bara alltför glada över att återigen få trampa marken i Wyndham.

Vi har nyligen skaffat en Rikets sal vid huvudgatan i Wyndham. Vid Åminnelsen, som hölls i den, var vi sexton närvarande. Jehovas arm har sannerligen inte varit för kort, och som ett exempel på detta kan nämnas att byggnaden ursprungligen utannonserades för 13.000 australiska dollar, men eftersom vi bara är en liten grupp kunde vi inte erbjuda mer än 1.000 dollar, och det accepterades!

Så bröder, även om erfarenheterna inte är på något sätt uppseendeväckande, så hoppas jag det kan uppmuntra er att veta att vi är lyckliga över att tjäna tillsammans med er i att utföra den lycklige Gudens arbete.”