En blick på kyrkan i Etiopien

PÅ KNAGGLIGA vägar till avsides belägna områden, på slippriga stigar längs smala bergsryggar, djärvt klängande i dinglande repstegar och trots många andra besvärligheter har tusentals turister tålmodigt gett sig i väg för att söka efter Etiopiens unika klippkyrkor och undangömda kloster.

I Tigréprovinsen fick de se kyrkor som var skickligt inhuggna i klippväggarna. I den avsides belägna staden Lalibela upptäckte de ”monolittempel”, byggnader som huggits ut ur ett enda klippstycke, varvid man har frilagt ett enormt granitblock och därefter format till det både invändigt och utvändigt.

Man blir påmind om religion också när man träffar människorna i Etiopien. Män kan bära sådana namn som Habteyesus (”Gåva från Jesus”), Haile Selassie (”Treenighetens kraft”), Woldemariam (”Marias son”) eller Gebremikael (”Tjänare åt Mikael”). Somliga kvinnor har på sina pannor stora tatueringar i form av kors. Vanliga hälsningar inbegriper fraser sådana som: ”Må Gud ge dig hälsa!” ”Gud vare tack, jag mår bra. Hur mår du?” Vissa etiopiska städer har bibliska namn.

Det är tydligt att den etiopiska kyrkan har haft ett kraftigt inflytande på landet som nu har mer än 25 millioner invånare. Låt oss ta en närmare titt på denna kyrka.

FORNTIDA HISTORIA

Före 300-talet enligt den vanliga tideräkningen var animismen förhärskande i stora delar av våra dagars Etiopien. Animism är tron på att medvetet, personligt liv existerar i djur, växter och andra föremål i naturen. Särskilt framträdande var ormdyrkan. Med tiden införde immigranter från södra Arabien tillbedjan av solen, månen och stjärngudar.

Utöver dessa primitiva trosuppfattningar påverkade den hebreiska religionen människorna i Etiopien. De som läser bibeln påminner sig de utmärkta tjänster som den etiopiske eunucken Ebed-Melek gjorde Jeremia. (Jer. 38:7—13) Etiopien var vidare ett av de länder till vilka judiska landsflyktiga blev kringspridda sedan Babylonien intagit Juda. — Jes. 11:11.

Strax efter det att den kristna församlingen hade grundats år 33 v.t., blev Filippus ledd av Jehovas ängel att vittna för ”en etiopisk eunuck, en makthavare under Kandace, etiopiernas drottning”. Filippus döpte eunucken, som sedan ”for glad vidare på sin väg”, och denne gav utan tvivel uttryck åt sin glädje genom att förkunna de ”goda nyheterna” i Etiopien. (Apg. 8:26—39) Etiopien blev emellertid en del av kristenhetens domäner allra senast under 300-talet, då Frumentios ordinerades till Etiopiens förste biskop av den ortodoxe ärkebiskopen Athanasius i Alexandria i Egypten.

I Aksum, huvudstad i det gamla riket i norra Etiopien, omfattade kung Esana den nya tron och tillkännagav att den skulle vara den officiella religionen. Han kom att kallas ”Etiopiens Konstantin”, eftersom hans omvändelse mycket liknade det exempel som getts av hans romerske samtida, Konstantin den store.

CEREMONIER OCH SEDVÄNJOR

I många avseenden liknar den etiopiska kyrkans läror andra ortodoxa kyrkors. Man använder kors, ljus, radband, halskedjor och bilder. Barndop praktiseras jämte det att man smörjer dopkandidaterna upp till trettio gånger på olika delar av kroppen.

När det gäller den dagliga bönen, uppmanas tillbedjarna att falla ner tre gånger inför treenigheten, en gång inför Maria och också en gång inför korset. När en rik person hade dött, läste man tidigare mässan varje dag under fyrtio dagar, medan fem mässor ansågs tillräckligt för en fattig människa. Gudstjänsterna inbegriper många hymner, av vilka somliga består av många strofer, där varje strof utgör en hälsning till olika kroppsdelar hos ett särskilt ”helgon”. Gudstjänsterna hålls i stor utsträckning på det annars utdöda språket geez.

Andra kännetecken är om möjligt ännu ovanligare. Under ett år förekommer åtminstone 33 högtider till Marias ära jämfört med bara nio som ägnas Jesus Kristus. Dyrkan av Maria är så betydelsefull för etiopierna att det amhariska ordet för ”protestant” betecknar ”fiende till Jungfrun”. Den sjunde varje månad hålls en högtid till treenighetens ära, medan den tolfte är helgad åt ärkeängeln Mikael och den tjugonionde åt Kristi födelse. Alla onsdagar och fredagar är fastedagar. Allt som allt finns det åtminstone 293 högtids- och fastedagar i den etiopiska årskalendern. Ett hundra åttio av dessa är obligatoriska.

Pilgrimsfärder intar också en framträdande plats i den etiopiska kyrkan. Den allra populäraste vallfärden kan sägas vara den som i slutet av december går till byn Kulubi i östra Etiopien. Detta är en högtid till ”sankt Gabriels” ära. Uppskattningsvis 100.000 eller fler pilgrimer, som kommer till den här högtiden, översvämmar landsbygden som omger den lilla byn.

Som tidigare nämnts spelar vissa drag i den forntida israelitiska gudsdyrkan en roll i den etiopiska kyrkans läror. I detta inbegrips att man håller sabbaten, praktiserar omskärelse och gör åtskillnad mellan ren och oren föda. Det judiska inflytandet kommer till synes också i utformningen av kyrkobyggnaderna.

Alla etiopiska ortodoxa kyrkor har avdelningar som i viss mån är utformade enligt Salomos tempel i Jerusalem. Den yttre avdelningen är i huvudsak avsedd för dem som sjunger psalmerna och hymnerna. Nästa rum kallas keddest (”det heliga”) och är den plats där nattvardsgången sker. Det innersta rummet, som kallas ”det allra heligaste”, inrymmer tabot, en kopia av förbundsarken i Salomos tempel. I procession bär man tabot högt upplyftad, och detta ackompanjeras med sång, dans, av att man slår med bönekäppar och av ljudet från andra musikinstrument. Iakttagare menar att detta erinrar om den tid när kung David dansade av glädje under det att den ursprungliga förbundsarken fördes till Jerusalem. — Jämför 2 Samuelsboken 6:11—16.

Många av dessa läror och sedvänjor återfinns naturligtvis inte i den Heliga skrift. Vissa av dem härstammar från apokryfiska böcker, som fogats till bibeln, och från mer än ett tjugotal andra böcker med titlar sådana som: ”Tuppens bok”, ”Kristi lidandes historia” eller ”Paradisets bok”. Enligt somliga etiopiers mening är dessa böcker ännu viktigare än vissa av de riktiga bibelböckerna.

Ett annat framträdande drag hos den etiopiska kyrkan är dess magiska konster och dess vidskepelse. Många magiska böner av icke-kristet ursprung kombineras nu med hänvisningar till ”jungfru Maria” och ”helgonen”. Det råder fortfarande stor fruktan för ”det onda ögat”. Många präster utövar magi och förtrollar andra, och en del av detta sägs vara mycket verkningsfullt.

På några få platser har ormdyrkan fortlevt. Människor tror att ”helgonen” har sänt ormar för att beskydda omhuldade helgedomar. På några platser frambär människorna fortfarande offer till ormarna. Då och då beledsagas dessa offer av sånger och böner som frambärs av präster.

FÖLJDERNA AV SAMGÅENDET KYRKA-STAT

Föreningen av kyrkan och staten, som började under kung Esana, blev undan för undan allt starkare. Detta ledde till blodiga krig. På 500-talet v.t. invaderade kung Kaleb, under påskyndan av patriarken i Alexandria, Jemen för att hämnas vad de kristna fått lida där. Under senare århundraden spreds den etiopiska ortodoxa tron med hjälp av eld och svärd. En viss kung Zara Yakob kuvade det icke-ortodoxa religiösa inflytandet, och detta sägs ha överträffat alla den romersk-katolska ”inkvisitionens” övergrepp.

Den etiopiska kyrkan fortsatte att tillväxa i makt ända fram till 1800-talet. En lag trädde i kraft som krävde att kejsaren måste tillhöra denna kyrka och under ed lova att försvara tron. Lagparagrafer som förbjöd att man drev gäck med religion togs in i strafflagen. Andra religioners proselytvärvning begränsades till vissa ”öppna områden”, som valdes ut av kyrkan.

FÖRÄNDRINGENS VINDAR

Efter sexton hundra år med kyrklig överhöghet har vi kunnat se hur människor värderat den frukt som har frambringats under denna långa tid. Vad har de kommit fram till?

En nyligen gjord beräkning visade att endast omkring 10 procent av den vuxna manliga befolkningen kan läsa och skriva. De flesta människorna i Etiopien har drabbats av fattigdom, medan kyrkan själv och några av dess respekterade medlemmar har blivit rika. De senaste årens torka och svält har medfört att kyrkan blivit starkt kritiserad, i synnerhet av den yngre generationen, för att obarmhärtigt ha missbrukat sina rikedomar och vägrat hjälpa de behövande. Därför har stödet för kyrkan minskat i snabbare takt än tidigare.

Följden har blivit att många munkar och präster lämnat kyrkorna, och de söker nu en tillflykt i sina hembyar. Särskilt de unga har börjat se sig omkring efter något annat som kan ge dem vägledning i livet. Trots de ansträngningar som kyrkans ämbetsmän gör för att hejda den ökande strömmen av ungdomar som lämnar kyrkan, vinner den ateistiska läran allt större gehör.

Vår kortfattade översikt av den etiopiska kyrkan uppenbarar en besynnerlig form av tillbedjan. Med de sedvanliga, ortodoxa, kyrkliga sedvänjorna har den blandat animism, ormdyrkan och israelitiska inslag.

Samtidigt är Jehovas vittnen i detta land glada över att kunna dela med sig av bibelns sanningar till sina medmänniskor. Vittnena är ivrigt sysselsatta med att leda många bibelstudier med människor här. Därför gläder sig många etiopier över att ha fått lära sig hur man kan ”tillbedja Fadern med ande och sanning”. (Joh. 4:23) De tar inte längre del i rituella ceremonier för att visa vördnad för någon. De har erfarit sannfärdigheten i det som Jesus sade: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” — Joh. 8:31, 32.