De var för snara att kritisera!

ÅR 1950 presenterade New World Translation of the Christian Greek Scriptures vittnesbörd till stöd för att man gjort bruk av Guds namn. Vissa religiösa skribenter kritiserade likväl det förhållandet att ”Jehovah” hade insatts i ”Nya testamentet”. Således gjorde de sig själva kända för att ha en annan åsikt än David, som sjöng: ”Prisen med mig Jehovah, låtom oss med varandra upphöja hans namn!” — Ps. 34:4, Myrberg; jämför Psalm 74:10, 18.

I en broschyr utgiven av Columbusriddarna, ett romersk-katolskt brödraskap, framfördes denna anklagelse:

”De första kristna som skrev Nya testamentet använde säkert inte [Jehova], utan snarare ordet ’Herren’, som de också tillämpade på Kristus. Här har vi således ett rörande exempel på skenforskning som söker försvara det oförsvarbara.”

En presbyteriansk teolog, dr Bruce M. Metzger, påstod också att det var ”oförsvarbart” och tillade:

”Att införa ordet ’Jehova’ i Nya testamentets text ... är ren advokatyr.”

Jack P. Lewis, professor vid ett college drivet av Church of Christ, skrev om bruket av ”Jehova”:

”Samtidigt med att det är tvivelaktigt nog i Gamla testamentet, saknar det helt berättigande i Nya testamentet.”

Och baptistpastorn Walter R. Martin talade nedsättande om —

”ytligheten i den forskning som bedrivs av Jehovas vittnen, vilkas förmätna anspråk på att ha välgrundade skäl till att återställa Guds namn (Jehova) i Skriften ... uppenbaras vara ett tomt skolastiskt bedrägeri”.

Hur djärva, dogmatiska och oförsynta var inte dessa kritiker! Enligt vad som framgår av andra artiklar i detta nummer var likväl denna kritik helt utan grund. Till och med i vetenskapliga kretsar medger man nu att Jesu apostlar gjorde bruk av Guds namn, ja, att de tog med det i ”Nya testamentet”.