Håll, om möjligt, frid med alla människor
DE MÅNGA fraktionerna — religiösa, politiska, nationella och etniska — lämnar inte stort rum för frid på jorden i våra dagar. De kristna uppmanas emellertid: ”Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor.” (Rom. 12:18) Detta visar sig ibland vara mycket svårt. Men de kristna vet att de för att åtnjuta frid med Gud måste lyda denna befallning, vilket innebär att de måste vara neutrala i förhållande till de söndrande fraktionerna i världen och att de dessutom måste hörsamma Jesu ord att söka ”fridens vänner” genom att tala med alla människor om den frid som Guds rike skall införa på jorden. — Luk. 10:5, 6.
När de sanna kristna upprätthållit denna fridfulla neutralitet, har de inte dragit sig undan sina skyldigheter. De har lidit, men har fått erfara uppfyllelsen av apostelns ord: ”Fortsätt att ... leva i frid; och kärlekens och fridens Gud skall vara med er.” — 2 Kor. 13:11.
I en del länder, där det förekommit bitter maktkamp, har många av Jehovas vittnen blivit dömda till fängelse på grund av att de vägrat att bli indragna i politiska tvistefrågor. Några har avtjänat så många som tre eller fyra straff i följd. Andra, däribland kvinnor, har blivit svårt slagna. Men ingen av dem som blivit dömda eller misshandlade har någonsin sökt hämnas på något sätt. Medan de suttit i fängelse har de funnit några ”fridens vänner” som lyssnat till de goda nyheterna om Guds rike och som börjat ändra sitt levnadssätt för att behaga Gud. I många fall har dessa kristnas fridfulla uppträdande lett till att vakterna behandlat dem med vänlighet och respekt. De har fått erfara Jehovas beskydd på andra sätt. De har inte alltid fått röna vänlighet från människor, men de har haft den glädje som apostlarna hade — de ”gladde sig över att de hade räknats värdiga att bli vanärade för hans [Jesu] namns skull”. — Apg. 5:41.
En man, som tjänar som tillsyningsman i en församling av Jehovas vittnen, insåg att han när som helst kunde vänta sig fängelsestraff på grund av sin neutrala ställning. Han kunde ha lämnat landet och därigenom sluppit ifrån problemet helt och hållet och bott någon annanstans med sin familj i lugn och ro. Men han och hans familj tänkte över frågan under bön och kom fram till att hans kristna förpliktelser och det arbete, som behövde utföras när det gällde att hjälpa andra att lära sig mer om bibeln, avgjorde att det skulle tjäna Rikets intressen bättre om de stannade kvar, även om det var farligare. Förberedelser gjordes för att hustrun och de fyra barnen gemensamt skulle kunna arbeta och dra försorg om familjens materiella behov, om mannen skulle sättas i fängelse. Hur dystert det än såg ut, förtröstade de på att Jehova skulle sörja för dem.
I ett visst land, som plågats av politiska stridigheter, förblir Jehovas vittnen, liksom i alla andra länder, neutrala i förhållande till de stridande parterna. När ett av vittnena var på väg till ett bibliskt möte, arresterades han av soldater. Då de tömde den bokväska som han bar och fann att den var full med biblar och biblisk litteratur, sade en av soldaterna: ”Vi ber om ursäkt. Vi är inte ute efter Jehovas vittnen.” Detta utvecklade sig till ett samtal om bibeln. Vittnet släpptes med orden: ”Vi förstår er inställning till politiska angelägenheter — ni vittnen för Jehova.”
I ett annat land, där det förekommer mycket våld vid gränserna och omfattande gerillaverksamhet, fick ett av Jehovas vittnen, som är anställd vid polisen, ett nytt uppdrag att tjänstgöra i ett gerillaområde. Trots att han arbetade på avdelningen för fingeravtryck, blev han uppmanad att gripa till vapen under en gerillaattack. Han vägrade att bryta sin neutralitet, och för detta sattes han i fängelse. Gerillasoldaterna gick snart till förnyad attack och utplånade hela polisstyrkan. Trots att detta vittne fortfarande var en fånge, var han lycklig över att hans ståndpunkt i lydnad för bibelns principer hade resulterat i att han blev beskyddad. Han är glad att han fortfarande är vid liv och att han kan fortsätta att leva i frid med alla människor.
Även om de kristna själva är fridfulla, måste de vara mycket noga med att klargöra sin neutrala ståndpunkt som kristna, och de bör undvika situationer som skulle kunna sätta deras ståndpunkt i tvivelsmål. Vikten av att alltid vara på sin vakt när det gäller detta underströks av en händelse som inträffade i en liten by. En församlingsäldste bodde med sin familj hos en köttslig bror, som inte var ett Jehovas vittne. Gerillasoldater gick till attack och arresterade de två männen jämte flera andra bybor. Vittnet bedyrade att han var neutral som kristen, men gerillasoldaterna svarade att de hade funnit honom i samma hus som en person (hans köttslige bror) som var misstänkt för anti-gerillaverksamhet. De beordrade sedan mannens hustru och barn att tillsammans med andra bybor springa för sina liv, medan de sköt och dödade den äldste och fyra andra män. Vittnet hade inte gjort något okristet, och hans död är verkligen beklaglig. Denna dystra erfarenhet understryker emellertid att vittnena måste göra sin kristna neutralitet klart känd och vara försiktiga så att de undviker situationer och förhållanden som kan dra deras neutralitet i tvivelsmål. — Matt. 10:16.
Man kan inte förvänta att alla skall vara vänner med Jehovas vittnen, men många hyser stor respekt för en människa som samvetsgrant och uppriktigt tjänar Gud. Det är som den inspirerade författaren till det bibliska ordspråket sade: ”Om en mans vägar behaga HERREN [Jehova] väl, så gör han ock hans fiender till hans vänner.” — Ords. 16:7.