Avgudadyrkan — de israelitiska rikenas fall
ISRAELS tiostammarsrike fick en dålig början när dess förste kung, Jerobeam, införde kalvdyrkan. Israels avgudadyrkan upphörde aldrig och medförde slutligen att Jehova tillät assyrierna att förstöra det norra riket. I stället för att dra lärdom av detta varnande exempel genomsyrades även tvåstammarsriket av avgudadyrkan. Jehova tog därför sin hand ifrån nationen. Till sist lades huvudstaden i ruiner tillsammans med det vackra templet, som kung Salomo hade byggt. Andra Konungaboken i bibeln fortsätter den historiska redogörelsen, som började i Första Konungaboken, och visar tydligt att israeliterna kunde ha undvikit denna katastrof, om de hade följt profeternas råd.
Bland de framstående profeterna i norra riket fanns Elia och Elisa. När Elia mirakulöst togs bort från skådeplatsen, fullföljde Elisa hans uppdrag. En framträdande detalj i detta uppdrag var att smörja kung Jehu. Sedan Elisa sänt en av sina medhjälpare att göra detta, dröjde Jehu inte med att verkställa Jehovas hämnd mot Ahabs avgudadyrkande hus, däribland den ondskefulla Isebel.
Därefter tog Jehu itu med att utrota Baalsdyrkan i sitt rike. Man fick först det intrycket att han till och med skulle främja Baalsdyrkan i större utsträckning än Ahab hade gjort, då han lät samla alla avgudadyrkare i Baals tempel. Sedan Jehu förvissat sig om att inte en enda Jehovas tillbedjare fanns bland dessa, befallde han sina män att dräpa de samlade avgudadyrkarna. På grund av att Jehu vidtog dessa direkta åtgärder fick han en försäkran om att fyra generationer av hans söner skulle efterträda honom som kungar. Dessa visade sig vara Joahas, Joas, Jerobeam II och Sakarja.
Men Jehu underlät att utplåna kalvdyrkan. Den bibliska redogörelsen lyder: ”Jehu tog dock icke i akt att vandra efter HERRENS [Jehovas], Israels Guds, lag av allt sitt hjärta; han avstod icke från de Jerobeams synder, genom vilka denne hade kommit Israel att synda.” — 2 Kon. 10:31.
Ingen av Jehus avkomlingar eller några andra senare regenter i tiostammarsriket åtog sig att göra slut på kalvdyrkan. Andra Konungaboken ger den här kommentaren angående situationen och dess utgång: ”Israels barn vandrade i alla de synder som Jerobeam hade gjort; de avstodo icke från dem. Men till slut försköt HERREN Israel från sitt ansikte, såsom han hade hotat genom alla sina tjänare profeterna. Så blev Israel bortfört från sitt land till Assyrien, där de äro ännu i dag.” (2 Kon. 17:22, 23) Elia och Elisa var inte de enda profeterna som varnade israeliterna. Bland de övriga var Jona, Oded, Hosea, Amos och två profeter som hette Mika. Folket brydde sig emellertid inte om profeternas vädjanden till dem att göra bättring.
I tvåstammarsriket var förhållandena inte mycket bättre. Trots att sådana goda regenter som Josafat och Hiskia gjorde sina försök, fick avgudadyrkan tid efter annan ett starkt grepp om israeliterna. Hiskias egen son, Manasse, återinförde avgudadyrkan. Under Manasses regering blev folket så fördärvat i sin falska tillbedjan att senare ansträngningar att få dem att ändra sig hade föga framgång. Deras uppförande kom att bli sämre än kananéernas, som israeliterna hade drivit bort. Manasse tog ledningen i falsk tillbedjan. Han lät sin egen son gå genom eld, utövade trolldom och spiritism och tog sin tillflykt till spådom. Han utgöt dessutom mycket oskyldigt blod.
Inte ens den omfattande kampanjen mot avgudadyrkan, som Manasses svärson Josia företog, kunde rädda tvåstammarsriket från katastrof. Josia själv dog på slagfältet, medan han försökte slå tillbaka de egyptiska styrkorna vid Megiddo. De fyra sista judeiska kungarna — Joahas, Jojakim, Jojakin och Sidkia — efterliknade inte den trogne kung Josia. De var alla dåliga regenter och avgudadyrkare. På grund av att regenterna och deras undersåtar vägrade att lyssna på profeterna och överge avgudadyrkan, förstördes Jerusalem slutligen, och Juda land blev ödelagt.
Gud har inte ändrat sin syn på avgudadyrkan sedan den tid då Andra Konungaboken blev skriven, förmodligen av profeten Jeremia. Avgudadyrkare kan inte hoppas på att kunna undfly Jehovas ogynnsamma dom. Vi gör därför väl i att följa bibelns uppmaning: ”Fly från avgudadyrkan.” — 1 Kor. 10:14.