Frågor från läsekretsen
● Vilken syn bör en kristen ha på att vara närvarande vid en religiös ceremoni, till exempel en judisk bar-mizvah, eller en fest som åtföljer den?
Kristna människor, som vill behaga Jehova, önskar undvika sådana religiösa tillfällen.
Åtskilliga religioner har speciella ceremonier som anger att en person har blivit medlem. Det kan vara en dopceremoni, rituell omskärelse eller, såsom i fallet med judiska pojkar, bar-mizvah.
Ett uppslagsverk om den judiska religionen säger att bar-mizvah betyder ”en vuxen manlig jude, förpliktad att fullgöra buden”. I vidare betydelse betecknar ordet också ”den ceremoni, vid vilken en trettonårig pojke blir en vuxen medlem av den [judiska] gemenskapen för ceremoniella ändamål”.
Ofta har sådana religiösa händelser två faser, själva ceremonin, som vanligtvis hålls i en religiös byggnad, och en åtföljande fest eller bjudning. Det förut nämnda uppslagsverket säger till exempel att till bar-mizvah hör ”den religiösa ceremonin i synagogan och det sällskapliga firandet efteråt”. Familjens släktingar och vänner kan inbjudas att vara med vid båda tillfällena eller bara vid firandet eller festen.
Den kristne kan få hjälp att avgöra hur han skall betrakta sådana händelser genom att tänka på vad det hela egentligen rör sig om. Är det bara en fråga om att erkänna att någon har blivit vuxen? Eller är det en särskild religiös ceremoni? Är festen bara en helt vanlig bjudning, ett tillfälle då släktingar och vänner kommer tillsammans, eller är den ett firande av att någon har genomgått en ritual, genom vilken han har blivit medlem av den religionen?
Med dessa frågor i tankarna kan du begrunda det som Jesus sade till en samaritisk kvinna: ”Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbedja med ande och sanning.” (Joh. 4:24) Kan du föreställa dig att Jesus frivilligt skulle gå in i ett romerskt tempel, därför att någon släkting eller bekant befann sig där för att bli invigd åt den religion som utövades i templet? Skulle Jesus dessutom ha valt att vara med vid firandet av en sådan invigning vid en fest efteråt? Knappast. Det skulle vara i strid med den inspirerade uppfattningen: ”Vilken samstämmighet finns mellan Kristus och Beliar? Eller vilken del har en troende och trogen med en icke troende? Och vilken överensstämmelse finns mellan Guds tempel och avgudar? ... ’”Därför, gå ut ifrån dem och avskilj er”, säger Jehova, ”och sluta upp med att röra vid det orena”’.” — 2 Kor. 6:15—17.
Somliga släktingar kan bli sårade, om en kristen tackar nej till deras välmenta inbjudan. Den kristne vet detta, och om han väljer att inte vara med vid bjudningen, önskar han förklara orsaken till sitt beslut på ett vänligt och milt sätt. (Ords. 15:23, Pred. 12:10) Han bör förklara att det förhållandet att han inte är närvarande inte på något sätt bör uppfattas som bristande tillgivenhet för familjen. Han kan nämna för sin släkting att alldeles som han respekterar dennes samvete, så hoppas han att släktingen kommer att förstå och respektera hans uppriktiga, på samvetet grundade inställning.
Ibland kan en icke troende make eller far insistera på att hans kristna hustru eller barn skall följa med honom till en sådan fest. Detta kan innebära ett problem. Den kristne önskar hålla sig avskild från andra religioner, men bibeln säger också att man skall respektera mannens eller faderns ledarskap i familjen. (Ef. 5:22, 23; 6:1—3) Varje kristen måste alltså själv avgöra hur han skall handla. En hustru kan till exempel komma till den slutsatsen att om det inte krävs av henne att hon skall ta del i några religiösa ceremonier, kan hon gå med på sin makes begäran att hon skall vara med vid festen — det är i själva verket där han förser familjen med mat. Men en annan hustru kan i detta urskilja en bestämd ansträngning att få henne att kompromissa med sina religiösa principer. Därför kan hon besluta att inte vara med vid en sådan fest, och trots detta fortsätta att respektera sin make som huvudet i familjen. — Kol. 3:18.
Medan den kristne inser att sådana situationer ofta inbegriper djupa känslor å släktingars och bekantas sida, måste han först och främst tänka på vikten av att vara trogen mot Jehova Gud. Det kommer att göra det lättare för honom att fatta ett rätt beslut, när han inbjuds att fira att någon har blivit medlem av en annan religion.