Frågor från läsekretsen

● På mitt förvärvsarbete får alla anställda julbonus. Bör jag vägra att ta emot bonusen, eftersom jag inte firar jul?

Det beror på vad den i verkligheten står för och hur reaktionen blir om man tar emot den.

Som vi ofta har visat har jul och många andra högtider som firas i kristenheten inte sin grund i bibeln. I själva verket har de hämtats från icke-kristna religioner.a Bibeln påbjuder att de kristna skall fira endast en högtid, den årliga åminnelsen av Jesu död. — Luk. 22:19, 20.

Om man skulle ta emot ”julbonus”, innebär det i så fall att man tar del i detta julfirande? Det gör det kanske inte. Det kan hända att det inte alls är meningen att man skall få den uppfattningen att var och en som tar emot bonus firar jul. Det kan vara så att arbetsgivaren helt enkelt väljer att vid årets slut ge alla sina anställda en del av företagets vinst, och detta vid en tidpunkt då många av dem särskilt uppskattar att få en klumpsumma som de kan använda till vad de vill. Bonus kan ges både som ett bevis på tacksamhet för den tjänst personalen utfört under hela året och som en stimulans för att den skall fortsätta att utföra ett gott arbete och för att förhållandet mellan arbetsgivare och anställda skall vara vänligt och gott. Arbetsgivaren kan ge den till alla anställda, oavsett om man som jude, muslim eller tillhörande någon annan trosuppfattning inte tror på julen. Ett Jehovas vittne behöver med andra ord inte känna sig förhindrad att ta emot gåvan bara därför att den ges vid den tidpunkten eller bara därför att man gett den detta namn, ”julbonus”.

Även om den som ger gåvan ger den vid just denna tidpunkt på grund av sin religiösa tro, betyder inte detta att man förväntar att mottagaren skall omfatta samma religiösa trosuppfattning. Det händer ofta att en arbetskamrat eller släkting säger till ett Jehovas vittne: ”Jag vet att du inte firar jul (eller någon annan högtid), men jag vill i alla fall ge dig den här presenten.” Om den kristnes samvete inte blir oroat av att han tar emot gåvan, kan han välja att ta emot den och tacka för den, utan att nämna någonting om högtiden. (Apg. 23:1) Många kristna har handlat på liknande sätt, då de fått en gåva av någon som inte känt till deras tro. Den kristne kan kanske vid ett annat tillfälle, då risken för att givaren skall bli förnärmad eller ta anstöt sannolikt är något mindre, taktfullt nämna att han, den kristne, inte firar denna religiösa högtid, och han kan vänligt och med mildhet förklara att detta är orsaken till att han själv inte gav någon present vid den högtiden. — 1 Petr. 3:15.

Men om det är uppenbart att gåvan ges i den avsikten att man skall visa att den kristne inte håller fast vid sin tro eller kompromissar för att få den, är det definitivt bäst att avstå från den. Det är Jehova Gud som de kristna måste tillbedja. Det är endast honom vi ägnar helig tjänst. — Matt. 4:8—10.

[Fotnoter]

● I min mans familj är det sed att alla barnen och barnbarnen samlas i hans föräldrars hem till en stor måltid den 25 december. Min man vet att jag som ett Jehovas vittne inte firar jul. Men frågan är: Kan jag gå till denna måltid eller inte?

Du måste personligen ta ställning till vad som är bäst i ditt fall. Här är några synpunkter som du kanske skulle vilja begrunda.

På många håll betyder det förhållandet att de flesta inte arbetar vissa helgdagar att dessa dagar är lämpliga tillfällen, då familjerna kan komma tillsammans. Även kristna släktingar och vänner har dragit nytta av sådana dagar för att tillsammans göra en utflykt eller för att äta en gemensam måltid, fastän de inte firar den religiösa högtiden. Denna ledighet från det världsliga arbetet kan vara en av orsakerna till att din mans familj samlas den 25 december. Men om de flesta av släktingarna firar jul, kan den gemensamma samvaron också bli ett tillfälle då man säger ”God jul” till varandra och ger varandra julklappar.

Jehovas vittnen har klargjort att Jesu efterföljare inte är ålagda att fira minnet av hans födelse, att han inte föddes den 25 december och att detta datum har tagits upp efter en hednisk romersk högtid. (1 Kor. 11:23—26) Därför firar inte Jehovas vittnen jul. De har dessa Jesu ord i tankarna: ”Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbedja med ande och sanning.” — Joh. 4:24.

De av din mans släktingar som inte har samma på bibeln grundade tro som du kan känna sig fria att fira jul. Men samtidigt bör de i rättvisans namn respektera och erkänna att du har frihet att avstå från att fira denna högtid. Du kan fråga dig om de skulle bli upprörda eller förargade, ifall du var med vid familjemåltiden men inte sade ”God jul” till dem, gav dem julklappar eller tog del i några andra förehavanden som hör samman med högtiden. Detta är någonting som du och din man borde resonera igenom i förväg. Som kristen hustru har du utan tvivel respekt för din mans ledarskap, och det gäller tydligtvis också sådana frågor som har att göra med var familjen skall äta. Genom att du respektfullt och med mildhet talar om hur du känner det och samtidigt visar att du är resonlig, kan han mycket väl känna det så att han vill försöka finna en lämplig lösning på problemet. — Fil. 4:5; Kol. 3:18.

Din man kanske uppmanar dig att följa med honom och föreslår att du betraktar det som en vanlig måltid och att du inte tar del i något som har med högtiden att göra. Detta är något du kan göra, för man skulle kunna vara närvarande på platser, där andra människor ägnar sig åt religiösa aktiviteter, utan att man personligen tar del i dessa. (Jämför 2 Konungaboken 5:17—19.) Och bibeln visar att även om en annan människa har den föreställningen att ett visst slag av mat har en särskild innebörd, kan den kristne betrakta den som vanlig mat och äta den. (1 Kor. 8:8; 1 Tim. 4:4) Men när aposteln Paulus gav dessa synpunkter, framhöll han hur viktigt det är att ta hänsyn till andra människors samvete, att man försöker undvika att ge andra människor ett felaktigt intryck som skulle kunna leda till att de tar anstöt. — 1 Kor. 10:23—30.

Om du skulle gå på familjefesten och äta middag den 25 december, skulle dina släktingar då dra den slutsatsen att du firade jul tillsammans med dem? Eller förstår de, på grund av vad de vet om din tro och vad de ser när det gäller ditt uppförande vid festen, att samvaron och måltiden inte har någon som helst religiös innebörd för dig? Du är den som bäst kan avgöra hur situationen är och vilka attityder som är förknippade med den, och du bör fatta ett beslut som du anser vara vist, enligt kristna principer och i överensstämmelse med ditt enligt bibeln fostrade samvete.