Den avgudadyrkande, maktgalna Atalja

TALESÄTTET ”sådan moder, sådan dotter” kan helt och fullt tillämpas på Atalja, dottern till Isebel och Ahab, Israels kung. Isebel drog sig inte för att utgjuta oskyldigt blod för att befrämja sina syften, och inte heller Atalja gjorde det. Båda var djupt engagerade i avgudadyrkan.

Det var verkligen ett tragiskt misstag, då den trogne kung Josafat i Juda ordnade ett äktenskapsförbund med kung Ahab genom att ta Atalja till hustru åt sin son Joram. Detta förbund kom nästan att kosta Josafat livet, då han förenade sig med kung Ahab i ett militärt äventyr mot araméerna. Även om Jehova Gud ingrep för att bevara honom, blev Josafat tillrättavisad med orden: ”Skall man då hjälpa den ogudaktige? Skall du då älska dem som hata HERREN [Jehova]?” — 2 Krön. 18:1—3, 30, 31; 19:1, 2.

Efter Josafats död kom verkningarna av detta äktenskap nästan att tillintetgöra Juda kungliga släktlinje. Ataljas fördärvbringande påverkan bidrog till att Joram följde samma onda handlingssätt som Ahabs kungliga hus. För att säkra sin ställning mördade han sina bröder och några av furstarna. Genom att Jehova övergav Joram för hans trolöshet fick han möta både inre och yttre svårigheter. Araberna och filistéerna härjade Juda rike, och med undantag av den yngste sonen Ahasja (Joahas) tog de till fånga alla Jorams söner. Den rövarskara som kom tillsammans med araberna dödade sedan alla de äldre sönerna. Slutligen dog Joram i en vämjelig sjukdom, som ledde till att ”hans inälvor [föll] ut”. — 2 Kon. 8:16—19; 2 Krön. 21:4, 16—19; 22:1.

Då Ahasja efterträdde sin far som kung, blev hans mor rådgivare åt honom. Eftersom hon hade den verkliga makten bakom tronen, kännetecknades Ahasjas korta, ettåriga regering av stor ondska. Sedan Ahasja blivit dödligt sårad på befallning av kung Jehu i Israel, såg Atalja sitt tillfälle att bemäktiga sig tronen i Juda rike. — 2 Krön. 22:2—9.

Atalja var så maktgalen att hon dödade sina egna sonsöner. Emellertid undkom det lilla barnet Joas genom att bli räddat av sin faster Josabeat. Omkring sex år senare utropade Josabeats man, översteprästen Jojada, Joas till kung. När Atalja såg detta, rev hon ”sönder sina kläder och ropade: ’Sammansvärjning! Sammansvärjning!’” Men det tjänade ingenting till. Jojada gav order om hennes avrättning. På detta sätt fick den sista överlevande medlemmen av Ahabs hus ett nesligt slut. — 2 Krön. 22:10—12; 23:11—15.

Hur kan Ataljas maktgalna handlingssätt förklaras? Hon var djupt engagerad i tillbedjan av avgudar. På grund av hennes inflytande bröt sig hennes söner in i Jehovas tempel — otvivelaktigt för att plundra det. Föremål som togs från Jehovas helgedom invigdes åt fruktbarhetsguden Baal. (2 Krön. 24:7) Alldeles som bibeln uppenbarar, leder sådan avgudadyrkan till alla slag av andra allvarliga synder. Vi läser:

”Alldeles som de inte har behagat hålla fast vid Gud i exakt kunskap, så har Gud prisgett dem åt ett honom misshagligt sinnestillstånd, till att göra ting som inte är tillbörliga, uppfyllda som de var av allt slags orättfärdighet, ondska, habegär, uselhet, fulla av avund, mord, osämja, svek, vrångsinthet, de var örontasslare, förtalare, Gudhatare, fräcka, övermodiga, inbilska, uppfinnare av skadliga ting.” (Rom. 1:28—30)

Det förhållandet att Atalja mördade sina egna sonsöner för att säkerställa makten åt sig själv uppenbarar precis hur långt ner i ett misshagligt sinnestillstånd avgudadyrkan kan föra någon.

Det som hände Atalja understryker vilken fara det ligger i att bli indragen i avgudadyrkan. Falsk tillbedjan kan öppna dörrarna för alla slag av ondska. Om vi är förståndiga, bör vi fortsätta att lyda de inspirerade orden: ”Var på er vakt mot avgudarna.” — 1 Joh. 5:21.