De behöver sina vänner
UNDER sitt dagliga arbete svarade en kristen i telefonen. Det var hustrun till en medkristen: ”Å, broder, doktorn har berättat för mig att min man bara har tre månader kvar att leva. Jag vet inte hur jag skall kunna säga honom det. Så kom jag plötsligt att tänka på dig. Snälla du, är du villig att tala med honom?” Efter några sekunder kom svaret: ”Ja visst. Jag tittar in till honom i morgon förmiddag.”
Nästa förmiddag hälsade de två männen hjärtligt på varandra. Sedan de druckit kaffe, frågade besökaren hur hans sjuke vän kände sig. ”Bara bra. Operationen gick bra. Nu gäller det bara att återvinna krafterna.”
”Det låter uppmuntrande att höra. Det visar att du har en rätt inställning. Som en Guds tjänare kan du alltid vara vid gott mod, även om ditt tillfrisknande blir fördröjt, kanske längre än du räknar med nu. Men oavsett vad som kan komma, kan vi uthärda allt i vår himmelske Faders kraft, eller hur?”
Den sjuke, även han en mogen man, såg mycket uppmärksamt in i sin väns ögon. ”Vänta lite! Du tycks veta något om mig som jag inte vet själv.” Besökaren svarade lugnt: ”Ja, det är riktigt. Doktorn talade med din hustru, och det han sade var allvarligt. Han menar att ditt liv är i fara. Han är förstås den förste som har uttalat sig, men det visar att vi bör göra något. Skulle det inte vara förståndigt att söka en annan läkare, som kanske har möjlighet att hjälpa dig med ett annat slags behandling? Du skulle inte vara den första patient som har levt mycket längre än vad läkarna förutsagt. Men skulle det inte vara bäst att göra vad som behöver göras nu, ifall din sjukdom skulle bli värre? Jag är villig att hjälpa dig på det sätt du önskar.”
Detta samtal höll på längre, men vi har fått veta tillräckligt för att klart inse hur uppriktigt det var och till vilken hjälp det visade sig vara. De som är sjuka har rätt att få veta sanningen om sitt tillstånd, speciellt om de frågar om det.
VARFÖR TVEKAR VI IBLAND?
Vi kanske är något ovilliga att besöka någon, vars liv inom kort kommer att nå sitt slut. Vi ser och känner dödens nedbrytande makt så nära, och det skrämmer oss. (Hebr. 2:14, 15) Men snälla du — liksom i alla de fall där dina vänner är i stora svårigheter — tänk inte på dig själv i sådana situationer. Ordspråksboken 17, vers 17, framhåller inte utan anledning: ”En sann vän älskar alltid och är en broder som föds för tider av nöd.” (NW) Som medlem av den kristna församlingen behöver din broder eller syster dig mer nu än någonsin tidigare. Låt inte din sjuke väns olyckliga situation orsaka att du styrs av känslor i stället för av omsorg om hans verkliga behov. Tänk på hans bästa och var en god vän. Detta kommer att ta bort din spänning, och den djupa glädjen som kommer av att tjäna andra kommer att bota din bedrövelse.
VAD SKALL MAN SÄGA?
När man besöker någon som är mycket sjuk, gör man bäst i att inse att han inte blir hjälpt av en låtsad glättighet. Den vänliga frågan ”Får jag sitta ned hos dig en stund?” kan ge en bra början. Sådana frågor som ”Hur känner du dig?” eller ”Kan jag göra något för dig?” kan visa vad den sjuke önskar tala om. Om han är rädd för vad som kan hända i framtiden, sådant som han inte vet något om, kommer det att vara mycket svårt för honom att tala om det. Det är inte så lätt att säga vad som rör sig i hans sinne och hjärta. Men om den sjuke skulle vara intresserad av att tala om den dystra framtidsutsikten i samband med hans sjukdom, avbryt då inte med sådana missriktade uttalanden som: ”Å, du får inte tänka så! Du kommer säkert att bli bättre.” Håll ärligt med honom att det värsta kan hända, men att till och med då kan han lägga allt i sin himmelske Faders mäktiga händer. — Fil. 4:6, 7.
Du kan säga: ”Kan jag inte få läsa några fina tankar från bibeln för dig?” Sådana tröstande ord kommer att ha en trosstärkande inverkan. De som är sjuka tycker om psalmerna i Psaltaren på grund av att de så underbart framställer de djupa känslorna hos en människa i nöd och hennes rop till Jehova om hjälp.
De som är allvarligt sjuka är vanligtvis mycket trötta och orkar inte samtala så mycket. Därför är det inte nödvändigt att tala hela tiden i sådana situationer. Att bara sitta tyst vid sidan om sängen och hålla den sjukes hand kan i sig självt vara en källa till tröst. Även om våra vänner som ligger i väntan på döden inte begär att man skall frambära en bön, kommer de verkligen att uppskatta om medkristna tar tillfället i akt att frambära bön. Om du kan finna ord som visar fullständig tro på Jehovas önskan och förmåga att stödja din vän i hans svåra situation, kommer ni båda att få del av en upphöjd stund av enhet i anden.
Även om vi aldrig bör försöka tvinga någon som är mycket sjuk att göra anordningar för den tid då han inte längre är vid liv, är det bra att vara vaken för det tillfälle, då han önskar tala om detta. Han skulle säkerligen känna en oerhörd lättnad, om hans kristna vänner lovade att bistå de efterlevande efter det att han somnat in i döden — särskilt hans hustru och barn eller, om det gäller en kvinna, hennes man. Kanske det är nödvändigt att upprätta testamente, ordna med förmynderskap eller avsätta medel för visst ändamål eller underhåll. Att man konsulterar en advokat ger en bättre försäkran om att de sista önskningarna kommer att verkställas.
Det är naturligtvis inte alltid som våra besök kommer att vara så allvarliga som dem vi just beskrivit. Det beror på situationen som din sjuke vän befinner sig i. De sjuka tycker ofta om att bli påminda om hur de hade det under lyckliga stunder i livet. Minns du någon trevlig erfarenhet som du haft tillsammans med honom? Återge den, och du kan vara säker på att när du har gått, kommer den sjuke att uppehålla sig vid dessa hjärtevärmande minnen. Du kan framkalla en djup känsla av lycka i hjärtat hos en nitälskande Jehovas tjänare, som nu inte har möjlighet att göra något i tjänsten på fältet genom att predika de ”goda nyheterna”. Påminn honom om allt han gjort i detta avseende tidigare. Ge de sjuka hjärtligt beröm för deras uthållighet och det goda föredöme de utgör, då de uthärdar sina lidanden med tro och med glatt sinne. — Hebr. 6:10.
ÖVERVINN DIN FRUKTAN
Du håller nog med om att de som har förlikat sig med tanken att sjukdom eller olyckshändelse kan åstadkomma att livet tar slut är i en bättre ställning att hjälpa andra som ligger i väntan på döden. Det är bevis på mogenhet att inte förneka verkligheter som vi alla har att möta.
Men om fruktan för döden gnager i oss, vad kan vi göra för att komma över sådana onda känslor och mörka tankar? Först av allt: Försök inte att ignorera din fruktan. Ta dig tid att begrunda osäkerheten i detta livet och den lösning Gud ger. Vänner till Gud, den himmelska livskällan, kan begrunda denna angelägenhet på ett realistiskt men ändå balanserat sätt. De vet vad döden verkligen är: En omedveten sömn utan plåga eller ångest. (Joh. 11:11—14) Jesus lärde öppet att de döda skulle bli uppväckta. Han sade: ”Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut.” (Joh. 5:28, 29) Fastän Jesus blev avrättad av sina motståndare, blev han återförd till livet av sin himmelske Fader. Efter detta under, skriver aposteln Paulus, ”visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta är kvar intill denna stund”. (1 Kor. 15:3—8) Ja, det fanns verkligen mer än tillräckligt med vittnesbörd om Kristi uppståndelse.
Kristna vet att det liv de åtnjuter för närvarande inte är det mest betydelsefulla. Att ha Guds godkännande är mycket mer värt, då det ”har med sig ett löfte om livet nu och det som skall komma”. (1 Tim. 4:8) Och var förvissad om att Jehova kommer att ge kraft att möta döden i den stund vi verkligen behöver den. — Ps. 46:2.
”MEN INTE LÄMNADE I STICKET”
Skulle du känna dig förvissad om att den sjukdom du nu har ger en mörk framtidsutsikt, då är det verkligt nödvändigt att du bevarar din andliga balans. Kanske det kokar av frågor inom dig, sådana som: ”Men varför just jag?” Fruktan och djupa känslor av övergivenhet kan plåga dig. Bekämpa dem. Var herre över dina tankar och håll dem under kontroll. Du lever fortfarande, och Jehova är dig nära. Inse att djävulen skulle önska begagna sig av din svaghet genom att försöka försvaga din tro på Gud och hans löfte. Men du är inte ensam i din kamp. Jehova kommer inte att lämna dig i sticket. — 2 Kor. 4:9.
Sök efter vänner som kan hjälpa dig, särskilt sådana som själva redan i Jehovas kraft har övervunnit många svårigheter. Håll fast din tro på alla Guds löften. Se fram mot den tiden då du kommer att återvända till livet och få se alla Jehovas välsignelser. Vilken underbar tid kommer inte det att vara! Att få leva för evigt utan plåga och sorger och att få vara tillsammans med verkliga vänner. Jehova Gud önskar att vi alla skall få leva för evigt. Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som utövar tro på mig, han skall få liv, även om han dör.” — Joh. 11:25.
KOM IHÅG DINA SÖRJANDE VÄNNER
Skulle det hända att en kristen broder eller syster har somnat in i döden, får vi inte glömma de nära anförvanterna. Vid ett sådant tillfälle bör du sätta dig in i deras situation. Kan du föreställa dig hur de känner det efter en sådan smärtsam förlust? De måste fortsätta med sitt normala dagliga liv, men de känner fortfarande djup smärta. Det är nu som de verkligen är i behov av sina vänner — men vänner som har förmåga att lyssna. Att ha någon som än en gång lyssnar till skildringar om vad maken, hustrun eller barnet sade eller gjorde kan vara lugnande och tröstande. Det är omöjligt för dem att med ens glömma sina kära som avlidit. Under tiden kan du hjälpa dem att börja leva sitt eget liv igen.
Du kan göra så mycket för dina sörjande vänner. Ett telefonsamtal eller en oväntad inbjudan till en måltid ligger inom möjligheternas ram. Skulle du kunna låta dem vara med vid ditt personliga bibelstudium? Har alla formaliteterna med myndigheter och alla ekonomiska angelägenheter blivit ordnade? Har de tillräckligt med pengar till sitt uppehälle, och, om inte, är vi då villiga att hjälpa dem med något av det Jehova har gett oss?
Det bör stå klart för oss när våra vänner behöver oss på ett särskilt sätt — i tider av sorg, ängslan och även fruktan. Jesus framställde sin liknelse om den barmhärtige samariten också för oss just för sådana tillfällen. Må det aldrig bli skrivet om oss: Han gick ”förbi på motsatta sidan”, som prästen och leviten gjorde i Jesu berättelse. (Luk. 10:29—37) Nu förstår vi mycket bättre det som är skrivet i Predikaren, kapitel 7, vers 3: ”Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus.” Och Jakob skrev: ”Den form av gudsdyrkan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt är denna: att se till föräldralösa och änkor i deras betryck och att bevara sig utan fläck från världen.” (Jak. 1:27) Må Jehova välsigna oss, då vi gör detta!