Inblick i nyheterna
Gammaldags fostran ger lycka
● Är de nymodiga metoderna för att uppfostra barn lika bra som det gamla sättet? Den ansedda tidskriften New Scientist i England skrev för någon tid sedan om en undersökning som gjorts för att komma fram till svaret. Två grupper av förskolebarn iakttogs noggrant då de lekte. Barnen i den ”nya” eller ”progressiva” gruppen gavs kreativa leksaker och fick vara på en utomhuslekplats, men fick minimal tillsyn. Barnen i den andra gruppen fick bara vara inomhus och fick inte så många leksaker, men deras uppförande övervakades noga. De som inte lydde de stränga reglerna för ett godtaget uppförande fick stå i ”skamvrån”.
Vad uppenbarade undersökningen? Barn som lekte i den ”nya” gruppen var mycket mer aggressiva, och deras uppförande kunde variera från hotelser till verkligt fysiskt våld. Bland pojkarna i den ”nya” gruppen inträffade 89 aggressiva sammanstötningar (56 inbegrep slagsmål), jämfört med bara 5 i den disciplinerade gruppen, och i den senare gruppen munhöggs man bara. Flickorna i den ”nya” gruppen hade 42 aggressiva sammanstötningar, medan det bland flickorna i den disciplinerade gruppen inte inträffade någon sammanstötning.
Vad betyder resultatet av den här undersökningen? Tidskriften New Scientist förklarade: ”Barnen i den disciplinerade gruppen var helt enkelt lyckligare än barnen i den progressiva gruppen. ... Våra iakttagelser är helt i överensstämmelse med den gamla uppfattningen att barn är lyckligare och känner sig säkrare om de får bestämda regler för uppförandet och vet vilka reglerna är och vilket straff de kan förvänta om de överträder dem, än om de får fri uppfostran utan någon klar vägledning angående det uppförande som förväntas.”
Det står alltså klart att nya metoder, som motsäger det som gudomlig vishet har klargjort om barnuppfostran, kommer att ha föga framgång. Den som älskar sin son (eller sitt barn), heter det i Ordspråksboken 13:24 (NW), ”ser efter honom med tuktan”.
Kyrkor befrämjar mentalsjukdom
● Den 1 januari 1980 utökades listan över mentalsjukdomar i Amerikanska psykiatrikersällskapets diagnostiska handbok med ”patologiskt [sjukligt] hasardspelande”. Men enligt en undersökning godkände majoriteten av de 127 prästerna i Milwaukees romersk-katolska ärkestift i USA att kyrkan anordnar hasardspel i form av bingo. De betraktade inte bingo ”som en moralisk fråga”. Men i tidskriften U.S. Catholic utvecklade Nathan Kollar i en artikel temat ”Kyrkligt hasardspel är omoraliskt”. ”Spelaren vill att andra skall förlora, därför att det är det enda sättet att vinna”, skriver han. ”Vad kan en sådan attityd frambringa annat än kristna som är egocentriska — hatiska till att det går bra för andra — och glada över att det går bra för dem själva? Är detta kristet?” Man kan dessutom undra om inte kyrkligt hasardspel uppmuntrar en del människor att fortsätta på vägen till ”patologiskt hasardspelande”.