Frågor från läsekretsen

● Vad betyder uttrycket ”söken icke Betel” i Amos 5:5?

Israeliterna i det norra riket var mycket nitälskande i sitt utövande av falsk tillbedjan. Det visar de ord som riktades till dem genom profeten Amos: ”Kommen till Betel och bedriven eder synd, till Gilgal och bedriven än värre synd; frambären där på morgonen edra slaktoffer, på tredje dagen eder tionde. Förbrännen syrat bröd till lovoffer, lysen ut och kungören frivilliga offer. Ty sådant älsken I ju, I Israels barn, säger Herren, HERREN [Jehova].” — Am. 4:4, 5.

Betel var ett centrum för falsk tillbedjan. Det var där som Jerobeam, det norra rikets förste kung, satte upp en kalv av guld. (1 Kon. 12:28—30) Även Gilgal måste ha blivit en plats för avfällig tillbedjan. Därför var Israels frambärande av offer i Betel och Gilgal verklig synd mot Jehova.

Det är värt att lägga märke till att israeliterna i sin avgudadyrkan även införde andra sedvänjor som var emot lagen. Lagen fastslog: ”Intet spisoffer, som I viljen bära fram åt HERREN, skall vara syrat.” (3 Mos. 2:11) Ändå offrade avfälliga israeliter sådant som var syrat såsom ett ”lovoffer”. Likaledes skulle hela andan bakom frivilliga offer vara att de inte skulle lysas ut, utannonseras. Avgudadyrkande israeliter gav emellertid offentlighet åt dem. De älskade sin falska tillbedjan, men Jehova hatade den.

Genom att fortsätta med sitt otrogna handlingssätt kunde israeliterna följaktligen inte undfly verkställandet av Jehovas domar. Endast genom att upphöra med falsk tillbedjan och ångerfullt återvända till Jehova kunde de hoppas på att kunna komma undan. Det är orsaken till att profeten Amos blev inspirerad att tillkännage: ”Ty så säger HERREN till Israels hus: Söken mig, så fån I leva. Men söken icke Betel, kommen icke till Gilgal och dragen ej bort till Beer-Seba [det betydde att dra bort till denna stadsenklav som tillhörde Simeons stam]; ty Gilgal skall bliva bortfört i fångenskap, och Betel skall hemfalla åt fördärvet [”det skall bli något övernaturligt”, NW; tydligtvis en ödslig ruin som skulle fylla förbipasserande med vidskeplig fruktan]. Söken HERREN, så fån I leva; varom icke, så skall han komma över Josefs hus [tiostammarsriket, i vilket avkomlingarna av Josefs söner Efraim och Manasse utgjorde flertalet] lik en eld; och elden skall bränna, och ingen skall släcka den till att rädda Betel.” — Am. 5:4—6; Jos. 19:1, 2.

Det var inte genom att företa pilgrimsfärder till Betel, Gilgal och Beer-Seba, som alla var städer som tillhörde det norra riket, Israel, som israeliterna kunde hoppas på att kunna undfly olycka. Att söka Guds ynnest på dessa platser skulle endast medföra Guds vrede över folket. Betel, Gilgal och Beer-Seba skulle bli till intet tillsammans med sina helgedomar. Israels enda hopp bestod i att söka Jehova, att återvända till honom med ett fullständigt hjärta.

Det är på samma sätt i vår tid — oavsett hur nitälskande människor kan vara i att utöva religiösa sedvänjor, så är dessa inte av något värde, om de inte stämmer med sanningen i Guds ord.

● Bör församlingen ingripa, om en döpt kristen genom transplantation tar emot ett mänskligt organ, såsom en hornhinna eller en njure?

Frågan om att transplantera mänsklig vävnad eller ben från en människa till en annan är en samvetsfråga, som varje enskilt Jehovas vittne själv måste avgöra. En del kristna kan mena att det är kannibalism att föra in i sina kroppar vilken som helst vävnad eller kroppsdel från en annan människa. De kan anse att det transplanterade mänskliga materialet är avsett att bli en del av mottagarens kropp för att hålla denne vid liv och i funktion. De kan inte se att det skulle vara någon grundläggande skillnad i förhållande till att förtära kött genom munnen. Sådana känslor kan uppstå, då man betänker att Gud inte gjorde någon särskild föranstaltning för att människan skulle äta människokött, då han gjorde föranstaltningar för att människorna skulle äta djurkött som avtappats på det livsuppehållande blodet. De kan också ta hänsyn till vad människor på bibelns tid ansåg om att uppehålla livet genom att äta människokött. Se exempelvis skildringarna i 2 Konungaboken 6:24—30; 5 Moseboken 28:53—57; Klagovisorna 2:20 och 4:10. Enligt Johannes 6:48—66 talade Jesus bildligt om att äta hans kött och dricka hans blod. Då några av hans judiska lärjungar hörde detta dryftande men inte fattade den andliga innebörden i hans ord, blev de chockerade och upphörde att följa honom. Dessa skildringar illustrerar vad en del människor ansåg om att äta människokött.

Andra uppriktiga kristna i vår tid kan anse att bibeln inte med bestämdhet utesluter medicinsk transplantering av mänskliga organ. De kan mena att i en del fall räknar man inte med att det mänskliga materialet skall bli en permanent del av mottagarens kropp. Det påstås att kroppens celler blir utbytta ungefär vart sjunde år, och det skulle då gälla varje mänsklig kroppsdel som skulle bli transplanterad. Det kan också göras gällande att transplantation av organ skiljer sig från kannibalism, eftersom ”donatorn” inte dödas för att tjäna som föda. I några fall har människor som är nära döden direkt önskat att deras kroppsdelar skall användas för transplantation. Om en transplantation skulle kräva överförande av någon annan människas blod, skulle det naturligtvis vara i strid mot Guds bud. — Apg. 15:19, 20.

Det står klart att personliga åsikter och samvetsuppfattningar varierar i fråga om transplantation. Det är känt att användandet av mänskligt material för att förbrukas av människor varierar hela vägen från ämnen och mindre organ, såsom hormoner och hornhinnor, till större organ, såsom njurar och hjärtan. Medan bibeln direkt förbjuder användandet av blod, finns det inte något bud i bibeln som direkt förbjuder att man tar emot vävnad från någon annan människa. På grund av detta måste varje individ, som behöver fatta beslut i denna fråga, noga och under bön överväga frågan och sedan fatta ett samvetsgrant beslut beträffande vad han eller hon bör eller inte bör göra inför Gud. Det är en angelägenhet, där man måste fatta ett personligt beslut. (Gal. 6:5) Församlingens dömande kommitté kommer inte att ingripa med någon disciplinerande åtgärd, om någon skulle låta transplantera ett organ.