Akta dig för att beskylla andra för att hysa orätta motiv

”SÄG, varför hälsade du inte på mig på gatan häromdagen? Vad har du emot mig egentligen?”

”Har vi stött ihop? Nej, det har jag inget minne av!”

”Det måste du komma ihåg! Vi gick ju förbi varandra, och du tittade mig ändå rakt in i ögonen utan att hälsa! Vad har du emot mig egentligen?”

Har du någon gång varit med om eller bevittnat en situation som påmint om denna händelse ur det verkliga livet? Du har kanske sett ännu allvarligare exempel på hur någon har blivit beskylld för att ha orätta motiv. Ogrundade misstankar är inte något som Gud tycker om. De förödande följder, som dessa egenskaper kan medföra, visar tydligt detta. Tänk på vad som hände med Israels nation på bibelns tid.

Efter erövringen av det utlovade landet tog två och en halv av de israelitiska stammarna sina tilldelade områden på andra sidan Jordan i besittning. Där byggde de ett altare, inte för att de skulle frambära offer på det, utan för att det skulle tjäna som ett vittne på att de och deras efterkommande inte hade övergett sann tillbedjan. Men de andra stammarna beskyllde dem för att ha orätta motiv. De misstänkte de här israeliterna för att vilja avfalla från Jehovas tillbedjan och beslöt därför att börja krig mot dem. Lyckligtvis klarades situationen upp, och den planerade militära aktionen kom aldrig till stånd. — Jos., kap. 22.

Kung David sände en gång sina tjänare för att trösta kung Hanun i Ammon efter hans fars död. Men Ammons barn misstänkte med orätt David för att ha sänt ut dessa män som spioner, och de förödmjukade dem därför mycket. Detta ledde rentav till ett krig, i vilket ammoniterna och araméerna led ett stort nederlag. Vilka ödesdigra följder för att man beskyllde någon för att hysa orätta motiv! — 2 Sam., kap. 10.

NÄR ÄDLA MOTIV IFRÅGASÄTTS

På de första kristnas tid beskyllde man vid olika tillfällen människor för att hysa orätta motiv. Detta hände till exempel aposteln Paulus. Han kände sig därför manad att skriva: ”Jag har inte varit en börda för er. Likväl, säger ni, var jag ’slug’ och fångade er ’med knep’.” Ja, vissa medtroende i Korint kom med det felaktiga påståendet att Paulus inte handlade av kärlek. Helt ogrundat beskyllde de den trogne aposteln för att hysa orätta motiv. — 2 Kor. 12:16.

Vi har ett framträdande exempel på detta att ifrågasätta ädla motiv i fallet med Guds Son. Han kom till jorden med de allra ädlaste motiv, och han strävade hela tiden efter att ära och hävda Jehova Gud. Men ändå blev han falskeligen anklagad för hädelse. (Matt. 26:64, 65) Det blev olyckliga konsekvenser för dessa som avsiktligt beskyllde Guds Son för att hysa orätta motiv. De blev skyldiga till mordet på honom och till att försöka hindra många människor från att finna frälsningens väg. — Matt. 23:29—39.

Till och med Jehova Gud har beskyllts för att hysa orätta motiv. Satan och hans demoner påstår att Gud inte härskar på grund av kärlek. I stället menar djävulen att Jehova själviskt undanhåller människorna något gott, när han sätter upp moraliska och etiska gränser för dem. Satan påstår dessutom att Gud ”köper” lydnad. (Job 2:3—5) På liknande sätt ifrågasätter Satan Guds tjänares ädla motiv. Ja, djävulen har anklagat ”dem dag och natt inför vår Gud”! (Upp. 12:10) Gudaktiga människor önskar sannerligen inte efterlikna Satan i att utan fog beskylla andra för att hysa orätta motiv.

SE UPP FÖR MISSFÖRSTÅND

Vad kan kristna lära av den bibliska berättelsen? Först och främst att man kan missförstå andras inställning och motiv. Ammoniterna gjorde det, när David sände män för att trösta kung Hanun. En person i våra dagar kanske är blyg och tillbakadragen. Han kanske också har en bister uppsyn. Andra kanske felaktigt drar den slutsatsen att han är kylig, stolt och kärlekslös, fastän det kanske inte alls är så.

Ibland beskyller människor helt felaktigt andra för att vara lata. Men den som de anser vara lata kanske gör sitt allra yttersta. På grund av någon fysisk svaghet eller något hälsoproblem kanske han inte kan göra mer eller inte kan arbeta fortare. Det är därför bra att inse att av olika orsaker är inte alla människor lika produktiva eller effektiva.

Ibland har man anklagat dem, som helt enkelt bara har försökt att visa kärleksfull omtanke om andra, för att ha orätta motiv. Som exempel kan nämnas ett visst kontor, där flera personer turas om att svara i telefonen även efter ordinarie arbetstid. De behöver inte sitta precis vid telefonen och vänta på samtal, utan kan under tiden göra någonting annat i ett angränsande rum. En dag var en av de ansvariga, som inte hade jour, alldeles i närheten av telefonen när det ringde, och för att den som hade jour inte skulle behöva avbryta sitt arbete i ett angränsande rum, var han omtänksam nog att svara. Men den som hade jour beskyllde olyckligtvis denne omtänksamme person för att hysa orätta motiv i stället för att tacka honom för hans kärleksfulla hjälp. En struntsak? Ja, men den visar att man måste akta sig för att missförstå saker och ting, när man bedömer andras inställning och motiv.

ATT HELLRE FRIA ÄN FÄLLA

När vi ser de tråkiga följderna av att beskylla andra för att hysa orätta motiv, så vill vi sannerligen inte göra oss skyldiga till det. Det är förståndigt av kristna att hellre fria än fälla. Detta är i enlighet med den gudomliga princip, som aposteln Paulus uttryckte, när han sade att kärleken ”tror allting”. (1 Kor. 13:7) Att följa denna princip innebär förvisso att lita på en medkristen, om något verkar underligt, i stället för att vara överdrivet misstänksam mot honom.

Att bli bättre bekant med andra kan hjälpa oss att inte beskylla dem för att hysa orätta motiv. Ibland tar detta månader eller till och med år. Men i många fall är det så att ju mer vi känner till, desto mindre är risken för att vi beskyller andra för att hysa orätta motiv.

NÄR VÅRA EGNA MOTIV IFRÅGASÄTTS

Men hur är det, om någon beskyller oss för att hysa orätta motiv? Hur bör vi då reagera? Det är inte bra att bli förnärmad, för Predikaren 7:10 säger: ”Förhasta dig inte i din ande till att känna dig förnärmad.” (NW) Med tiden kanske den andre personen lär känna dig bättre och kanske ändrar uppfattning. När han inser att han hade fel, kommer han att älska dig ännu mer, särskilt om du inte blev arg. Kristna önskar förvisso efterlikna Gud, som utövar självbehärskning, när han ställs inför anklagelser. Jehova känner också våra motiv, och han kommer att trösta oss. Vi kommer att finna glädje, om vi fortsätter att ”förtrösta på HERREN [Jehova]” och göra ”vad gott är”. Om han önskar ge oss upprättelse i fråga om något, så kan han göra det, när det blir tid för det. — Ps. 37:3—8; Apg. 15:8; 2 Kor. 7:6.

Situationen blir särskilt svår, när en person får råd av någon som felbedömer hans motiv. Vad han än säger till sitt försvar, så kan det komma att betraktas som ett försök att rättfärdiga sig. Men i verkligheten kanske inte rådet är tillämpligt, därför att man inte har tagit hänsyn till alla faktorer. Men somliga välmenande rådgivare kanske ändå är benägna att ifrågasätta dina motiv, om du försöker påpeka hur det verkligen förhåller sig. Om det således bara är fråga om en bagatell, kanske du föredrar att inte säga någonting mer för att rätta till rådgivarens uppfattning, förutsatt att du inte behöver förvänta att det kommer surt efter, om du tiger. Men du behöver inte alltid tiga, om din ståndpunkt eller dina motiv har missförståtts. Det skulle naturligtvis vara moraliskt orätt att finna sig i en lögn. Det finns tillfällen då det är på sin plats att du lugnt förklarar din ståndpunkt eller din inställning, så att ditt samvete är lugnt, därför att du vet att du åtminstone har försökt att förklara situationen i stället för att undfallande ta på dig skulden för något som du inte gjort dig skyldig till. Detta kan rådgivaren också ha nytta av, särskilt när det gäller att utveckla balans i fråga om att ge råd.

Ett tyskt ordspråk säger: ”Om någon ljuger en gång, tror man honom inte mer, även om han talar sanning.” Men så bör det inte vara bland kristna. Om någon begår ett fel, som andra får reda på, och händelseutvecklingen senare påminner somliga personer om detta tidigare misstag, bör de då inte vara misstänksamma mot den här personen som tidigare handlade fel? Inte nödvändigtvis, för kärleken är inte snabb att döma en människa. Om vi, fastän vi är oskyldiga, skulle bli misstänkta för någonting bara därför att vi tidigare gjort så, skulle vi inte då bli ledsna över att man inte litade på oss? Det skulle vi naturligtvis, för människor har gjort fantastiska förändringar till det bättre under Guds heliga andes inflytande. Det är också bra att komma ihåg att ”kärleken ... inte [för] räkenskap över oförrätten”. — 1 Kor. 6:9—11; 13:4, 5.

BEHOV AV FÖRSIKTIGHET OCH BALANS

Medan vi försöker följa principen att inte orättvist beskylla andra för att hysa orätta motiv och försöker vara balanserade, då våra egna avsikter blir missförstådda, så bör vi komma ihåg att vi ändå måste vara försiktiga. När kristna till exempel lever under en regim som förföljer Guds sanna tjänare, kan vissa tjänstemän tillgripa list och bedrägeri för att få dem att förråda medtroende. Hur kan man under sådana omständigheter tro varje påstående eller löfte förföljarna kommer med? Följande princip i Guds ord är tillämplig på en sådan situation: ”Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.” Och Jesus uppmanade sina efterföljare att vara ”försiktiga som ormar”. — Ords. 14:15; Matt. 10:16.

Men kristna bör lita på och ha förtroende för sådana som tillsammans med dem tillber Gud, så länge som det inte finns något avgörande bevis på illojalitet. Vi bör påminna oss de inspirerade orden: ”Vem är du som dömer en annans hustjänare?” ”En enda är lagstiftare och domare, han som är i stånd att frälsa och att tillintetgöra. Men du, vem är du, att du dömer din nästa?” — Rom. 14:4; Jak. 4:12.

Kommer du ihåg det fall som nämndes i början av artikeln? En person hade beskyllt en annan person, som inte hade hälsat på henne, för att hysa orätta motiv. I ett senare samtal kom det fram att mannen bara hade varit så försjunken i tankar att han inte hade känt igen kvinnan. Det var enda orsaken till att han inte sagt hej. Det var bra att den här kvinnan talade med mannen om det intryck hon hade fått i stället för att inte säga någonting och hysa agg till honom. Men det hade varit ännu bättre, om hon redan från början hade utgått ifrån att den andra personen helt enkelt inte hade lagt märke till henne.

Det gäller verkligen att vara balanserad i fråga om att bedöma andras motiv. Lyckligtvis kommer det en tid, när ingen enda på jorden kommer att misstänka vad medmänniskor säger eller gör. Det kommer till slut att bli så i den nya tingens ordning under Rikets styre. Då kommer alla att visa kärlek och se goda egenskaper hos andra. Det kommer då inte längre att finnas orsak att känna sig förolämpad, orolig, bitter eller ledsen. Till dess bör vi akta oss för att orättvist beskylla andra för att hysa orätta motiv.