När det inte längre finns någon plågsam oro
ORO har definierats som: ”En smärtsam eller ängslig känsla av olust i sinnet, vanligtvis över något överhängande ont eller något ont man anar.” En mycket orolig människa är därför olycklig. Och vem tycker om att vara olycklig?
VAD MAN GÖR FÖR ATT ÖVERVINNA ORO
Många människor tillgriper därför lugnande medel i hopp om att orka med bekymmer och oro. Under ett år nyligen expedierades det till exempel bara i Förenta staterna omkring 57 millioner recept för enbart ett slags läkemedel — lugnande medel. Men det finns faror, som man inte får glömma. Harriet Van Horne skrev i New York Post för 26 april 1978: ”Omkring 30 millioner kvinnor använder lugnande medel, rapporterar [Nationella institutet för drogmissbruk], och 16 millioner tar barbiturater. Förra året anmäldes 200.000 amerikaner till program mot narkotikamissbruk, och de tog allesammans receptbelagda läkemedel.” Det är faktiskt så att bekymren kan öka, om man försöker komma till rätta med sin oro på det sättet.
Somliga inriktar sig på att få ihop ett kapital i sin strävan att bli kvitt oro. För inte så länge sedan lurade annonser en elektroniktekniker i Toronto att sälja sitt hus för att köpa lotter för hela summan (175.000 kronor). Han vann bara 5.000 kronor plus två resekuponger, som gick ut samma dag han fick dem. Det är uppenbart att om man hoppas på att få ihop ett kapital, kan detta skapa oro i stället för att lindra den.
Många oroar sig för framtiden, i första hand för den ständigt överhängande faran att de tungt väpnade nationerna till slut kommer att använda sina dödliga vapen, med katastrofala följder för mänskligheten. I en redaktionell artikel i tidskriften To the Point International hette det: ”De flesta militära observatörer i västvärlden är övertygade om att en kraftmätning mellan Öst och Väst är ofrånkomlig. ... Man har gjort detaljerade beräkningar av vilka följder en kärnvapenattack från Sovjetunionen skulle få på Förenta staternas större städer. ... Teoretikerna leker med ofattbara siffror, till exempel 70 millioner döda enbart genom ett enda förödande angrepp.” Sådana uttalanden bidrar förvisso inte till att dämpa oron för framtiden.
Och så går tongångarna. Oron bara växer, och varje människa har säkert sina egna privata orsaker till oro och ängslan. Var det meningen att livet skulle vara på det här sättet?
INGICK ORO OCH BEKYMMER I GUDS UPPSÅT?
Nej. Det ingick inte i Jehova Guds ursprungliga uppsåt att människorna skulle tyngas ner av oro och bekymmer. Våra första föräldrar, Adam och Eva, hade ingen svårighet att skaffa livets nödtorft. Människosläktets första hem var ju ett paradis med rikligt med mat! Jehova hade nämligen låtit ”alla slags träd, som voro ljuvliga att se på och goda att äta av, växa upp ur marken”. Paradiset kunde ha utbrett sig över hela jorden, och mannen kunde ha vidarebefordrat syndfri fullkomlighet till sin avkomma med utsikten till evigt liv i trygghet och överflöd. Men det första människoparet gick miste om evigt liv, och allt vad det innebar, genom sin olydnad mot Gud. — 1 Mos. 2:9, 16, 17; 3:1—7, 17—24.
Men trots mänsklig synd och ofullkomlighet har Gud sörjt för mänskligheten. Om människorna i det forntida Israel var trogna mot Jehova, lovade han att välsigna dem så rikligt att skörden skulle räcka intill såningstiden, därför att landet var så fruktbart. (3 Mos. 26:3—5; jämför Amos 9:13.) Aposteln Paulus kunde också säga till människor i Lystra att Gud ”inte låtit sig vara utan vittnesbörd, i det att han har gjort gott och gett er regn från himlen och fruktbara tider och till brädden fyllt era hjärtan med mat och munterhet”. (Apg. 14:15—17) För att garantera att det alltid skulle finnas tillgång på god mat ordnade Gud med vädrets kretslopp. (Pred. 1:6, 7) Under sådana omständigheter skulle ingen behöva oroa sig för livets nödtorft.
Förutom att Jehova sörjer rikligt för sina tjänares behov, så skaffar han ”rätt åt de förtryckta”. (Ps. 146:7) Det var aldrig Guds uppsåt att den ena människan skulle ha ”makt över den andra, henne till olycka”. (Pred. 8:9) Om Guds vilja sker på jorden såsom den sker i himmelen, finns det då orsak till plågsam oro över de nödvändiga tingen i livet eller över deras trygghet och välfärd som älskar Gud? (Matt. 6:9, 10) Nej, verkligen inte. Jehova avsåg inte att människor skulle tyngas ner av oro och bekymmer.
ORSAKEN TILL ELÄNDET I VÄRLDEN OCH BOTEMEDLET FÖR DET
Det är inte Jehova Gud som är upphovet till mänsklighetens plågsamma bekymmer. De är i stället orsakade av våra första föräldrars, Adams och Evas, olydnad. På grund av sin olydnad mot Gud förlorade de det nära och förtroliga förhållande till honom, som de först hade, och de förlorade också sin sinnesfrid. Den syndfulle Adam kunde bara lämna synd och ofullkomlighet i arv till sin avkomma jämte all den ängslan och oro som fördärvar mänskligt liv. (Rom. 5:12) Men bakom allt detta låg en andeskapelse, Satan, djävulen. Det var i första hand denne ursprunglige orm som förledde människan att synda. — 1 Mos. 3:14, 15; Upp. 12:9.
Den kristne aposteln Johannes skrev om en tid, när Mikael, eller Jesus Kristus, och hans änglar skulle kasta ut djävulen och hans demonänglar från himmelen. (Upp. 12:7—9) Sedan hörde aposteln en hög röst i himmelen, som bland annat sade: ”Gläd er fördenskull, ni himlar och ni som bor i dem! Ve jorden och havet, eftersom djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.” — Upp. 12:12.
Ja, det finns en orsak till oron och bekymren och eländet i världen. Men finns det något botemedel? Ja, det gör det verkligen! Skriften försäkrar oss: ”Den Gud som ger frid skall, för sin del, inom kort krossa Satan under era fötter. Må vår Herre Jesu oförtjänta omtanke vara med er.” — Rom. 16:20.
NÄR DET INTE LÄNGRE FINNS NÅGON PLÅGSAM ORO
Jehova Gud är därför fullkomligt i stånd att göra slut på plågsam oro, och han kommer helt visst att göra det. För nitton hundra år sedan uppmanade aposteln Petrus medkristna att ha ”Jehovas dag” i tankarna. Vi måste också lita på uppfyllelsen av det aposteln därefter säger: ”Men det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” Vi bör verkligen uppföra oss på ett sätt som visar att vi inser att ”Jehovas dag” är nära, ”vid dörrarna”, och vi bör vara redo för den dagen, för den kommer att innebära att den nuvarande onda tingens ordning avlägsnas. I dess ställe kommer den underbara nya ordning, som Gud har utlovat. — 2 Petr. 3:10—13; Matt. 24:33, 34; Luk. 21:34—36.
Den nya tingens ordning kommer att besegra sorg, smärta och plågande oro. Vilka välsignelser kommer då inte att flöda ner över det lydiga människosläktet genom Guds himmelska rike under den messianske konungen, Jesus Kristus!
När Jesus var på jorden som människa, förmerade han vid två tillfällen bröd och fiskar, så att tusentals människor fick mat. Och det blev mat över. (Mark. 6:37—44; 8:1—9) Man kommer alltså inte att behöva oroa sig för mat och dryck under Rikets styrelse.
Hur är det då med kläder? Man behöver inte vara bekymrad för det heller. Jesus sade ju till sina lärjungar: ”När det gäller kläder, varför är ni bekymrade? Ta lärdom av liljorna på marken, av hur de växer; de arbetar inte hårt, och inte spinner de; men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud på det sättet kläder växtligheten på marken, som finns till i dag och i morgon kastas i ugnen, skall han då inte mycket hellre kläda er, ni med lite tro?” (Matt. 6:28—30) Svaret ger sig självt. Gud kan göra det — och han kommer att göra det i den nya ordning, som han har utlovat.
Kommer det att vara något problem att skaffa tillräckligt med husrum? Inte för Jehova Gud, som ställde i ordning ett paradisiskt hem för våra första föräldrar. Han kan helt visst skaffa lämpliga bostäder åt dem som förtröstar på honom. Och i den nya ordningen kommer jordens inbyggare att få åtnjuta det som Gud en gång lovade sitt folk: ”När de bygga hus, skola de ock få bo i dem. ... När de bygga hus, skall det ej bliva andra, som få bo i dem.” (Jes. 65:21, 22) Det finns alltså ingen anledning att vara orolig för husrum, när Guds vilja sker över hela jorden.
Men hur är det då med dålig hälsa, något som orsakar många människor så stor oro och mycket bekymmer? Jo, Guds ord försäkrar oss att Jehova kan avlägsna sjukdomar. (5 Mos. 7:15) Enligt en av evangelieskildringarna så botade Guds Son, Jesus Kristus, ”alla som hade det svårt, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja, som sade: ’Han själv tog våra krämpor och bar våra sjukdomar.’” (Matt. 8:16, 17; jämför Jesaja 53:4.) Det är därför onödiga bekymmer att fundera över hur sjukdomar kommer att avlägsnas under Rikets styrelse.
Men förutom att Jesus botade sjuka vid flerfaldiga tillfällen, så förjagade han också den sorg, som är förbunden med döden. Hur då? Genom att uppväcka människor till liv. Tänk till exempel vilken stor befrielse från ängslan och sorg det måste ha inneburit, när han uppreste änkans son i Nain. (Luk. 7:11—17) Och vilken glädje det blev, när Jesus uppväckte sin vän Lasarus i Betania! (Joh. 11:1, 30—44) När Kristus var på jorden, försäkrade han att ”alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut”. (Joh. 5:28, 29) Det löftet kommer förvisso att uppfyllas, eftersom Jesus kunde uppväcka de döda, när han var här på jorden. — Apg. 24:15.
”Jehovas dag” kommer att göra slut på ondska och stor oro. Vilken välsignelse kommer det inte att bli! Hur underbart kommer det inte att bli att leva, när man inte behöver oroa sig över mat, kläder eller husrum, när det i stället för sjukdomar blir strålande hälsa och när mänskligheten i stället för att vandra mot döden kommer att få uppleva uppståndelser! Det kommer i sanning att bli en fröjd att leva, när plågsam oro inte längre finns.