Strävan efter trygghet

HERR och fru B—— och deras tre tonåriga barn bodde i Afrika. Under 20 år hade de arbetat upp sin vackra lantgård och hade investerat sina inkomster i ett bekvämt hem. De hade också investerat i odlingar, boskap och lantbruksmaskiner. Detta blev deras lilla borg, deras tillflykt i tider av svårigheter och sorg, deras källa till vederkvickelse och vila efter varje dags hårda arbete. De kände sig trygga.

Men allt detta förändrades över en natt. Politiska väpnade styrkor hade under en längre tid vunnit mer och mer inflytande i landet. Män, som föresatt sig att med våld åstadkomma en förändring, utförde terroristiska handlingar och lade landminor i grusvägarna i jordbruksområdena. Då herr B—— återvände i sin Land Rover från en resa till staden, exploderade en av minorna, och han dödades omedelbart.

Fru B—— och hennes familj kände sig inte längre trygga. Hon kände sig tvingad att lämna gården, som en gång inneburit trygghet, på grund av det ökade hotet om oroligheter och våld i grannskapet, bekymren med att ta hand om en gård och att vara utan någon man i huset. Familjen flyttade till ett annat land i hopp om att finna ett tryggare sätt att leva.

På några få år förändrades scenen oerhört mycket i det afrikanska landet. Lantgårdarna, som var omgivna av rik tropisk vegetation och som hade en skylt med ”Välkommen”, försågs med höga ståltrådsnät och taggtråd. Sandsäckar lades runt om husens väggar, och fönstren skyddades med stålnät.

Stadslivet förändrades också allteftersom fler och fler människor installerade tjuvlarm, satte in tunga grindar med lås och kedjor vid ingången till sin egendom och hade vakthundar för att skrämma bort oönskade inkräktare. Skyltfönstren försågs med särskild tejp för att man skulle undgå kringflygande splitter. Vakter var utposterade för att visitera dem som skulle in på ett snabbköp för att handla. Semesterfirare anställde polismän till att skydda deras hem under deras frånvaro.

I många områden blev det som en gång hade varit en fridfull åktur genom det afrikanska landskapet en nervös och spänd färd från en stad till en annan. Resande tillråddes att anmäla sig hos polisen innan de avreste, och många eskorterades skyddade av pansarvagnar. Belägringstillstånd och utegångsförbud blev något som människorna där kom att betrakta som en del av sitt dagliga liv.

Förutom dessa säkerhetsanordningar vidtog dessutom många, som så kunde, åtgärder för sin egen trygghet genom att investera pengar i guld, silver, juveler och konstverk eller genom att sätta in pengar i utländska banker. De gjorde detta för att om saker och ting inte ändrade sig till det bättre, skulle de fortfarande ha vissa tillgångar.

En sådan utveckling är inte unik för detta särskilda land. Du har kanske själv sett hur man vidtagit några av dessa säkerhetsåtgärder i ditt eget samhälle och hur många människor har mer och mer börjat uppmärksamma sina egna hems och familjers säkerhet. Frågan är: Åstadkommer dessa ansträngningar verkligen den frid i sinnet och den trygghet som vi alla önskar?

Är militär styrka svaret?

Regeringarnas handlingssätt återspeglar samma oro för säkerheten. Många vidtar mått och steg av aldrig förut skådat slag för att skydda sina gränser och sina diplomater. Den engelska drottningens besök i södra Afrika och påvens besök på Irland medförde ett uppbåd av hundratals man enbart av säkerhetsskäl. Förflyttningen av fartyg, militärplan eller trupper till platser som anses vara strategiskt viktiga tolkas av somliga länder som ett hot mot deras nations säkerhet och bemöts ofta med militära motåtgärder.

De flesta regeringar delar den allmänna uppfattningen att deras nations säkerhet beror på militär beredskap. UNESCO (Förenta nationernas organisation för undervisning, vetenskap och kultur) rapporterade till exempel nyligen att världens utgifter för krigsrustningar är ”omkring 4 millioner kronor per minut” och att 75 procent av dessa utgifter står den tredje världen för. (The Courier, april 1979, sid. 19) Men inger dessa oerhört stora militära utgifter en verklig trygghetskänsla hos människor som bor i dessa länder, där de ser hunger och sjukdomar, som överförs genom vatten, dagligen ta tusentals människors liv?

Vi frågar än en gång: Innebär militär styrka verkligen trygghet? Det är sant att en människa kan skjuta sådana tankar ifrån sig. Men kan hon verkligen känna sig trygg när hon allvarligt begrundar det förhållandet att regeringarna runt om i världen har tillräckligt med bomber för att döda alla människor många gånger om? För att illustrera detta kan man fråga: Skulle du kunna sova lugnt på natten med ett maskingevär under din säng och veta att din granne har ett likadant, som pekar mot ditt hus, och att han spänt väntar på ett tillfälle att använda det, när han tror att det inte kommer att vara någon fara för honom själv?

Åstundan efter trygghet är vanligt för alla

Det är bara naturligt för alla människor att de önskar känna sig trygga. Även i djurvärlden finns det en inbyggd åstundan efter trygghet och säkerhet. Fåglarna bygger sina bon på de mest kamouflerade eller svåråtkomliga platser. Ekorrar förvarar nötter som de sedan äter av under den kallare delen av året. Kattor, som skall föda, undersöker varje vrå i huset för att finna ett skyddat ställe där de kan föda upp sina ungar.

Den fråga som vi alla ställs inför i dag är: Var kan vi förvänta oss finna trygghet? Djuren baserar sin trygghetskänsla instinktivt på materiella ting. Men hur förhåller det sig med människan? Ligger vår trygghet i materiella ting, vilket i så fall inte gör oss bättre än djuren? Beror den på vårt arbete eller kanske på hopsamlad rikedom i form av guld, silver eller bankkonton? Kan krigsrustningar göra vårt liv tryggare? Eller kan vi finna tryggheten under en särskild regeringsform som kanske tycks vara mer stabil än andra?

[Infälld text på sidan 4]

Den vise kung Salomo sade:

”Tag klokhet och eftertänksamhet i akt; så skola de lända din själ till liv och bliva ett smycke för din hals. Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta. När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött. Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga. Ty HERREN [Jehova] skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.” — Ords. 3:21—26.