Är det sant att ”alla har syndat”?
HAR du någonsin undrat över varför människan — trots många ärliga och uppriktiga ansträngningar — hittills har misslyckats med att lösa de flesta av sina svåra problem? Hur kommer det sig att fastän hon har en ganska klar syn på vad hon önskar — fred, välstånd, lycka, frihet från sjukdom — tycks hon komma längre och längre bort från sina åtråvärda mål?
En viktig orsak till detta finner vi i dessa ord av aposteln Paulus: ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet.” (Rom. 3:23) Ja, de flesta av mänsklighetens bemödanden har omintetgjorts genom människans synd.
Somliga kanske ifrågasätter aposteln Paulus’ uttalande. De kanske säger: ”Hur kan du tro att jag är en syndare? Jag skadar inte min nästa. Jag lever ett lugnt liv och gör ingen människa något för när. Vad begår jag för synd?” Men sanningen är den att synd inbegriper mer än att bara skada vår nästa eller orsaka svårigheter. Ja, sådana handlingssätt är synd, och det är berömvärt att undvika dem. Men ordet ”synd” har en mer omfattande tillämpning. Paulus sammankopplade synd med att vara ”i saknad av Guds härlighet”. Synden har därför att göra med vårt förhållande till vår skapare, Jehova Gud.
De ord som i våra moderna biblar översatts med ”synd” ledde ursprungligen tanken till ”att förfela målet” när det gäller att visa fullkomlig lydnad. Lydnad gentemot vad? Gentemot Guds vilja. Ett modernt bibliskt uppslagsverk säger därför: ”Synd är ett avlägsnande från ett trohetsförhållande till Gud samt olydnad mot buden och lagen.” Eftersom så är fallet, har bara Gud själv myndighet att tala om för oss vad han betraktar som synd, och detta har han gjort i bibeln.
Några exempel på synd
Först och främst är mycket av det som kommit att accepteras i den nutida världen verkligen orätt. Bibeln säger: ”Varken otuktsmän eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, eller män som hålls för onaturliga syften eller män som ligger med män, eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller utpressare skall ärva Guds rike.” (1 Kor. 6:9, 10) Ja, äktenskapsbrott, otukt och homosexualitet, såväl som stöld, är synd.
Det är sant att många människor undviker omoraliskhet och stöld, och detta är bra. Men det finns andra synder. Vi kan synda i tal såväl som i handling. Att ljuga är synd, och så är också förtal, vrede och smädande. (Kol. 3:9; Ps. 101:5; Ef. 4:31) Paulus sade dessutom: ”Knota inte heller, som somliga av dem gjorde — och blev dödade av ’Fördärvaren’.” (1 Kor. 10:10, Hedegård) Jakob fördömde skryt eller skrävel, och Paulus gav oss rådet att undvika dåraktigt tal och oanständigt skämt. (Jak. 4:16; Ef. 5:4) Kan någon av oss ärligt säga att han aldrig har syndat på åtminstone något av de föregående sätten? Det är tvivelaktigt. Jakob, Jesu broder, sade: ”Om någon inte felar i ord, är denne en fullkomlig man.” (Jak. 3:2) Kan någon av oss påstå att han är fullkomlig? Nej!
Denne samme lärjunge anförde ett annat sätt på vilket vi kan synda. Han sade: ”Den som vet att göra vad rätt är och ändå inte gör det, för honom är det synd.” (Jak. 4:17) Hur kan det vara så? Föreställ dig att en man går på trottoaren, när plötsligt ett barn springer framför honom ut från en trädgård och ut på den trafikerade gatan. Antag att mannen skulle kunna rädda barnet från att bli överkört, men bara ignorerar det och går förbi. Det är sant att han inte gör något orätt. Men det förhållandet att han underlåter att göra någonting för att hjälpa barnet skulle vara en synd för honom. Hur många gånger har vi inte alla underlåtit att handla på ett kärleksfullt sätt gentemot våra medmänniskor eller gentemot Gud? Varje gång vi underlåter det syndar vi.
En felaktig inställning kan också vara synd. Högmod och inbilskhet fördöms av bibeln, liksom feghet. (Ords. 21:4; Upp. 21:8) Även att tänka orätta tankar är synd. Det sista av de tio budorden säger: ”Du skall icke hava begärelse till din nästas hus. Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något annat som tillhör din nästa.” — 2 Mos. 20:17.
Hur kan vi förhindra att orätta begär kommer upp i vårt sinne? Kanske genom att vara upptagna med något som är sunt och nyttigt. Men om detta inte hjälper, måste vi helt enkelt inse vad dessa begär är och kämpa mot dem. (1 Kor. 9:27) Dessa orätta begär betraktar Gud som synder. — Ords. 21:2.
Slutligen kan också falsk religion leda oss in i synd. Frånsett sådana orätta sedvänjor som avgudadyrkan och spiritism, som uttryckligen är förbjudna i bibeln, visar det sig vara en synd att rätt och slätt tillhöra falsk religion. Den sista boken i bibeln beskriver falsk religion som en stor, världsomfattande stad, som kallas det stora Babylon, och säger: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.” (Upp. 18:4) Den falska religionen är skyldig till stora synder. Den har representerat den ende sanne Guden på ett felaktigt sätt och förföljt Guds sanna tjänare och blandat sig i politiken. Alla de som tillhör den falska religionen är delaktiga i dessa synder genom att understödja organisationer som begår sådana synder.
Varför är vi syndfulla?
Här har nämnts bara några få av de sätt på vilka vi kan göra oss skyldiga till synd. Det finns många andra angivna i bibeln. Sedan du begrundat dem kanske du drar den slutsatsen att det är omöjligt att inte på ett eller annat sätt synda. Du kommer troligen att instämma med kung Salomo, som sade: ”Ingen människa finnes, som icke syndar.” (1 Kon. 8:46) Gud själv sade: ”Människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen.” (1 Mos. 8:21) Ja, det finns mycket som får oss att synda, men i synnerhet svagheten i vårt eget kött.
Varför är det så? Det är en fråga om arv. Våra första föräldrar, Adam och Eva, hade ursprungligen inte detta problem. De var fullkomliga och kunde fatta balanserade och förnuftiga beslut när det gällde synd. Men de gjorde ett felaktigt val. De beslutade sig för att göra uppror mot Gud, och därför förlorade de fullkomligheten och blev ofullkomliga. På grund av detta efterlämnade de åt alla sina barn ett arv av syndfulla och orätta böjelser. Aposteln Paulus förklarade detta på följande sätt: ”Synden kom in i världen genom en enda människa [Adam], och döden genom synden, och döden ... spred sig [på så sätt] till alla människor därför att de alla hade syndat.” — Rom. 5:12.
Även om vi har de bästa motiven i världen, kan vi därför inte undvika att synda. Varför det? Aposteln Paulus själv erkände: ”Det goda, som jag gärna vill, gör jag inte, utan det onda, som jag inte vill, det utövar jag.” (Rom. 7:19) Vi har alla samma problem.
Resultatet har blivit katastrofalt för mänskligheten. Människans bästa avsikter har blivit omintetgjorda genom hennes eget fallna tillstånd. Själviskhet och vinningslystnad leder till förorening, fattigdom och orättvisa. Misstänksamhet och misstro skapar osäkerhet i de internationella relationerna såväl som inom familjerna. Korruption och brottslighet hindrar ländernas ansträngningar för att göra framsteg. Och det finns mycket litet som människan kan göra åt det.
Med tanke på den inneboende synd som vi ärvt hänger dessutom den regel som kommer fram i Romarna 6:23 som ett olycksbådande moln över våra huvuden: ”Den lön synden betalar ut är död.” Det finns ingenting vi själva kan göra för att slippa lida dödsstraffet för våra synder, eftersom det inte finns någonting som vi kan göra för att helt och fullt undvika att synda. Vi är i hög grad prisgivna åt vår egen ofullkomlighet.
Är detta allt? Kommer människan alltid att av sina egna svagheter hindras från att genomföra sina högsta drömmar och strävanden? Nej! För det finns en som kan hjälpa oss. Sedan aposteln Paulus har erkänt sin personliga oförmåga att undvika att synda, fortsätter han och säger: ”Jag eländiga människa! Vem skall rädda mig från den kropp som genomlider denna död?” Vad var hans svar? ”Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre!” (Rom. 7:24, 25) Ja, insikten om hur stor makt synden har över oss och hur hjälplösa vi är när det gäller att rädda oss själva får oss att uppskatta hur Gud i sin stora kärlek och omtanke har hjälpt oss. Men hur har han gjort detta?
[Ruta på sidan 6]
”RÄDD” FÖR FRAMTIDEN?
I ett brev till tidningen Toronto Star skrev en ung kanadensisk flicka om sin uppfattning om världen av i dag:
”Jag är 14 år, och jag är rädd — rädd för att jag inte kommer att få någon framtid, att vi kommer att spränga oss själva i luften innan jag utexaminerats från gymnasiet. Varje dag hör jag om krisen i Iran, oljebristen, mord, rån och mycket annat. Jag undrar varför människor gör allt detta och varför jag och de övriga av min generation måste betala för den äldre generationens misstag.
När vi blickar in i 1980-talet, undrar jag om jorden kommer att finnas kvar för att se år 1990. Min framtid tycks mycket dunkel. ... Problemet är att ingen bryr sig om vad som kommer att hända om 10 år, när det är min generations tur att plocka upp bitarna av vad som finns kvar. Mycket själviskt. Det sorgliga är att de flesta människor är alltför ointresserade för att inse vad som håller på att hända. Det är alltsammans mycket sorgligt.”
Ja, det är verkligen ”mycket sorgligt”. Men misströsta inte. Jesus Kristus förutsade svåra tider när människorna skulle bli vanmäktiga av fruktan för de ting som skulle komma över jorden. ”Men”, tillade han, ”när dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” (Luk. 21:26, 28) Det är därför nu inte tid att vara ”rädd”, utan att omfatta bibelns löfte om en glädjerik framtid. — 2 Petr. 3:13.