Vad är det som ger verklig frid i sinnet?
FRID i sinnet — vem kan finna det i dagens oroliga värld? Terrorister sätter ofta sina med människors liv i fara. Flyktingar flyr från ett land till ett annat. Det finns ett överflöd av kärnvapen som står som potentiellt dödsbringande vaktposter över hela människosläktet. Inflationen äter snabbt upp sparat kapital, som ofta är livstidsbesparingar. Förutom allt detta kämpas det många personliga ”strider” med hälsoproblem, sorg på grund av någon anhörigs död och oräkneliga bekymmer som människor har överallt. Verklig frid i sinnet är sannerligen sällsynt i dagens samhälle.
Men vart vänder sig många för att få trygghet och, som de hoppas, frid i sinnet? De vänder sig ofta till pengar och till många olika materiella saker. Men ger detta verklig frid i sinnet?
Det kan tyckas så. Men utan att man tänker på det — nästan omärkligt — minskar värdet av materiella saker med åren. En rik man kan till exempel ha en mängd dyrbara kläder. Men hur oförnuftigt är det inte att sätta alltför stort värde på sin garderob! En fyrvingad insekt kan — i synnerhet då den är i larvstadiet — förstöra högt värderade kläder. Ja, malen kan vara ett hot och åtminstone till en viss grad beröva en människa hennes känsla av trygghet och förmenta frid i sinnet. Och även om klädesplagg skulle undkomma malens härjningar, kan de slitas ut eller bli stulna.
”En outtömlig skatt”
Guds profet Jesaja visade att det slutliga resultatet för hans egensinniga motståndare skulle kunna jämföras med en utsliten eller maläten klädnad. Men i samma citat pekade Jesaja på den verkliga källan till trygghet och frid i sinnet och sade: ”Se, Herren, HERREN [Jehova] hjälper mig; vem vill då döma mig skyldig? Se, de skola allasammans falla sönder såsom en klädnad; mal skall förtära dem.” (Jes. 50:7—9) Medan materiella saker bara är av kortvarigt värde, är en nära personlig samhörighet med Gud beständig. Den ger verklig frid i sinnet.
Jesus Kristus gick ett steg längre då han sade: ”Hys ingen fruktan, du lilla hjord, eftersom det har behagat er Fader att ge er riket. Sälj era tillhörigheter och ge barmhärtighetsgåvor. Gör er börsar som inte nöts ut, en outtömlig skatt i himlarna, där en tjuv inte kommer i närheten eller mal förtär; för där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.” (Luk. 12:32—34) Jesus talade här till sina smorda efterföljare, som skulle bli hans medarvingar i himmelriket. (Rom. 8:12—17) Men den grundläggande principen är tillämplig på alla kristna. De andliga tingen är av främsta värde.
Uppskattad umgängelse med Jehova
Mer dyrbart än alla andra ting är dock en personlig samhörighet med den högste Guden. Beträffande denna ”skatt” sade psalmisten David: ”Jehova har förtrogen umgängelse med dem som frukta honom.” (Ps. 25:14, Åkeson) Och hur storslaget är det inte att få vara tillsammans med dem som åtnjuter en nära personlig samhörighet med Gud såsom hans folk! Vid ett annat tillfälle tillkännagav David lyckligt: ”Jag [skall] tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.” — Ps. 35:18.
Hur viktigt det än är att vara tillsammans med Guds folk, kan emellertid vår tjänst inte vara enbart formell och rutinmässig om den skall ha Guds godkännande. Någon kan i själva verket sakna verklig frid i sinnet, om han tar del i den kristna verksamheten utan att ha rätt motiv. Innan en ung kvinna överlämnade sitt liv till Gud, var hon mycket glad över att få vara tillsammans med Jehovas vittnen. Men hon erkänner:
”... Jag drogs till människorna i denna nya religion. De var lyckliga, vänliga människor som tyckte om att följa bibelns höga moralnormer. Jag tyckte om att vara tillsammans med dem. Jag gick på deras möten och tog även del i arbetet från hus till hus och talade med andra om bibeln.
Sedan uppstod en dag en allvarlig fråga i mitt sinne. Skulle en religion vara en samhörighet med andra människor eller en samhörighet med Gud? Jag insåg att jag höll på att bli verksam som ett av Jehovas vittnen, inte därför att jag älskade Gud, utan därför att jag tyckte så mycket om de här människorna och dessutom önskade göra min svärmor [ett vittne] till viljes. Jag gick från hus till hus med bibeln, men jag visste inte varför jag gjorde det. Jag slutade till sist upp med vad jag höll på med.”
Allteftersom månaderna gick, började den unga kvinnan uppskatta ”vad det innebär att ha en personlig samhörighet med Jehova Gud”. Hon fick också biblisk hjälp från en kristen kvinna och erfor kärleksfull omtanke från Jehovas vittnens församling på platsen. Vad blev resultatet? Hon ”fann ett levande hopp i sin personliga samhörighet med Jehova”. Den unga kvinnan blev döpt som en symbol av sitt överlämnande till Gud och började lyckligt tjäna Jehova tillsammans med hans folk.
Frid i sinnet och en verklig känsla av trygghet åtnjuter de som har en nära samhörighet med Jehova. Och trots livets många olika bekymmer kan de ”tjäna Jehova med glädje” tillsammans med sina medtroende. (Ps. 100:2, NW) Men låt oss nu djupgående undersöka och lära oss varför sanna kristna åtnjuter verklig frid i sinne och hjärta i denna oroliga värld.