Vem kan finna förnöjsamhet?
MÅNGA människor tror att om de bara kunde flytta till någon avlägsen och skyddad ö i tropikerna, så skulle de finna den förnöjsamhet de söker. Där skulle de säkert kunna föra ett lugnt och stilla liv — ha det skönt i solen, ha gott om mat och inga som helst bekymmer.
I boken Skurkar i paradiset omnämner James A. Michener och A. Grove Day i förordet ”en uppdiktad händelse i Stilla havets senare historia”. Man berättar i korthet om en viss australier som under 1930-talet drog den slutsatsen att ett världskrig var under uppsegling. Eftersom han på allt sätt ville undvika en sådan katastrof, sökte han metodiskt efter en tillflyktsort.
Vi får veta: ”Till sist slöt han sig till, som en följd av en rent logisk tankeprocess, att den enda säkra tillflyktsorten undan världens vanvett låg på någon ö i tropikerna. ... Han [studerade] Stilla havet och begränsade sitt val av öar till en enda, som erbjöd alla fördelar: avlägset läge, trygghet, ett behagligt liv. ... Och så, på sensommaren 1939, en vecka innan Tyskland invaderade Polen, flydde denne kloke australiensare till sin speciella fristad i Stilla havet. Han reste till den så gott som okända ön Guadalcanar.” Men fann han trygghet och förnöjsamhet där?
Tråkigt nog för denne flykting, så blev även den avlägsna ön Guadalcanar skådeplats för intensiva strider under åren 1942 och 1943! Under en stor del av andra världskriget var ön faktiskt allt annat än ett bekymmerslöst tropiskt paradis.
Men det har gått flera årtionden sedan dess. Hur är det då i våra dagar? Vad kan den objektive iakttagaren nu lägga märke till?
Strejker, protestmarscher, barn och ungdomar som rymmer hemifrån eller avbryter sin skolgång, illegalt narkotikabruk, splittrade hem och skilsmässor — allt detta hör till ordningen för dagen. Varför? Vad är den gemensamma nämnaren för de flesta av dessa problem? Missnöje!
Tänk också på det nutida hotet mot freden och möjligheterna till ett kärnvapenkrig. Vem kan finna förnöjsamhet under sådana omständigheter?
Precis som under andra världskriget finns det inte heller nu någon avlägsen eller skyddad ö i tropikerna dit man kan fly. Med flygtrafiken, massmedia — ja, också föroreningen av atmosfären — kan ingen av oss nu finna en plats som erbjuder fullständig trygghet och lugn och ro. Men innebär detta att alla, äldre såväl som yngre, är förutbestämda till ett olyckligt och missnöjt liv? Nej, verkligen inte. Och detta skall vi finna, när vi undersöker den angelägna frågan: Kan man vara nöjd med sin lott i livet?