Leder alla religioner till Gud?
HAR du hört talas om en religion som kallar sig för ”Kennedydyrkarna”? Dess anhängare tror att Förenta staternas framlidne president, John F. Kennedy, kan ”bota dem från deras medfödda sjukdomar och även från sjukdomar med dödlig utgång”.
Eller vad skall man säga om ”Den universella vishetens kyrka”? Det samfundet baserar sig på tron på flygande tefat, och dess grundare påstår att han har fått göra en åktur med ett sådant tefat klockan 2 på natten.
Och vem har inte hört talas om och chockerats av massjälvmordet i Guyana, då över 900 medlemmar i ”pastor” Jim Jones’ sekt, Folkets tempel, begick självmord?
Sådana exempel gör att man allvarligt kan ifrågasätta en mycket vanlig uppfattning som du säkert har hört någon gång, nämligen denna: ”Alla religioner är bara olika vägar som leder till Gud.”
VARFÖR DEN HÄR UPPFATTNINGEN ÄR SÅ VANLIG
Den tilltagande ”liberala andan” är en bidragande orsak till den här inställningen. Människor vill ogärna ge intryck av att vara trångsynta eller fanatiska.
Och eftersom flertalet kyrkor talar om kärlek och lär att det är fel att göra ont mot andra och att mörda, ljuga eller stjäla, så säger somliga att ”det finns något gott i alla religioner”. Kyrkor har upprättat sjukhus och skolor för att hjälpa de fattiga. Och religiösa grupper har översatt och spridit bibeln, och man har således gett många människor tillfälle att få kunskap om den sanne Guden och hans Son, Jesus.
Men om det finns en sann Gud som har gett vägledning i sitt skrivna ord och vars Son lärde det rätta i fråga om religion, då frågar vi: ”Hur betraktar Gud och Jesus de olika religionerna? Är de också av den uppfattningen att ’alla religioner leder till Gud’?”
HOS DE ”MÅNGA” ELLER DE ”FÅ”?
Runt hela jorden är Jesus Kristus ansedd för att ha varit en vis och gudfruktig lärare och minsann inte trångsynt. Men i sin berömda bergspredikan sade Jesus rakt på sak:
”Inte var och en som säger till mig: ’Herre, Herre’, skall komma in i himmelriket, utan den som gör min Faders vilja, hans som är i himlarna. Många skall säga till mig på den dagen: ’Herre, Herre, ... utförde [vi inte] många kraftgärningar i ditt namn?’ Och likväl skall jag då bekänna för dem: Jag har aldrig känt er! Gå bort ifrån mig.” — Matt. 7:21—23.
Lägg märke till att Jesus inte intog den i våra dagar så populära och ekumeniska hållningen att flertalet människor, som utövar någon religion på sitt eget sätt, behagar Gud. Jesus sade i stället att ”många”, även bland dem som påstår sig erkänna Jesus som Herre eller Kristus, inte är godtagbara.
I samma predikan gav Jesus det rättframma rådet:
”Gå in genom den trånga porten; därför att bred och rymlig är den väg som leder till tillintetgörelse, och många är de som går in genom den; men trång är den port och smal den väg som leder till liv, och få är de som finner den.” — Matt. 7:13, 14.
Varför tror du Jesus intog en sådan hållning? Det framgår klart av Skriften att Jesus visste att man för att behaga Gud måste göra Faderns vilja som den kommer till uttryck i bibeln. Som bekräftelse på detta fördömde Jesus att man utövade och lärde sådant som var i strid med Guds ord. Han hade rätt att göra detta, eftersom han visste att religionen kan användas till att snärja och vilseleda människor. (Matt. 23:13; 2 Kor. 4:4) En jämförelse med bibeln avslöjar att mycket av det som kyrkorna i våra dagar lär ger en felaktig bild av den sanne Gudens kärleksfulla och generösa handlingssätt.
Det räcker således inte för någon, inbegripet oss själva, att bara tillhöra våra förfäders religion eller rätta oss efter den religion som är förhärskande där vi bor. För även om vi gör detta i all uppriktighet, kan det få oss att hamna i kategorin de ”många”, om vilka Jesus sade att de befann sig på den breda vägen ”som leder till tillintetgörelse”.
Du föredrar säkert att vara bland de ”få” som Gud anser vara på den ”väg” som i sanning leder till honom. Det är också den väg som Jesus sade leder till ”liv”, evigt liv. — Joh. 3:16; 17:3.
EXAKT KUNSKAP SOM LEDER TILL GUD
Du är säkert medveten om att vi inte behöver vara teologer eller ha ingående kunskap om religion för att ta avstånd från kyrkor som kännetecknas av tron på underverk av en avliden politiker eller färder med flygande tefat eller från kyrkor som får sina medlemmar att begå vansinniga självmord. Men vi behöver ändå kunskap — exakt kunskap.
Vi har ett tydligt bevis på detta från det första århundradet, nämligen den judiske lagkloke vid namn Saulus (eller Paulus), som blev en kristen apostel. Han hade varit mycket nitisk i sin tidigare tro; han hade till och med försökt utrota en tillbedjan som han ansåg vara felaktig. Men genom Guds barmhärtighet kom Paulus att inse att mycket religiösa människor, också han själv, kunde ha ”nitälskan för Gud, men inte enligt exakt kunskap”. När Paulus skaffade sig mer kunskap om Guds vilja och handlingssätt, omvändes han till en tillbedjan som var mer i överensstämmelse med sanningen. — Apg. 8:1—3; 9:1, 2; Rom. 10:2; 1 Tim. 1:12—16.
Detta bör påverka hur vi i våra dagar tänker, eftersom det är Guds vilja att alla människor skall ”komma till exakt kunskap om sanningen” och tillbedja honom enligt den kunskapen. (1 Tim. 2:3, 4) Gud inspirerade Paulus att förutsäga att många människor i våra dagar skulle ha ”en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft”. Vi får befallningen: ”Från dessa skall du vända dig bort.” — 2 Tim. 3:1—5.
Det är därför mycket viktigt för oss att avgöra om den religion vi utövar eller vårt sätt att tillbedja verkligen leder till Gud. Men hur vet vi det?
[Bild på sidan 4]
Befinner du dig på den breda vägen ...
... eller på den smala vägen?