Har bibeln förutsagt den nuvarande maktkampen?

MAKTPOLITIKEN har befunnit sig på världsscenen i tusentals år. Den föreföll att träda i bakgrunden under slutet på 1960-talet och under 1970-talet, när en skenbart ”ny atmosfär” i fråga om internationella relationer (som kallades avspänningspolitik) fick somliga att tro att den grundläggande konflikten mellan Öst och Väst höll på att avta. Händelser som inträffat på senare tid har emellertid visat att maktkampen inte är något som tillhör det förflutna.

Den amerikanska självaktningen blev allvarligt sårad av gisslandramat i Iran, och detta utlöste en ny våg av patriotism i Förenta staterna. Sedan kom valet av Ronald Reagan till ny president i USA. En av de främsta punkterna i hans program har varit att uppnå en motvikt till Sovjetunionens snabba militära upprustning. Även före presidentvalet i USA kom det reaktioner från den sovjetiske ledaren Leonid Bresjnev, som gjorde följande eftertryckliga uttalande: ”Det råder inte något som helst tvivel om att Förenta staterna aldrig kommer att uppnå militär överlägsenhet.”

Reagan hade knappt hunnit bli vald till president, förrän han gav igen på ett kraftfullt sätt och hävdade att avspänningspolitiken hade varit en ”enkelriktad gata”, som hade använts av Sovjetunionen ”för att uppnå sina egna mål”. Han gav uttryck åt uppfattningen att de sovjetiska ledarna fortfarande är inriktade på en ”världsrevolution”, och det uppges att han sade att ”den enda moralinställning de erkänner är den som kommer att befordra deras sak, vilket innebär att de själva förbehåller sig rätten att begå vilket slags brott som helst, att ljuga och att bedra i syfte att uppnå detta”. Moskva reagerade med att kalla president Reagans angrepp en ”ovärdig manöver”. Den franska tidningen Le Monde, som innehöll ett referat av denna ordväxling, sade att den ton som användes var samma ton som kännetecknade det ”kalla kriget”.

INGEN AVMATTNING I KAPPRUSTNINGEN

Enligt International Institute for Strategic Studies (Internationella institutet för strategiska studier) tog Sovjetunionen i anspråk mellan 11 och 14 procent av sin bruttonationalprodukt för militära utgifter under slutet på 1970-talet, vilket kan jämföras med 5 procent för Förenta staternas del. Sovjetunionen har nu alltså ett försteg framför USA, när det gäller militär utrustning. Sovjet har fler interkontinentala ballistiska robotar (men inte fler stridsspetsar), ubåtsbaserade ballistiska robotar, atom- och dieseldrivna ubåtar, ytgående fartyg (men inte hangarfartyg eller helikopterfartyg), stridsflygplan och stridsvagnar. Dessutom fanns det 3.658.000 män och kvinnor i de sovjetiska väpnade styrkorna i december 1980, vilket kan jämföras med 2.050.000 i USA:s styrkor.

Reagans nya administration har för avsikt att åtgärda denna situation. I sitt första budskap till den amerikanska militären framhöll försvarsminister Caspar Weinberger att hans uppdrag var att ”återbeväpna Amerika”. Man har beräknat att Sovjetunionen för närvarande årligen gör av med 825 milliarder kronor på sina väpnade styrkor. Förenta staterna å sin sida planerar att öka sin militärbudget till 790 milliarder kronor detta år och att årligen göra regelbundna höjningar, till dess att man uppnår 1.250 milliarder kronor år 1984.

Med tanke på Bresjnevs uttalande att ”Förenta staterna aldrig kommer att uppnå militär överlägsenhet” förefaller det uppenbart att Sovjetunionen också måste öka sina militära utgifter. Dessutom förhåller det sig så att de som är allierade med dessa två supermakter (till exempel medlemmar i Atlantpakten [NATO] och i Warszawapakten) tydligen förväntas följa efter. Det är alltså avgjort så att kapprustningen fortfarande är i full gång — i allra högsta grad!

VÄRLDSVÄLDENAS UPPMARSCH

Båda sidorna i den pågående maktkampen innehar redan tillräckligt med vapen för att förstöra hela mänskligheten många gånger om, däribland de män och kvinnor som är överlämnade åt den allsmäktige Guden, Jehova. Det är därför inte förvånande att Guds ord, bibeln, talar om den nuvarande situationen. Och något som är ännu bättre — den visar oss vad utgången skall bli.

Bibelboken Daniel (kapitel 2 och 7) beskriver en kavalkad av världsvälden, som symboliseras av olika delar av en väldig bildstod och även av fyra vilddjur. Dessa representerar de babyloniska, medo-persiska, grekiska och romerska världsväldena — det sistnämnda väldet övergick sedan i det anglo-amerikanska världsväldet.a

I kapitel 11 beskriver Daniels profetia kampen om världsherravälde mellan två symboliska ”konungar”. Dessa är ”konungen i Nordlandet” och ”konungen i Söderlandet”, och denna tvekamp om att uppnå suveränitet över världen kulminerar i ”ändens tid”. (Vers 40) Vilka är det dessa ”konungar” symboliserar? Vad kommer utgången att bli av deras rivalitet? Vi skall begrunda dessa frågor i följande artikel.

[Fotnoter]