Är det verkligen möjligt att ha en hög sexualmoral?

VI LEVER i en värld som är genomsyrad av sex, och detta har påverkat både unga och gamla. Du kanske känner det på samma sätt som den unge man gjorde som sade: ”Allt omkring oss lägger tonvikten på sex. Det är lika vanligt som att andas och att sova. Varje gång man plockar upp en tidning eller slår på TV-n, så finns det där. När man är i affären, på jobbet, i skolan eller när man kör bil — där är det! Människors sätt att uppträda, tala och klä sig drar hela tiden uppmärksamheten till människokroppen och till sex. Det är det vanligaste samtalsämnet.” Färsk statistik jorden utöver visar att tonåringar — och till och med barn som ännu inte är i tonåren — har föräktenskapliga förbindelser i en utsträckning som aldrig tidigare.

STORBRITANNIEN: ”Bara en flicka på sex är fortfarande oskuld, när hon har passerat tonåren, och en flicka på fyra har sexuellt umgänge första gången innan hon är 16 år.” Detta avslöjar en undersökning under 1980.

CANADA: ”En ’epidemi’ av ogifta tonårsmödrar” — så heter det i en regeringsrapport från 1979.

FÖRENTA STATERNA: En undersökning under 1981 visar att fyra av fem unga män och två av tre unga kvinnor har haft sex vid 19 års ålder.

JAPAN: Under åren 1970—1979 har man i somliga städer noterat en sextiofaldig ökning av antalet ogifta mödrar som är i övre tonåren eller strax över tjugo år.

FRANKRIKE: ”Över hälften av Frankrikes skolflickor påstår att de regelbundet har sexuella förbindelser.” Detta visar en undersökning under 1980.

”Tonårsgraviditeter ett växande världsproblem” — så löd nyligen en rubrik till en tidningsartikel i Brazil Herald. Artikeln gav bevis för sådana ökningar i England, Wales, Östtyskland och Ryssland. Ända upp till 85 procent av alla rapporterade fall av könssjukdomar gäller unga människor. Sådana sjukdomar har fått en epidemisk spridning över hela världen.

Men det är inte alla unga människor som tycker att ett kyskt liv är att förslösa sin ungdom. Många har bestämt sig för att vänta med sexuella förbindelser tills de har gift sig. Men det är inte lätt för dem att bevara sin kyskhet och avhålla sig ”från otukt”, som bibeln befaller. (1 Tessalonikerna 4:3) De kan med rätta fråga: ”Finns det någon kraft som kan hjälpa en människa att stå emot den väldiga vågen av sexuell promiskuitet?”

Ja, det gör det. Den här kraften visade sig på ett påfallande sätt för 2.000 år sedan under en av de i moraliskt avseende mest fördärvade perioderna i upptecknad historia.

”Roms skandalösa moral”

Den romerske statsmannen Seneca var ögonvittne till förhållanden i den romerska världen vid den tid då kristendomen började. Han skrev: ”Begäret efter det som är ont blir större för varje dag som går. Ondskan har fått en sådan makt över allas hjärtan att oskulden inte är något sällsynt — den existerar inte längre.” Juvenalis, som också levde under den perioden, skriver om ”Roms skandalösa moral”.

”De har förlorat all moralisk känsla” — så beskriver bibelskribenten människorna på den tiden. (Efesierna 4:19) Tillfälliga sexuella förbindelser betraktades som det normala. Den forntida historikern Lampridius sade att en ogift man på den tiden måste ha en flicka med vilken han regelbundet kunde ha sexuella förbindelser, ”eftersom det vore omöjligt för honom att vara utan en”. Men vad var det som bidrog till att skapa en så låg moral?

”Om en gud gör det, varför kan då inte jag göra det?”

De romerska gudarna, som i de flesta fall lånats från grekerna, betraktades som förebilder i fråga om uppförande. Men vilka omoraliska typer var de inte! Venus och Flora var fräcka prostituerade, Bacchus var ett fyllo, Merkurius var en stråtrövare, och Apollon var en stor kvinnoförförare. Till och med Jupiter, den högste guden och den visaste av dem alla, sägs ha begått antingen äktenskapsbrott eller incest med 59 kvinnor!

Hur påverkades människorna av dessa exempel? Ett av skådespelen på den tiden framställer en ung man som överväger om han skall begå otukt med en vacker ung flicka eller inte. Då får han se en bild av Jupiter som förför en kvinna. ”Om en gud gör det, varför kan då inte jag, en människa, göra det?” resonerar han och beslutar sig så för att göra det. Det här skådespelet gav en bild av det verkliga livet, för Seneca skrev att sexuell omoraliskhet inte längre var något en man behövde skämmas över, ”när han såg att gudarna inte var ett dugg bättre än han själv”. De osynliga ”hjärnorna” bakom dessa gudsbegrepp var utan tvivel de ”Guds söner” som gjorde uppror på Noas tid genom att komma ner till jorden för att ha omoraliska förbindelser med människornas döttrar. Även om dessa sexuellt perversa individer återvände till andevärlden, så har de fortsatt att genomsyra det mänskliga samhället med en anda av omoraliskhet. — 1 Moseboken 6:1—4; Judas, vers 6, 7.

”En marknad för otukt”

Athenagoras, som levde på 100-talet, skriver att några på den tiden hade upprättat ”en marknad för otukt och skapat avskyvärda tillhåll för de unga, där de kan bedriva alla slag av vidriga nöjen”. I denna ”marknad”, som gjorde fri sex populär för allmänheten, ingick teatern. Föreställningarna handlade om gudarnas omoraliska kärleksliv. Skådespelarna var ofta klädda i ”åtsittande dräkter”, vilket gav intrycket att de var nakna. Dessutom fanns det målningar på väggarna i hemmen och i templen, ofta fullt synliga för allmänheten, som avbildade ”obeskrivlig liderlighet”, ibland till och med sexuellt umgänge. Statyerna, som ofta avbildade de omoraliska gudarna nakna, var synliga för alla, också för de små barnen. Litteratur, som innehöll något av det oanständigaste språk och de värsta beskrivningar som någonsin upptecknats, cirkulerade också fritt bland ungdomen. Redan från tidig ålder fördärvades barnens sinnen av att de själva läste eller andra läste för dem om gudarnas och gudinnornas eskapader.

Man hade också de mycket populära offentliga baden, som användes av de breda lagren och som inte ansågs mycket bättre än ”bordeller med ett respektabelt namn”; gymnasierna, där många yngre och äldre män tränade nakna och som blev homosexuella tillhåll; och högtiderna, som många gånger inte var annat än offentliga sexorgier. Förhållandena blev precis sådana som aposteln Paulus beskriver dem i brevet till de romerska kristna. Paulus skriver angående dessa som ”dyrkade det skapade och ägnade detta helig tjänst i stället för Skaparen” och som följde den då rådande moralen: ”Gud [har] prisgett dem åt skamliga sexuella böjelser, för både deras kvinnor bytte det naturliga bruket av sig mot ett som är emot naturen, och likaså frångick även männen det naturliga bruket av kvinnan och blev häftigt upptända i sin lusta till varandra, män med män, i det att de gjorde vad som är oanständigt.” (Romarna 1:24—27) Paulus’ beskrivning var mycket slående, för det moraliska sedefördärvet i den grekisk-romerska världen ledde till ett av de otäckaste bruk som förekommit i historien — äldre mäns sexuella övergrepp på unga pojkar. Detta anstötliga bruk förhärligades genom poesi och skådespel, och det genomsyrade hela samhället.

Om du hade levt på den tiden och hade sett sådant som var snuskigt i moraliskt avseende vart du än vände dig, skulle det då inte ha varit svårt att bevara sig ren? Ja, det måste sannerligen ha krävt moralisk styrka och principfasthet av en ung man eller en ung kvinna för att de skulle kunna bevara sin dygd. Och som genom ett underverk var det ändå några som mitt i allt detta visade prov på sådan dygd.

Ett moraliskt under

Efter att ha räknat upp de olika slagen av omoraliska personer som fyllde den forntida staden Korint — otuktsmän, äktenskapsbrytare, homosexuella och liknande — skrev aposteln Paulus i sitt brev till den kristna församlingen där: ”Detta [är] vad några av er har varit. Men ni har tvättats rena.” (1 Korintierna 6:9—11) Anhängarna av sann kristendom hade genom dess läror fått sådan moralisk styrka att de kunde ändra sig och hålla sig borta från sexuell omoraliskhet.

”Det kanske mest påfallande nya med den kristna läran var det eftertryck den lade vid kyskhet.” Den slutsatsen drog William Sanger i sin bok The History of Prostitution, som mycket ingående behandlar forntida moral. Han tillägger: ”Från början kunde de kristna samhällena med fog skryta över sin renhet i moraliskt avseende.” Vad var det som gav dem ett sådant anseende? Med Guds hjälp kunde de efterlikna en bättre ”bild” än de sexgalna gudarnas.

Den bättre ”bilden”

Aposteln Paulus gav följande råd: ”Ta på er den nya personligheten, som genom exakt kunskap förnyas efter bilden av honom som har skapat den.” (Kolosserna 3:10) Genom kunskap i de inspirerade skrifterna och kunskap om Jesu Kristi, Guds Sons, lära och exempel kunde de kristna komma till ”exakt kunskap” om den sanne Gudens, Jehovas, egenskaper. Hans ”bild” var raka motsatsen till de romerska gudarnas.

Sanna kristna betraktade sin Skapare som sin himmelske Fader som älskade dem och brydde sig om dem. (1 Petrus 5:6, 7) De lärde sig att han alltid handlade rättvist, rättfärdigt och barmhärtigt. Han var ren och helig. (5 Moseboken 32:4; 1 Petrus 1:15, 16) De påverkades av hans egenskaper och vinnlade sig om att följa det inspirerade rådet: ”Bli ... Guds efterliknare, som älskade barn.” (Efesierna 5:1) De betraktade Gud på det sätt som Kristus uppenbarade honom, som en ständigt närvarande vän. De kunde älska honom. Andan av äkta kärlek fyllde deras hjärtan och drev dem att utföra kristna gärningar.

Gud hjälpte dessa första kristna genom sin heliga ande, som gav dem ”den kraft som är över det normala”. Vid sina religiösa möten blev de också påminda om hur nödvändigt det var att bevara sig rena. Genom att hålla sig tätt till sina kamrater inom det kristna broderskapet kunde de förbli trogna. (2 Korintierna 4:7; Hebréerna 10:24—26) ”Vi som tidigare njöt av otukt vinnlägger oss nu om renhet.” Så sade den till bekännelsen kristne Justinus Martyren på 100-talet. Men att vinnlägga sig om sådan moralisk renhet var ändå inte lätt.

En daglig kamp

Vi får inte glömma att de första kristna levde i en demoraliserad värld. Några som blev kristna tillhörde ”kejsarens hus”. (Filipperna 4:22) Nero var kejsare på den tiden, och de moraliskt anstötliga skandaler han var inblandad i är väl kända. Han anordnade den allra liderligaste underhållning. Han ”gifte sig” till och med med en ung man ”med alla de formaliteter som hör till en regelrätt vigsel”.a Men de kristna som tillhörde hans ”hushåll” (kanske som ämbetsmän eller tjänare) förblev kyska trots den dåliga miljön.

De kristna i Rom utsattes för stora påtryckningar och mycket hån av sin omgivning. Seneca avspeglar till exempel den vanliga uppfattningen, när han skriver: ”Den som inte har några kärleksaffärer blir föraktad.” ”Kyskhet är helt enkelt ett bevis på fulhet.” Det berättas att andra sade: ”Tänk vilken kvinna hon var! Så sensuell och så lättsinnig! Tänk vilken ungdom han var; så lösaktig och så vällustig! Nu har de blivit kristna — vad synd!”

Men det var inte synd om lärjungarna på den tiden. De kunde med självaktning hålla huvudet högt. De hade rena samveten. Utan att vara förlägna spred de som ”ljusets barn” det rena budskapet vitt och brett. (Efesierna 5:8) Skulle du inte ha ansett det vara ett privilegium att bli identifierad som en av dessa moraliska ”klippor” i den där dypölen? Deras sant tillfredsställande levnadssätt skilde sig markant från levnadssättet hos människorna i nationerna, som till skada för sig själva levde ”i lystet sexuellt begär” och inte visste av Gud. — 1 Tessalonikerna 4:5.

För många under det där första århundradet hade livet blivit meningslöst. De hade druckit njutningslystnadens berusande bägare i botten — de hade uttömt alla sätt att uppnå njutning. Det fanns ingen tjusning eller finess kvar — och inte heller någon tillfredsställelse. Så här sade, enligt vad Juvenalis skriver, en homosexuell som på äldre dar ratades av sin älskare: ”Vad gör jag nu bäst efter alla dessa förslösade år och svikna förhoppningar? Livets blomstring vissnar alltför snart, vår korta tid på jorden löper ut: Fastän vi försöker att ignorera det, så smyger sig ändå ålderdomen på oss, medan vi dricker och ropar efter segerkransar och parfymer och flickor.” Men dessa trogna kristna drabbades inte av någon sådan besvikelse och förtvivlan.

Även om Jesu sanna efterföljare måste föra en daglig kamp för att bevara sig moraliskt rena, så var deras sinnesfrid värd det. Det var möjligt med en hög sexualmoral.

Ser vi en liknande moralisk styrka i våra dagar? Ja. Oräkneliga unga människor världen utöver svarar att det är möjligt med en hög sexualmoral. Detta är ungdomar som är förbundna med Jehovas vittnens församlingar. Trots det moraliskt nedbrytande inflytandet inom nöjesvärlden och sällskapslivet i våra dagars samhälle — förhållandena är inte ett dugg bättre än de var i det forntida Rom — så är dessa unga människor som grupp betraktade utmärkta exempel på renhet.

Men det finns också ungdomar som är förbundna med dessa kristna församlingar som har svårigheter i detta avseende. Det händer till och med att sådana som uppfostrats i kristna hem förlorar uppskattningen för biblisk moral. Hur kan kristna ungdomar — trots stora svårigheter — bevara en sådan moralisk renhet som den de sanna kristna under det första århundradet hade? Hur kan deras föräldrar hjälpa dem? De följande två artiklarna har utarbetats för att ge praktisk hjälp. — Se sidan 8.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 4]

Färsk statistik visar att unga människor har föräktenskapliga förbindelser i en utsträckning som aldrig tidigare

[Infälld text på sidan 5]

Trots det forntida Roms ”skandalösa moral” var de första kristna under i fråga om moralisk renhet