Ignorera inte den himmelske kungen
DET verkar vara så att Jesus, medan han var människa på jorden, aldrig riktade uppmärksamheten på sin tidiga barndom. Vid ett tillfälle då han predikade ropade en kvinna ur folkhopen: ”Lyckligt är det moderliv som har burit dig och de bröst som du har diat!” Men Jesus svarade: ”Nej, lyckliga är snarare de som hör Guds ord och bevarar det!” (Lukas 11:27, 28) Han uppmuntrade inte människor att med sentimentalitet tala om hans födelse eller Marias uppgift i samband därmed.
Det är värt att lägga märke till att bibeln inte anger Jesu födelsedatum och att Jesus inte någon gång gav oss befallning att fira hans födelsedag. Från de första århundradena efter Jesu död finns det dessutom inget vittnesbörd om att de kristna någonsin firade jul.
Med tanke på detta — och med tanke på de många hedniska sedvänjor som är förbundna med julen — finns det i dag många människor som inte firar jul. De föredrar att visa respekt för Jesus på andra sätt. För dem är Jesus inte längre ett spädbarn i en krubba. Han har vuxit upp och blivit en mycket betydelsefull person.
Vad bibeln säger
I samband med julfirandet finns det vissa ställen i bibeln som ofta läses vid gudstjänster och som därför blivit rätt välkända. Betrakta några av dessa skriftställen enligt en modern översättning av bibeln och se vad de säger om hur vi i våra dagar bör betrakta Jesus.
På ett ställe talas det om hur Maria första gången fick reda på att hon skulle bli mor till Jesus. Ängeln Gabriel visade sig för henne och tillkännagav: ”Se, du skall bli med barn i ditt moderliv och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.” Den här händelsen är mycket känd. Men har du någon gång tänkt på vad ängeln därnäst sade om Jesus? ”Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son; och Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall för alltid härska som kung över Jakobs hus, och hans rike skall inte få något slut.” — Lukas 1:31—33.
Ja, ängeln Gabriel visade att det var fråga om mycket mera än ett spädbarns födelse. Marias son skulle bli stor. Han skulle bli kung Davids kunglige arvinge och skulle härska som kung för alltid.
En annan välkänd tilldragelse i samband med Jesu födelse är denna: En ängel visade sig för herdar som ute på fältet höll vakt över sin hjord. Ängeln sade: ”Se, jag förkunnar för er goda nyheter om en stor glädje som allt folket skall få, därför att i dag har det åt er fötts en frälsare, som är Kristus, Herren, i Davids stad. Och detta är ett tecken för er: Ni skall finna ett nyfött barn, som är lindat och ligger i en krubba.” Sedan förenade sig en hop av andra änglar med den första ängeln, och de prisade Gud och sade: ”Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor av godvilja.” — Lukas 2:8—14.
Ängeln sade till herdarna att Jesus skulle ligga i en krubba — detta var ett tecken som skulle hjälpa dem att identifiera barnet i fråga. Men vilken del av det här budskapet tror du att herdarna blev mest hänförda över? Helt visst var det nyheten om att den utlovade frälsaren äntligen var här, den som med visshet skulle bli Kristus. När denne nyfödde hade växt upp, skulle han på jorden införa frid och fred bland människor av godvilja.
Ett annat skriftställe som ofta används vid julgudstjänsterna i kristenhetens kyrkor finner vi i Jesaja, kapitel 9. Där finns följande ord nedtecknade: ”Ty det har fötts ett barn åt oss, det har getts en son åt oss; och den furstliga styrelsen skall komma att vara på hans skuldra. Och han skall kallas Underbar rådgivare, Väldig gud, Evig fader, Fredens furste.” — Jesaja 9:6, NW.
Till dessa ord har det komponerats imponerande musikstycken, och dessa hör man vanligen vid jultiden. Men hur många har egentligen lyssnat på de ord som kommer efter frasen ”det har fötts ett barn åt oss”? Jesus får här några viktiga och betydelsefulla titlar. Och i vers 7 beskrivs han som den som genom Rikets styre skall skänka välsignelser utan slut. Är det inte så vi bör tänka på honom i våra dagar?
Vad Jesus nu är
När en person firar sin födelsedag, är det sed att han får presenter och blir gratulerad för att han blivit ett år äldre. Men hur skulle han känna det om hans mor varje gång han fyllde år insisterade på att ta fram fotografier av honom som spädbarn? Människor vill bli erkända för vad de är nu, inte bara för vad de var som små.
Det förhåller sig på ungefär samma sätt när det gäller livet och döden. Människor hoppas på att bli ihågkomna för vad de uträttat i livet, inte för hur de såg ut strax innan de dog. En staty som rests för att hedra en berömd person framställer honom därför vanligen som kraftfull och stående upprätt eller som sysselsatt med något som han var berömd för, inte som lidande och döende.
Med tanke på detta är det intressant att lägga märke till hur de flesta människor vanligen framställer Jesus. Vid jul representeras han av ett hjälplöst spädbarn i en krubba. Resten av året framställs han oftast som en lidande och döende man. Ger detta en balanserad och rättvis bild av honom?
Det är sant att Jesus i förbindelse med dessa två tillfällen på ett underbart sätt visade ödmjukhet. Till att börja med övergav han sin ärorika och härliga ställning i himmelen. ”Han utblottade sig själv och tog en slavs gestalt och framträdde i människors likhet.” Som människa ”ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle”. — Filipperna 2:7, 8.
Vi bör vara helt och fullt medvetna om dessa uppoffringar som Jesus gjorde, eftersom han är ett exempel för oss i fråga om att visa djup ödmjukhet. (Filipperna 2:5, 6) Dessutom var alla dessa upplevelser nödvändiga för att Jesus skulle fullgöra sin Faders vilja och offra sitt mänskliga liv till frälsning för mänskligheten. På det här sättet kunde han bli vår ”frälsare, som är Kristus, Herren”.
Men Jesu historia slutar inte här. Han ligger inte nu hjälplös som ett spädbarn i en krubba. Han hänger inte heller död på en tortyrpåle. Efter Jesu död uppreste Gud honom till liv och ”upphöjde ... honom också till en högre ställning och gav honom i sin ynnest det namn som är över varje annat namn, så att i Jesu namn varje knä skall böja sig”. — Filipperna 2:9, 10.
Jesus själv sade: ”All myndighet i himmelen och på jorden har blivit mig given.” (Matteus 28:18) Han är nu Guds smorde kung, som härskar i himmelen i det nu upprättade riket. Han har redan varit med om uppfyllelsen av Daniels profetia: ”Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som inte skall tas ifrån honom, och hans rike skall inte förstöras.” — Daniel 7:14.
Vi behöver Guds rike
Medan Jesus var på jorden, gjorde han detta rike till temat i sin förkunnelse. Han sade: ”Ändra ert sinne, för himmelriket har kommit nära.” (Matteus 4:17) Han lärde sina efterföljare att bedja om det här riket och framhävde på så sätt dess vikt och betydelse. Han sade: ”Så här skall ni alltså bedja: ’Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat. Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.’” (Matteus 6:9, 10) Han visade alltså att Guds vilja kommer att genomföras förmedelst detta rike, över vilket Jesus nu är den förordnade kungen.
Vad är Guds vilja? Med avseende på Jesus är Guds vilja att han skall vara ”Fredens furste”. Gud kommer följaktligen att ”bringa krigen att upphöra intill jordens yttersta ända”. (Psalm 46:10, NW) På grundval av Jesu död är det Guds uppsåt att frälsa mänskligheten från synd och död och ge oss möjlighet att leva för evigt. Jesus blir alltså vår ”frälsare, som är Kristus, Herren”. Välsignelserna av den här frälsningen kommer mänskligheten till del genom Guds rike.
För dem som tackar ja till erbjudandet kommer framtiden under Kristi kungadöme att vara fylld av välsignelser. Inga sjukdomar mer, ingen död mer, en uppståndelse för våra nära och kära som dött och andligt och fysiskt välstånd — allt detta är utlovat åt trogna människor under Jesus som, enligt Gabriels ord till Maria, ”skall för alltid härska som kung”. — Uppenbarelseboken 21:4; Johannes 5:28, 29; Lukas 1:33.
Men hur kommer detta att vara möjligt med tanke på att jorden nu styrs av mänskliga regeringar som mycket svartsjukt slår vakt om sin suveränitet? Bibeln beskriver Jesus inte bara som en fredens furste, utan också som en segrande kung som röjer undan alla hinder för mänsklighetens eviga lycka. Jordens styresmän varnas och uppmanas att erkänna Jesu kungadöme. (Psalm 2:10—12) Om dem som ignorerar hans kungadöme säger bibeln: ”I de kungarnas [de nuvarande politiska styresmännens] dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet skall förstöras, och vars makt inte skall bli överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” På så sätt kommer Jesus att bli världshärskare. — Daniel 2:44.
Vad innebär detta för dig?
Då barnet Jesus växte upp och blev en man, visade han egenskaper som får oss att mer och mer tycka om honom som person. Han hade medkänsla med de förtryckta och kände medlidande med de sjuka och försökte hjälpa dem. (Matteus 14:14) Han älskade barn, och barnen drogs till honom. (Matteus 19:13—15) Han älskade rättfärdighet och hatade laglöshet. (Hebréerna 1:9) Dessutom hade han ”intill slutet” djup kärlek till sina lärjungar. — Johannes 13:1.
Har han fortfarande dessa egenskaper, nu då han är himmelsk kung? Ja, det har han med visshet. Dessa egenskaper, som han visade medan han var människa på jorden, gör honom till den perfekte styresmannen för mänskligheten.
För nästan 2.000 år sedan tillkännagavs Jesu födelse, och änglarna i himmelen gav uttryck åt stor glädje. Men det där lilla gossebarnet har vuxit upp! Vi får inte ignorera det faktum att han nu är ”kungen över dem som härskar som kungar och herren över dem som härskar som herrar”. (1 Timoteus 6:15) Inte som ett spädbarn utan som en regerande kung kommer han att ”på jorden” införa ”frid bland människor av godvilja” — det som så många av oss ivrigt längtar efter.
Varför inte själv undersöka bibeln och lära känna Jesus som den han verkligen är, Guds nu regerande kung? Varför inte studera för att ta reda på hur också du kan få vara med bland de ”människor av godvilja” som kommer att få uppleva den fred på jorden som Gud utlovade för nästan 2.000 år sedan? Och glöm inte att Jesus själv har gett dig denna personliga inbjudan: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er. Ta på er mitt ok och bli mina lärjungar, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matteus 11:28—30) Om du är förståndig, kan du då ignorera den här vänliga inbjudan från en sådan kung?
[Bild på sidan 5]
Maria fick höra att Jesus skulle ”för alltid härska som kung”
[Bild på sidan 6]
Jesaja fick upplysningen att Jesus skulle vara Fredens furste
[Bild på sidan 7]
Många människor i våra dagar erkänner Jesus som den nu regerande kungen