Hur kan religionen minska spänningen?

FÖRTRYCK, svält, sjunkande moralnormer, narkotikamissbruk, hotet om ett kärnvapenkrig — det är bland annat i dessa frågor som vissa prästmän kräver politisk handling. Och detta är helt visst frågor som berör alla kristna. Men kan man minska spänningen i världen genom att blanda sig i politik?

Religiösa ledare blandar sig i politik, därför att de vill ange ”den moraliska tonen” eller varna regeringarna, när dessa väljer ”fel väg”. Men hur går det då, när de själva väljer fel väg? För att främja den serbiska nationalismen bombade till exempel en serbisk präst nyligen en jugoslavisk konsuls hem i Förenta staterna. Det är avgjort orätt att utföra ett sådant terrordåd — framför allt av en präst! Oavsett vilka motiveringar prästen har, så påstår han sig representera Gud. Men alla som tror på Gud får denna förmaning i hans ord: ”Hämnas inte er själva, ... det är ju skrivet: ’Hämnden är min; jag skall vedergälla, säger Jehova.’” (Romarna 12:19) Sådana handlingar som den här försvagar den ledande moraliska ställning som vissa religioner försöker inta.

Också inom den katolska kyrkan ställer sig många skeptiska till att präster och nunnor engagerar sig i revolutioner. En colombiansk jesuit sade: ”De som först drabbas i ett väpnat uppror är de fattiga själva, inte prästerskapet eller biskoparna. Hur kan vi stödja något sådant?” Påven själv har försökt att dämpa en viss politisk aktivism genom att säga att det är en prästs eller nunnas plikt att betjäna hjordens andliga behov och inte att organisera den till att göra uppror.

Kyrkornas världsråds bidrag till revolutionära grupper gav också upphov till strid, framför allt när det visade sig att vissa av de grupper som fick bidrag hade rykte om sig att förfölja missionärer! På grund av detta ville Frälsningsarmén inte längre vara medlem i rådet.

De protestantiska påtryckningsgrupperna i Förenta staterna har också blivit kritiserade. En tidningsredaktör konstaterade: ”Allt som finns kvar av Jesus hos de krafter som verkar för kristna rättigheter är hans namn.” Redaktören ansåg tydligen att genom att sådana personer engagerade sig i politik, så handlade de mer likt samvetslösa politiker än som tjänare åt religionen. Detta påminner oss om den förmaning bibelskribenten Jakob gav sanna kristna, nämligen att de skulle ”bevara sig utan fläck från världen”. — Jakob 1:27.

Religiös aktivism ger därför upphov till svåra frågor i tänkande människors sinnen. Men hur är det då om religiösa ledare inskränker sig till att ge ”diskreta” råd, när det gäller vissa av regeringens program? Också detta orsakar problem, eftersom de här ledarna ger så motstridiga råd. Detta bidrar inte till att minska spänningen.

I Förenta staterna uppmuntrar till exempel vissa religiösa anhängare till nedrustning, medan andra däremot vill att landet skall ha den ”starkaste krigsmakten sedan skapelsen”. Moral Majority verkar för att ”Amerika skall överleva” tillsammans med sitt kapitalistiska system. Men en tjänsteman i Kyrkornas världsråd skrev: ”Det krävs en världsrevolution för att befria mänskligheten från den förstörelse, det slöseri, den exploatering och det förtryck som det kapitalistiska systemet har gett upphov till.” Han fortsatte med att lovorda den kubanska varianten av den här ”världsrevolutionen”.

Religiösa ledare uttalar sig också olika i frågor som gäller sexualmoral. Så hur skall den oinvigde kunna veta vilka ”moralnormer” han skall följa och vilka som utgör ”fel väg” och som därför bör undvikas? Beror ”rätt” eller ”orätt” på i vilken nation en människa är född, på det politiska parti hon tillhör, på hennes hudfärg eller ekonomiska ställning? Eller har Gud fastställt normer som gäller för alla överallt?

Religionens inblandning i politiken har snarare bidragit till att skapa förvirring än till att införa en ”gudfruktig” faktor i världens angelägenheter. Innebär detta att religionen inte har någon uppgift? Kan den inte göra något för att minska spänningen i världen?

Det bästa sättet att hjälpa

Faktum är att sann religion kan göra en oerhörd insats. Men för att förstå vad detta är för en insats måste vi först inse några grundläggande fakta.

Om religionen skall vara något värd, måste den för det första tala med Guds och inte med människans röst. Hur kan den göra detta? Bibeln säger: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk.” (2 Timoteus 3:16, 17) Även om en religiös förkunnare skulle hålla bibeln i handen, när han ger uttryck åt sin egen uppfattning, så är den uppfattningen inte mer värd än någon annans uppfattning. Men om det han säger verkligen står i bibeln eller ”Skriften”, så representerar det Guds tankar.

För det andra så sade Jesus: ”Mitt rike är ingen del av denna världen.” (Johannes 18:36) Sann, på bibeln grundad religion är därför neutral i förhållande till denna världens politik. Den är varken för eller emot någon nation eller ras, något politiskt system eller någon ekonomisk plan. De kristna verkar för Guds rike och inte för något ”rike” i denna världen. En kristen bör lika lite ta parti i den här världens politiska stridigheter som Jesus tog parti, när det gällde de stridigheter som rådde mellan judar och romare på hans tid och som gav upphov åt sådan bitterhet. — Markus 12:17.

Precis som Jesus gjorde, så ger de kristna i våra dagar fysisk hjälp åt sjuka och behövande, när de kan göra detta. Men Jesus blandade sig inte i politik. Hans förnämsta arbete var att predika ”de goda nyheterna om riket”. (Matteus 9:35) Det finns med tanke på våra dagars svåra världsförhållanden inget bättre sätt för en kristen att hjälpa sin nästa än genom att predika just dessa goda nyheter om riket.

Varför är detta bättre än att bli indragen i politik? På grund av det faktum som varje realistisk människa säkert erkänner: i trots av vissa politikers stora insatser och uppriktiga försök så kommer mänsklighetens problem aldrig att fullständigt kunna lösas genom politiska åtgärder. Det krävs övermänsklig makt och myndighet för att avlägsna fattigdom, sjukdom, korruption och allt annat elände. Bibeln förklarar att det bara är Gud som kan åstadkomma detta genom sitt rike, sin himmelska regering med Jesus Kristus som kung. — Jeremia 10:23, Daniel 2:44.

Jesus gav därför inte sina efterföljare i uppdrag att söka påverka världens politiker, utan i stället att göra lärjungar, vilket de nu gör genom att predika ”dessa goda nyheter om riket” på hela den bebodda jorden. (Matteus 24:14) De skall underrätta mänskligheten om varför det riket skall avlägsna allt slags spänning och om hur vi vet att det nu är mycket nära. Deras arbete är att förkunna för andra om de välsignelser som skall komma genom det riket både nu och i framtiden, och de skall hjälpa människor att bli Jesu Kristi lärjungar, varigenom de kan få del av dessa välsignelser. — Matteus 28:19, 20; 1 Timoteus 4:8; Uppenbarelseboken 21:3, 4.

Det här budskapet är av det största värde för dem som tar emot det. Det besvarar sådana frågor som förbryllat dem mest, avlägsnar deras tvivel, hjälper dem att komma till rätta med de spänningstillstånd som nu plågar dem och visar dem därigenom hur de kan vinna ”Guds frid, som övergår allt förstånd”. — Filipperna 4:6, 7.

Är detta tillräckligt?

Några synes mena att detta inte räcker. Så här sade en politiskt verksam religiös förkunnare i ett västerländskt land som översvämmas av sekularism och omoraliskhet: ”De kristna måste inta en tuff aktivistattityd ... annars är det ute med oss.” Men kommer kristendomen att lida nederlag om till bekännelsen kristna inte blir politiska aktivister?

Somliga missionärer i utvecklingsländerna menar också att det inte är tillräckligt att bara predika de ”goda nyheterna”. De tror att människor måste ha hjälp nu. Därför deltar de i revolutionära strävanden. Men varje försök att omstörta de etablerade regeringarna är avgjort i strid med det bibliska rådet: ”Varje själ må underordna sig de överordnade myndigheterna.” (Romarna 13:1) Ett sådant handlingssätt är också raka motsatsen till hur Jesus och hans närmaste efterföljare handlade, för de var ”inte någon del av världen”. (Johannes 17:16) Det bidrar bara till att öka spänningen.

Jesus gav sina sanna efterföljare det här löftet: ”Se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matteus 28:20) De som bekände sig vara kristna under de första århundradena efter Jesu död trodde på det löftet. De höll sig borta från politiken. Och fastän de kristna förföljdes och var omgivna av vantro, så överlevde den kristna tron.

Jesus är fortfarande med sina efterföljare. Han kan fortfarande bevara sann kristendom utan att de kristna fördenskull måste blanda sig i politiken. Han kommer att verkställa Guds uppsåt att förvandla jorden till ett paradis uppfyllt med lyckliga, avspända människor. Han kommer att göra detta trots att så många människor i våra dagar menar att det är de som skall förändra världen. — Daniel 2:44; Uppenbarelseboken 21:4.

Men är de ”goda nyheterna” allt vad den fattiga befolkningen i världen behöver? Ett Jehovas vittne, som under många år varit missionär i Fjärran Östern, sade:

”Visst blev vi ofta ledsna över den fattigdom vi såg. Men vad skulle det ha hjälpt, om vi hade uppmuntrat dessa fattiga människor till att göra uppror? Vem skulle ha kunnat garantera att den kommande regeringen skulle komma att bli bättre?

Därför riktade vi uppmärksamheten på en regering som vi visste skulle bli bättre — Guds rike. Och när dessa fattiga människor tog emot de goda nyheterna om det här riket, upplevde de ett nytt förhållande till Gud. De kände att han verkligen brydde sig om dem, och de erfor hur han hjälpte dem i kriserna i deras liv. Detta gav dem en känsla av värde och tillförsikt för framtiden.”

Ett annat Jehovas vittne, som under många år predikat ”de goda nyheterna om riket” i Centralamerika, instämde. Han tillade: ”Fattiga människor, som tog emot de goda nyheterna, slutade upp med att vara vidskepliga, och de upphörde med sådana laster som rökning, hasardspel, dryckenskap och tuggande av betelnöt; och de fick det ofta materiellt bättre, därför att de använde sina tillgångar på ett bättre sätt. Och när de satte andliga intressen främst i sitt liv, så blev deras materiella fattigdom inte längre så kännbar för dem. De var inte längre avundsjuka på de rika, eftersom de insåg att de hade något som många rika människor saknade.”

Ja, det är naturligt att man känner sig berörd av gudlöshetens utbredning, det omfattande förtryckes och den utbredda svälten och allt annat elände i den här tingens ordning. Att dessa problem fortsätter att finnas till visar mänsklighetens trängande behov av Guds rike. Det är det enda som kan skänka hopp om en lycklig framtid, och den enda sanna på bibeln grundade kristna religionen hjälper verkligen människor att sätta tro till det. Den ger därigenom människor den bästa möjliga hjälpen i fråga om att minska de olika spänningstillstånden i vår moderna livsföring.

[Infälld text på sidan 6]

Vissa religiösa anhängare vill att deras land skall ha den ”starkaste krigsmakten sedan skapelsen”

[Infälld text på sidan 9]

”Vi riktade uppmärksamheten på en regering som vi visste skulle bli bättre — Guds rike” — EN MISSIONÄR

[Bild på sidan 7]

Jesus lärde sina efterföljare att göra lärjungar och inte att bli politiska aktivister

[Bild på sidan 8]

Bibelns budskap hjälper människor att klara av kriserna i sitt liv